Klosterkatterna

Nu väntar kattikoptern på oss i trädgården... vi skall hem till Mimmi på födelsedagsparty! Hoppas att vi ses där?

Tassar i bloggen gör vi igen nästa år... *fniss*

Imma

Våra mattar brukar inte fira nyårsnatten särskilt uppsluppet, om man jamar så... de äter gott och skålar i sockerfri cider och ger varandra små presenter, men annars tar de det lugnt. Så det gör nog ingenting om vi katter smiter iväg på kvällskvisten och firar Mimmi på hennes födelsedag i morgon, eller var tror ni? Mimmi fyller hela 14 år, en aktningsvärd ålder (själv fyllde jag 14 år i somras, som ni kanske minns) så vi vill gärna hedra henne med vår närvaro. Och så blir det ju så mycket gott att äta, vad jag förstår! *ser generad ut*

Fast vi måste absolut hem innan natten är slut, för på nyårsdagen åker vår gäst hem till Stockholm och sina egna katter. Och vi helt enkelt måste hinna gosa lite mer med henne innan dess! För det kan dröja jamarlänge, fleraflera månader, innan vi träffar henne nästa gång...

Imma

ÄNTLIGEN har matte tagit bilderna på de där kattbäddarna som vi skall auktionera ut! Det tog bara två månader för henne att få ändan ur... *suckar djupt* Men eftersom allas vår Wikki precis skall dra igång ett Nyårstasseri, har vi bestämt oss för att vänta med vår auktion till den är klar... det blir så rörigt med två sådana saker samtidigt, tror vi. Hoppas att ni klarar av att vänta? Ni skall få en liten glimt av vad vi kommer att erbjuda i alla fall:

Det kommer allt som allt att finnas 4 go'a bäddar, 2 sovpåsar, 2 dynor och tre filtar att välja mellan - och i varje paket vi skickar iväg efter auktionen, ligger det också minst en överraskning! Spinnande, inte jamt?

Nu måste jag ta tass om matte... hon har precis betalat räkningarna, så hon är lite trött och nervig. Tass på er, vännisar!

Imma

Ibland, så där någon enstaka gång emellanåt, gör mattarna något riktigt, riktigt bra. Idag åkte de till exempel till Karlskoga och fyllde på vårt sticks-förråd... och tänk, där mötte de Max' och Måns' husse, som fick matte att köpa ÄNNU FLER sticks genom att berätta att Max och Måns gillar just den sorten... kan det bli bättre?!? Så nu har vi JAMARMÅNGA sticks i godisskåpet. Fast matte påstår att det inte var meningen att vi skulle se sticksen nu, eftersom hon hade tänkt presenta oss dem på nyårsnatten. Nu smusslade hon undan någonting annat istället, som vi inte fick se vad det var och som vi skall få på nyårsafton. Undrar just vad det kan vara?!?

Så bara måste jag få visa en bild som matte tog igår på turturkatterna Assar och Majsan - visst är de söta ihop?

Hursomjam, när mattarna och vår gäst hade varit i Karlskoga och handlat sticks (samt diverse hemligheter), åkte de vidare till Kristinehamn och besökte djurhemmet. Och som vanligt blev matte förälskad i flera katter - den här gången en kolsvart liten hona som heter Cleopatra, och som tydligen var jamargosig och t.o.m. pussade matte på nosen... och så en stackars gråvit kille som heter Noa och som det har varit alldeles förskräckligt synd om. Matte berättade att det var första gången i hennes liv som hon klappade en strävhårig katt... och både öronen, svansen och alla fyra tassarna var trasiga... *morrhårsdarr*... hon tror att han har gått väldigt länge ute och svultit och frusit, och nu vill hon prata med djurhemmet om att få sponsra honom med specialfoder så att åtminstone pälsen blir bra igen. "Han kan ju inte hålla sig ren när pälsen är så där skadad" jämrade hon sig olyckligt när hon berättade om Noa. Och så sa hon att det är lätt att stiga in på ett djurhem, men gräsansfullt svårt att gå därifrån; "det känns alltid som om jag sviker katten när jag lämnar dess bur" suckade hon. Tur att hon inte alltid har fickorna fulla av katter när hon kommer därifrån! I så fall finge jag jama ifrån på skarpen att hon inte får jobba på djurhemmet.

Förresten hade det varit en skällis där också - en liten blandrasvalp med mycket labrador i sig, som just skulle få åka till sitt för-alltid-hem. Veckan före jul hade djurhemmet fått rensa i en lägenhet där det fanns 42 vovvar!!! varav många var döda och ännu fler i så dåligt skick att man tvingades avliva dem... och av det tiotal hundar de kunde rädda, har de nu lyckats placera ut varenda en i ett för-alltid-hem. Kan ni tänka så fantastiskt?!? På en enda vecka lyckas de hitta bra hem åt alla de överlevande jyckarna - det tycker jag är så jamarstiligt att jag nästan saknar ord för det! Men hur i allsin da'r kan en människa få för sig att samla 42 hundar i en liten lägenhet?!? Valparna, som var fyra månader gamla, hade aldrig varit utomhus och visste inte hur man betedde sig med tvåbeningar, för den som hade dem slängde bara in mat genom dörren och gick igen - han bodde inte i lägenheten själv. Stackars hundar... *hänger med huvudet*

Imma

God fortsättning på julhelgen! Hoppas att ni allihop är mätta, varma och nöjda med hur julen varit?

