Jag vet inte vad andra missar tycker, men jag avskyr när det möbleras om i reviret! Det känns inte tryggt när sakerna byter plats, och ibland försvinner det saker man har markerat med stor möda och så dyker det upp nya saker som luktar främmande *rynkar nosen*. Idag har matte och gammelmatte stökat i biblioteket precis hela dagen - flyttat bort saker och ställt dit saker och framför allt rumsterat om så man knappt känner igen sig. Jag har flera gånger försökt jama dem tillrätta, och ett par gånger satte jag mig demonstrativt på möblerna som jag ville hindra dem från att röra... men det hjälpte inte ett dugg, tyvärr. Nåjam, det är väl bara att bita i den sura strömmingen och börja markera på nytt, antar jag *suckar djupt*.
Å, glömde en sak som hände i morse! Gammelmatte skulle öppna ett av fönstren i biblioteket, då hon ropade till matte att komma och titta. Vi rusade förstås dit allihop, och tänk, på altanen satt tre främmande katter! En av dem var svart, de andra två strimmiga som jag, och de varken såg eller hörde oss fast vi stod i fönstret alldeles intill dem... men så störtade de iväg alla tre och snart hörde vi dem ropa och ha sig på baksidan av huset, uppe i skogsbacken. Matte sa att hon trodde att de två strimmiga var killar som uppvaktade den svarta, som nog var en löpande hona...
Visst är det jobbigt när de irrar runt med sakerna sådär, Det står ju bra där det står finns ingen anledning att flytta något! Nosbuff
SvaraRaderaHej, Dui och Deco! Skönt att ni förstår mig - det verkar inte matte och gammelmatte göra. Tvärtom säger matte att hon är jättenöjd med ommöbleringen... begriper inte vad det är för skillnad, för datorn står i alla fall på ett bord i samma rum, bara lite närmare fönstret...? Ok, ett annat bord, då, som är lite större... hm, nu när jag tänker efter kanske det inte var så dumt ändå, för nu finns det mer plats för en katt med lite... eh, pondus... att röra sig på!
SvaraRaderaTass från Majsan.
Hallå missar, nu får vi skämmas nosen av oss ;((
SvaraRaderaMRR
vi får verkligen bättra oss att sätta våra tass avtryck här, *Försöka iaf*
Vi får säga till matte att VI VILL OXÅ sitta här och kattprata med våra kattkompisar.
*Dumma matte* *Fniss*
NÄ matte är jättesnäll, mjau
Vi ska uppdatera våran blogg igen ngn kväll
Matte har tagit nya bilder på oss igen.
Så titta in hos oss framöver, Kära klosterkatter, maju
Jo vi vet ju att ni oxå är in till Findus och Falffel, men har man lärt känna dom oxå som är kvar där på katthemmet, så blir det ju så tomt, när dom flyttar hem till sitt nya hem.
Vi kom ju med dit när katten Madonna sökte ett eget hem, sedan har vi ju följt alla katter sedan dess.
Tass tass på er kära klosterkompisar.
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Jag håller fullständigt med dig när det gäller ommöblering i hemmet. Kan inte allt få stå kvar som det redan gör?! *suck*
SvaraRaderaEn av våra bloggkompisar, Gustav (http://gustavkatten.blogspot.com/) har nyss aviserat att han kommer starta en kurs i mjaufulness där tvåbeningar får lära sig slappna av. Den kursen borde vara obligatorisk för alla tvåbeningar som planerar förändringar av nåt som redan fungerar bra. Alla katter vet att man inte ska ändra på nåt i onödan. Du kanske skulle skicka iväg matte och gammelmatte på en sån kurs?
SvaraRaderaKära Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan! Inte behöver ni skämmas för någonting - alla katter vet ju att hussar och mattar bara går att styra till en viss gräns, och att de ofta inte begriper sig på vettiga prioriteringar. Inget som vi katter kan lastas för, alltså. Vi gläder oss åt de gånger ni kommer hit och tassar era avtryck, och åt era egna blogginlägg, men vi vet också att ni är beroende av att er matte slår på datorn... begriper inte varför knapparna gjorts så tass-ovänliga?!?
SvaraRaderaMatte vill hälsa till er matte att det skall bli skoj att träffas!
Tass från Imma, abbemissa.
Kattson, det där med mjaufullness är viktigt, och jag arbetar tassgripligen sedan flera år med att få matte att förstå åtminstone grunderna. Man får inte begära för mycket av de små liven, men jag vet att hon ofta säger att vi katter är hennes allra bästa livscoacher... och terapeuter... och förebilder...
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa.