Matte - igen

Jag köpte en fin korg till gammelmatte att lägga papper i, som hon sedan skall sortera in i pärmar... men Majsan hade sin egen uppfattning om vad korgen var bäst som. Så det får väl stå där den står till hon har tröttnat på den... hihi!

Matte lånar bloggen

Vi försöker att ta livet med humor här i klostret, dels för att vi är sådana av födsel och ohejdad vana och dels för att om man måste välja mellan att skratta eller att gråta känns det roligare att skratta. Men givetvis finns det sådant vi måste ta på allvar, som absolut inte är något att skratta åt... och det är för att prata om sådant jag har lånat katternas blogg idag.

För det första undrar säkert många hur det blev med Sixtens provfamilj. Svaret är att Sixten är kvar hos oss, för vi har inte hört hur det gick med det som måste lösas först: ett mer avancerat allergitest av sonen i familjen. Kanske är det inte färdigt än, kanske fick familjen kalla fötter men törs inte berätta det för oss, kanske har något annat hänt... men vi är inte ledsna, för vi älskar Sixten och tar det som ett tecken på att Gud vill att vår svartvite gentlekatt blir kvar här åtminstone ett tag till. Sixten är en alldeles underbar kattkille, tyst och försynt, mycket gosig när han känner för det och aldrig stökig... t.o.m. hans kontroverser med Philemon har kommit av sig, de går hellre runt varandra än kommer i konflikt.

För det andra vill jag berätta lite grand om Majsan. Som ni vet har hon problem med sin bukspottkörtel och vi har testat henne med jämna mellanrum... men nu har vi faktiskt slutat med det, eftersom det inte förändrar någonting - oavsett resultatet kan vi inte göra mer än vi redan gör, säger vår veterinär. Vi undviker att ge henne fettrik mat som fisk o.s.v. och försöker få henne att hålla sig till blötmaten (det går sisådär, för hon är väldigt förtjust i torrisarna och glömmer från gång till gång att hon efter varje måltid kräks upp dem osmälta), men i övrigt låter vi henne leva livet på det sätt hon själv väljer så länge vi inte uppfattar några tecken på smärta eller annat lidande. Hon sover mycket, kommer ibland för att få gosa en stund, och sitter ibland och fundilerar över livet och tillvarons mysterier i ett fönster... och jag är ganska övertygad om att hon själv kommer att säga ifrån när det är dags att gå över Regnbågsbron. Givetvis hoppas vi få behålla henne länge än! Men hur länge, det ligger i Skaparkattens tass.

Robin

Vi är inte riktigt överens här hemma just nu... Philemon, Belle och jam älskar att det är väldigt varmt, medan husisarna jamar att de blir slöa i värmen och önskar att det fläktade lite i kattgården. Kan man inte bli tokig för mindre?!? Här har man längtat hela vintern och våren efter solsken och sedan, när den äntligen kommer, börjar gamlingarna gnälla! Vet ni *sänker rösten* att abbemissan nästan inte gör annat än äter och sover? Jodå, jam har bildbevis! Lånade mattes blixtapparat och tog den här bilden för en liten stund sedan:

Och kolla in hur hon håller tassarna! *fnissar*:

Själv sitter jam ibland i kattgården och spanar, för där finns mycket att se - fjäderkotletter, helikopterinsekter och andra djur - och ibland sitter jam i ett fönster i badrummet, alldeles lagom stort för en Robin så ingen annan kan sitta där och trängas med mig. Bra, va'?