Vi har haft det jamarbra - lite stökigt, kanske, eftersom skjutdörren stått öppen hela helgen och särskilt Sixten och Philemon varit i pälsen på varandra flera gånger. Puh, att killar bara orkar bråka! Vad skall det vara bra för?!? Det leder ju ändå ingenstans. Fast matte säger att det gör bråk aldrig...

Julbordet har som vanligt bjudit på alldeles för många frestelser för en liten katt och på julaftonen åt jag faktiskt så mycket skinka att jag kräktes på vardagsrumsgolvet. Nåjam, det är sådant som händer! I övrigt har jag ätit med måtta, och matte har varit noga med att alla katterna - även de blyga - fick smakbitar av sådant på julbordet som passar kattmagar. Och gammelmatte bjöd på sardiner i tomat-sås, som är så jamargott! Godis har vi också fått, men inga julklappar... vi har redan så många leksaker, och matte kunde inte hitta någon vit pälsmus till mig så hon har sagt att jag skall få en i nyårspresent i stället.

Lite bilder från vårt julfirande, kanske?

Så här dignande var vårt julbord!

Mattes kullsyskon är inte förtjust i katter...
men det bryr sig inte Philemon om

Att vila på maten är jamarviktigt!

Fast tvåbeningar får visst alltid dåligt samvete när de ätit mycket?
Så matte gick ut och kastade snö omkring sig några timmar. Titta, så
hon ställde till det! Tur att det var glas mellan henne och oss...

Nu har mattes kullsyskon åkt hem, men vår andra gäst är kvar till över nyårsfirandet - kul! För hon är jamarbra på att gosa, väl tränad av sina egna katter Tufsi och Tott hemma i Stockholm. Och titta vad matte fick i julklapp av henne: en Pelle-bonad att hänga upp på väggen! *stora ögon*

Visst känner ni igen Pelle?

Så här såg originalet ut...

Matte blev så lycklig att hon föll i gråt, och varje gång hon tittar på bonaden får hon blinka bort tårar... hon tyckte så mycket om Pelle och hon har pratat hela julen om hur tacksam hon är att han har fått fira jul i ett alldeles eget hem! (Kanske skall tilljama att bonaden är handsydd, för vår gäst är konstnärinna och gör jamarfina saker i alla möjliga material).

Slutligen kan jag jama att vi fick massor av snö på julaftonen och juldagen - det var därför matte promenerade med snöslungan igår. Men idag regnar det! Konstigt väder...?!?

Jenny

Nu tar vi klosterkatter jullov ett par dagar, om ni ursäktar. Det har kommit tvåbeningar som vi måste gosa med (och hålla koll på), och matte har lovat att vi skall få vara med och dela maten - och till snälla missar blir det julklappar också... så vi har lite att göra, som ni förstår. Hoppas att ni också får en jamarfin jul!

JULBÖN:

O Skaparkatt, må Du hålla din tass över världen
Skänka värme, mat och vatten till alla katter
Öppna människornas hjärtan för de behövande
Och skänka oss alla en fridfull jul.
Amen.

Imma

Den här vite skåningen som jag tvingas stå ut med är inte klok, bara så att ni vet. Först skriker han vid dörren att han vill ut, och sedan när matte släpper ut honom, vrålar han att det är vått, kallt och snöigt... och så står han som fastfrusen (det var han förstås inte), försöker att balansera på bara en tass i taget och skriker åt matte att bära in honom. För själv kan han ju inte gå, trots att dörren står vidöppen...

Jamjam, nu håller han sig förhoppningsvis lugn ett par timmar i alla fall, innan han börjar skrika om något annat han vill göra. Problemet är att det inte blir tystare i huset för det, för idag drar matte omkring på snabeldraken och sedan skall hon skura köksgolvet. Puh! Tur att gammelmatte sitter och sover i läsfåtöljen, så att man kan ligga ihoprullad hos henne och ha det bra...

Apropå Philemon, jam... ta er en noggrann titt på den här unga damen! Hon ser fridsam och rekorderlig ut, inte sant? Men hon är ett praktexemplar på uttrycket att man inte skall döma insidan efter utsidan:

Sedan länge tillbaka håller hon sig med ett eget litet harem inne i novisiatet, för alla tre killarna (Assar, Sixten och Rafael) är tokiga i henne och gör allt de kan för att få vara den hon väljer att gosa med. Men nu har hon förvridit huvudet på Philemon också! Jodå, jag har minsann sett hur hon smyger över hit via källaren när matte tvättar (då står källar-dörren öppen) och nospussas med honom i köket... *suckar djupt*... och det här skall föreställa ett kloster?!?

