Klosterkatterna

Nu väntar kattikoptern på oss i trädgården... vi skall hem till Mimmi på födelsedagsparty! Hoppas att vi ses där?

Tassar i bloggen gör vi igen nästa år... *fniss*

Imma

Våra mattar brukar inte fira nyårsnatten särskilt uppsluppet, om man jamar så... de äter gott och skålar i sockerfri cider och ger varandra små presenter, men annars tar de det lugnt. Så det gör nog ingenting om vi katter smiter iväg på kvällskvisten och firar Mimmi på hennes födelsedag i morgon, eller var tror ni? Mimmi fyller hela 14 år, en aktningsvärd ålder (själv fyllde jag 14 år i somras, som ni kanske minns) så vi vill gärna hedra henne med vår närvaro. Och så blir det ju så mycket gott att äta, vad jag förstår! *ser generad ut*

Fast vi måste absolut hem innan natten är slut, för på nyårsdagen åker vår gäst hem till Stockholm och sina egna katter. Och vi helt enkelt måste hinna gosa lite mer med henne innan dess! För det kan dröja jamarlänge, fleraflera månader, innan vi träffar henne nästa gång...

Imma

ÄNTLIGEN har matte tagit bilderna på de där kattbäddarna som vi skall auktionera ut! Det tog bara två månader för henne att få ändan ur... *suckar djupt* Men eftersom allas vår Wikki precis skall dra igång ett Nyårstasseri, har vi bestämt oss för att vänta med vår auktion till den är klar... det blir så rörigt med två sådana saker samtidigt, tror vi. Hoppas att ni klarar av att vänta? Ni skall få en liten glimt av vad vi kommer att erbjuda i alla fall:

Det kommer allt som allt att finnas 4 go'a bäddar, 2 sovpåsar, 2 dynor och tre filtar att välja mellan - och i varje paket vi skickar iväg efter auktionen, ligger det också minst en överraskning! Spinnande, inte jamt?

Nu måste jag ta tass om matte... hon har precis betalat räkningarna, så hon är lite trött och nervig. Tass på er, vännisar!

Imma

Ibland, så där någon enstaka gång emellanåt, gör mattarna något riktigt, riktigt bra. Idag åkte de till exempel till Karlskoga och fyllde på vårt sticks-förråd... och tänk, där mötte de Max' och Måns' husse, som fick matte att köpa ÄNNU FLER sticks genom att berätta att Max och Måns gillar just den sorten... kan det bli bättre?!? Så nu har vi JAMARMÅNGA sticks i godisskåpet. Fast matte påstår att det inte var meningen att vi skulle se sticksen nu, eftersom hon hade tänkt presenta oss dem på nyårsnatten. Nu smusslade hon undan någonting annat istället, som vi inte fick se vad det var och som vi skall få på nyårsafton. Undrar just vad det kan vara?!?

Så bara måste jag få visa en bild som matte tog igår på turturkatterna Assar och Majsan - visst är de söta ihop?

Hursomjam, när mattarna och vår gäst hade varit i Karlskoga och handlat sticks (samt diverse hemligheter), åkte de vidare till Kristinehamn och besökte djurhemmet. Och som vanligt blev matte förälskad i flera katter - den här gången en kolsvart liten hona som heter Cleopatra, och som tydligen var jamargosig och t.o.m. pussade matte på nosen... och så en stackars gråvit kille som heter Noa och som det har varit alldeles förskräckligt synd om. Matte berättade att det var första gången i hennes liv som hon klappade en strävhårig katt... och både öronen, svansen och alla fyra tassarna var trasiga... *morrhårsdarr*... hon tror att han har gått väldigt länge ute och svultit och frusit, och nu vill hon prata med djurhemmet om att få sponsra honom med specialfoder så att åtminstone pälsen blir bra igen. "Han kan ju inte hålla sig ren när pälsen är så där skadad" jämrade hon sig olyckligt när hon berättade om Noa. Och så sa hon att det är lätt att stiga in på ett djurhem, men gräsansfullt svårt att gå därifrån; "det känns alltid som om jag sviker katten när jag lämnar dess bur" suckade hon. Tur att hon inte alltid har fickorna fulla av katter när hon kommer därifrån! I så fall finge jag jama ifrån på skarpen att hon inte får jobba på djurhemmet.

Förresten hade det varit en skällis där också - en liten blandrasvalp med mycket labrador i sig, som just skulle få åka till sitt för-alltid-hem. Veckan före jul hade djurhemmet fått rensa i en lägenhet där det fanns 42 vovvar!!! varav många var döda och ännu fler i så dåligt skick att man tvingades avliva dem... och av det tiotal hundar de kunde rädda, har de nu lyckats placera ut varenda en i ett för-alltid-hem. Kan ni tänka så fantastiskt?!? På en enda vecka lyckas de hitta bra hem åt alla de överlevande jyckarna - det tycker jag är så jamarstiligt att jag nästan saknar ord för det! Men hur i allsin da'r kan en människa få för sig att samla 42 hundar i en liten lägenhet?!? Valparna, som var fyra månader gamla, hade aldrig varit utomhus och visste inte hur man betedde sig med tvåbeningar, för den som hade dem slängde bara in mat genom dörren och gick igen - han bodde inte i lägenheten själv. Stackars hundar... *hänger med huvudet*

Imma

God fortsättning på julhelgen! Hoppas att ni allihop är mätta, varma och nöjda med hur julen varit?

Vi har haft det jamarbra - lite stökigt, kanske, eftersom skjutdörren stått öppen hela helgen och särskilt Sixten och Philemon varit i pälsen på varandra flera gånger. Puh, att killar bara orkar bråka! Vad skall det vara bra för?!? Det leder ju ändå ingenstans. Fast matte säger att det gör bråk aldrig...

Julbordet har som vanligt bjudit på alldeles för många frestelser för en liten katt och på julaftonen åt jag faktiskt så mycket skinka att jag kräktes på vardagsrumsgolvet. Nåjam, det är sådant som händer! I övrigt har jag ätit med måtta, och matte har varit noga med att alla katterna - även de blyga - fick smakbitar av sådant på julbordet som passar kattmagar. Och gammelmatte bjöd på sardiner i tomat-sås, som är så jamargott! Godis har vi också fått, men inga julklappar... vi har redan så många leksaker, och matte kunde inte hitta någon vit pälsmus till mig så hon har sagt att jag skall få en i nyårspresent i stället.

Lite bilder från vårt julfirande, kanske?

Så här dignande var vårt julbord!

Mattes kullsyskon är inte förtjust i katter...
men det bryr sig inte Philemon om

Att vila på maten är jamarviktigt!

Fast tvåbeningar får visst alltid dåligt samvete när de ätit mycket?
Så matte gick ut och kastade snö omkring sig några timmar. Titta, så
hon ställde till det! Tur att det var glas mellan henne och oss...

Nu har mattes kullsyskon åkt hem, men vår andra gäst är kvar till över nyårsfirandet - kul! För hon är jamarbra på att gosa, väl tränad av sina egna katter Tufsi och Tott hemma i Stockholm. Och titta vad matte fick i julklapp av henne: en Pelle-bonad att hänga upp på väggen! *stora ögon*

Visst känner ni igen Pelle?

Så här såg originalet ut...

Matte blev så lycklig att hon föll i gråt, och varje gång hon tittar på bonaden får hon blinka bort tårar... hon tyckte så mycket om Pelle och hon har pratat hela julen om hur tacksam hon är att han har fått fira jul i ett alldeles eget hem! (Kanske skall tilljama att bonaden är handsydd, för vår gäst är konstnärinna och gör jamarfina saker i alla möjliga material).

Slutligen kan jag jama att vi fick massor av snö på julaftonen och juldagen - det var därför matte promenerade med snöslungan igår. Men idag regnar det! Konstigt väder...?!?

Jenny

Nu tar vi klosterkatter jullov ett par dagar, om ni ursäktar. Det har kommit tvåbeningar som vi måste gosa med (och hålla koll på), och matte har lovat att vi skall få vara med och dela maten - och till snälla missar blir det julklappar också... så vi har lite att göra, som ni förstår. Hoppas att ni också får en jamarfin jul!

JULBÖN:

O Skaparkatt, må Du hålla din tass över världen
Skänka värme, mat och vatten till alla katter
Öppna människornas hjärtan för de behövande
Och skänka oss alla en fridfull jul.
Amen.

Imma

Den här vite skåningen som jag tvingas stå ut med är inte klok, bara så att ni vet. Först skriker han vid dörren att han vill ut, och sedan när matte släpper ut honom, vrålar han att det är vått, kallt och snöigt... och så står han som fastfrusen (det var han förstås inte), försöker att balansera på bara en tass i taget och skriker åt matte att bära in honom. För själv kan han ju inte gå, trots att dörren står vidöppen...

Jamjam, nu håller han sig förhoppningsvis lugn ett par timmar i alla fall, innan han börjar skrika om något annat han vill göra. Problemet är att det inte blir tystare i huset för det, för idag drar matte omkring på snabeldraken och sedan skall hon skura köksgolvet. Puh! Tur att gammelmatte sitter och sover i läsfåtöljen, så att man kan ligga ihoprullad hos henne och ha det bra...

Apropå Philemon, jam... ta er en noggrann titt på den här unga damen! Hon ser fridsam och rekorderlig ut, inte sant? Men hon är ett praktexemplar på uttrycket att man inte skall döma insidan efter utsidan:

Sedan länge tillbaka håller hon sig med ett eget litet harem inne i novisiatet, för alla tre killarna (Assar, Sixten och Rafael) är tokiga i henne och gör allt de kan för att få vara den hon väljer att gosa med. Men nu har hon förvridit huvudet på Philemon också! Jodå, jag har minsann sett hur hon smyger över hit via källaren när matte tvättar (då står källar-dörren öppen) och nospussas med honom i köket... *suckar djupt*... och det här skall föreställa ett kloster?!?

