Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 20 maj 2015

Majsan

Jam vet inte riktigt vad jam tycker om de nya torrisarna... *fundilerar* Matte säger att jag behöver äta dem för att min mage skall må bra, men det känns konstigt för en abbemissa att äta specialmat när ens klostermissar får den vanliga maten, om ni förstår hur jag jamar. Måste nog grunna lite mer på detta och bestämma mig för vad som är viktigast - mina skyddslingar eller min mage?

Så här ser mitt nya foder ut...

Dessutom är det lite extra stökigt här hemma just nu, vilket inte precis förbättrar aptiten. Matte storstädar i vårt badrum för att gottgöra att hon inte skött våra lådor som hon borde gjort under den gångna veckan. Givetvis har hon inte struntat i det, jam menar, med flit låtit bli, utan hon har varit så jamartrött och haft så ont om pengar att hon inte kunnat göra annat än plocka ur klumpar och pluttar vartefter. Nu har hon dock tömt lådorna, skrubbat dem och fyllt dem med fräsch, fin sand... och vi ställde oss i kö, nästan allihop *fnissar*. Dessutom har hon skurat golvet i badrummet så att det doftar såpa i hela huset... sådant gillar tvåbeningar, har jag förstått!

Det springer extra mycket folk här också, och det gör det inte lugnare. Gammelmatte mår inte bra - hon är yr och vinglig och illamående - så förutom Hemtjänst har Hemsjukvård varit här flera gånger för att pyssla om henne. Matte är orolig, och hon vill inte släppa gammelmatte ur sikte... och vi katter turas om att ligga hos gammelmatte, så att hon inte skall känna sig ensam. Givetvis öser vi spinnhealing över henne också!

Innan jam avslutar dagens tassande, vill jag visa er en bild som matte tog i en affär som kallas City Gross (det var i Skara, säger hon). I de flesta butiker hittar man hund- och kattmaten i en avdelning som brukar heta "Husdjur" - men i den här affären... jam, titta på fotot! Matte var mycket, mycket nöjd, kan jag berätta.

lördag 16 maj 2015

Philemon

Det finns bara en sak jau ilskar mer än mad och solasken - och de e när matte stannar himma hos maj. Såu idau är jau glad trots att solen ente skiner... för mattarna hade tänkt åka bort, och nu gjorde di ente de för att vädret var såu dåligt. I stället har di suttit här och spelat TP och jau har fått gosa hur mycket jau velat me dom! *kurrar*

Ni undrar kanske vau jau tycker om den nye pågen? Jouda, han duger - fast han är redigt stöddig me att alla ilskar honom, och såu långt som att paustau att jau ilskar honom vill jau ente gåu! Han får nöja saj me att jau tolererar honom i mitt revir. Slåss är han bra pau, och det tycker jau är roligt för han slåss som man ska och ente så där ojuste med klorna ude som luddbollarna gör... och så låter han min madaskaul vara i fred och äter bara i sin egen.

Naj, nu måste jau kolla vau mattarna gör - di har gått ud i köket! *springer iväg*

torsdag 14 maj 2015

Majsan

Jam hoppas verkligen att matte har lyckats få fram ordentligt att ryktena om min ohälsa är betydligt överdrivna? För jam mår bra, är bara lite smått förkyld i ena nosborren och öm i magen. Men nu får jag ett foder som skall vara mer lättsmält och innehålla mindre fett, och förhoppningsjam skall det innebära att jag inte kräks upp maten framöver. Inte för att jam drar mig för att göra vad som måstes - en katt är en katt! - men det vore ju trevligt att slippa bli sedd som "är det där katten som brukar kräkas?"... *suckar lite*

Hursomjam kan jag berätta att matte äntligen har börjat justa till sig och leva som en klok katt... eh, jam, ni vet vad jam menar... gör. Hon betalar katt-TV-licensen punktligt, vilket gläder oss alla eftersom vi får tillfälle att verkligen ägna oss åt fjäderkotlettspaning av den högre skolan - ni kan inte tro så många olika sorters fjäderkotletter det finns! Stora och små, färggranna och gråbruna, smala och tjocka... det är omåttligt spinnande att sitta antingen i kattgården eller i något av köksfönstren och studera dem. Den lille är faktiskt riktigt duktig, mycket mer uthållig än man kunde tro om en så ung katt! Särskilt de större fjäderkotletterna tycks fascinera honom, som duvor och fiskmåsar och hackspettar och fasaner, till exempel. Stararna och de olika trastarna kommer tyvärr inte så nära, de föredrar att gå och picka i marken längre upp i slänten, men i gengäld sjunger de väldigt vackert. Och flugsnappare har vi som vanligt gott om - de bor i våra holkar och får ungar varenda sommar. Fast varför heter de flugsnappare när de mest tar mygg?!?

De kallas nog hackspettar för att de får katter att hacka tänder...