Yes box, tvättmaskinen är hel igen! Och matte tvättar och tvättar och tvättar. Själv har jag inte varit nere i källaren på ett tag, men jag kan föreställa mig att det hänger tvätt på tork precis överallt där nere... tvåbeningar har konstiga nöjen, tycker ni inte?

Och när vi nu ändå jamar om tvåbeningar, så hoppas jag att ni har vett nog att lämna alla kattmatsburkar och skåp öppna innan ni går under ikväll, så att vi katter - som minsann inte tänker gå under, oavsett vad gamla mossiga stenar säger om saken - kommer åt vår mat och vårt godis!

Imma

Matte har varit lite uppåt och lite neråt idag. Först blev hon uppåt för att killen som skulle laga tvättmaskinen kom och gjorde det, och sedan blev hon uppåt för att gammelmatte och hon var bjudna på julbuffé med goda vänner... och sedan kom hon hem och blev neråt för att tvättmaskinen i alla fall inte fungerar. Så hon tänker gå upp tidigt i morgon och ringa för att de skall släppa allt och komma direkt - hon har massor av tvätt att klara av innan gästerna kommer, säger hon, och hon har redan väntat jamarlänge på att få felet fixat.

Men allra mest har det varit uppåt idag, och det av en alldeles särskild anledning: vi har fått veta att Pelle har blivit adopterad! Så han fick sitt för-alltid-hem före jul, precis som matte önskade sig... när hon berättade nyheten för mig var hon tårögd av lycka och sa att det var den bästa julklapp hon hade kunnat få! Tänk att Pelle får fira jul i ett eget hem med en egen matte/husse... visst är det underbart?!? Och så säger folk att det inte sker några mirakel i vår tid *fnyser*.

I jul har vi förresten jamarmycket att läsa, för igår kom NERK:s tidning "Kattögat" och idag kom SVERAK:s tidning "Våra katter". Dessutom fick vi Djurskyddets tidning häromdagen, som också innehåller artiklar om katter...

Philemon

Skau ente julen vau en GLAD tid?!? Men här hemma blir en TORTERAD och det på det grymmaste vis ni kan tänka er - matte tvingade maj att BADA!!! Vi rexar som blir så genomblöta auv vatten... och SCHAMPO använde hon osse! *ryser*

Hon paustod att jau vaur smutsig - kan ni tänka er, va'?!? Bara för att jau hade varet nere i källarn, precis som hon ville. Ente för att jauga möss, kanske, men det kunne ju ente hon vida, eller hur? Och sen, när jau änteligen hade lyckats bli torr igen, började gammelmatte att PYNTA MAJ!

Man får ente nån respekt här i huset, varken av mattarna eller luddbollarna... funderar allvarligt pau om jau skau vidta åtgärder men har ente riktigt kommit underfund med vaud ännu.

Den enda ljuspunkten i hele alltet är att mattarna idau vau och köpte massor av mad åt maj. En stor säck och en liten säck och sen massavis med blötmadspåsar... alltihopa bara till maj! Vaud sajer du, matte? Är det till alla katterna?!? Naj, det var det värsta! I så fall skau jau i alle fall behålla kalenderen som vau med maden him, för den innehåller bilder pau äkta skauningar:

Majsan

Idag har jag hängt hemma hos matte nästan hela dagen. Tröttnade lite på kompisarna hemma och slank över via källaren... där mötte jag matte och frågade om det var okej att jag följde med, och det sa hon att det var. Så hon och jag har suttit här vid datorn och gosat, småpratat och gonat oss i värmen - Philemon sov under en filt i gammelmattes knä (hon sitter och broderar i mattes läsfåtölj) och Imma hade dragit sig tillbaka för att kattemplera, så jag fick ha matte alldeles för mig själv! *kuuuuuurr*

Nu fortsätter dock gammelmatte att städa hemma hos oss, och då måste jag förstås vara med och se till att ingenting farligt händer. Sedan skall matte ställa upp julgranen så att grenarna hänger ut sig... och det betyder att vi får klättra! Jam, för våra mattar tycker att det är helt i sin ordning att vi katter vill klättra i träd, även om det råkar vara konstgjort. Tänk, så praktiskt att ha ett träd inomhus när det nu är så kallt och otäckt ute! Det är omtänksamt av människorna att tänka på oss katter... fast de kunde ju låta bli att hänga saker i trädet, för de är bara i vägen. Nej, det finns ingenting farligt i vårt träd, inget som vi kan göra oss illa på, så det behöver ni inte oroa er för.

Sigge, vi tycker så synd om dig som längtar så hemskt efter kottar! Går det inte att köpa sådana i den där pinnaffären? De säljer ju sådant som växer, menar jag...