Yes box, tvättmaskinen är hel igen! Och matte tvättar och tvättar och tvättar. Själv har jag inte varit nere i källaren på ett tag, men jag kan föreställa mig att det hänger tvätt på tork precis överallt där nere... tvåbeningar har konstiga nöjen, tycker ni inte?

Och när vi nu ändå jamar om tvåbeningar, så hoppas jag att ni har vett nog att lämna alla kattmatsburkar och skåp öppna innan ni går under ikväll, så att vi katter - som minsann inte tänker gå under, oavsett vad gamla mossiga stenar säger om saken - kommer åt vår mat och vårt godis!

Imma

Matte har varit lite uppåt och lite neråt idag. Först blev hon uppåt för att killen som skulle laga tvättmaskinen kom och gjorde det, och sedan blev hon uppåt för att gammelmatte och hon var bjudna på julbuffé med goda vänner... och sedan kom hon hem och blev neråt för att tvättmaskinen i alla fall inte fungerar. Så hon tänker gå upp tidigt i morgon och ringa för att de skall släppa allt och komma direkt - hon har massor av tvätt att klara av innan gästerna kommer, säger hon, och hon har redan väntat jamarlänge på att få felet fixat.

Men allra mest har det varit uppåt idag, och det av en alldeles särskild anledning: vi har fått veta att Pelle har blivit adopterad! Så han fick sitt för-alltid-hem före jul, precis som matte önskade sig... när hon berättade nyheten för mig var hon tårögd av lycka och sa att det var den bästa julklapp hon hade kunnat få! Tänk att Pelle får fira jul i ett eget hem med en egen matte/husse... visst är det underbart?!? Och så säger folk att det inte sker några mirakel i vår tid *fnyser*.

I jul har vi förresten jamarmycket att läsa, för igår kom NERK:s tidning "Kattögat" och idag kom SVERAK:s tidning "Våra katter". Dessutom fick vi Djurskyddets tidning häromdagen, som också innehåller artiklar om katter...

Philemon

Skau ente julen vau en GLAD tid?!? Men här hemma blir en TORTERAD och det på det grymmaste vis ni kan tänka er - matte tvingade maj att BADA!!! Vi rexar som blir så genomblöta auv vatten... och SCHAMPO använde hon osse! *ryser*

Hon paustod att jau vaur smutsig - kan ni tänka er, va'?!? Bara för att jau hade varet nere i källarn, precis som hon ville. Ente för att jauga möss, kanske, men det kunne ju ente hon vida, eller hur? Och sen, när jau änteligen hade lyckats bli torr igen, började gammelmatte att PYNTA MAJ!

Man får ente nån respekt här i huset, varken av mattarna eller luddbollarna... funderar allvarligt pau om jau skau vidta åtgärder men har ente riktigt kommit underfund med vaud ännu.

Den enda ljuspunkten i hele alltet är att mattarna idau vau och köpte massor av mad åt maj. En stor säck och en liten säck och sen massavis med blötmadspåsar... alltihopa bara till maj! Vaud sajer du, matte? Är det till alla katterna?!? Naj, det var det värsta! I så fall skau jau i alle fall behålla kalenderen som vau med maden him, för den innehåller bilder pau äkta skauningar:

Majsan

Idag har jag hängt hemma hos matte nästan hela dagen. Tröttnade lite på kompisarna hemma och slank över via källaren... där mötte jag matte och frågade om det var okej att jag följde med, och det sa hon att det var. Så hon och jag har suttit här vid datorn och gosat, småpratat och gonat oss i värmen - Philemon sov under en filt i gammelmattes knä (hon sitter och broderar i mattes läsfåtölj) och Imma hade dragit sig tillbaka för att kattemplera, så jag fick ha matte alldeles för mig själv! *kuuuuuurr*

Nu fortsätter dock gammelmatte att städa hemma hos oss, och då måste jag förstås vara med och se till att ingenting farligt händer. Sedan skall matte ställa upp julgranen så att grenarna hänger ut sig... och det betyder att vi får klättra! Jam, för våra mattar tycker att det är helt i sin ordning att vi katter vill klättra i träd, även om det råkar vara konstgjort. Tänk, så praktiskt att ha ett träd inomhus när det nu är så kallt och otäckt ute! Det är omtänksamt av människorna att tänka på oss katter... fast de kunde ju låta bli att hänga saker i trädet, för de är bara i vägen. Nej, det finns ingenting farligt i vårt träd, inget som vi kan göra oss illa på, så det behöver ni inte oroa er för.

Sigge, vi tycker så synd om dig som längtar så hemskt efter kottar! Går det inte att köpa sådana i den där pinnaffären? De säljer ju sådant som växer, menar jag...

Imma

"Matte" jamade jag strängt "Vi kan inte ha en så här frostig hemsida. Både katterna och hundarna fryser om tassarna bara de ser den. Du måste byta till något bättre och det genast!" Matte suckade, för hon tyckte egentligen att hon inte hade tid med blogg-design idag när hon städar hemma hos gammelmatte... men hon tog i alla fall lydigt upp mappen med alla bakgrundsbilderna på datorn och visade mig dem en efter en. När vi kom till granris-bilden, såg vi på varandra och nickade... ja, skogar gillar både katter och hundar, och granar hör till så här års. "Jam, till och med Sigge kommer att gilla den här" jamade jag nöjt.

I övrigt har jag inte sett av matte särskilt mycket idag. Desto mer av noviserna. Varför är de inte i källaren och jagar möss?!? Jenny jamade något om att det är varmare uppe i huset och det fick mig att fnysa - har de verkligen blivit sådana veklingar sedan de kom hit? Det slutar med att jag själv får gå ner i källaren och jaga, fast man tycker att en äldre dam och abbemissa till på köpet borde slippa sådant. Noviserna fortsatte hur som jam att fara omkring i rummen här uppe, medan Philemon satt i mattes kontorsstol och strödde svordomsjam omkring sig... och mattarna höll till på gammelmattes sida av huset, där gammelmatte stökade omkring i sitt sovrum och matte storstädade badrummet.

Nu är det äntligen lugnt igen, åtminstone för idag... och matte, som hittade en spännande bok på biblioteket igår, tog chansen att försjunka i läsning. Det måste vara en väldigt rolig bok, för hon fnissar mest hela tiden - fast titeln verkar inte särskilt skojig: "Kroppens historia under medeltiden" (författarna heter Jacques Le Goff och Nicolas Truong om ni är intresserade).

Vilsamt är det i alla fall...

Imma

Matte fick en gång frågan om hon försöker lära oss katter att överge vår natur för att bli fridsamma klosterkatter - för det finns ju sådant som vi katter gör, som egentligen inte är förenligt med klosterliv (som t.ex. revirstrider, jakt och egoism vid matskålen). Mattes svar var och förblir att det absolut viktigaste någon levande varelse kan göra är att vara sann mot sig själv... alltså är det katter vi skall vara och ingenting annat. Så om någon nu har fått för sig att vi tränas att bortse från vår kattighet, kan ni glömma det!

Att jag kommer att tänka på det just idag beror på att tvättmaskinsreparatören kom idag på eftermiddagen och upptäckte att orsaken till att tvättmaskinen inte går är att möss har tuggat sönder en stor slang inuti. MÖSS! Det gjorde matte lite miss-lynt på oss katter, för hon tycker att med SJU katter i huset borde vi inte ha några möss alls... och det kan man ju hålla med om. Så jag får ta ett allvarsjam med noviserna om det här, för det går ju inte an att mattes saker blir förstörda bara för att vi katter inte gör vad katter skall göra. Och själv tycker jag nog att det är lite pinsamt att vi fått problem med möss. Jam menar, när Conny levde tog han ensam varenda musling som stack in nosen i huset, men nu, när vi är många fler katter, är det INGEN som jagar?!?

Imma

Jahajam, då får vi se hur det här blir, då. Jam menar, om gammelmatte skall lyckas hålla sig frisk och hemma. Det började rätt oroande med att matte åkte hemifrån vid lunchtid och lovade att "snart vara hemma igen" - hon skulle bara till tandläkaren och sedan hämta gammelmatte på sjukhuset, sa hon. Gissa när de kom hem? Strax efter klockan åtta på kvällen! Och då var det förstås jamarkallt inne igen... *suckar djupt*

Vad som hade hänt är lite oklart, men matte sa någonting om att de på sjukhuset hade stoppat gammelmattes medicin-leverans medan hon låg inne och sedan glömt bort att de måste starta den igen när hon åkte hem... så när matte besökte apoteket för att hämta medicinerna, fanns det inga där åt gammelmatte. Det berättade hon för gammelmattes läkare när hon kom till sjukhuset för att hämta hem gammelmatte, och så fick de vänta i en kattiljon timmar på att alla skulle ordna upp allting överallt. Fast de såg förstås till att gammelmatte och matte hade det bra medan de väntade.

Nu hoppas jag att allting är som det skall vara, så att det blir lite lugnt här hemma! Gammelmatte mår bra, säger hon, och hon är smal om fötterna så hon har inte samlat på sig vätska. Sockervärdena är visst också bra, vad jag förstod. Vem vet, hon kanske klarar sig hemma över jul till och med? Det vore jamarbra!

Mattes tandläkarbesök hade också gått bra, så nu är matte glad igen och har inte ont i tänderna längre.

Imma

Nej, nu får det vara nog med det här sjukhusliggandet! *stampar med tassen* Så här års MÅSTE mattarna helt enkelt hålla sig hemma och hålla huset varmt - TITTA BARA hur det såg ut idag innan matte kom hem och började elda i pannan!

