Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 30 april 2014

Majsan

Då börjar det bli dags att summera vår auktion, även om den fortfarande är öppen - vi stänger inte förrän vid midnatt, så att fler skall få chansen att delta!

För närvarande är ställningen denna:

Kattkassen: Sambo bjuder 200 pengar

Kalendrarna: Sambo bjuder 200 pengar, Simba och Tasse bjuder 200 pengar och Prinsessan Linnsen bjuder 125 pengar

Boken: blogghjälpen bjuder 500 pengar

Så kan jag med mina största ögon (och jag har jamarstora ögon, skall ni veta - det tycker i alla fall mattarna!) berätta att vi har fått ett erbjudande från en djurtillbehörsbutik på nätet som heter ZooZoo om generösa rabatter till oss och våra besökare här i bloggen - tänka sig! Det lämnar jag dock med varm tass över till matte att sköta, så får vi se vad som händer. Återkommer när jag vet mer!

tisdag 29 april 2014

Majsan

Jamars också! Fast jag trodde att jag var så noggrann, har jag missat ett bud på en av kalendrarna och därmed hamnat i en knepig situation... för plötsligt har jag FYRA bud på de TRE kalendrarna, och tre av buden ligger på 100 pengar vardera *morrhårsdarr*. Hur skall jag nu göra? Jag vet ju inte i vilken ordning buden kommit in, och jag vill inte att någon skall känna sig förbigången... måste grunna på detta idag.

Hursomjam är auktionen öppen till sent i morgon kväll, så fortsätt jamargärna att buda!!!

Tass från Majsan, abbemissa.

söndag 27 april 2014

Majsan

Hej i söndagssolen, alla kära vänner där ute! Jam vill tacka er som bjudit på sakerna i vår auktion så jamarmycket för er generositet... och påminna er andra att auktionen pågår t.o.m. den 30 april, så det finns fortfarande tid att ge sig in i tassfajten (att bitas och rivas är förbjudet!) om de fina sakerna. "Skynda, skynda, det är gott om tid!" som matte brukar säga (och då härmar hon visst någon svan som heter Gunde)! Vinnare blir framför allt SNUFFEFONDEN, som behöver jamarmånga pengar för att kunna hjälpa lidande djur med fattiga mattar och hussar - så ändamålet är det ädlast tänkbara för oss mer lyckligt lottade katter och hundar...

Så här ser ställningen ut just nu:

Kattkassen: Sambo med matte har bjudit 200 pengar

Kalendrarna - alla tre har fått varsitt bud: Inga-Lena har bjudit 100 pengar, Sambo med matte har bjudit 200 pengar och prinsessan Linnsen har bjudit 100 pengar

Boken: blogghjälpen har bjudit 500 pengar

Och medan ni letar fram era mattars och hussars pengagömmor, skall jag gå ut i kattgården och gona mig i solen... mmmmmmmmmjau, så skönt det är!

tisdag 22 april 2014

Matte

Ögonblicksbild: Belle och Philemon (mjukisskunken verkar också intresserad) spanar på sopbilen från vardagsrumsfönstret...

söndag 20 april 2014

Philemon

Solen skiner! Ni kan ente ana hur skönt det är ude nu... jau är i kattagår'n varje daug, och idaug vau jau till och med pau verandan med matte, gammelmatte och vår gäst. Fast matte vau redigt otrevlig mod maj, kan ni trou! Hun tvingade maj att hau sele och koppel pau maj, fast jau haur jamat HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST att jau blir lam i tassarna auv det...

Hjälp! Jau har blivit lam i tassarna!

Men HJÄLP MAJ då!!! Jau kan ente gå!

Nahaj... ente de, ente. Nå'n annan som kan förbarma saj?

Men tror ni att matte tog någon notis om mitt lidande?!? Ente ett ögonblick! Hun bara skrattade och sau att jau visst kunde gå om jau bara ANSTRÄNGDE maj litta... så jau gav opp och tassade bort till bordet för att åtminstone fåu litta av tårtan *suckar djupt* Jau, tvaubeningarna hade nämligen dukat fram te och tårta pau bordet, så det gillde att hålla saj framme.