När matte inte strosar omkring och gör mest ingenting i trädgården, sitter hon inne och läser eller umgås med gammelmatte. De spelar spel (helst TP eller Pekingmysteriet), löser korsord och pratar i timtal medan de dricker te... lite synd att de inte föredrar kaffe, för det är godare än te, tycker jam. Och så sover båda mattarna mycket, så att man alltid har någon varm att ligga intill när man själv vill ta sig en lur. Så här borde det alltid vara!

tisdag 12 maj 2015

Matte

Idag har vi varit till veterinären med Majsan. Både gammelmatte och jag har länge, länge oroat oss över henne... bl.a. har hon kräkts upp maten, trots att hon inte hetsätit, och hon har kräkts även vid andra tillfällen vilket har fått oss att misstänka att något satt i vägen antingen i halsen eller i magen. Dessutom ser hon konstig ut, liksom knölig eller hur jag skall beskriva det, när man tittar på henne uppifrån... inte tjock, utan felformad. Så för att går rakt på sak trodde vi att hon hade tumörer i magen, och det var med stor oro vi åkte till vår veterinär idag för att få reda på vad som var fel.

Här sitter Belle, gammelmatte och Majsan och väntar

Majsan är en cool kisse, inte ett dugg stressad

När vi kom in till snälle Olle försökte han "flirta in sig" lite hos henne, men Majsan var inte intresserad... så jag sa att hon nog inte var "lagd åt det hållet" och då skrattade Olle... han älskar verkligen djur! Och han är väldigt noga, undersökte henne ordentligt och gav mig sedan världens överraskning när han tog ut henne till vågen och hon visade sig inte väga mer än 3,7 kg - jag som trodde att hon vägde över 5!!!

Sist, men inte minst, tog han blodprover på henne... och medan de blev analyserade, fick vi sitta ner och vänta ute i väntrummet. Där är det aldrig tråkigt, för det kommer och går hundar och katter av alla sorter mest hela tiden. Jag tog också tillfället i akt att be Ewa lägga upp en journal på Robin, så att också han finns i deras dator ifall det någon gång skulle behövas... man vet ju aldrig.

Så kallade Olle in mig och vi gick igenom provsvaren, siffra för siffra. Det var två långa staplar med resultat och alla såg jamarfina ut - bara ett låg på gränsen, och det hintade att Majsans mage inte gillar fet mat. Så nu har vi bestämt att hon skall få ett torrfoder som är mer lättsmält och som innehåller mindre fett, och om en dryg månad skall vi ta en ny omgång prover för att se om något har förändrats. Några tumörer fanns inte, och allting pekar på att Majsan är en fullt frisk kisse... gissa om gammelmatte och jag är lättade nu! *pustar ut*

fredag 8 maj 2015

Robin

Jam tycker att en matte som den här nya jag har skaffat mig borde begripa sig bättre på oss katter än hon gör... jam menar, hon har ju så många? Använder hon inte tiden väl och studerar oss som vi förtjänar? Och farbror Philemon som jamar att matte har haft rexar i många år, för före oss har här bott en Aragorn och en Imma och en Rufus och en Conny... så man tycker att hon borde fatta att man INTE STÖR EN SOVANDE KISSE!

Matte, du stör! Varför tror du att jag la mig på hatthyllan?
För att få vara ifred, förstås! Gå din väg!

Jam sa: GÅ DIN VÄG!!! LÅT MIG FÅ SOVA I FRED!!!

söndag 3 maj 2015

Majsan

Just nu har vi ett slags sorg här i klostret - inte för egen del, utan för att en av våra kära vänner Amanda har mist sin husse. Det hela hände mycket plötsligt och oväntat, men det är inte det som chockat mattarna och oss så mycket utan mera att Amandas matte älskade sin make väldigt, väldigt mycket och verkligen behövde honom vid sin sida. Hon är handikappad och behöver hjälp med det mesta, och hennes man skötte så väl om henne... nu är hon ensam, och vi vet hur det känns. Så våra mattar har pratat mycket om det här och om hur de skall kunna hjälpa Amandas matte... för just nu är tillvaron väldigt mörk och tung för både henne och Amanda, det vet vi. Själva knäpper vi tassarna och ber för dem, och vi hoppas att Skaparkatten håller sin tass över dem...!

fredag 1 maj 2015

Majsan

Hur firade ni Valborgsmässoafton, tro? Vi hade JAMARSKOJSIGT, för matte presentade oss med en suverän kartong! Och medan vi lekte i och kring kartongen, tog matte bilder som jag vill visa er här:

Först in var förstås Robin, vår lillkille och yngste klosterkatt

Sedan försökte Belle ta sig in, men upptäckte att hon var för stor
(nej, hon har inte tre öron - det i mitten är Robins)

Sedan ville jam själv prova... jodå, det var en mycket bra kartong!

Men tror någon att jam fick vara ifred därinne? Icke!
Först försökte Robin övertala mig att stiga ur...

... och sedan kom Sixten och jamade något om att det var hans tur

Jenny väntade däremot till jam var klar, innan hon testade kartongen

Och Rafael? *fnissar* Sorry, grabben, men du är för... hrm, alltså, du är lite väl *host*... hur jamar man på snällast möjliga sätt att hans rondör inte tillät kartonglek? Han kom helt enkelt inte genom hålet! Och Philemon satt i närheten och fnös något om att han var "alldeles för mogen för så barnsliga lekar" - jojo, det skall DEN jama, som lekslåss med Robin hela nätterna igenom! Vi hör dem minsjam genom mellandörren!