Jam menar, det går väl an för pälsbollarna i novisiatet (Rafael undantagen, för hans päls har inte vuxit ut färdigt än efter senaste rakningen, så han är väldigt korthårig) - men vi rexar FRYSER!!! Philemon och jag har t.o.m. tvingats ligga intill varandra i sängen för att värma oss, och ni vet, det gör jag inte frivilligt... inte för att han är den han är, utan för att jag som abbemissa måste tänka på min värdighet. Tack och jam har han inte utnyttjat situationen utan uppfört sig som en gentlekatt - busar och bråkar gör han faktiskt bara när mattarna ser på, för då måste han ju (som alla killar, ni damer vet vad jag menar) spela allan i största allmänhet.

Nåjam, just idag förstår jag ju att matte måste vara rätt länge hos gammelmatte på sjukhuset, eftersom gammelmatte var rädd för den där operationen hon skulle vara med om i morse. Men när matte kom hem nu på eftermiddagen, berättade hon att allt hade gått över förväntan bra - de hade inte ens behövt trä in katetern genom ljumsken, utan kunde gå via högra underarmen istället, så det hade inte gjort ett dugg ont. Och de allra bästa nyheterna var att gammelmattes hjärta mår jamarbra! Nu skall hon bara få dropp över natten, eftersom man tydligen blir uttorkad av operationer, och sedan skall matte hämta henne i morgon när hon (matte alltså) varit hos tandläkaren.

Undrar hur länge gammelmatte blir kvar hemma den här gången? Förhoppningsvis länge nog för att matte skall hinna fotografera de där kattbäddarna som vi skall auktionera ut - för nu tycker jag att vi har väntat länge nog på det!

Imma

I kväll är vi nog en smula avslagna lite till katts här hemma efter gårdagens Nobelfest. Vi fick jamargod lax till middag och sticks till efterrätt, och sedan dansade ungdomarna till långt in på småtimmarna... själv la jag mig tidigare, när matte kröp i säng efter att ha sett festandet på TV. Tror att gammelmatte la sig då också, faktiskt. Och idag skjutsade matte gammelmatte till sjukhuset igen, för i morgon bitti skall hon operera hjärtat igen. Äschjam, jag menar att hon skall få sitt hjärta opererat, förstås. Själv skall hon ligga still och ta det lugnt, säger matte, för det är patientens jobb under operationen...

Matte har lovat att komma tidigt till sjukhuset i morgon, för hon vet att gammelmatte är lite rädd för den här operationen. Den förra var lite läskig, för de stängde av blodtillförseln inuti hjärtat en stund och då fick gammelmatte svårt att andas. Matte säger att andnöd är det otäckaste man kan uppleva, för då tror man att man skall dö... *slokar med morrhåren* Fast hon säger också att hon inte tror att de kommer att behöva stänga av blodtillförseln i morgon, så gammelmatte behöver inte vara rädd. Nåjam, vi skall hålla tassarna så mycket vi bara orkar och be Skaparkatten vara hos gammelmatte hela tiden!

Faktiskt så är det en lite speciell dag idag, även om den har kommit i skymundan för annat. Matte fyller år! Tänk, jag minns hur ung hon var när vi träffades för första gången... det var i Kolbäck, där jag bodde som kattunge, och Skaparkatten viskade i mitt öra att den där tvåbeningen behöver dig jamarmycket! Det är fjorton och ett halvt år sedan nu... tiden går verkligen jamarfort, och jag blir nästan lite yr när jag funderar över allt som matte och jag har varit med om sedan jag tog tass om henne. I alla dessa år har jag skött om henne och vakat över henne... ur den synvinkeln är det ledsamt att vi katter inte lever lika länge som människor, för hur skall det gå för henne när jag inte längre är här?

Philemon

I kväll vill jau jama om allvarliga saker - mad. Visst är jau alldeles för mager? Man ser ju tydligt att jau behöver mera mad, mycke mera mad, än matte gir maj! Men matte paustår att jau får precis lagom mycke mad och att "en tjock rex är ingen vacker syn" *fnyser*. Hon lyssnar ente pau maj, och ente heller pau gammelmatte som sajer att jau har mycke mera skinn än det finns Philemon att fylla ut de...

Så nu ber jau er att jama till matte att hon måste ge maj mycke mera mad! Gärna redan i kväll, om ni kan, för jau har ente ätit på flera kattiljoner minuter... ente sen klockan vau åtta eller nåt... *suckar djupt*

Titta pau maj bara! Så här gör de med rexarna pau utställning, sajer matte... men då jamar jau att om hon försökte visa opp maj på en utställning skulle hon blivet stämd för kattmisshandel, så smal som jau är...

Imma

Idag snöar det inte utan är riktigt vackert väder, och jag tror att matte har haft jamarroligt ute i snön... hon har lekt med sin nya maskin, som hon kallar snöslunga, och sprutat snö över hela trädgården. Gammelmatte sa efteråt att det var tur att snöslungan är elektrisk och kräver sladd, för annars hade nog matte fortsatt ända till Gullspång... *fnissar* Fast matte säger att det hade hon varken behövt eller orkat, för det är rätt kallt ute och hennes vantar blev snabbt blöta. Och kommunen har redan plogat vägarna alldeles utmärkt utan hennes hjälp.

Matte sprutar snö utanför vår ingång

Så här fint blev det när hon var klar!

Matte tycker att det är så praktiskt att vi bor mitt inne i Otterbäcken, men inte har några grannar omkring oss - det ser faktiskt ut som om vi bor mitt ute i skogen!

Utanför grinden åt norr, mot Gullspång och Kristinehamn

Utanför grinden åt söder, mot Mariestad och Skövde

Fast det finns ställen som matte inte har skottat snö på... verandan, t.ex. Den ser ut så här!

Om ni undrar, så är det gammelmattes ena rollator som står översnöad där ute vid utemöblerna... den kan hon ändå inte använda så här års. Den andra rollatorn, som hon har när hon är inomhus någonstans, ligger ihopfälld i bilen...

Och så slutligen en bild av Philemon. Han har INTE försökt gå ut idag, utan tog sig en titt på matte genom fönstret och sprang sedan till elementet här inne i vardagsrummet:

Väck maj ente!

Gitte har ordet

Jaha, nu sitter jag här för att berätta om att jag nu är hemma från sjukhuset igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Jag är som en jojo - fram och tillbaka, gång på gång. Den här gången var det för att mitt socker rasade i höjden, så högt att min blodsockermätare larmade för HI, vilket är så högt att mätaren inte klarar av att mäta. I ambulansen försökte de mäta igen, men fortfarande var det HI. Nu kopplade de in dropp för att spä ut blodet och halvvägs in mot Mariestad mätte de igen och fick samma resultat. En gång till mätte de innan vi var framme i Skövde, men med samma nedslående resultat.

Inne på akuten sattes ytterligare ett dropp in för att skynda på sänkningen genom att ersätta de salter och det kalium jag förlorat när blodsockret blev för högt, men inte heller nu sjönk värdet. Inte förrän framåt morgonsidan på onsdagen (jag for in till sjukhuset på tisdagskvällen vid 23-tiden) gick det att få ett mätvärde och då var det genom ett blodprov som skickats till laboratoriet. Då var värdet 27.7. Alltså fortfarande alldeles för högt. Sedan fortsatte de med droppen uppe på MAVA (medicinsk vårdavdelning) och frampå dagen var blodsockret nere på 13.5. Eftersom man inte får ligga kvar på MAVA så länge så skickades jag upp på en vårdavdelning där de fortsatte jobbet med att få ned mitt socker. Jag kom till Hematologen och det var första gången jag var inlagd där, men det var lika bra som överallt annars. De kollade med lungröntgen att jag inte hade någon lunginflammation som drivit upp sockret, men allt var bra. Vi kom fram till att jag måste ha missat någon injection under dagen och att det sedan byggts på. Hur hög nivån måste ha varit när jag kände att jag måste åka in kan man bara gissa, men det måste ha varit väldigt högt. Nåväl, nu är jag alltså hemma igen och mår ganska bra. Trött är jag naturligtvis. En sådan här pärs tar på krafterna, men det enda jag måste göra är att få tag på vår vedleverantör för nu är veden slut och så måste jag elda. I övrigt tar Kicki hand om allt som absolut måste göras.

Ja, så nu vet ni lika mycket som jag och nu hoppas jag att jag får vara hemma tills på tisdag då jag ska läggas in på "njure" för att sedan göra en angiografi på onsdagsmorgonen. Håll gärna tummarna för mig då!

Imma

I morse vaknade matte utan att gräla på väckarklockan eller försöka övertala den att ringa lite senare... istället gick hon snällt upp, klädde sig och gjorde sitt morgon-te, bäddade sängen och tände ljus vid ikonerna som hon gör när hon ber för något särskilt. Och så påminde hon oss om att det skulle komma en fotograf hit... jam, ni kanske inte vet att Linnsens, Franks och Lurrvars matte har skrivit en artikel om matte som skall komma i en värmländsk tidning nu i helgen? Och nu skulle det tas bilder till den artikeln.

Ute snöade det för fullt, men fotografen kom i alla fall... och sedan ville han liksom aldrig gå igen, utan hängde här hela förmiddagen och bubblade med matte om Gud och kyrkan och det här att vara nunna. Inte en enda gång frågade han mig om hur det är att vara abbemissa, men han tog massor av bilder av mig och sen, när han märkte hur sällskaplig Philemon var, tog han bilder av honom också. Fast flest bilder tog han av matte... när hon satt vid datorn, när hon satt i fåtöljen, när hon var i kapellet och t.o.m. ute i snön! Skall han använda alla de där bilderna i tidningen kommer den att bli jamartjock... *fundilerar*

Nåjam, till sist gav han sig iväg med sina kameror nedpackade i en stor väska, och precis då ringde telefonen. Det var gammelmatte som skulle bli utskriven från sjukhuset och ville bli hämtad! Så matte hann inte ens äta lunch, utan bytte bara om till vanliga kläder (när fotografen var här var hon ju prästklädd, för det hade han bett om) och åkte iväg. Sedan dröjde det flera timmar innan hon och gammelmatte kom hem igen, för matte hade kört ganska långsamt i det täta snöandet. Och innan de lämnade Skövde hade matte köpt sig lunch, vilket jag tyckte var bra för det kan aldrig vara klokt att köra brummis när man är hungrig... då tänker man nog på fel saker, jamar jag. Åtminstone har jag svårt att tänka på något annat än mat när jag är hungrig!