Imma

"Matte" jamade jag strängt "Vi kan inte ha en så här frostig hemsida. Både katterna och hundarna fryser om tassarna bara de ser den. Du måste byta till något bättre och det genast!" Matte suckade, för hon tyckte egentligen att hon inte hade tid med blogg-design idag när hon städar hemma hos gammelmatte... men hon tog i alla fall lydigt upp mappen med alla bakgrundsbilderna på datorn och visade mig dem en efter en. När vi kom till granris-bilden, såg vi på varandra och nickade... ja, skogar gillar både katter och hundar, och granar hör till så här års. "Jam, till och med Sigge kommer att gilla den här" jamade jag nöjt.

I övrigt har jag inte sett av matte särskilt mycket idag. Desto mer av noviserna. Varför är de inte i källaren och jagar möss?!? Jenny jamade något om att det är varmare uppe i huset och det fick mig att fnysa - har de verkligen blivit sådana veklingar sedan de kom hit? Det slutar med att jag själv får gå ner i källaren och jaga, fast man tycker att en äldre dam och abbemissa till på köpet borde slippa sådant. Noviserna fortsatte hur som jam att fara omkring i rummen här uppe, medan Philemon satt i mattes kontorsstol och strödde svordomsjam omkring sig... och mattarna höll till på gammelmattes sida av huset, där gammelmatte stökade omkring i sitt sovrum och matte storstädade badrummet.

Nu är det äntligen lugnt igen, åtminstone för idag... och matte, som hittade en spännande bok på biblioteket igår, tog chansen att försjunka i läsning. Det måste vara en väldigt rolig bok, för hon fnissar mest hela tiden - fast titeln verkar inte särskilt skojig: "Kroppens historia under medeltiden" (författarna heter Jacques Le Goff och Nicolas Truong om ni är intresserade).

Vilsamt är det i alla fall...

Imma

Matte fick en gång frågan om hon försöker lära oss katter att överge vår natur för att bli fridsamma klosterkatter - för det finns ju sådant som vi katter gör, som egentligen inte är förenligt med klosterliv (som t.ex. revirstrider, jakt och egoism vid matskålen). Mattes svar var och förblir att det absolut viktigaste någon levande varelse kan göra är att vara sann mot sig själv... alltså är det katter vi skall vara och ingenting annat. Så om någon nu har fått för sig att vi tränas att bortse från vår kattighet, kan ni glömma det!

Att jag kommer att tänka på det just idag beror på att tvättmaskinsreparatören kom idag på eftermiddagen och upptäckte att orsaken till att tvättmaskinen inte går är att möss har tuggat sönder en stor slang inuti. MÖSS! Det gjorde matte lite miss-lynt på oss katter, för hon tycker att med SJU katter i huset borde vi inte ha några möss alls... och det kan man ju hålla med om. Så jag får ta ett allvarsjam med noviserna om det här, för det går ju inte an att mattes saker blir förstörda bara för att vi katter inte gör vad katter skall göra. Och själv tycker jag nog att det är lite pinsamt att vi fått problem med möss. Jam menar, när Conny levde tog han ensam varenda musling som stack in nosen i huset, men nu, när vi är många fler katter, är det INGEN som jagar?!?

Imma

Jahajam, då får vi se hur det här blir, då. Jam menar, om gammelmatte skall lyckas hålla sig frisk och hemma. Det började rätt oroande med att matte åkte hemifrån vid lunchtid och lovade att "snart vara hemma igen" - hon skulle bara till tandläkaren och sedan hämta gammelmatte på sjukhuset, sa hon. Gissa när de kom hem? Strax efter klockan åtta på kvällen! Och då var det förstås jamarkallt inne igen... *suckar djupt*

Vad som hade hänt är lite oklart, men matte sa någonting om att de på sjukhuset hade stoppat gammelmattes medicin-leverans medan hon låg inne och sedan glömt bort att de måste starta den igen när hon åkte hem... så när matte besökte apoteket för att hämta medicinerna, fanns det inga där åt gammelmatte. Det berättade hon för gammelmattes läkare när hon kom till sjukhuset för att hämta hem gammelmatte, och så fick de vänta i en kattiljon timmar på att alla skulle ordna upp allting överallt. Fast de såg förstås till att gammelmatte och matte hade det bra medan de väntade.

Nu hoppas jag att allting är som det skall vara, så att det blir lite lugnt här hemma! Gammelmatte mår bra, säger hon, och hon är smal om fötterna så hon har inte samlat på sig vätska. Sockervärdena är visst också bra, vad jag förstod. Vem vet, hon kanske klarar sig hemma över jul till och med? Det vore jamarbra!

Mattes tandläkarbesök hade också gått bra, så nu är matte glad igen och har inte ont i tänderna längre.

Imma

Nej, nu får det vara nog med det här sjukhusliggandet! *stampar med tassen* Så här års MÅSTE mattarna helt enkelt hålla sig hemma och hålla huset varmt - TITTA BARA hur det såg ut idag innan matte kom hem och började elda i pannan!

