Philemon

Idau haur jau och matte haft ett långt samtal om maj. Jau brukar gillar när det handlar om maj, men just detta vet jau ente riktigt vau jau tycker om... hun sajer att hun tror att jau slåss och morrar och haur maj för att jau är ousäker pau maj själv och vill hau hinne för maj själv ensammen istället för att dela hinne med di andra. Hmmm... ja, det kan väl hinda att det ligger något i vau hun sajer, men ente kan hun förvänta saj att jau ska erkänna det? Jau menar, jau haur ju min självkänsla att tänka pau! Så berättade hun för maj att hun drömde om maj i natt, att jau vaur med hinne på hinnes jobb (fast nu jobbar ju ente matte på riktigt) och gick så fint i koppel och sele... och jau hade min egen plats i hinnes arbetsrum, där jau fick vau ifred för alla andra katter. Det tycker jau låter fint! För om jau nu ska vau redigt ärlig ända inpå skinnet, tycker jau att det skulle vau trevligast att det bara vau matte och jau. Så nu haur vi kommit fram till en kattpromiss - jau ska försöka att ente vau så grinig och hun ska ägna maj mycket mera egentid. Det låter väl bra?

Jenny

Äsch, så där värst upphetsande var ju inte det där Internet-mötet som vi var med på idag, precis... i alla fall inte som Sixten, Rafael och jag hade trott. Vi hade ju laddat upp med varsin hög dentisar och hade färgglada hattar och vimplar i olika färger, för vi trodde ju att tvåbeningarna skulle fajtas lite om de olika posterna som valen på mötet skulle gälla - dentisarna skulle vi ha för att satsa på olika favoriter, om ni undrar. Men när vi satt kring matte vid datorn idag på eftermiddagen hände liksom... ingenting! Tvåbeningarna pratade och pratade, men de sa ingenting om katter och de blev inte ens osams med varandra, än mindre började de att slåss... vilken miss! *suckar besviket*

Majsan grumsade på oss och sa att vi var tanklösa ungdomar som inte förstod oss på allvarliga saker, och matte bad oss flera gånger att vara lite tystare eftersom hon inte alltid hörde vad tvåbeningarna på skärmen sa... så det slutade med att killarna och jag satte oss i soffan istället och spelade tji och tre om dentisarna. Vår egen variant, förstås! Under tiden satt Majsan och matte och Belle kvar vid datorn och röstade och hade sig, medan Philemon låg och sov i fönstret där solen sken som varmast. Politik intresserar honom inte, jamar han.

Till nästa sådant där möte skall jag be att matte kattionerar om att kandidaterna skall göra upp genom fajter istället - det vore mycket roligare!

Majsan

Äntligen får vi katter vara med och jama vad vi tycker! I morgon... eh, senare idag, ser jag just på klockan... skall matte delta i Djurskyddet Sveriges extra årsstämma via Internet istället för att åka till Stockholm, så vi katter tänker samlas runt om matte och vara med på mötet för att höra att de tar kloka beslut. Jamarbra! Man kan undra varför våra mattar och hussar överhuvudtaget reser iväg ifrån oss djur när de skall prata om saker som rör oss?!? Det är väl mycket klokare om de låter oss vara med, så att besluten blir vettiga! Ni kan tro att vi ser fram emot morgonens Internet-stämma, och vi skall hålla ögonen på matte så att hon röstar som vi vill, lita på det... *hederssvans*

Majsan

Idag blev jag lite sur på matte... hon öppnade dörren till källaren, och som abbemissa känner jag mitt ansvar att kontrollera hela klostret när jag ges chansen, så jag tassade förstås dit ner och tog mig en ordentlig nosologisk inspektionsrunda i alla rummen - jo minsjam, vi har en stor källare här i huset! Och vad gör matte? Rantar efter mig och ylar "Majsan! Maaajsaaaan!" som om jag vore stendöv och dessutom dum nog att gå vilse *suckar djupt*. Dessutom VET hon ju att jag inte kan jama, eller rättare jamat, jag jamar väldigt tyst eftersom jag är så hes att det bara blir ett litet "..." när jag öppnar munnen - så varför skriker hon efter mig, när hon mycket väl vet att jag inte kan svara så att hon hör mig? Till sist fann jag för gott att helt enkelt sätta mig vid källardörren och vänta in henne... hm, hon måtte inte tro mig om mycket, när hon blev så uppjagad bara för att jag tog mig en runda där nere! *fnyser*

Annars börjar både hon och gammelmatte faktiskt äntligen att bete sig normalt igen, vilket vi katter har längtat efter. De stannar hemma och sysslar med vanliga saker som att laga mat och städa kattlådor och gosa med oss, istället för att resa land och rike runt eller störa djurlivet i skogarna här omkring. Inte har de dragit hem mer sådana där svampar heller... fast jag misstänker att det mest beror på att det inte finns plats för mer i den där konstiga torkställningen just nu. När de där fåniga små sega bitarna som inte smakar någonting vettigt alls har blivit små torra fnös, skall nämligen matte (enligt Philemon, som har lyssnat noga - och med de där jätteöronen han har, hör han jamarbra!) lägga dem i burkar och spara till Skaparkatten vete vad... och sedan kommer hon säkert hem med fler dumma svampar. Begrip meningen med det, den som kan!