Nu skall hur som jam gammelmatte vara hemma i fyra dagar innan hon skall tillbaka till sjukhuset och bli opererad i hjärtat. Gissa om husisarna är glada att se henne! Särskilt Rafael - han pep och tjöt av glädje när han hörde hennes röst, för han älskar henne lika mycket som jag älskar matte...

PS. Kan ni tänka er att den där dumskallen Philemon smet ut när fotografen kom och matte öppnade ytterdörren?!? Jama om att han såg snopen ut när han sjönk ner i flera decimeter djup snö så bara öronen och svansen stack upp, och han var givetvis genom-blöt när fotografen bar in honom i hallen - ni vet, vi rexar har ju inte den där yttre pälsen som de flesta andra katter har (som är vattenavvisande) utan bara underull (och den suger åt sig vatten som en svamp)... *ryser* DS.

Imma

Vi har ju läst om snöandet på andra håll i landet i era bloggar och på Catbook, men idag drabbades vi själva av eländet... jam menar, vi har haft lite ynka snö förut också, så där så att det precis täckte marken, men idag satte det igång att SNÖSTORMA! *ryser*

Som ni ser, skickade jag ut matte med kameran för att ta ett par bilder och visa er eländet, och när hon kom in igen stampade hon av sig en massa läskigt blöt snö i hallen så där sätter inte jag min tass förrän det torkat, den saken är jamarsäker.

Inomhus, här i vardagsrummet, nära elementet, ser det dock ut så här, på ett ungefär:

Faktum är att det gjorde matte lite smågrinig, för Philemon har hittills varit den enda katt som fått gå ner i källaren på regelbunden basis... men när matte kom ner för att städa i kapellet idag och upptäckte hur mössen hade kalasat på de vackra veteaxen på strå som hon prytt altaret, Maria-altaret och lite andra ställen med, suckade hon djupt och muttrade något om "stadskatter som inte vet hur man jagar" och "du vet säkert inte hur en mus ser ut, ens". Och sedan stängde hon hit upp och släppte i stället lös husisarna i källaren. Hon säger att eftersom de varit hemlösa begriper de hur man jagar möss - inte minst Jenny, Majsan och Rafael (Assar och Sixten fångades in som kattungar) - så nu hoppas hon att de skall visa sig lika effektiva på musjakt som Conny var. Skall bli spinnande att se hur det går! För det måste ha sett rätt gräsansfullt ut i kapellet, eftersom det tog matte flera timmar att städa upp eländet...

PS. Glömde ju att jama att gammelmatte ligger på sjukhuset igen. Hon fick åka jambulans i natt eftersom hennes blodsocker var så högt att mätaren bröt ihop och började larma... och de har fortfarande inte fått ner sockret, så hon blir nog kvar på sjukhuset minst ett par dagar till, misstänker jag. DS.

Imma

Matte är min bästaste vän i världen, men hon är allt lite knasig! *fnissar* Idag när hon var mitt i städandet, hittade hon en gammal lapp med orden "svampinjon, grön äggskivling, grusmurkla och öronkremla" på... och medan hon läste upp dem, såg hon ut som en fågelholk i ansiktet. "Imma, vet du varför jag har skrivit det här?" frågade hon mig, men jag skakade på huvudet. Inombords tänkte jag att nu ligger Sigge Svamphund och hans matte och vrider sig av skratt på golvet hemma hos sig... för de där svampsorterna finns ju inte, det vet till och med jag som aldrig går ut om jag inte absolut måste! Matte stod där och upprepade orden för sig själv, och sedan frågade hon gammelmatte om hon kanske visste vad det handlade om. "Jag vågar ju inte slänga lappen om den är viktig" mumlade matte. Vid det laget kunde jag inte hålla masken utan skrattade högt bakom tassen. Till slut la matte lappen "på ett säkert ställe" tills hon hade lyckats lösa mysteriet med varför hon hade skrivit den... och vet ni, jag tror att det var exakt vad hon gjorde förra gången också! Och det var där lappen låg när hon hittade den idag.

Jajam, jajam, ett skratt är precis vad man behöver en dag som den här, förresten. För städning betyder att även snabeldraken och skurhinken kommer fram ur gömmorna och ni vet ju vad vi tycker om dem! Och så flyttar matte på saker, vilket vi inte heller gillar... var sak skall stå på sin plats, och inte flyttas omkring så att man inte vet var man har dem. T.o.m. matte brukar säga "var sak på sin plats - skridskorna i kylskåpet"... men tro mig, hon har sällan koll på sina saker och blir lika förvånad varenda gång hon hittar något hon har letat länge efter. Idag fann hon t.ex. sin favorit-pincett, som hon har sökt i tre veckors tid! Och den låg INTE där hon hade väntat sig... och så tittade hon snett på Philemon, som storögt tittade tillbaka med den oskyldiges uttryck målat över hela ansiktet. Som om det var han som hade lagt den där! Vilket det för övrigt var, men det behöver ju inte matte veta...

Ute snöar det för fullt *ryser* och matte säger att det är kallt också. Så idag fick Philemon inte följa med och hämta posten, fast han ville. Han sitter ofta och jamar precis innanför ytterdörren i förhoppningen att matte skall släppa ut honom, men det gör hon nästan aldrig. Nästan, alltså. Vilket ju är jamardumt! Jam menar, om hon inte gillar att han sitter vid dörren och ylar så skall hon väl inte uppmuntra det genom att ge efter ibland?

Jenny

Inte nog med att mattarna skall ha en massa lysande saker i fönstren nu i advent - idag satte de upp lysande saker utomhus också! *stora ögon* Majsan påminde mig om att det var så förra julen också, men det kan jag inte komma ihåg... och då föreslog Sixten att jag kanske hade sovit just då, vilket jag tog som en förolämpning. En bolis sover väl inte när det händer saker i huset! *fnys* Då jamade Rafael lite försynt att jag kanske hade varit någon annanstans i huset och tagit tass om något viktigt uppdrag, och det kunde jag till jams gå med på.

Nåjam, idag satt jag i fönstret och iakttog arbetet med lyssladdarna som mattarna höll på med ute på verandan. Sedan kom de in, stampade av sig snö (som blev blöta fläckar på golvet - jam hoppas verkligen att de inte tänker försöka skylla dem på oss sedan!) och kopplade in sladdarna. Jodå, det lyste. I alla fall till höger och till vänster... men inte i mitten. Mattarna suckade och frågade varandra varför de aldrig kollar sådant i tid, innan de sätter upp sakerna, men de hade visst inget bra svar på den frågan. Sedan avgjorde gammelmatte det hela genom att förklara att nu orkade hon inte mer, så de fick ta itu med det frånvarande lysandet i morgon igen. Så nu ser verandaräcket lite lustigt ut där ute i mörkret... som om mittenbiten har försvunnit, medan resten glimmar så vackert... skall bli spinnande att se om de kan få hela räcket att lysa i morgon!

Förresten kan jag rapportera att vi väntar besök, så mattarna är lite stressade just nu. En frottofograf eller vad det hette skall visst komma hit och ta bilder till en tidning, och matte är olycklig för här är så ostädat och hon vet inte hur hon skall hinna innan främlingen dyker upp. Och när matte inte vet var hon skall börja med något, blir hon ofta stående mitt i röran... jamjam, vi får väl se om hon drar fram snabeldraken och skurhinken igen, och skulle det ske, vet ni var ni kan hitta oss katter. På övervåningen.

Imma

Jahajam, då är det första advent idag, då... och mattarna har varit borta hela dagen. De började redan i morse med att åka bort till Amnehärads kyrka i Gullspång för att delta i adventsgudstjänsten och kyrkfikat, och sedan kom de bara hem för att byta kläder innan de försvann iväg till Kristinehamn för att hjälpa till med djurhemmets kombinerade firande av Kattens Dag och första advent i loppis-lokalen. Matte har visst klättrat på stolar och skruvat upp krokar i taket att hänga upp saker på samt burit tunga möbler, medan gammelmatte gjorde det hon gör bäst - satt och var trevlig mot besökarna. Där fanns tydligen en hel del skällisar att gosa med också... bland annat en stor vovve som log så där som människor gör! Jam, titta på en människa som ler brett så alla tänderna syns... så log den där vovven, samtidigt som han ville gosa och viftade ivrigt på svansen. Märklig jycke! Matte hade sagt att om det inte hade varit vinter skulle hon ha haft Philemon med sig, för han viftar också på svansen och vill gosa när han träffar folk.

Efter allt det där kan man ju tycka att de hade fått nog av att vara ute, men icke! Istället åkte de till Gullspångs lilla torg för att titta på granen, lyssna på dragspelsmusik och dricka glögg med andra frusna tvåbeningar. När de kom hem var de alldeles upprymda av glädje, för tydligen har det öppnat ett kafé vid torget och där skall bli bageri också... "Det är precis vad vi behöver här!" utbrast matte lyckligt. Hm, undrar om jag kommer att se till mattarna överhuvudtaget i fortsättningen, eller kommer de att sitta hela dagarna och kolka kaffe på det där kaféet? Inte för kaffets skull, utan för att de älskar att prata med folk... *skakar på huvudet*

Nåjam, nu är de hemma i alla fall, tack gode Skaparkatt för det! För det är kallt och gammelmatte måste elda så att vi katter slipper frysa om tassarna. Sina plikter får de aldrig glömma, hur roligt de än har, den saken skall jag bli katt för!

