Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 28 september 2012

Philemon

Jau e så besviken på matte idau så det kan ni ente ana! *putar med underläppen* Igår kväll verkade det plötseligen som om jau skulle få lekkamrater - tvau stycken till pau köpet. Men sidan förstörde matte hele saken...

De vau så här att matte igår fick vida om tvau katter som skulle blivit avlivade ifall ingen tog hand om dem. En vau en äldre rexadam och en vau en ung påg som vau hälften rex och hälften oriental eller vau det nu vaur. Matte kontaktade di som skickade ut nödropet och sa att omifallatt di ente hittade något bra him till disse katter, så vau di välkomna hit åtteminsonde tills vidare. Så långt vau allting bra och jau började hålla klorna för att få hit nån att leka med... den gamla rexadamen vau nog lika sur som Imma, förståsens, men den unge pågen kunne nog ha vart skoj, tänkte jau.

Men så började matte att krångla. Hon sa att hon egentligen är jitteallergisk mot siameser, och tydligen är det så att orientalen är ett slagsens utklädd siames... begrip det, den som kan! Och så fortsatte hon med att vi redan är så många katter här i reviret och att vi egentligen ente ska ta emot fler för det är ente bra för di katter som redan bor här. Vaudå ente bra?!? Jau tyckte det vaur en jittebra idé! Nåjam, hon höll fast vid vau hon hade lovat - om katterna behövde oss, så fanns vi här.

Då fick hon ett mejl som sa att katterna hade fått komma till ett akuthem där di fick stanna så länge di behövde *suckar*. Matte försökte förklara för maj att det vaur bäst så, att man alltid måste si till det som är det bästa för katten... ja, vaudå? Jau är katt, och det hade som jamat varit alldeles utmärkt för maj med ena lekkamrat! Kunne ente matte ha tagit någon medicin eller skaffat gasmask eller något så att den där pågen ändå hade kunnat bo här? "Men den gamla damen då?" frågade matte. Jau jamade att hon kunde väl ha bott i akuthemmet eller suttit här och tjurat tillsammans med Imma... men det påstod matte att varken damen eller Imma hade mått bra auv. Och disse katter ville vau tillsammans, så man fick ente dela på dem.

Nu blir det inget med detta, tyvärr *suckar djupt*. Matte är så envis och påstår att Skaparkatten bistämmer sådana här saker... och eftersom det nu ordnade saj med ett hem åt katterna, vau det ente meningen att di skulle hit. Måste ta ett jam med den där Skaparkatten, tror jau...

torsdag 27 september 2012

Imma

Regnar det hos er också? Här är det så genomblött att när Philemon rymde ut genom ytterdörren i eftermiddags, tvärstannade han på trappan och ville in igen! Själv håller jag mig inomhus och helst där det är varmt, som t.ex. i mattes famn eller ovanför elementen när gammelmatte eldar.

Matte har varit lite extra trött de senaste dagarna och sovit längre om morgnarna, något jag gillar för då kan jag ligga tätt intill henne under täcket och ha det bra. Men nu pratar hon om att åka till Stockholm på lördag, bara över dagen, för att vara med på ett sådant där viktigt möte i kyrkan. Hmmm... undrar om jag verkligen skall släppa iväg henne? Hon sa i och för sig att hon skall hälsa på Södertälje katthem på vägen hem, och det är ju behjärtansvärt *fundilerar*. Och om hon verkligen håller sitt löfte att inte vara borta länge, får jag väl låta henne åka, jamtar jag.