Majsan

Tror ni att det är höst nu? Jenny och Sixten satt vid kattfönstret i vår trappa idag och fundilerade kring det, för det var inte så varmt ute och det doftar regn i luften. Dessutom har gammelmatte börjat använda täcke igen, istället för att bara ha ett lakan över sig (och oss) om nätterna. Fast när jag frågade matte, sa hon att det kan vända och bli varmt igen för sommaren är inte slut än på ett tag... och det låter ju bra, för jag har nog inte varit färdigt ute i kattgården för säsongen ännu, tror jag. Det tar tid att ställa om sig från ute- till innelivet, menar jam. Och ibland längtar man verkligen ut... särskilt när mattarna drar hem en massa konstiga saker som luktar skog och som de dräller omkring sig i halva huset. Svamp kallas de där sakerna, har jag hört, och idag har gammelmatte suttit hela dagen och skurit svampar i små bitar som matte har lagt upp på torkställningen. Tänk, så dumt! En gardin har hon lagt över torkställningen, där det egentligen skall hänga kläder och handdukar och strumpor och sådana där saker, och på gardinen har hon strött ut alla de där svampbitarna... det ser faktiskt inte klokt ut, om ni frågar mig:

Matte hälsar att här finns Karl Johan, sandsopp,
strävsopp, tegelröd björksopp och pepparriska

Majsan

O, jam hoppas att ni inte har varit oroliga för oss?!? För en och en halv vecka sedan slutade vårt bredband att fungera, och sedan har matte inte haft möjlighet att ordna så att vi kunde komma online igen förrän igår, tyvärr... så här har vi suttit och väntat, kan ni tro! Och inte vetat att Samie har fått ett nytt för-alltid-hem och att en stilig herre som heter Micke har börjat blogga åt Södertälje katthem efter honom... eller att stackars Bianca inte överlevde sin sjukdom, vilket gjorde oss väldigt ledsna att höra igår.. eller att Wikkis och Novas Stora Mattes mamma är sjuk, vilket vi alla blev förskräckta över. Det är inte bra för oss klosterkatter att inte ha tillgång till Internet, för vi behöver veta vad som händer för att kunna knäppa tassarna för dem som behöver oss!

Nå, nu lovade matte mig att allt skall fungera och det löftet skall jam minsjam se till att hon håller också. Liksom hon har lovat att inte ta med sig gammelmatte och resa ifrån oss som hon gjorde nu i helgen som varit. Jam vet, jam vet, de skulle på bröllop och sådant händer ju inte ofta... men var de verkligen tvungna att vara borta i tre hela dagar?!? Förresten kan jag skvallra för er att en av de första tvåbeningarna som mattarna sprang på när de kom till det där bröllopet var kryddkatternas matte! Och matte säger att hon var jamarstilig i sin klänning! En annan som tydligen varit på samma fest var en av Belles originalmattes kompisar... matte säger att det blir korskopplingar i huvudet på henne när sådana där saker händer, därför att hon är van vid att träffa kattvänner i kattsammanhang och hundvänner i hundsammanhang och andra vänner i andra sammanhang. Hm, hon har med andra ord inte ett särskilt "rörligt intellekt" som vi katter... *fnissar*... men det var ju å andra sidan ingen större nyhet!

Tillagt av matte: Jag har faktiskt inte lovat - för det kan jag inte! - att inte ta med mig gammelmatte och resa ifrån klosterkatterna för att gå på bröllop... i början av september skall vi nämligen göra just precis detta, eftersom vi är inbjudna till Sigge Svamphunds bröllop! Men det vet Majsan egentligen om, hon har bara inte tänkt på det just nu. Och jag lovar att det inte går någon som helst nöd på en enda liten misse här i huset - om den risken fanns, skulle jag aldrig åka någonstans!

Philemon

Nu haur jau kommit på det: jau blidde naturligtvis KATTLLERGISK mot hunnamaden! Det är DÄRFÖR jau nyser nosen auv maj nu... dumma matte, hun borde ha begripit bättre än att gi maj mad jau ente tål! *stampar med tassen*

Philemon

Det vau väl det jau visste - den där äckliga hunnamaden jau fick igåur gjorde maj SJUK! Och ändå slickade jau bara litta pau den... *suckar* Hela daugen idaug haur jau nyst om och om igen, kan ni tro. Fast matte paustår att det ente vau maden som gjorde maj sjuk utan att jau lider auv någon kronisk nysasjuka. "Minns du ente hur du nös hela hösten förra året?" frågade hun maj när jau beklagade maj för hinne. Naj, jau minns ingenting! Matte sajer osse att jau fick mediciner för disse nysningar som jau skulle ha haft i höstas, men att den ente fungerade därför att nysasjukan hade blivit kronisk. Hm, jau tror vau jau vill och jau är säker pau att det MÅSTE ha varit hunnamaden! *attjo*

Philemon

Idau är jau en KRÄNKT KISSE, bara såu ni ved! *morrar* Varför? Jou, för att matte gauv maj hunnamad till frukosten! Att hunden äder vau som hilst är väl en sak, men JAU vill faktiskt ha redig mad och ente sånt där slabb! Matte försvarade saj med att hun ente hade hunnit köpa kattamad, men att hun ska göra det idau... *fnyser*... och med det tycker hun att jau ska vaura nöjd?!? Naj minsjam!