Philemon

Jau håller ente alls med Sigge om att snö är onödigt. Ente en bit, faktiskt. Idau haur jau nämligen varit ute och lekt i snön, och det vaur jamarroligt! Matte lät maj gå med när hon skulle hämta posten, så jau passade pau och springa riktigt fort genom trädgården (matte sa att hon hade kunnat satsa pingar pau maj, för jau vaur "snabb som en vinthund")... och sin lekte jau med snön, tassade pau den, smakade pau den och hade kungligt roligt. Ja, jau är ju en rex! Ni vet väl att rex betyder kung pau latin?!?

När jau hade fått leka en stund, hystade matte opp maj på axelen och så fick jau följa med ut till postlådan. "Här får du ente gå själver" sa hon "för här finns det farliga bilar"... och det kunne jau väl till nöds acceptera, men att jau sidan ente fick fortsätta att rasa omkring i trädgården efteråt, förstår jau ente. Men då hade matte fått nog av kylan och bar in maj i huset *suckar*. Hon sau något om att jau ente vaur "någon riktig rex", som ente frös där ute... jau, ente en riktig rex?!? Jau som är den rexigaste katten som finns!

Apropau Sigge, förresten, så haur matte och vi läst fardigt i hanses bok nu. Den vaur verkligen jamarspinnande! Och lite sorglig osse... särskilt det om Mysan och Snoris och Penny *sniff*. Och vi kan svara pau en av hans frågor: Ja, det har faktiskt funnits en äkta svampkatt! Fråga Wikkis Stora Matte... hon bodde ihop med en sån i många år.

Imma

OOOOOO! *håller tassarna för öronen* Jag blir gaaaaaaleeen! Här ränner det noviser I HELA HUSET, Philemon är tokig och väser åt allt och alla, mattarna spikar, borrar och skruvar i väggarna och släpar saker fram och tillbaka... skall det här kallas ett kloster?!? Var är friden, det kontemplativa lugnet, den andliga upphöjdheten?!?

Jag har jamat allvar med matte om allt det här stöket och hon sätter som vanligt upp ett frågande ansikte: "Vadå stök?" och så säger hon att allt de gjorde var att ställa en garderob på plats (efter att ha spikat fast en sockel på den) och sätta upp några hyllor på väggarna... och under tiden fick dörren mellan vardagsrummen stå öppen, eftersom det var praktiskt att kunna gå emellan med verktyg m.m. Praktiskt för VEM? Inte för mig, som plötsligt hade noll koll på såväl reviret som alla mina klosterkatter... *suckar djupt* Nåjam, ordningen är på väg att bli återställd, för gammelmatte orkar inte stöka mer och matte skall laga middag... så nu föses det in katter hitan och ditan så att alla skall komma på rätt sida dörren innan den stängs. Månne kvällen kan bli LITE lugnare?!?

Philemon

Idau har Sagges husse varit här pau besök och druckit kaffe med mattarna. Jau vau lite tveksam i början, för han luktade så räligt mycket Sagge... men sin bestämde jau maj för att vau mitt vanliga trevliga jau i alle fall, trots stanken, och det verkade han gilla. Han gillar Skaune osse! Mycket sympatiskt, om jau får jama. Fast jau kommer ju från Malmö (även om jau är född pau Österlen) medan han tycker bäst om Höör... nåjam, det kan jau tau. Kanske han har vart skauning i ett tidigare liv? Och bara råkat födas som västgöte denne gången? *fundilerar*

Mattarna uppskattade besöket, det syntes pau dem. Men annars sitter de Ente still några längre stunder, utan faur omkring och stökar mest hele tiden *suckar*. Värst är matte, för hon stökar på denne sidan dörren medan gammelmatte håller saj på den andre... och så spelar hon musik på hög volym, utan att tänka pau mina stackars stora öron! Fast det värstaste är ändå att hon har ställt saker pau fönsterbrädan i vaurdagsrummet... det gillar jau ENTE, för den använder jau ju som språngabräda när jau ska upp på vitrinskåpet! Hur ska jau nu få tillräcklig översikt? Det är ju den högsta platsen i rummet...

Jenny

Äntligen har mattarna begripit att en bolis behöver tillgång till HELA reviret för att kunna hålla koll! Idag lät de dörren stå öppen i flera timmar, och jag tog förstås tillfället i akt att nosologiskt säkra hela området innan jag satte mig på klätterträdet i Immas vardagsrum och spanade ut över domänerna. Rafael och Majsan tog också tillfället i akt att gå på upptäcktsfärd, medan Philemon slank in i novisiatet... han ville väl passa på att vidga vyerna utan att behöva möta oss husisar, jamtar jag. Under tiden satt Imma i mattes famn vid datorn och höll noga koll på oss allihop - som abbemissa måste hon ju veta var hon har oss och vad vi håller på med. Och från sin plats ser hon dörren alldeles utmärkt.

Mattarna å sin sida håller på att sätta sin plan i verket. De sa för flera månader sedan att de tänker fira jul hela advent, och idag har de börjat ställa upp de elektriska ljusstakarna i fönstren, hänga upp stjärnorna och slå in julklappar i papper och snören. O, jag älskar papper och snören! Vi kommer att få mycket roligt på julafton, tror jag... och tänk, snart kommer julgranen upp, för matte har lovat att ställa upp den i riktigt god tid... det kommer att bli jamarskoj! Särskilt Sixten och Majsan älskar att klättra i granen... tänk, så klokt av tvåbeningarna att ta in ett träd så att vi innekatter kan ha lite skoj, det är väl bussigt av dem?!? Dessutom är trädet konstgjort, så det håller bra... det uppskattas, kan jag jama.

Imma

Än en gång måste jag jama om ursäkt att jag inte tassade i bloggen igår... men ni förstår, vi fick en så fankattisk sak med posten att vi inte har haft tid med annat!

Först måste den förstås undersökas utanpå, för den luktade märkligt. Philemon nosade och fnös, fnös och nosade, men kunde inte klura ut det förrän jag gav honom en liten vink... och då begrep han att det luktade skällis om boken. Och inte vilken skällis som helst, utan vår bloggvän Sigge Svamphund! Jam, för det är ju han som har tassat boken (vilket jag visste, men hade hållit tyst om för att det skulle bli en överraskning för de andra)... *fnissar busigt*

Så nu läser vi, som ni förstår. Och fast Sigge inte är en katt, är det väldigt intressant läsning - med många fina bilder, dessutom. Och sedan, när alla vi katter och mattarna har läst klart boken, skall den stå i hyllan för SPECIELLA böcker... bredvid bl.a. Sippos första bok och Bie-killarnas stora bloggbok. Det börjar bli en riktigt eminent samling! *stolt*

Matte

Ärligt talat förstår jag inte hur blogghjälpen - och alla andra som engagerar sig i hemlösa katter - orkar med alla avskeden. Jag vet ju att Pelle måste till djurhemmet för att kunna adopteras, att det är bra för honom att vara just där så att någon kan finna honom och bli så förälskad att han får sitt för-alltid-hem... men att behöva gå upp i "hans" rum, få in honom i transportburen, köra honom till Kristinehamn och släppa ut honom i en bur som bara är hälften så stor som rummet han bott i hos mig... och möta hans blick, när han förstod att jag tänkte lämna honom där... det kommer att ta tid för mig att hämta mig från den upplevelsen.

Han fann sig i det hela, precis som han hela tiden har varit väldigt samarbetsvillig och godmodig - men det syntes att han kände sig övergiven. Igen. Kanske trodde han att jag var hans matte och att han skulle få bo hos mig resten av livet? Rummet var inte stort, men det var varmt och tryggt, och han hade allt han behövde. Kanske hade han tyckt att det räckte? Nej, så skall inte en katt leva - han skall ha rörelsefrihet, möjlighet att gå fritt inomhus och kanske t.o.m. få vistas ute ibland, så där som Max och Måns lever! Och det kan bara bli verklighet om Pelle är på djurhemmet och inte i mitt gästrum.

Gammelmatte och jag stannade rätt länge på djurhemmet, fikade med personalen och gosade med andra katter. Men mest var jag inne hos Pelle i hans bur och försökte muntra upp oss bägge två. Det gick nog inget vidare... men Pelle vänjer sig, och i morgon får han flytta till en bur med fri tillgång till egen utegård. Och snart skall han få gå fritt inne på djurhemmet, umgås med de andra katterna och framför allt med besökande tvåbeningar. Min dröm är att han skall ha funnit sitt för-alltid-hem före jul!

Lille Pelle...

Matte

Det är nog bra att jag håller igång lite extra just nu, för stunden då jag skall lämna Pelle på djurhemmet närmar sig med stormsteg - och hur glad jag än är för att han äntligen skall få chansen att hitta ett för-alltid-hem, känns det jobbigt att behöva skiljas från honom. Tänk, han har bara bott här i två veckor! Men han nästlade sig förstås in i mitt hjärta från första stund... det är inte ofta man möter en så genomsnäll och goshungrig katt, särskilt som han inte är rex... (ursäkta "rasismen", men rexar ÄR väldigt speciella - så oerhört inriktade på oss tvåbeningar att de antingen klänger kring ens kropp eller sitter på ens axlar mest hela tiden *ler*)... Pelle tillåter liksom nästan vad som helst, man får hantera honom hur man vill och allt han gör är spinner. Maggos? Helt okej! Pill med tassarna? Visst, var så god! Kamning? Jamjamensan! Samtidigt som han gärna möter ens blick och ler, trygg och glad. Han kommer att göra någon väldigt, väldigt lycklig, den saken är säker! Och jag ber till Skaparkatten att det inte dröjer länge innan han charmar huvudet av någon besökare på djurhemmet och skaffar sig både eget hem och en matte/husse som dyrkar honom... vi har pratat om saken, och jag har givit honom rådet att verkligen visa framtassarna ordentligt varje gång någon kommer till djurhemmet - möta dem redan i dörren, visa generositet och tigga gos så mycket han bara orkar...! Det kan väl ändå ingen motstå?