Annars händer det inte så mycket här just nu, så jag har inget speciellt att jama om. Jam, det skulle väl vara att matte är med i en tävling hos Gallerix just nu, med den där roliga bilden där musen biter Conny i nosen... men eftersom Neas matte också är med och tävlar med den där fankattiska bilden på hur Nea hoppar från ett köksskåp till ett annat, tror matte att hon vinner. Är era mattar och hussar med och tävlar?

tisdag 25 september 2012

Philemon

Alltså... här faur man vida att ens kompisar sprider illjam om en när man ente hör. Skulle jau bita Imma i nacken?!? Dumheter! Jau bara leker litta me hinne och nosar hinne i nackagropen en smul kanske... hon luktar ju så jamarns gott... att hon skriker varje gång är väl ente mitt fel? De e typiskt tjejer att jama efter matte när di ente gillar leken *suckar*. Men visst, jau kan vau i garaget om de ente passar damen att ha maj här! Där finns säkert mer att leka me än härinne i alle fall, för här är de TRÅKIGT idau. Gammelmatte vilar, matte tvättar och Imma vill som sagt vau ente leka me maj...

Naj, jau får gå iväg och snutta litta på min luddkofta istället... den jamar minsann ente dumheter om maj bakom min rygg!

måndag 24 september 2012

Imma

Idag fick vi veta att även Kattmaffian varit bussiga nog att tilldela oss den där fina awarden som vi hade bild på i bloggen igår - tackjam så mycket! Och det ger oss ju möjligheten att dela den vidare till ytterligare fem bloggarkatter som vi besöker varje dag *fniss*:

Prästkatten Sixten

Mistor Helmer

Chinook, Cherokee och Busan

Fjutten

Sopkatten Slumpen

Om ni undrar (och det gör ni säkert, för ni är ju katter!) så tyckte vi att det inte var någon större idé att sända awarden vidare till t.ex. Wikki, Sippo och Tindra, Södertälje katthem, Dui och Deco, Linnsen m.fl. eftersom andra redan har givit dem denna award... utan vi väljer andra, kanske lite mindre kända men väldigt trevliga bloggkatter så att ni som inte redan känner dem kan hitta dit, ni också!

Och nu skall jag jama vad jag tycker om Philemon. Om Philemon tycker jag INTE! Han tycks inte ha begripit att han är kattererad, utan jagar mig ständigt för att få bita mig i nacken och klättra omkring på min rygg... tänk, att han inte skäms, jag som är abbemissa och gammal dam och allt! *fnyser* Funderar allvarligt på att föreslå matte att han får pröva på eremitlivet ett tag... fast jag vet ärligt jamat inte vart han i så fall skulle ta vägen, för här är ju liksom inte plats för sådant. Åtminstone inte så länge mattarna fyller rummen med bråte och kallar det "renovering"...

Källaren, kanske? *fundilerar* Nej, det blir för kallt för en rex... jag må vara hur trött som helst på den där studsbollen, men grym är jag inte! Och därmed ju går kattgården bort också. Garaget? Skall höra med matte om garaget är uppvärmt...

söndag 23 september 2012

Imma

Matte la ju beslag på bloggen igår, så jag kunde tyvärr inte jama om det jag hade tänkt - nämligen att vi har fått en jamarfin award av Smulan och Amanda!

Tack så mycket, tjejer - vi blev så glada och stolta!

Nu är det meningen att man skall sända denna award vidare till andra bloggkatter, som man tycker förtjänar den... och vi har verkligen fått jama i timtal inbördes innan vi slutligen kom fram till att även om vi egentligen vill ge alla våra vänner awarden, väljer vi dessa:

Tiger

Penny och hennes syskon i Skyggisfamiljen

Frasse

Gumman (Sippos och Tindras granne)

Nisse

Tanken är att det skall vara bloggar man besöker varje dag - och det gör vi, även om de inte alltid har tassat i dem. Så nu uppjamar vi dem att blogga flitigare! *kurr*




lördag 22 september 2012

Matte om Evas katthem

Idag har gammelmatte och jag varit i den lilla byn Stenum utanför Skara och besökt Evas katthem (som på Facebook kallas "Skaras hemlösa katter"). De hade öppet hus idag och vi träffade massor av trevligt folk - förstås, höll jag på att skriva, eftersom det nästan alltid är regel när kattmänniskor möts!

Tänkte bjuda på ett "litet" bildreportage från dagen, om ni är nyfikna på hur det var?

Så här ser katthemmets fina folder ut, med foton tagna av en av våra bloggvänner: Skat-Ann. Den glada "fågeln" själv mötte oss med öppna armar när vi kom, så vi kände oss välkomna redan från start!