Prinsessatårta minsjam... *nomnomnom*

Sin låg jau och solade pau verandagulvet en lång stund, innan matte började trakassera maj igen. Ved ni vau hun sa?!? Att jau blir ROSA av att sola!!! *fnyser* Jau blir ente rosa alls, jau får bara litta färg pau skinnet...

Jau är ENTE rosa! Sluta mobba maj!

måndag 14 april 2014

Majsan

Nu tar jag över! Matte är en snäll tvåbening, men det är absolut ingen som helst ordning på henne... redan strax efter årsskiftet fick vi lite saker av våran veterinär som vi skulle auktionera ut till förmån för Snuffefonden - men tror ni att matte har fått ändan ur?!? Och tiden bara går *suckar djupt*. Så, som jamat, NU TAR JAG ÖVER! *stampar bestämt med tassen*

Alltså startar jam här och nu en auktion till förmån för SNUFFEFONDEN. Ni tittar på de här sakerna jag visar upp, blir stormförjusta och lägger förhoppningsvis fina bud på dem, och efter påsk (skall vi jama 30 april?) går jam kattsonligen igenom buden för att se vem som vunnit vad. Låter det bra?

Då kör vi!

Föremål nr. 1: en fin kasse med massor av söta kissar på

Föremål nr. 2: en kattbok

Föremål nr. 3: en stoooor väggkalender (och vi har faktiskt
3 st. av den, så fler har chansen!)

Måtten är 48 x 39 cm - jag har lagt dit en rådis som jämförelse

Pengarna skall alltså inte skickas till oss, när ni vunnit något av föremålen, utan direkt till SNUFFEFONDEN. Okej?

PS. Om du inte kan kommentera (jam har fått höra att någon inte kunde det) så går det också bra att lägga bud hos matte på Facebook eller mejla oss: srcarina@telia.com DS.

fredag 11 april 2014

Matte igen

Eftersom jag var så allvarlig i mitt förra inlägg, tänkte jag bjuda på lite humor i det här. Samt önska er alla en trevlig helg! Instämmer fullständigt med Viska: "nu jeller de’ att slappa som bara katten".

Klicka på bilden så blir texten lättare att läsa

PS. Förr i tiden betecknades Månsans ras som "angostura"... numera kallas hon visst "angora", vilket jag personligen inte tycker är lika fyndigt. Men okej, jag skall inte haka upp mig på detaljer *skrattar*. DS.

Matte

Jag har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, fått frågan var jag står när det gäller TNR (trap, neuter and return) respektive No Kill-policyn... så nu tänkte jag reda ut det här en gång för alla.

Jag tycker att människor som engagerar sig på alla möjliga sätt för att rädda djurliv, inte minst tamdjur som hundar och katter, är beundransvärda. Det är också fantastiskt att dessa människor tänker ut olika sätt att göra det på, och TNR är en av de metoder som förhindrar att t.ex. katter förökar sig i hemlöst tillstånd och därmed ökar antalet lidande katter där ute. Katten är inget vilt djur - den är, i värsta fall, ett förvildat tamdjur. Och den klarar sig inte alls bra i hemlöshet utan drabbas av svält, sjukdomar, förfrysningsskador m.m. Allt vi människor kan göra för att minska lidande, skall vi givetvis också göra.

Men - och här kommer vi till det som tydligen inte kan accepteras av somliga av dessa kattkämpar - jag anser inte att en enda metod är den Enda Rätta Vägen och jag tycker inte om när katträddare ger sig på varandra med kritik, baktaleri, smutskastning eller avståndstagande för att man väljer att arbeta på ett annat sätt än dem. Inte heller anser jag att en enskild förening, organisation eller verksamhet har Sanningen med Stort S som sin personliga egendom och att alla andra, som kanske jobbar annorlunda, har Fel. Notera mina versaler - de är avsiktligt valda.