I övrigt ägnar gammelmatte och jag oss åt att ordna saker som behövts ses till en längre tid. Som att skifta däck på bilen och serva den på olika sätt inför vintern. Fylla förråden för både katter och människor. Städa trädgården (och snart är det dags att sätta upp ute-julbelysningen!). Och så vidare. Det håller ordning på tankarna lite grand i alla fall...

Skrivet senare på kvällen: När jag hade givit Pelle kvällsblötmaten, fyllt på skålen med torrfoder och vattenskålen samt gjort rent i hans låda, satte jag mig att se på medan han åt. Efteråt kelade vi en bra stund och jag kammade honom omsorgsfullt - det verkar han tycka om. Godis fick han också, förstås. Och så satt jag där och betraktade honom, och han satt där och betraktade mig... men bara en kort stund, innan han hoppade upp i sängen, la sig bekvämt på rygg och sträckte ut tassen mot mig. Inviten var tydlig: "Kom hit och gosa!" Så jag la mig bredvid honom och gosade... och gosade... och gosade... ända till han markerade att nu räckte det för hans del, hoppade ner på golvet och började dricka vatten. Då sa jag god natt och lämnade rummet.

Jag kommer att sakna dig, Pelle!

Imma

Idag på eftermiddagen har matte varit och besökt djurhemmet i Kristinehamn igen, och de har kommit överens om att Pelle skall få flytta dit på torsdag eller fredag. Det tror jag att han kommer att gilla! Där finns andra katter och tvåbeningar att umgås med, och så kan han ju charma till sig en ny matte eller husse... så länge han bor i vårt gästrum får han ju ingen chans att hitta ett nytt hem, jamar jag. Fast matte kommer nog att sakna honom, tror jag...

Tänk, om Pelle hinner få ett eget hem före jul?!? *drömmer* Jag tror att det är den tanken som driver matte, för nu är hon ivrig på att han skall få komma till djurhemmet så att han kan sättas upp för adoption.

Annars händer det inte så mycket här just nu. Gammelmatte har eldat, så det är varmt och skönt i hela huset, och matte har uträttat ärenden. Själva ligger vi och gonar oss vid olika element... *kurrar*

Jenny

Jag har fått extra mycket att göra på sistone, som ni kanske har förstått. Den nya dörren mellan de båda vardagsrummen är praktisk och dessutom jamarlätt att öppna, men mattarna ställer till krångel genom att vilja blockera den på diverse olika sätt... och när väl passagen är fri sitter i allmänhet en liten fräsande vit kille med svarta öron på andra sidan och försöker verkar tuff. Inte skrämmer han mig, inte - faktum är att jag tror att ingen av oss husisar är det minsta rädd för honom - men han för ett eländigt liv med sitt väsande och jamande (fullt med diftonger dessutom!) så jag brukar passa på att slinka igenom när han har annat för sig.

Nåjam, idag har jag annat att rapportera, nämligen att såväl mat- som godisförrådet blivit ordentligt påfyllda. Matte bar in en jamarstor säck med torrfoder (12 kg, har jag för mig att det stod på den) och dessutom visade hon upp flera förpackningar med sticks och en påse Dreamies med kycklingsmak! *kurrar* De sistnämnda fick vi smaka direkt och de var JAMARGODA - fem tassar av fem möjliga, utan tvekan! Blötmat hade vi redan ett bra förråd av, så nu behöver ingen av oss oroa oss för tillgången... hrm, ja, det hör ju till mina plikter som bolis att inget djur far illa här i huset, eller hur? Allra minst boliser, för vi måste ju ha gott om krafter att sköta vårt jobb!

Kan också jama att även kattsandsförrådet fyllts på ordentligt. Ordning och reda, vitfisk på fredag... men vänta nu, det är ju måndag idag... måste jag vänta ända till fredag?!? *orolig*

Imma

Jag hoppas att ni ursäktar att jag inte tassade i bloggen igår... det var fullständigt omöjligt att få ro till det, och matte var inte till den minsta hjälp eftersom hon först försvann iväg med gammelmatte i fleraflera timmar och sedan häckade de uppe hos Pelle i ännu flera timmar. Under tiden... nej, vi tar det från början.

Det gammelmatte och matte gjorde när de var borta hemifrån, var att besöka en plats som heter Hällekis, där det finns en hantverksby som heter Falkängen. Den byn har julmarknad hela den här veckan, från i måndags till i morgon, och det var där som Max' och Måns' husse hade varit innan han kom och hälsade på oss. I kaféet arbetar nämligen Skat-Ann, och gammelmatte och matte ville hälsa på henne och samtidigt fira lite advent i förväg eller hur jag skall jama... åtminstone sa matte det när hon kom hem, att det hade känns som om det varit skyltsöndag och att julstämningen hade varit mycket påtaglig. Gammelmatte hade festat på risgrynsgröt, julskinksmörgås med senap och glögg, medan matte nöjde sig med kaffe, lussebulle och pepparkaka... och så hade de pratat katt med Skat-Ann samt gått runt i hantverksbutikerna och tittat på alla fina saker. Några saker hade de t.o.m. köpt, men vad det var får jag inte jama om eftersom de skall bli julklappar... *myser*

Gammelmatte och Skat-Ann (tavlan på väggen föreställer
katter från Evas katthem som hittat hem)

Här sitter gammelmatte och myser på kaféet

Lite av hantverksbyn

När de var så trötta i fötterna att de inte orkade gå mer, åkte de vidare till Götene och gammelmatte bjöd matte på middag på Rasta-restaurangen. Sedan kom de hem... men vi såg inte mer av dem för det, för de tog fika med sig och gick upp till Pelles rum, och där blev de kvar jamarlänge! Matte sa att de hade bestämt sig för att vara hos Pelle till han tröttnade på dem... och det tog tydligen tid, för när mattarna äntligen kom ner igen berättade matte att hon och Pelle hade legat i sängen och gosat massor, matte hade kammat honom och bjudit på chips, och så hade de tittat på TV och myst tillsammans.

Jojo, det kunde de unna sig! I resten av huset var det kalabalik, för husisarna lyckades tråckla upp dörren igen och sprang omkring precis överallt... så jag fick ta skydd under byrån för att vara ifred (dit in kan de inte komma, för de är för storväxta - ibland är det bra att vara liten och nätt!), och Philemon passade på att röja omkring i deras del av huset medan de var här. Så det första mattarna fick göra när de kom ut från Pelles rum var att fånga in och bära tillbaka husisar i parti och minut... t.o.m. lille Rafael var här inne och undersökte rummen, och honom fick matte fånga in med hjälp av en filt för att inte stressa honom. Puh! Jag undrar just hur länge det dröjer innan matte får tag i den där pinnen som skall låsa dörren?

Det hann bli mycket sent innan lugnet var återställt, kan jag jama. Då satte sig matte en stund vid datorn för att koppla av, Philemon slocknade i hennes famn och jag tog tillfället i akt att... jam, vad skall jag kalla det... leka översittare? *fnissar busigt*

Fredagsmys...?!?

Matte

Idag vill Imma ägna sig åt att studera föreningens papper, så jag har lovat att blogga på egen tass... eh, hand, menar jag förstås. Och då vill jag givetvis börja med att berätta hur underbar Pelle är! Nu har jag lyckats locka upp honom i sängen flera gånger, t.o.m. utan att använda godis som muta, och jag har hållit honom i famnen, nospussats och lekt. Ja, lekt! Pelle visar inte något som helst intresse för de leksaker han fick med sig från djurhemmet eller de jag har lagt in i hans rum... men när jag kammade honom, upptäckte jag att han älskade att busa med kammen *skrattar* Så nu kammar jag honom en stund, så får han bita och röja med kammen ett tag och så där håller vi på...

Till min förvåning och lättnad har dagen varit alldeles vanligt vardaglig - något jag inte varit bortskämd med på lääääänge. Så jag passar på att tvätta, fortsätter att plocka undan efter snickarbesöket (d.v.s. det jag själv stökade till - hans stök är klart sedan länge) och håller ett oroligt öga på gammelmatte, som tyvärr har börjat samla på sig vätska igen. Vi hade ett långt telefonsamtal med hjärtsviktssjuksköterskan i eftermiddags och pratade om hur vi skall hantera situationen, och hon kom med många goda råd - men varnade också för att vi kan behöva åka in akut ifall gammelmatte blir yr eller går upp ännu mer i vikt. Å, så jag hoppas att vi kan få bukt med detta hemma! Varken gammelmatte eller jag vill att hon skall behöva läggas in igen, bara en vecka efter hemkomsten från förra vändan... vi har så mycket vi vill göra nu inför jul, saker som är betydligt roligare än att ligga på sjukhus.

Alla katterna mår bra och verkar ha vant sig någorlunda vid dörren. Idag har jag borrat ett hål rakt genom väggen alldeles intill dörrkarmen (högt upp), och i det tänker vi trä en stålpinne som låser dörren från att öppnas (den går ju i sidled) men som vi kan dra ut från bägge hållen när vi själva vill öppna mellan vardagsrummen. Nästa steg blir att få tag i en lämplig pinne, men det fixar jag på ett byggvaruhus när jag får pensionen på måndag. Till dess blockerar vi dörren om nätterna, så att vi får sova i lugn och ro på bägge sidor... *ler stort*

Imma

Som om det inte räckte med att jag skall ta tass om hela det här klostret och hålla ordning på två ostyriga mattar och sex lika ostyriga katter... nu verkar det som om jag, ungefär som bloggkatterna på Södertälje katthem får göra på sitt håll, kommer att behöva hjälpa till med styrelsemötena vid Kristinehamns djurhem också! Åtminstone det som matte engagerar sig i, för henne vågar jag sannerligen inte lämna åt sig själv i så viktiga frågor. I kväll har hon varit på ett första möte med föreningen, och när hon kom hem var hon glad och sa att det hade varit en mycket trevlig kväll. Så jag antar att hon kommer att fortsätta gå på de där mötena - och låta sig väljas in i styrelsen, som de har bett henne om. Jaja, det är väl bara att kavla upp pälsen och ta itass med vad som komma skall! Samt hålla koll på mattes blodsockervärden... för ikväll hade hon visst frossat i både smörgåsar och kaffebröd.