Här står gammelmatte och Skat-Ann och pratar katt, lika ivriga båda två. Det är Ann som tar alla fina bilder åt katthemmet, samt tänker ut finurliga namn till de katter de får in... något jag fick anledning att beundra och skratta åt när jag bläddrade igenom pärmarna med bilder på alla de katter som fått hem. Glömde dock att säga det till henne, men den skadan skall jag ta igen så fort vi pratas vid nästa gång!

Att få med hela katthemmet på en bild gick inte - det är en hel gård som ligger idylliskt lantligt och dessutom vid en mycket glest trafikerad väg... så flera av Evas egna katter gick fritt omkring och umgicks med oss besökare. På den här bilden syns i alla fall byggnaden för vuxna katter (till vänster) och Evas bostadshus (till höger). Samt vår bil i förgrunden... hihi!

Här syns de vuxna katternas hus bättre - de har dels ett stort utrymme inomhus med både inredda burar och fria ytor, dels en utegård med tak.

Även utegården var mycket fint och mysigt inredd, och många av katterna passade på att vistas där - trots regn och blåst. De var säkert nyfikna på oss besökare... och så måste man ju hålla sig framme, om man vill bli adopterad! Vilket flera av de underbara missarna blev, något som gladde oss bortom ord. Bara medan vi stod där fick tre katter nya hem, och deras blivande mattar/hussar verkade jätterara allesammans.

Utanför ingången till utegården stod en stor skylt med foton på alla de katter - både på katthemmet och i akuthem - som just nu sökte hem. Ni kan säkert gissa att både gammelmatte och jag önskade att vi hade kunnat adoptera hela bunten... särskilt vackra Ofelia (den svartvita katten till höger på förra bilden) ömmade vi för, för hon hade precis blivit tillbakalämnad av ett par som inte begripit att det tar tid för en skyggis att våga sig fram! De beslöt sig för en söt kattunge istället... men hallå, alla kattungar är söta och alla kattungar växer upp... fattar inte folk det?!?

Och så kunde jag ju inte annat än bli förälskad i Örjan, denna ljuvliga rex-look-alike! Hans illrosa öron hade sin förklaring: när han hittades var han så full av skabb att behandlingen måst bli "aggressiv"... därav den intensiva färgen. Men färgen försvinner ju så småningom och kvar blir en underbar kille som förhoppningsvis snart smälter någons hjärta.

För att komma till fikatältet var man "tvungen" att passera loppisen och lotterierna, samt korvförsäljningen - smart! Nu hade vi inte många kronor att handla för, men vi tog lotter samt köpte några kort i alla fall... och korvomanen gammelmatte fick sin kokta med bröd (fullkorn) *skrattar*.

Om ni kikar närmare på bilden, ser ni någon som lutar sig ut - det är Eva själv i egen hög person! Och bakom henne står de som vann barnlotteriets högsta vinst...

Loppisen var välbesökt och sålde jamarbra, så de fick förhoppningsvis in bra med pengar till sin viktiga verksamhet. Ser ni förresten skylten till höger? Jag anar en viss Wikki bakom designen...

Både här och vid fikabordet stod dessutom, glädjande nog, korgar med hittekattsband - så nog hade Wikki sin tass med i detta öppet hus! Kan skvallra att banden sålde bra och bars med stolthet av åtskilliga besökare... och gammelmatte och jag hade förstås våra på oss, vi med.

Lotterierna var också mycket populära, kan jag berätta. Gammelmatte och jag tog så många vi hade råd med, men vann ingenting - så på sätt och vis vann vi massor, eftersom katthemmet fick pengar! Ni förstår säkert hur jag menar. Andra vann dock allt möjligt fint, både barnen och de vuxna, så alla var nog lika nöjda.