Majsan

Jam miss-tänker att alla i Sverige, både katter och människor, just nu mest tänker på alla som drabbas av branden i Västmanland. Det är en så hemskt stor och farlig brand att man nästan inte kan förstå vidden av det hela... matte har läst upp nyheterna på nätet för oss flera gånger idag och berättat att det område som brinner är så stort att det t.o.m. syns från rymden! Och att det aldrig varit en så stor brand förut i vårt land. Vi klosterkatter tänker på alla djur som finns i det där området... får människorna med sig sina katter och hundar när de flyr från sina hus? Och hur går det för alla de vilda djuren? Mattarna har varit i kontakt med sådana de känner som bor i närheten av där det brinner och sagt att om de behöver någonstans att ta vägen så är de välkomna hit... men vi bor ganska långt bort, så det kanske finns bättre möjligheter på närmare håll. Fast en sak kan vi göra, både två- och fyrbenta: knäppa våra tassar/händer och be så intensivt vi bara kan att det börjar ösregna i Västmanland! Här har det regnat i två dagar nu och allting är genomvått... kanske skulle regn kunna hjälpa till att släcka elden där borta?

Snälla, snälla Skaparkatten, håll din tass över alla de västmanländska djuren! *morrhårsdarr*

Jenny

Vår matte är nog inte riktigt... eh, vad skall jag jama... inte riktigt som andra mattar. Ni vet ju vad mattar brukar göra med våra sandlådor, eller hur? De plockar omsorgsfullt upp allt vi gjort i dem och slänger bort det. Städning av sandlåda tycker man tillhör det mest grundläggande av personalens kunskaper, och dessutom förväntar man sig att det sköts med omsorg, inte sant?

Nåjam, min matte brukar faktiskt sköta våra lådor alldeles utmärkt, det skall jamas direkt. Men för någon vecka sedan försvann en av våra lådor (vi har vanligen fyra stycken)... jam har undersökt saken med bolisiär nogjamhet och kommit fram till att det berodde på två saker *håller upp två klor*: 1) att gammelmatte fick oväntat besök, och 2) att matte hade migrän. Istället för att göra ren alla lådorna hivade hon därför ut en av dem och gömde undan den för att ta hand om den senare. Åtminstone är det vad hon säger. Och sedan glömde hon bort den... till idag, då hon plötsligt mindes var hon hade ställt den och gick för att göra i ordning den till oss igen. Sedan kom hon tillbaka och sa att vi nog måste vänta lite till på att få tillbaka vår låda, eftersom den var upptagen.

Upptagen?!? En kattlig sandlåda som står utomhus?!? Belle gav mig rådet att gå igenom bilderna i mattes kamera för att hitta nödvändiga bevis, eftersom matte tydligen hade använt den vid lådan ifråga, så det gjorde jag... och vet ni vad jag fann?!? Foton på hur hela lådan kryllade av ödlor! Jam, ni vet, sådana där små snabba historier med lång svans och spelande tunga. Inte en orm, för de här djuren hade tassar allihopa. Faktiskt fyra vardera, precis som vi katter. Jag ropade på de andra och vi räknade ödlorna flera gånger (på fotona, alltså), och alla fick det till åtta stycken. Och nu vill matte att ödlorna skall få behålla lådan ett tag, så hon har lovat oss en annan lika fin låda så länge.

Tror ni mig inte? Titta själva!

En, två, tre... massor av ödlor!

Som jamat - ödlor!

Blääää... i vår kattsand! Som vi använt! *ryser*

Härmed lovar alla klosterkatterna, med tassen över hjärtat, att ALDRIG MER FÖRSÖKA RÖRA VID EN ÖDLA! För vem vill ta i något som kravlar omkring i använd kattsand?!? Fy katten, jag får lust att skölja munnen bara jag tänker på att jag kunde ha fångat en sådan där... äckligt! Matte säger att vi överdriver och att ödlorna nog har sökt sig till lådan därför att blöt lera är bra för deras hud... men herrejam, det är väl skillnad på lera och kattsand! Om det åtminstone inte varit ANVÄND kattsand... *ryser igen* Matte försökte då förklara att ödlor inte luktar med nosen utan med tungan, men då satte jag upp tassen och betackade mig för fler förklaringar. Jag vill inte veta! Men fler ödlejakter blir det inte för undertassad katt, den saken är säker. Åver änd aut.

Philemon

Matte är nunnig idaug... hun lyssnar pau markvardig musik, bränner rökelse och har tända ljus litta varstans i reviret. Jau tror att hun tänker, men pau vaud vill hun ente säja... *suckar* Bäst att hun fåur vaura ifred, tror jau...