Har så smått börjat titta igenom papperna hon hade med sig hem, bl.a. stadgarna och verksamhetsberättelsen för 2011... d.v.s. när jag väl fick bort Philemon, som hade lagt sig på dem! Det verkar som om djurhemmet arbetar med många intressanta och viktiga frågor - räddar både katter, hundar och kaniner, arbetar med lobbying och policyfrågor, kämpar mot djurförsök och är oerhört aktiva i REDE (Respekt, Empati, Djur, Etik) som framför allt lär barn och ungdomar hur man bemöter djur... så här finns hur mycket som helst att göra!

Imma

Äntligen lite lugn och ro! Idag har mattarna tagit det lugnt, dörren är blockerad så att ingen av noviserna tar sig in, och Philemon har faktiskt legat under täcket i mattes säng mest hela eftermiddagen... gissa om jag njuter av stillheten? *kurrar*

Ute har det varit ömsom solsken, ömsom mulet... men ganska "varmt", sa matte när hon kom in efter en promenad. Nu menar hon och jag olika saker med begreppet "värme", förstås, men eftersom jag ändå inte går ut kan det kvitta. Det viktiga är att det inte finns någon is eller snö där ute! Och att gammelmatte eldar i pannan om kvällarna...

Kan berätta att det sakta men säkert börjar se ut som ett vardagsrum här igen, för nu har matte ställt soffan och fåtöljen där de skall stå och så snart hon har röjt bort allt hon har staplat upp i soffan skall bordet ställas på plats också. Vem vet, snart kanske man vågar släppa in gäster här utan att skämmas morrhåren av sig?

Imma

Idag är matte uppe igen... nåjam, i vilket skick skall vi kanske inte jama om, men i alla fall. Och så kom det slantar från ett långtbortistan som heter Amerikatt, så nu har matte tankat bilen och vi har fått kokt vitfisk och lite kyckling att smaska på. Det var så gott att jag tror att magen blev större än vanligt inuti!

Noviserna fortsätter att bryta sig in vid de mest olämpliga tillfällen, så i morgon tänker matte borra ett litet hål i väggen högt upp och sätta in en "låspinne" som gör att ingen vig liten tass kan skjuta dörren i sidled längre. Fast då klurar de säkert ut något annat sätt, miss-tänker jag... de är inte dumma, de små liven, men så var det ju också därför (bland annat) som jag som valde ut dem att bli klosterkatter!

Ved har vi också, och idag kom fyra stora tvåbeningar och bar in alltsammans... så nu tror jag att matte ser fram emot ett varmt bad, så snart gammelmatte eldat upp lite värme i vattenrören...

Gammelmatte har ordet

Oj en så jobbig dag det blev idag. Kicki hade migrän (har fortfarande), vi hade ingen ved så jag fick improvisera med att starta en brasa i pannan med massor av kartongbitar så att det brann ordentligt, snålställa spjället och sedan fick jag såga för hand av stockarna från vårt gamla plommonträd. Puh! Nåja, det blev i alla fall lite värme (17 grader inomhus) - då kom vår snälle vedkille med veden och då fick jag gå ut och hämta 2 stora korgar med ved och lägga in i vår panna. Nu har vi 20 grader inomhus. Jag har också skött om Kickis båda katter och Pelle. Hos honom blev jag kvar en lång stund så han blev ordentligt kelad med. Jag har packat ur och i diskmaskinen (tack gode Gud för den), lagat mat (även till Kicki)och nu är jag så trött så trött.

Jag har inte kunnat fixa bensinpengar till njurskolan i morgon så jag får ringa återbud och be att få gå Nr. 2 vid ett senare tillfälle. Skippa den helt vill jag inte för man lär sig enormt mycket där. Jag måste i alla fall ordna bensin till på onsdag för då är det vattengympa och den vill jag inte missa.

Att det blivit så här pengatufft just nu beror på att Kicki hälsat på mig på sjukhuset så ofta och att jag inte fått ut all resersättning som jag är berättigad till på grund av försking-ringshistorien på värdetransportbolaget som gjort att jag inte kunnat få ut de nästan 500 kronorna som jag skulle ha ifrån dem. Annars skulle vi klarat det här galant.

Nu ska jag se till att Kicki tar sin kvällsmedicin och sedan ska jag själv ta mina mediciner och läsa en stund medan jag väntar på att det ska bli dags för min nattmedicin. God natt med er allesammans.

Imma

Ett vilohem vore inte så dumt just nu... finns det sådana för katter? Det verkar nämligen som om noviserna har givit sig katten på att ta sig in hit genom den nya dörren - och de jobbar som värst med den om nätterna, de små rackarungarna! *pustar* I natt var det dock inte Jenny utan Sixten som tog sig in hit och väckte oss, och eftersom han är en blygis var det inte alldeles lätt för matte att ta rätt på honom och bära tillbaka honom till novisiatet. Faktum är att han rev henne lite här och var, inte farligt men tillräckligt för att gammelmatte behövde plåstra om henne när äventyret var över. Och sedan satte de fast dörren så att den inte gick att rubba för att vi allihop skulle få oss lite ostörd nattsömn.

Idag satte sig mattarna och höll krigsråd - hur gör man ett enkelt men effektivt lås så att tvåbeningar kan öppna och stänga dörren från båda hållen, men ingen katt kan ta sig igenom? De kom visst på något smart, men innan de hann ta itu med det så ringde det på ytterdörren - och där utanför stod Max' och Måns' husse! Och då skulle dörren helt plötsligt stå vidöppen och alla katter fick gå som de ville... det var, enligt matte, för att besökaren skulle få träffa oss allihop utan krångel. Och jag kan faktiskt kattsonligen intyga att han var en bra gosare, så det var nog bara Assar och Sixten som inte passade på att få sig lite kel! T.o.m. Pelle hälsade han på, och tänk, matte berättade att han lyckades få Pelle att hoppa upp i sängen en kort stund - visserligen för att äta det godis som besökaren la där, men i alla fall... det är mer än vad matte har lyckats med så här långt.

I övrigt gjorde tvåbeningarna som tvåbeningar brukar - pratade och fikade, fikade och pratade. Så jag gick och la mig på min favorit-köksstol, eftersom det vimlade av katter i huset som jag inte hade lust att möta nos mot nos just då... jam menar, jag vet ju att vi är många - men det brukar liksom inte märkas så mycket! Hoppas verkligen att mattarna gör i ordning det där "låset" riktigt snart, så att det blir lugnt igen.

Apropå Pelle, så ringde hans förra matte igår kväll och pratade med vår matte om lite av varje. Bl.a. berättade hon att det där att Pelle inte gärna går upp i/på möbler hände hos henne också - fast han fick så gjorde han det nästan aldrig. Och så berättade hon lite mer om Pelles bakgrundshistoria, vilket matte var tacksam för, och matte berättade hur bra Pelle mår och hur glad och gosig han är hela tiden. Det tyckte Max' och Måns' husse också, hörde jag - så vi tror att någon kommer att bli förälskad i Pelle så snart han kommer till katthemmet! "Han kommer att göra någon väldigt lycklig" brukar matte säga, och så ler hon så där fånigt som hon gör när hon tycker riktigt mycket om någon...

Imma

Jahajam, då har tvåbeningarna fått sitt hål i väggen. Inte för att jag begriper nyttan med det - tvärtom har jag bara haft elände av både hålet och hålgöraren de här två dagarna - men mattarna verkar så glada att jag inte nänns jama något. Ni förstår säkert vad jag menar... de där människorna verkar inte förstå att vi katter inte gillar buller och bråk, och att ta upp en dörr mellan reviren... hm, jag jamar förstås klosterdelen och novisiatdelen... är inte alls så smart som de tror. För vad hände så snart hålet var på plats? Jo, de där nyfikna noviserna tog sig in hit! Och det gick väl an (fast bara nästan, om jag skall vara ärlig) medan mattarna fanns på plats och kunde mota tillbaka dem... men Jenny lärde sig jamarsnabbt hur man bände ut dörren (som öppnas i sidled - be mig inte förklara hur!) så att hon kom igenom mitt i natten och väckte Philemon och mig med att stöka omkring här inne. Men för katten - vi sover ju i vardagsrummet nu medan matte renoverar sovrummet! Och då vill man inte att busiga noviser kommer in och förstör friden... och inte brydde hon sig om att jag är abbemissa här heller, utan lät sig inte skrämmas av mina väsningar. Det slutade med att jag tog min tillflykt till köket medan Philemon försökte jaga tillbaka Jenny in i novisiatet, och på vägen slog de ner mattes väckarklocka så att den tvärdog. Att bända upp dörren visade sig vara knepigare härifrån än från andra hållet, dock... så matte, som vaknat när klockan for i golvet, fick bära in Jenny i novisiatet igen. Samt gå och hämta gammelmattes väckarklocka och ställa den på ringning. Vilket bråk! Och jag som så väl behövde min skönhetssömn efter att ha tvingats lyssna till tassverkaren gräsansfulla maskiner och verktyg en hel lång dag... *suckar djupt*

Idag kom dessutom fridstöraren tillbaka och väsnades halva den här dagen också. Fast en bra sak gjorde han: nu går det inte att bända dörren åt sidan så att en katt kan slinka in på egen tass. Så Jenny lärde sig att spjärna emot dörren i sidan istället... nu pratar våra korttänkta mattar om att sätta hakar på bägge sidor, som skall sitta som ett slags lås och som bara tvåbeningar kan öppna. Jamjam, det tror jag när jag ser det!

Ni kanske vill se hur dörren ser ut? Matte tog förstås bilder från båda hållen...

Så här ser det ut från vårt håll...

... och så här från gammelmattes (novisiatets) håll

Nu hoppas jag jamerligt att vi får sova gott i natt, för annars tror jag att jag blir knasig... jag är så trött att jag somnar i mattes famn hela tiden, och jag misstänker att matte också är rätt trött vid det här laget. Fast för hennes del är jobbet inte över, för nu måste hon ställa tillbaka allting som hon tog undan för att ge plats för tassverkaren... hon har redan sopat och skurat golvet här inne, men möblerna skall tillbaka och så vidare, och innan dess har hon ingen säng att sova i. Den är nämligen ihopfälld just nu.

Hursomjam vill matte att jag skall visa er en nytagen bild på Pelle, som visst skall föreställa hur han helst umgås med henne:

Magkli är tydligen Pelles melodi!

Och så här ser Philemon ut just nu, vilket inte förvånar mig det minstaste lilla... särskilt som gammelmatte har eldat idag, så det är mycket varmt på elementen.

Gammelmatte Gitte

Så då är jag hemma igen! Det var med lite blandade känslor - lite oro - som jag lämnade sjukhuset, men när jag varit hemma en liten stund så kände jag att det var hemma jag ville vara. Jag röjde av en liten plats i min soffa och satte mig och där blev jag sedan sittande i flera timmar. Så fort Rafael hörde min röst så ropade han på mig och när jag nu satt i soffan så kom han och lade sig bredvid mig och ville gosa. Att tassverkaren höll på med hålet i väggen verkade han inte så särskilt oroad av - jo, om tassverkaren kom för nära så sprang han iväg upp till övervåningen, men han var snart nere igen. Majsan och Jenny kom också in i rummet, men konstigt nog försökte ingen av dem smita igenom hålet in på andra sidan. Majsan satt länge på bordet och tittade in i Kickis lägenhet. Philemon kom ända fram till dörröppningen, men vände och gick tillbaka in i Kickis lägenhet. Vi var alldeles förundrade! - Men så småningom tog Jenny och Majsan en tur genom dörrhålet, men de kom tillbaka ganska snart igen och kort efter det så kom Philemon in hos mig. Han nosade runt, men aktade sig noga för Majsan som satt alldeles stilla på bordet. Han provade också klätterträdet och lade sig tillrätta högst upp. Där låg han ganska länge, men så gick tassverkaren för dagen och då hoppade han ner och gick in i Kickis lägenhet. Det gjorde jag också för Kicki sa att maten var klar och vi drog för dörren försiktigt för den är ju bara provisoriskt dithängd än så länge. I natt ska jag ligga på min soffa och sova så mina små kan komma och lägga sig hos mig.

Nu har jag också fått träffa Pelle. En helt underbar kattkille! Det blir inte svårt att adoptera bort honom. En keligare kattkille får man leta efter.

Nu är det bäst att jag ägnar mig åt att läsa bloggar för vi måste hålla tidig kväll sedan så vi orkar upp i morgon när tassverkaren vill sätta igång och jobba.

Imma

Phu, matte säger att jag måste bli extremt kortjamad nu, eftersom hon skall packa ihop datorn ett tag - det kommer en tassverkare (inte den vanliga) hit i morgon bitti och skall göra ett hål i väggen här i vardagsrummet, och då måste datorn flyttas undan så att den inte går sönder...

Nåjam, det jag skulle jama om tar inte så lång stund: Gammelmatte kommer hem i morgon!!! Åtminstone tror vi att hon gör det, om inte människoveterinärerna ändrar sig i sista stund... så nu måste vi putsa oss fina och jama upp rösterna så att vi kan sjunga vår välkomstsång för henne när hon kommer. Skall bli riktigt skoj att se henne igen! Och jag misstänker att husisarna är jamarglada att få hem henne... tack vare hålet i väggen skall hon nämligen kunna bo hemma igen, säger matte, för då kan hon ändå hålla koll på att gammelmatte mår bra.

Vi jamas när datorn är igång igen!

Philemon

Alltså, jau begär ente mycke här i livet... mad, varme åsse gos, förståsens. Så igår blidde jau lite, lite sur pau matte dau hon gick opp jamartidigt (vilket förstör varmen i sängen) och sen vau borta hele dan (vilket betydde att hon ente eldade, sau huset blidde kallt)... får en göra sau mot sin katt? Nar den katten dessutom är ena rex med mycket lite päls? Naj, det tycker ente jau i alle fall.

Först sent på kvällen kom hon hem igen och berättade en osannolik historia om att hon hade varet i Stockholm hele dan och sen åkt direkt till gammelmatte i Skövde efterpå. Ska en tro på sånt? Stockholm som ligger så jamarlångt borta! Det måste ju tau flera kattiljoner timmar att köra den biten, jamar jau. Och vau gjorde hon i Stockholm dau? Följde med nån till tandläkarn! Hm, ibland undrar jau vau det är för enna matte jau har fått...

Nåjam, gammelmatte mådde sisådär, sau matte. Tydligen är hon ente bra än på länge... så jau antar att det här krånglet fortsätter ena tag till *suckar*.

Imma

Innan jag jamar något annat, vill jag berätta att vi sörjer vår vän Wilma, som tassade över Regnbågsbron igår. Och vi knäpper våra tassar för Alice, busungarna och deras matte, som nu måste lära sig att leva utan Wilma... *tröstspinner*

Idag har vi haft besök här. Det var en av våra tvåbenta kompisar som hälsade på, och hon är jamarbra på att gosa... fast hon kunde inte stanna så länge tyvärr, utan hade kommit för att hjälpa Pelle bli av med fästingar. Det är hon också jamarbra på, nämligen.

Annars är det väldigt lugnt här idag, för matte måste åka till Stockholm hur tidigt som helst i morgon bitti och därför gör hon inget annat än tar hand om oss och vilar. Mest har hon varit hos Pelle, förstås, men vi har också gosat mycket och för mig räcker det att ligga hos henne när hon vilar... Philemon, däremot, passade förstås på att gosa både högt och lågt medan gästen var här - han älskar när vi får besök, precis som alla rexkillar! En stund var matte hos husisarna också för att de inte skall känna sig ensamma... men nu, när hon har eldat så det är varmt i huset, tänker hon bara äta och sedan krypa i säng.

Gammelmatte mår rätt bra, hälsar hon. Det är tråkigt att ligga på sjukhus på helger, för då händer det inte så mycket där... men jag är ändå glad att hon är där, för hon är inte frisk än och måste bli omtasstagen av folk som kan sådant.

Har matte jamat för er att hon med största sannolikhet blir invald i styrelsen för djurhemmet i Kristinehamn? En tvåbening som hette "valberedningen" ringde om det igår och verkade väldigt glad över att matte har sagt ja till att bli vald... tänka sig, min matte skall bli aktiv i ett katthem! *stolt* Majsan och Jenny har lovat hjälpa henne, för de har ju erfarenhet från Södertälje katthems verksamhet, som de tog tass om en tid... och så kan ju matte alltid fråga blogghjälpen, om det är något hon undrar.

Matte igen!

Imma är en mycket förstående katt - min allra bästa väninna och förtrogna! - och hon förstår att jag ibland måste få prata om saker ur min egen synvinkel... så hon har givmilt låtit mig låna bloggen även idag för att berätta mer om Pelle samt rapportera lite om gammelmatte.

Med Pelle är allting bra; han fortsätter att vara en underbar kille, som älskar att gosa och som sprider idel vänlighet omkring sig. Jag är uppe hos honom så ofta jag kan och tillbringar min mesta tid sittande på golvet så att vi skall vara i nivå med varandra. Igår lyckades jag för en kort stund locka upp honom i sängen, men han hoppade snart ner igen... det är uppenbart att han känner sig obekväm till mods på/i möbler. Temptations går alltid hem, men tonfisk gillade han inte något vidare... då var det lite bättre med lax, även om han tycks föredra torrfoder framför blötmat. Emellanåt är han riktigt pratsam! Och jag har fått ta fler bilder av honom, som jag skall visa upp här i bloggen endera dagen.

Gammelmatte får också mycket av min tid - jag besöker henne ofta och länge, lika mycket för min egen skull som för hennes. Hon har tråkigt på sjukhuset eftersom tiden främst tillbringas med medicinering på diverse tider utspridda över dygnets timmar och däremellan väntan... och jag saknar henne här hemma, så jag vill gärna vara där hon är. Senaste budet är att infektionen sitter i njurväggarna och de har bytt antibiotika-sort eftersom värdena inte velat ge med sig, så nu väntar vi på nya prover för att se om den här sorten fungerar bättre än den förra. Sockret fortsätter också att vara högt, och de vägrar att släppa hem henne förrän de har klurat ut både varför sockret inte sjunker och varför hon samlar på sig vätska... så hon blir kvar ett tag till, troligen hela nästa vecka i alla fall.

Med oss här hemma är allting bra. Igår kväll fick jag njuta av att Sixten låg utsträckt i mitt knä i över en halvtimme och ville gosa! Sådant bär verkligen. Och Rafael har faktiskt börjat stå med alla fyra tassarna i mitt knä när jag kelar med honom - idag vågade han rentav nosa mig i ansiktet, men sedan blev det nog lite "för mycket" och han gick sin väg. Eller så tyckte han inte om doften av den broccoli-gratäng jag precis hade satt i mig...! *skrattar*