Jam menar, det går väl an för pälsbollarna i novisiatet (Rafael undantagen, för hans päls har inte vuxit ut färdigt än efter senaste rakningen, så han är väldigt korthårig) - men vi rexar FRYSER!!! Philemon och jag har t.o.m. tvingats ligga intill varandra i sängen för att värma oss, och ni vet, det gör jag inte frivilligt... inte för att han är den han är, utan för att jag som abbemissa måste tänka på min värdighet. Tack och jam har han inte utnyttjat situationen utan uppfört sig som en gentlekatt - busar och bråkar gör han faktiskt bara när mattarna ser på, för då måste han ju (som alla killar, ni damer vet vad jag menar) spela allan i största allmänhet.

Nåjam, just idag förstår jag ju att matte måste vara rätt länge hos gammelmatte på sjukhuset, eftersom gammelmatte var rädd för den där operationen hon skulle vara med om i morse. Men när matte kom hem nu på eftermiddagen, berättade hon att allt hade gått över förväntan bra - de hade inte ens behövt trä in katetern genom ljumsken, utan kunde gå via högra underarmen istället, så det hade inte gjort ett dugg ont. Och de allra bästa nyheterna var att gammelmattes hjärta mår jamarbra! Nu skall hon bara få dropp över natten, eftersom man tydligen blir uttorkad av operationer, och sedan skall matte hämta henne i morgon när hon (matte alltså) varit hos tandläkaren.

Undrar hur länge gammelmatte blir kvar hemma den här gången? Förhoppningsvis länge nog för att matte skall hinna fotografera de där kattbäddarna som vi skall auktionera ut - för nu tycker jag att vi har väntat länge nog på det!

Imma

I kväll är vi nog en smula avslagna lite till katts här hemma efter gårdagens Nobelfest. Vi fick jamargod lax till middag och sticks till efterrätt, och sedan dansade ungdomarna till långt in på småtimmarna... själv la jag mig tidigare, när matte kröp i säng efter att ha sett festandet på TV. Tror att gammelmatte la sig då också, faktiskt. Och idag skjutsade matte gammelmatte till sjukhuset igen, för i morgon bitti skall hon operera hjärtat igen. Äschjam, jag menar att hon skall få sitt hjärta opererat, förstås. Själv skall hon ligga still och ta det lugnt, säger matte, för det är patientens jobb under operationen...

Matte har lovat att komma tidigt till sjukhuset i morgon, för hon vet att gammelmatte är lite rädd för den här operationen. Den förra var lite läskig, för de stängde av blodtillförseln inuti hjärtat en stund och då fick gammelmatte svårt att andas. Matte säger att andnöd är det otäckaste man kan uppleva, för då tror man att man skall dö... *slokar med morrhåren* Fast hon säger också att hon inte tror att de kommer att behöva stänga av blodtillförseln i morgon, så gammelmatte behöver inte vara rädd. Nåjam, vi skall hålla tassarna så mycket vi bara orkar och be Skaparkatten vara hos gammelmatte hela tiden!

Faktiskt så är det en lite speciell dag idag, även om den har kommit i skymundan för annat. Matte fyller år! Tänk, jag minns hur ung hon var när vi träffades för första gången... det var i Kolbäck, där jag bodde som kattunge, och Skaparkatten viskade i mitt öra att den där tvåbeningen behöver dig jamarmycket! Det är fjorton och ett halvt år sedan nu... tiden går verkligen jamarfort, och jag blir nästan lite yr när jag funderar över allt som matte och jag har varit med om sedan jag tog tass om henne. I alla dessa år har jag skött om henne och vakat över henne... ur den synvinkeln är det ledsamt att vi katter inte lever lika länge som människor, för hur skall det gå för henne när jag inte längre är här?

Philemon

I kväll vill jau jama om allvarliga saker - mad. Visst är jau alldeles för mager? Man ser ju tydligt att jau behöver mera mad, mycke mera mad, än matte gir maj! Men matte paustår att jau får precis lagom mycke mad och att "en tjock rex är ingen vacker syn" *fnyser*. Hon lyssnar ente pau maj, och ente heller pau gammelmatte som sajer att jau har mycke mera skinn än det finns Philemon att fylla ut de...

Så nu ber jau er att jama till matte att hon måste ge maj mycke mera mad! Gärna redan i kväll, om ni kan, för jau har ente ätit på flera kattiljoner minuter... ente sen klockan vau åtta eller nåt... *suckar djupt*

Titta pau maj bara! Så här gör de med rexarna pau utställning, sajer matte... men då jamar jau att om hon försökte visa opp maj på en utställning skulle hon blivet stämd för kattmisshandel, så smal som jau är...

Imma

Idag snöar det inte utan är riktigt vackert väder, och jag tror att matte har haft jamarroligt ute i snön... hon har lekt med sin nya maskin, som hon kallar snöslunga, och sprutat snö över hela trädgården. Gammelmatte sa efteråt att det var tur att snöslungan är elektrisk och kräver sladd, för annars hade nog matte fortsatt ända till Gullspång... *fnissar* Fast matte säger att det hade hon varken behövt eller orkat, för det är rätt kallt ute och hennes vantar blev snabbt blöta. Och kommunen har redan plogat vägarna alldeles utmärkt utan hennes hjälp.