Ta "min" djurskyddsförening, t.ex. Vi använder inte TNR helt enkelt därför att vi inte har några kolonier inom vårt område - åtminstone inte i nuläget - och vi har inga som helst möjligheter att fånga in varenda katt som går lös, kolla om den har en ägare och i annat fall bekosta kastrering och sedan släppa ut den igen. Dessutom kräver TNR att man fortsätter att mata djuren, och hur gör man det när katterna inte lever i koloni utan är utspridda över milsvida områden? Så vi väljer en annan metod: vi försöker fånga in respektive ta hand om katter som vi får veta lider nöd, oavsett om de är hemlösa eller i vanvårdshem, ger dem plats i vårt djurhem och arbetar både hårt och dedicerat för att skaffa dem nya hem - s.k. för-alltid-hem. Och vi avlivar inga friska djur, även om de är skygga. Inte heller accepterar vi att länsstyrelser eller poliser skjuter hemlösa djur, utan vi försöker på alla sätt få dem att välja humana sätt att lösa eventuella problem som uppstår. Här är jourhemmen är oerhört viktig del av verksamheten: det är i hemmiljö som de skygga katterna bäst socialiseras, och det är till jourhemmen katterna kommer innan de sedan ges plats på djurhemmet.

När det gäller No Kill-policyn, avstår jag från beteckningen av en speciell anledning: jag anser inte att ett djur behandlas värdigt om det lever år ut och år in i en bur, hur mycket mat, vatten eller skydd mot oväder det än innebär. Jag är emot djur i djurparker och på cirkus, och jag är emot att katters burtillvaro permanentas. Sedan är jag inte kapabel att avgöra var gränsen går - men någonstans mellan två, tre år kanske? Dessutom, om man drar saker till sin spets skulle ett djurhem som låter katterna bo i burar år efter år för att de inte adopteras snart förvandlas till "kattförvarare" (jfr. "kattsamlare") och förhindras av en alltmer tilltagande platsbrist att hjälpa fler katter in från kylan. Jag menar inte att man skall avliva en katt för att hjälpa en annan, bara att djurhem inte är menade att bli permanenta hem för djur utan en trygg plats att vara på i väntan på en lösning av deras situation.

Att vi i "min" förening valt att inte gå ut och explicit låsa fast oss i speciella beteckningar som t.ex. TNR eller No Kill, betyder inte att vi tar avstånd från dessa utan bara att vi vill vara fria att använda olika metoder för olika djurs behov. Varje katt är en individ och skall bemötas som en sådan - och alla metoder passar inte alla djurs situation. Vi är också så illa tvungna att anpassa våra insatser efter vad vi klarar av.

Sammanfattningsvis är jag absolut motståndare till att djur avlivas annat än om de lider - och det lidandet skall ha konstaterats av en seriös veterinär, inte av skrivbordsnissar eller poliser utan reell utbildning i djuromsorgsfrågor. Jag är till 100% emot avskjutning som problemlösning (överhuvudtaget anser jag att det borde vara förbjudet att avliva tamdjur med vapen) och jag tror inte att det finns hopplösa fall - skygga katter kan definitivt bli trygga katter om de får den tid, respekt och förståelse de behöver. I de ytterligt få fall vi haft, där en katt efter lång tid och många olika försök till socialisering ändå inte gått att göra trygg nog för att fungera i ett vanligt hem, ser vi till att dessa individer får trygghet i form av värme, tak över huvudet, mat och vatten i t.ex. stall, ladugårdar och andra miljöer där de kan få fortsätta att vara lone rangers. Vi avlivar aldrig någonsin ett djur för att det inte blivit helt socialiserat, och vi har jourhem - och permanenta hem - som öppnar sina dörrar för katter som inte går att ta i, men som ändå förtjänar TLC (tender love and care). Det gör nämligen alla katter!

Ni som har följt mig och min mamma här i bloggen och på andra sätt under åren som gått, vet att vi i vårt hem har låtit skygga katter få ta den tid de behövt - åratal om så varit nödvändigt - för att sakta bli trygga. Men det är skillnad på att ge sådana katter (de få det handlar om) den möjligheten i ett hem och att försöka med samma sak i en bur!

