Matte

Jag försöker verkligen ha is i magen och låta Philemons medicin jobba, men det är svårt när man inte ser mycket till positiv förändring... han är fortfarande alldeles för stillsam och går med dröjande steg, nästan släpande bakbenen efter sig. För säkerhets skull pratade jag med Ewa nu i kväll - henne litar jag till 100% på, dels för att hon är veterinärassistent, dels för att hon är uppfödare och dels därför att hon själv har Cornish Rexar sedan lång tid tillbaka och vet hur rasen beter sig. Och hon lugnade mig med att om Philemon äter och dricker, räcker det att jag fortsätter att ge honom hans mediciner och avvaktar till på måndag då jag kan ringa Olle och diskutera vad åtminstone jag tycker är brist på fram-steg. Philemon själv tar det lugnt, ligger mest och vilar... och vad gäller ätandet är han precis som han brukar vara (i friskt skick, alltså) och äter både sin egen portion och det han kan sno åt sig av Immas. Dricker bra gör han också. Så kanske är jag bara klassiskt "mammigt" orolig? Är det så att han har något liknande den mänskliga influensan, så är det ju inte alls konstigt att han rör sig sakta - den inbegriper ju smärta i musklerna.

Något jag känner ett allt större behov av, dock, är en febertermometer. Vi har en, men det är en muntermometer och till katt behöver man en ändtarmsdito... skall titta efter en sådan så snart helgen är över, för jag antar att man måste köpa dem på ett apotek. Och för att hitta ett helgöppet sådant måste jag bila åtminstone 8-10 mil enkel resa.