Matte sprutar snö utanför vår ingång

Så här fint blev det när hon var klar!

Matte tycker att det är så praktiskt att vi bor mitt inne i Otterbäcken, men inte har några grannar omkring oss - det ser faktiskt ut som om vi bor mitt ute i skogen!

Utanför grinden åt norr, mot Gullspång och Kristinehamn

Utanför grinden åt söder, mot Mariestad och Skövde

Fast det finns ställen som matte inte har skottat snö på... verandan, t.ex. Den ser ut så här!

Om ni undrar, så är det gammelmattes ena rollator som står översnöad där ute vid utemöblerna... den kan hon ändå inte använda så här års. Den andra rollatorn, som hon har när hon är inomhus någonstans, ligger ihopfälld i bilen...

Och så slutligen en bild av Philemon. Han har INTE försökt gå ut idag, utan tog sig en titt på matte genom fönstret och sprang sedan till elementet här inne i vardagsrummet:

Väck maj ente!

Gitte har ordet

Jaha, nu sitter jag här för att berätta om att jag nu är hemma från sjukhuset igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Jag är som en jojo - fram och tillbaka, gång på gång. Den här gången var det för att mitt socker rasade i höjden, så högt att min blodsockermätare larmade för HI, vilket är så högt att mätaren inte klarar av att mäta. I ambulansen försökte de mäta igen, men fortfarande var det HI. Nu kopplade de in dropp för att spä ut blodet och halvvägs in mot Mariestad mätte de igen och fick samma resultat. En gång till mätte de innan vi var framme i Skövde, men med samma nedslående resultat.

Inne på akuten sattes ytterligare ett dropp in för att skynda på sänkningen genom att ersätta de salter och det kalium jag förlorat när blodsockret blev för högt, men inte heller nu sjönk värdet. Inte förrän framåt morgonsidan på onsdagen (jag for in till sjukhuset på tisdagskvällen vid 23-tiden) gick det att få ett mätvärde och då var det genom ett blodprov som skickats till laboratoriet. Då var värdet 27.7. Alltså fortfarande alldeles för högt. Sedan fortsatte de med droppen uppe på MAVA (medicinsk vårdavdelning) och frampå dagen var blodsockret nere på 13.5. Eftersom man inte får ligga kvar på MAVA så länge så skickades jag upp på en vårdavdelning där de fortsatte jobbet med att få ned mitt socker. Jag kom till Hematologen och det var första gången jag var inlagd där, men det var lika bra som överallt annars. De kollade med lungröntgen att jag inte hade någon lunginflammation som drivit upp sockret, men allt var bra. Vi kom fram till att jag måste ha missat någon injection under dagen och att det sedan byggts på. Hur hög nivån måste ha varit när jag kände att jag måste åka in kan man bara gissa, men det måste ha varit väldigt högt. Nåväl, nu är jag alltså hemma igen och mår ganska bra. Trött är jag naturligtvis. En sådan här pärs tar på krafterna, men det enda jag måste göra är att få tag på vår vedleverantör för nu är veden slut och så måste jag elda. I övrigt tar Kicki hand om allt som absolut måste göras.

Ja, så nu vet ni lika mycket som jag och nu hoppas jag att jag får vara hemma tills på tisdag då jag ska läggas in på "njure" för att sedan göra en angiografi på onsdagsmorgonen. Håll gärna tummarna för mig då!

Imma

I morse vaknade matte utan att gräla på väckarklockan eller försöka övertala den att ringa lite senare... istället gick hon snällt upp, klädde sig och gjorde sitt morgon-te, bäddade sängen och tände ljus vid ikonerna som hon gör när hon ber för något särskilt. Och så påminde hon oss om att det skulle komma en fotograf hit... jam, ni kanske inte vet att Linnsens, Franks och Lurrvars matte har skrivit en artikel om matte som skall komma i en värmländsk tidning nu i helgen? Och nu skulle det tas bilder till den artikeln.

Ute snöade det för fullt, men fotografen kom i alla fall... och sedan ville han liksom aldrig gå igen, utan hängde här hela förmiddagen och bubblade med matte om Gud och kyrkan och det här att vara nunna. Inte en enda gång frågade han mig om hur det är att vara abbemissa, men han tog massor av bilder av mig och sen, när han märkte hur sällskaplig Philemon var, tog han bilder av honom också. Fast flest bilder tog han av matte... när hon satt vid datorn, när hon satt i fåtöljen, när hon var i kapellet och t.o.m. ute i snön! Skall han använda alla de där bilderna i tidningen kommer den att bli jamartjock... *fundilerar*

Nåjam, till sist gav han sig iväg med sina kameror nedpackade i en stor väska, och precis då ringde telefonen. Det var gammelmatte som skulle bli utskriven från sjukhuset och ville bli hämtad! Så matte hann inte ens äta lunch, utan bytte bara om till vanliga kläder (när fotografen var här var hon ju prästklädd, för det hade han bett om) och åkte iväg. Sedan dröjde det flera timmar innan hon och gammelmatte kom hem igen, för matte hade kört ganska långsamt i det täta snöandet. Och innan de lämnade Skövde hade matte köpt sig lunch, vilket jag tyckte var bra för det kan aldrig vara klokt att köra brummis när man är hungrig... då tänker man nog på fel saker, jamar jag. Åtminstone har jag svårt att tänka på något annat än mat när jag är hungrig!

Nu skall hur som jam gammelmatte vara hemma i fyra dagar innan hon skall tillbaka till sjukhuset och bli opererad i hjärtat. Gissa om husisarna är glada att se henne! Särskilt Rafael - han pep och tjöt av glädje när han hörde hennes röst, för han älskar henne lika mycket som jag älskar matte...

PS. Kan ni tänka er att den där dumskallen Philemon smet ut när fotografen kom och matte öppnade ytterdörren?!? Jama om att han såg snopen ut när han sjönk ner i flera decimeter djup snö så bara öronen och svansen stack upp, och han var givetvis genom-blöt när fotografen bar in honom i hallen - ni vet, vi rexar har ju inte den där yttre pälsen som de flesta andra katter har (som är vattenavvisande) utan bara underull (och den suger åt sig vatten som en svamp)... *ryser* DS.

Imma

Vi har ju läst om snöandet på andra håll i landet i era bloggar och på Catbook, men idag drabbades vi själva av eländet... jam menar, vi har haft lite ynka snö förut också, så där så att det precis täckte marken, men idag satte det igång att SNÖSTORMA! *ryser*

Som ni ser, skickade jag ut matte med kameran för att ta ett par bilder och visa er eländet, och när hon kom in igen stampade hon av sig en massa läskigt blöt snö i hallen så där sätter inte jag min tass förrän det torkat, den saken är jamarsäker.

Inomhus, här i vardagsrummet, nära elementet, ser det dock ut så här, på ett ungefär:

Faktum är att det gjorde matte lite smågrinig, för Philemon har hittills varit den enda katt som fått gå ner i källaren på regelbunden basis... men när matte kom ner för att städa i kapellet idag och upptäckte hur mössen hade kalasat på de vackra veteaxen på strå som hon prytt altaret, Maria-altaret och lite andra ställen med, suckade hon djupt och muttrade något om "stadskatter som inte vet hur man jagar" och "du vet säkert inte hur en mus ser ut, ens". Och sedan stängde hon hit upp och släppte i stället lös husisarna i källaren. Hon säger att eftersom de varit hemlösa begriper de hur man jagar möss - inte minst Jenny, Majsan och Rafael (Assar och Sixten fångades in som kattungar) - så nu hoppas hon att de skall visa sig lika effektiva på musjakt som Conny var. Skall bli spinnande att se hur det går! För det måste ha sett rätt gräsansfullt ut i kapellet, eftersom det tog matte flera timmar att städa upp eländet...

PS. Glömde ju att jama att gammelmatte ligger på sjukhuset igen. Hon fick åka jambulans i natt eftersom hennes blodsocker var så högt att mätaren bröt ihop och började larma... och de har fortfarande inte fått ner sockret, så hon blir nog kvar på sjukhuset minst ett par dagar till, misstänker jag. DS.

Imma

Matte är min bästaste vän i världen, men hon är allt lite knasig! *fnissar* Idag när hon var mitt i städandet, hittade hon en gammal lapp med orden "svampinjon, grön äggskivling, grusmurkla och öronkremla" på... och medan hon läste upp dem, såg hon ut som en fågelholk i ansiktet. "Imma, vet du varför jag har skrivit det här?" frågade hon mig, men jag skakade på huvudet. Inombords tänkte jag att nu ligger Sigge Svamphund och hans matte och vrider sig av skratt på golvet hemma hos sig... för de där svampsorterna finns ju inte, det vet till och med jag som aldrig går ut om jag inte absolut måste! Matte stod där och upprepade orden för sig själv, och sedan frågade hon gammelmatte om hon kanske visste vad det handlade om. "Jag vågar ju inte slänga lappen om den är viktig" mumlade matte. Vid det laget kunde jag inte hålla masken utan skrattade högt bakom tassen. Till slut la matte lappen "på ett säkert ställe" tills hon hade lyckats lösa mysteriet med varför hon hade skrivit den... och vet ni, jag tror att det var exakt vad hon gjorde förra gången också! Och det var där lappen låg när hon hittade den idag.

Jajam, jajam, ett skratt är precis vad man behöver en dag som den här, förresten. För städning betyder att även snabeldraken och skurhinken kommer fram ur gömmorna och ni vet ju vad vi tycker om dem! Och så flyttar matte på saker, vilket vi inte heller gillar... var sak skall stå på sin plats, och inte flyttas omkring så att man inte vet var man har dem. T.o.m. matte brukar säga "var sak på sin plats - skridskorna i kylskåpet"... men tro mig, hon har sällan koll på sina saker och blir lika förvånad varenda gång hon hittar något hon har letat länge efter. Idag fann hon t.ex. sin favorit-pincett, som hon har sökt i tre veckors tid! Och den låg INTE där hon hade väntat sig... och så tittade hon snett på Philemon, som storögt tittade tillbaka med den oskyldiges uttryck målat över hela ansiktet. Som om det var han som hade lagt den där! Vilket det för övrigt var, men det behöver ju inte matte veta...