Så jag är tacksam om jag slipper höra att vi inte är "äkta djurvänner", bara för att vi inte etiketterar oss själva eller det vi gör med speciella ord utan anpassar oss efter djurens individuella behov. Ett långt liv inom bl.a. föreningsliv och kyrkor har lärt mig att en etikett alltför ofta medför att det som inte passar in under rubriken hamnar utanför. Så kan inte jag arbeta i min strävan att hjälpa lidande och behövande djur. Just genom att jag inte bekänner mig till en viss metod, kan jag vara öppen för alla metoder som leder till goda resultat - och de resultaten har alltid samma mål: varje enskilt djurs bästa.

onsdag 9 april 2014

Majsan

Så där. Vi kan ju kalla bilden "Utsikt från en kattgård" eller något... blå himmel har vi ju inte precis här just nu, för regnet bara regnar och regnar och regnar... men det kommer väl kanske? Om man önskar sig riktigt mycket?

tisdag 8 april 2014

Majsan

Jag tror att jag måste ha ett allvarsjam med matte igen... hon är så totalt ur synk med vår bloggs utseende, tycker jam! Förut, när solen sken så varmt att man började gradera ner pälsfluffet, envisades hon med att ha regndroppar i bakgrunden - och nu, när det regnar så att allting blivit genomblött, har hon lagt in en solnedgångsbild *suckar djupt*. Ni måste ju tro att vi har noll koll på saker och ting! Men jag hoppas att ni förstår att det inte är vi utan matte som strular - som vanligt, höll jag på att jama.

Hur som jam firar vi lite grand här idag, för förvaltningsdomstolen i vårt län har bestämt något JAMARBRA: att det inte finns något stöd i svensk lag för att katter skall vara hanterbara för att de skall slippa avlivas! Det står i tidningen, och vi hoppas att alla i hela landet läser den så att de begriper att man inte får döda katter bara för att de är skygga. När matte läste upp artikeln för oss, nickade Sixten och Rafael allvarligt... de vet hur det känns att vara en skyggis, och att om man bara får tid på sig och förståelse för sin situation kan man bli en trygg och glad kisse igen. Det måste finnas bättre sätt att lösa problemet med hemlösa katter än att döda dem, tycker vi!

fredag 4 april 2014

Matte envisas med att blockera bloggen...

Nej, riktigt så illa är det inte - jag har katternas tillstånd att blogga åt dem, eftersom de själva inte har tid. De tillbringar nämligen de här soliga dagarna ute i kattgården... och det tycker jag att de gör alldeles rätt i.

Vilda och Duna flyttade i förrgår till djurhemmet i Kristinehamn, där de fick en fin hörnbur med direkt utgång till en egen rastgård. Jag tror att de kommer att trivas utmärkt där i väntan på nästa för-alltid-hem... som jag verkligen hoppas skall vara just för alltid! Och de tydde sig direkt till personalen, inte minst Björn som är fantastisk med just katter, så deras goskonton hålls säkert på en normal nivå. Själv hoppas jag förstås att de inte skall bli kvar länge innan någon faller pladask för dem, men skulle de ändå vara kvar när jag kommer till djurhemmet nästa gång så skall jag se till att gosa ordentligt med dem. Med kroppen full av allergimedicin *skrattar*.

Här hemma är det lite upp-och-ner just nu, eftersom hemtjänsten är här och städar åt gammelmatte - vilket, som ni förstår, innebär att både snabeldraken och skurhinken är framdragna. Själv sorterar jag papper och försöker övertala mig själv att dammsuga och skura köksgolvet...

tisdag 1 april 2014

Matte igen

Gammelmatte kom hem från sjukhuset igår, och självfallet ville hon träffa våra jourkatter. Och det var väl det jag visste - gammelmatte skulle knappt hinna in i rummet, innan hon blev "överfallen" av två gossugna kattflickor! De föll direkt för henne - och hon för dem.

Sedan försökte jag få till ett någorlunda bra porträtt av Vilda... men att fotografera henne är sannerligen inte enkelt, för hon antingen busar eller gosar hela tiden.

Ehrm... så här visar man kanske inte en ung dam

En bild på Duna blev dock riktigt bra - här ligger hon tätt intill gammelmatte och njuter av att bli kliad: