Kan berätta den lättande nyheten att Enzo mår bättre - åtminstone för stunden. Idag har han enligt uppgift ätit! Tråkigt nog vill hans husse inte ta emot hjälp... men det jobbar vi på, för matte envisas med att Enzo måste få bli undersökt av en veterinär som tar reda på varför han slutade dricka. Kanske hade han satt något i halsen, kanske är det inget farligt - men det kan också vara någonting som behöver åtgärdas, för kattkillen är bara tre år gammal. En kompis till Enzos husse, som är den som har rapporterat till oss hela tiden, försöker också få husse att ta sin katt till veterinären och att ta emot den ekonomiska hjälp som så generöst erbjuds honom... vi får se vad som händer, och jag lovar att rapportera så fort jag vet något mer!
Ni vet väl om att ni är världens bästaste vänner? *svanshonnör*
Men vad är det för dumheter att inte ta med kissen till en vettis?! *stampar ilsket* Speciellt om han får hjälp med det. Husse tror att han är dumstolt, dum som kanske inte förstår hur illa det kan vara och för stolt för att ta emot hjälp. Ni får hälsa att om han inte tar hand om kissen, så får han en ilsken commandokatt med tillhörande husse, i skallen. *visar klorna*
SvaraRaderaHåller helt med Sippo. Ett gäng arga katter från Södertälje Katthem ställer också upp om Enzos husse dummar sig!
SvaraRaderaVi tackar förstås för den fina komplimanger! Men det är klart, att vi katter måste ställa upp för varandra, tycker vi. Så tråkigt om Enzos husse tycker att det känns genant eller "onödigt" med hjälp. Fast vi tror förstås att han håller av sin katt väldigt mycket, och hoppas att han hunnit tänka igenom saken. Nog vill man kunna hjälpa en familjemedlem, om möjlighet erbjuds? *håller tassarna* Kurr och burr.
SvaraRaderaklart att Enzo ska till doktorn,små kattisar blir SNABBT uttorkade om de inte dricker,hälsa enzo`s husse det och säg sedan att han ska skämmas för att han INTE tar katten till vetrinären.
SvaraRaderaHej alla! Vad rara och generösa ni är!!
SvaraRaderaEnzos husse är van vid katter, han har tidigare varit uppfödare av Norsk skogskatt, en mysig, snäll ras. Han har 5 innekatter och sköter dem bra. Men ibland blir det lite ledsamt. Tarzan, en perserkatt, 17 år, blev dålig och slutade äta. Till sist drog den sig undan och gömde sig under en pall. Som tur var dog den efter bara ett par dagar. Men dessa dagar skrek den av smärta. Kan tänka mig att den hade cancer. Husse är förtidspensionär och har knappt mat för dagen. Jag var lika fattig. Rörande var att de andra katterna alla gick fram och tittade på den sjuke och en av dem la sig intill pallen och "vakade". Husse var också hos den nästan hela tiden.
En kattunge (jättesöt) visade sig vid ett annat tillfälle inte vara rumsren. Den gjorde ifrån sig överallt och beslut togs om avlivning. Just då fanns pengar och länsveterinären kom hem för avlivningen, som för övrigt kostade 1000:-
MEN veterinären var ingen sann djurvän. Katten fick ingen spruta med lugnande eller sövande före giftsprutan utan den dödande sprutan gavs direkt. Kissen kämpade för sitt liv och hon (veterinären) sa bara kallt att "den är ju så ung, så den kämpar emot ett tag." Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Hade jag varit sjukpensionerad då och inte jobbat hade jag tagit med den till gården där jag bor och låtit den gå fritt här ut och in samt tagit den och satt den på lådan när den haft en "olycka". Tror det hade gått. Men då jobbade jag och hade jobbet i en annan stad, bodde på gården bara på veckosluten. Under arbetsveckorna kunde jag inte ha både min katt och denna på 29 kvm. Min egen katt vantrivdes oerhört där, blev svårt deprimerad. Dessutom är den väldigt aggressiv mot andra kissar.
Enzo, en praktkatt har blivit lite bättre. Hoppas det går åt rätt håll. Skulle den bli sämre och 1000:- måste flyta upp för avlivningen hör jag eller Klosterkatterna av oss igen. Enzo får inte ligga och skrika. Jag skickar då eventuella pengar till min kompis och låtsas att de är från MIG. Då kanske det accepteras! Varmaste kramen till er alla från Kira och hennes husse!
Hej Kira med husse! Så roligt att du tassar ner en hälsning till oss! Vi ber för Enzo och hans husse hela tiden, och vi hoppas att allt skall gå bra. Det är svårt att vara sjuk och fattig, det vet vi för vår matte lever i samma situation... men vi hjälps så gärna åt, och som du märker finns det gott om godhjärtade människor och katter som mer än gärna ställer upp för en sjuk misse när det behövs. Skriv gärna fler gånger och berätta hur det är med er - och Enzo, om du får veta mer! Jag vet att matte tycker mycket om din husse, Kira, och att hon hoppas att du skall orka komma och hälsa på någon gång...
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa över klosterkatterna.