Ute snöar det för fullt *ryser* och matte säger att det är kallt också. Så idag fick Philemon inte följa med och hämta posten, fast han ville. Han sitter ofta och jamar precis innanför ytterdörren i förhoppningen att matte skall släppa ut honom, men det gör hon nästan aldrig. Nästan, alltså. Vilket ju är jamardumt! Jam menar, om hon inte gillar att han sitter vid dörren och ylar så skall hon väl inte uppmuntra det genom att ge efter ibland?

Jenny

Inte nog med att mattarna skall ha en massa lysande saker i fönstren nu i advent - idag satte de upp lysande saker utomhus också! *stora ögon* Majsan påminde mig om att det var så förra julen också, men det kan jag inte komma ihåg... och då föreslog Sixten att jag kanske hade sovit just då, vilket jag tog som en förolämpning. En bolis sover väl inte när det händer saker i huset! *fnys* Då jamade Rafael lite försynt att jag kanske hade varit någon annanstans i huset och tagit tass om något viktigt uppdrag, och det kunde jag till jams gå med på.

Nåjam, idag satt jag i fönstret och iakttog arbetet med lyssladdarna som mattarna höll på med ute på verandan. Sedan kom de in, stampade av sig snö (som blev blöta fläckar på golvet - jam hoppas verkligen att de inte tänker försöka skylla dem på oss sedan!) och kopplade in sladdarna. Jodå, det lyste. I alla fall till höger och till vänster... men inte i mitten. Mattarna suckade och frågade varandra varför de aldrig kollar sådant i tid, innan de sätter upp sakerna, men de hade visst inget bra svar på den frågan. Sedan avgjorde gammelmatte det hela genom att förklara att nu orkade hon inte mer, så de fick ta itu med det frånvarande lysandet i morgon igen. Så nu ser verandaräcket lite lustigt ut där ute i mörkret... som om mittenbiten har försvunnit, medan resten glimmar så vackert... skall bli spinnande att se om de kan få hela räcket att lysa i morgon!

Förresten kan jag rapportera att vi väntar besök, så mattarna är lite stressade just nu. En frottofograf eller vad det hette skall visst komma hit och ta bilder till en tidning, och matte är olycklig för här är så ostädat och hon vet inte hur hon skall hinna innan främlingen dyker upp. Och när matte inte vet var hon skall börja med något, blir hon ofta stående mitt i röran... jamjam, vi får väl se om hon drar fram snabeldraken och skurhinken igen, och skulle det ske, vet ni var ni kan hitta oss katter. På övervåningen.

Imma

Jahajam, då är det första advent idag, då... och mattarna har varit borta hela dagen. De började redan i morse med att åka bort till Amnehärads kyrka i Gullspång för att delta i adventsgudstjänsten och kyrkfikat, och sedan kom de bara hem för att byta kläder innan de försvann iväg till Kristinehamn för att hjälpa till med djurhemmets kombinerade firande av Kattens Dag och första advent i loppis-lokalen. Matte har visst klättrat på stolar och skruvat upp krokar i taket att hänga upp saker på samt burit tunga möbler, medan gammelmatte gjorde det hon gör bäst - satt och var trevlig mot besökarna. Där fanns tydligen en hel del skällisar att gosa med också... bland annat en stor vovve som log så där som människor gör! Jam, titta på en människa som ler brett så alla tänderna syns... så log den där vovven, samtidigt som han ville gosa och viftade ivrigt på svansen. Märklig jycke! Matte hade sagt att om det inte hade varit vinter skulle hon ha haft Philemon med sig, för han viftar också på svansen och vill gosa när han träffar folk.

Efter allt det där kan man ju tycka att de hade fått nog av att vara ute, men icke! Istället åkte de till Gullspångs lilla torg för att titta på granen, lyssna på dragspelsmusik och dricka glögg med andra frusna tvåbeningar. När de kom hem var de alldeles upprymda av glädje, för tydligen har det öppnat ett kafé vid torget och där skall bli bageri också... "Det är precis vad vi behöver här!" utbrast matte lyckligt. Hm, undrar om jag kommer att se till mattarna överhuvudtaget i fortsättningen, eller kommer de att sitta hela dagarna och kolka kaffe på det där kaféet? Inte för kaffets skull, utan för att de älskar att prata med folk... *skakar på huvudet*

Nåjam, nu är de hemma i alla fall, tack gode Skaparkatt för det! För det är kallt och gammelmatte måste elda så att vi katter slipper frysa om tassarna. Sina plikter får de aldrig glömma, hur roligt de än har, den saken skall jag bli katt för!