Äntligen fikadags! När man banar sig väg genom en folksamling full med trevliga prickar tar det sin tid att nå kaffekannorna... men så småningom kom vi dit och unnade oss både kaffe och gott kaffebröd. Kluriga som de är, var priset "självkostnads eller mer", skrivet med en stor smiley som illustration - så det låg gott om stora pengar i burken *ler stort*. Så bjöds det också på allt möjligt gott tilltugg, t.ex. cupcakes med punsch! Fast jag föll ju förstås för kanelbullarna...

Vid det bord vi satt vid, låg två stora pärmar fulla med foton av de katter som katthemmet lyckats ordna bra hem åt - gissa om det var glädjande att bläddra igenom dem! Och folk samlades, pratade minnen, pekade på bilder och berättade den ena rörande historien efter den andra om de katter som fotograferats, så jag blev kvar vid bordet en lång stund bara för att lyssna på deras berättelser.

En av dem jag lärde känna vid fikabordet var Marie-Louise Andersson, som var där som Agria-ombud. Inte nog med att det grep mig att Agria bevistade ett så pass "litet" arrangemang som detta lantliga Öppet Hus, deras ombud var dessutom en härlig kvinna som både visade stor kunnighet vad gäller katters livsvillkor och verkade svämma över av engagemang för kattens status i allmänhet och hittekatternas i synnerhet. Vi pratade kastrering, vaccinering och givetvis försäkring, och det känns bra att veta att Agrias folk tycks ha insikter i vad en katt behöver för att leva ett värdigt liv. Så ni får stå ut med att jag i fortsättningen gör reklam för Agria här på bloggen - hihi!

Marie-Louise hade en av sina hundar med sig - en underbar Landseer. Hon är nämligen, förutom kattvän, uppfödare av Leonberger- och Landseer-hundar! Besök gärna hennes hemsida, som ni hittar här.

Efter fikat och allt bubbel var det dags att besöka kattungehuset. Det var, av naturliga skäl, dit folk drogs allra först (alla är ju inte som gammelmatte och jag, som fäster oss allra mest vid äldre katter)... och nog fanns det gott om sötnosar i kattungehuset också!

Så här såg en av burarna ut (de var lika fina allihop), givetvis med kattlucka ut till utegården som i likhet med de vuxna katternas hus var under tak. Och inne i buren fanns bl.a. nedanstående vackerungar - alla tingade:

Överhuvudtaget var alla kattungar på plats tingade, men inne hos Eva och i akuthem fanns det flera småttingar som så småningom behöver egna hem. Och då dyker de säkert upp på hemsidan, ifall någon är intresserad! Fast ni vet ju vad jag tycker - det är framför allt de vuxna, särskilt de skygga, som behöver trygga och kärleksfulla hem.

Innan vi åkte hem (i samband med att det var dags att packa ihop Öppet Hus-dagen) var jag förstås tvungen att hälsa på en av Evas egna katter, vackra Elaine. Eftersom jag inte vet hur damen som höll henne i famnen kände det inför att bli fotograferad, har jag maskat så att hon inte skall gå att identifiera. Men Elaine syns bra - visst är hon vacker! Och ett otroligt gostroll, nästan värre än våran Rafael t.o.m...

TACK till alla er som gjorde den här dagen så jamartrevlig!

fredag 21 september 2012

Imma

Först av allt vill jag jama för er att det har ordnat sig med veterinär-räkningen. En mycket godhjärtad person har skickat oss pengarna... Skaparkatten välsigne dig, du vet själv vem du är! *kurrar det finaste jag kan*


KATTKRAM PÅ DIG!

Så måste jag verkligen be om URSÄKT för att vi inte har jamat att Puma har hittat hem igen! Undrar just vad han tyckte om att finna två nya småsyskon i reviret? Men oavsett vad jag kattsonligen tycker om småungar (vilket en fin dam och abbemissa till på köpet inte skall jama skriftligen) tycker jag att du skall hålla dig hemma nu, Puma. Din matte har varit JAMAROROLIG för dig!

Idag tvättar matte. Som ni vet är det en av hennes favoritsysslor, så jag ser inte mycket av henne... däremot håller Philemon henne sällskap där nere i tvättstugan, och det är ju bra, för då får jag lite lugn och ro här uppe. Gammelmatte har varit iväg och blivit klippt, men inte lika mycket som Rafael om ni hoppades på roliga foton... *fnissar* Får se om jag lyckas få matte att ta en bild på den nya frisyren lite senare; till dess får ni nöja er med att gammelmattes hår nu är KORT! Hmmm, ta ett kort på ett kort hår?!? *fundilerar* Har ni förresten tänkt på att gammelmatte är tigrerad? Jodå, hon har minst tre olika nyanser av blått (som färgen heter i kattvärlden) i huvudpälsen, och det gillade visst tanten som klippte henne. "Det ser ut som slingor" hade hon sagt... hm, betyder det att alla tigrerade katter har slingor i sina pälsar? Det skall jag jama för Majsan!

Sist, men absolut inte minst: i morgon lördag är det ÖPPET HUS hos Evas Katthem i Skara! Jag skall skicka dit våra mattar, och jag hoppas att alla andra som bor tillräckligt nära också kommer...

torsdag 20 september 2012

Matte

Då är ännu en vända till veterinären avklarad. Det gick oväntat bra att fånga in Rafael och bura in honom, och Jenny... ja, hon och Majsan börjar ju i allmänhet att kurra lyckligt bara man tar i dem, så hon spann så kärvänligt ända till burdörren var stängd. Sedan övergick bägge katterna till "blandad kör för tenor och sopran", och det var ett långt stycke de framförde för det höll hela vägen in till Mariestad! Även inne i veterinärens väntrum sjöngs det en stund om livets orättvisor i allmänhet och burar, bilar och veterinärer i synnerhet... men så småningom tystnade de och verkade resignera.

Rafael fick komma in först, vägdes och befanns vara flera kilo för tung... så när gammelmatte hade fyllt i det där frågeformuläret från Royal Canin var det dietfoder i påsen hon fick som tack. Tur att han tycker att det är gott!

Sedan var det dags för lugnande spruta och rakning. Den delen av äventyret var jag dock inte med om, utan gammelmatte fick hålla koll och dessutom se till att Rafaels klor blev klippta. Rapporten efteråt innehöll moment som "uthällande ur transportbur av fastklistrad katt" och "undersökning av vårta vid svansroten", varefter rakningen och kloklippningen gick smidigt. Avslutningsvis administrerades uppvakningsspruta och slak katt hivades tillbaka in i buren för utbärande till väntrummet. Väl där ägnade han sig åt att jama förorättat i varje andetag, eller rättare sagt, han "ja-hamade" (för det var så det lät).

Så var det Jennys tur, och den här gången följde jag med in. Hon vägdes, befanns vara i alldeles utmärkt hull (vilket är lite förvånande med tanke på att hon äter "som en häst" och gärna stjäl av kamraterna om hon kan komma åt) och släpptes ut på golvet i undersökningsrummet medan Olle plockade fram vad han behövde för provtagning. Och Jenny vore väl inte Jenny om hon inte gick direkt fram till honom, skakade svans och strök sig mot hans ben! Även provtagningen gick mycket bra - hon satt alldeles still i min famn och följde storögt proceduren... inte ens när Olle stack henne i tassen, ryckte hon till eller sa något. Sedan fick hon ett fint bandage och lyftes tillbaka in i buren samt bars ut i väntrummet.

Provsvaren var mycket positiva: Jennys sockervärden är helt normala och njurarna mår också fint! *lycklig*

Mindre positivt var att jag inte hade tillräckligt med pengar för att betala räkningen... men de är aldrig omöjliga, utan jag fick alltsammans på faktura och skall försöka trolla fram pengar så snart jag kan. De vet ju att jag inte luras, och dessutom springer jag ju där rätt ofta med mina pälsklingar... i nästa månad är det Immas tur, för då vill jag ta ett nytt njurprov och se om jag har lyckats få ner hennes värden igen.

Vid det här laget hade Rafael piggnat till igen, så tenoren och sopranen var redo för hemfärd. Konstigt nog verkade de inte hitta någon bra repertoar, för det blev inte alls samma spunk i sången som under inresan? Väl hemma klev de hur som helst nöjda ur burarna och siktade omedelbart in sig på torrfoderskålen i köket, varefter de drog sig tillbaka för tvätt. Jag passade på att ta en bild av Rafael så att ni kan se hans nya "frisyr" (eller snarare brist på dylik) - hihi!




onsdag 19 september 2012

Matte

Igår tisdag och idag onsdag har jag varit kattvakt åt min vackre Mästerkatt i hans eget revir. Till min förvåning (och lite glädje, för det visar ju att han inte fäst sig för mycket vid mig utan verkligen knyter an till sin husse) har han varit blyg och inte kommit fram utan spanat på mig från trygga platser medan jag skött om mat, vatten och sandlåda.

Idag på morgonen blev han dock tvungen att komma tillräckligt nära för att ludda ner mig på sitt gamla vanliga sätt *ler stort*. Jag kom nämligen för att stuva in honom i transport-buren och ta honom med mig till veterinären. Han försökte gömma sig i badrummet, där han kröp ihop till en boll, men jag lyfte helt sonika upp honom, pussade honom på huvudet och tråcklade in honom i transportburen, och så bar det av till Mariestad där Margareta Jonsson, ögonspecialisten, väntade.

Hon var idel vänlighet och positiv anda, kan jag berätta. För Sagges öga har läkt! Själva sjukdomen går ju inte att bota, som jag skrivit tidigare, men han är helt symptomfri och behöver inte medicineras förrän nästa skov (vilket förhoppningsvis dröjer länge). Och Sagge var så gosig, kröp upp i min famn och luddade alldeles väldigt... så jag passade på att låna en klotång och klippte hans klor, när han nu var så ämabel.

Ytterligare en trevlig nyhet väntade: Royal Canin höll på med en undersökning om katters matvanor m.m. och alla som fyllde i frågeformuläret fick en påse mat av valfri sort! Så den påse Renal Special (Immas specialfoder) jag hade tänkt köpa för 345 kronor, fick jag nu alldeles gratis... det var en lika oväntad som glad överraskning.

Nu är Sagge hemma hos sig igen, jag har lämnat en noggrann skriftlig redogörelse för ögonundersökningen till husse (som kommer hem i kväll) och det börjar bli dags att planera för morgondagens veterinärbesök för Rafael och Jenny. Den förstnämnde skall rakas, och den sistnämnda testas för diabetes... hon dricker väl mycket och står ofta vid kranen i köket och skriker att man skall sätta på den, så jag vill för säkerhets skull kolla hennes sockervärden. Själv diabetiker vet jag ju hur viktigt det är!

tisdag 18 september 2012

Jenny

Bolis Jenny rapporterar att här har hänt saker *svanshonnör*. I natt fick visst mattarna för sig att anordna en svimmingpöl i källaren eller vad det nu var de höll på med, men tydligen gick det inte bra, för gammelmatte såg ut som en halvdränkt råtta när hon kom upp och slängde sig på telefonen. Givetvis spetsade jag öronen och placerade dessutom ut resten av gänget på vakt vid fönster och dörrar, medan vi lyssnade på hur gammelmatte pratade om att "det inte gick att öppna dörren" och "jag klarar inte av att stänga av vattnet", och så kom matte också - iklädd badrock och handduk - och så våt som hon var i håret hade hon nog också badat i källaren. Tvåbeningar och deras sjukliga intresse för vatten...

En kort stund senare körde en stoooor röd lastbil eller vad det var upp på garageuppfarten och matte stängde in oss katter i vardagsrummet *misslynt*. Sex stora tvåbeningar med hjälmar på huvudena störtade in och försvann ner i källaren (tur att det är glasdörr till vardagsrummet, och att källardörren är mittemot) med en enorm plåtburk med snabel. Senare fick vi veta att det var en vattendammsugare! *ryser* Om de där karlarna också skulle bada, framgick inte, men när de kom upp igen var "gejsern i källaren" avstängd och vattensnabeldraken ordentligt mätt. Då var flera av hjälmnissarna blöta, de också... men mattarna var glada och tackade så mycket, och så åkte den röda bilen sin väg medan mattarna satte på te.

Idag har jag försökt reda ut begreppen lite mer och fått klart för mig att något som kallas hydroforen fick spader igår kväll och började spruta vatten i hela källaren. Hjälmnissarna kom från brandkåren och de dels tätade läckan, dels stängde av vattnet. Dessutom sög deras snabeldrake upp vattnet på golvet i källaren - över 1 dm var det tydligen! Nu sitter mattarna och väntar på att vår vanliga röris skall komma och laga felet ordentligt, och så skall det komma någon från försäkringsbolaget och kika på vad som har blivit skadat. Matte säger att hon har fått lägga en massa böcker på tork, för det är just böcker som förvaras precis utanför det där rummet där gejsern uppstod igår... jamjam, människor! Har de inte bekymmer så skaffar de sig.

Själva tar vi det lugnt och håller tassarna torra, så oss är det ingen fara med.

lördag 15 september 2012

Imma

Idag har Sagges husse varit här på besök. Matte skall vara kattvakt åt Sagge på tisdag och onsdag, så hon behövde en nyckel, och så ville hon diskutera med husse hur han vill att hon agerar på onsdag morgon då Sagge skall träffa ögonspecialisten hos vår vet. Tydligen mår Sagges ögon bättre nu, och hans husse klarar av att få i honom medicinen - inte illa! *nickar nöjt*

Hur som jam, passade jag på att umgås med gästen och kunde konstatera att han är bra på att gosa och har kattvänliga åsikter. Tvåbeningarna diskuterade vårt "luddande" (som matte kallar det) och Sagges husse sa att hans soffa är alldeles nerluddad men att det får den vara, för "det är Sagge och jag som bor där" och "om folk inte gillar kattludd får de väl gå därifrån". Mycket sympatiskt, om ni frågar mig! Ett annat sympatiskt drag är att han brukar fiska... *slickar morrhåren*

Resten av dagen har mattarna ägnat åt att städa, trots att det är så fint väder ute att man skall sitta i ett fönster och gona sig. Men sådant begriper sig sällan tvåbeningar på, har jag märkt. Städa kan man väl göra när det regnar ute?

fredag 14 september 2012

Imma

För en tid sedan blev matte intervjuad av en dam som studerar journalistik, och idag fick hon veta att de på skolan hade varit både positiva och intresserade av det matte hade berättat. Så nu är matte glad! Hon brukar säga att om folk inte vill att deras öron skall vissna, skall de inte fråga henne om Gud... för då slutar hon aldrig att prata *fnissar*. Och så säger hon att hennes kall som nunna nog är att visa för världen att nunnor är alldeles vanliga människor - fast det där är jag inte alldeles säker på, för matte är nog ingen vanlig människa. Hon tittar nästan aldrig på TV, hon har inga andra teknik-saker hemma än stereon och datorn (jam, och så mobilen, som hon avskyr, och digitalkameran, som hon älskar). Hon reser sällan på semester och har bara varit utomlands för kyrkans skull, hon går aldrig ut på nattklubbar och hon köper bara förståndiga kläder som hon snart har fläckat ner därför att hon inte ser sig för. Jam har aldrig sett henne i högklackat eller i fin klänning... jo, en gång, när gammelhusse skulle begravas hade hon en lång mörkblå klänning på sig, och en svart hatt! Då såg hon inte ut som matte, kan jag jama... för min matte går alltid i jeans eller mjukisbyxor och har en t-tröja eller skjorta till... utom när hon är i kyrkan, förstås, för då har hon speciella kyrkkläder på sig som vi katter absolut inte får ludda ner eller klösa på.

När jag tänker efter, ser matte inte ut som en nunna heller. Vi har en tjock bok i bokhyllan med bilder på nunnekläder och matte ser inte ut som någon av de där... hon säger att det är för att hon alldeles väldigt gärna vill se ut som en nunna och därför skall hon inte göra det, för det "matar bara hennes ego". Begrip det, den som kan?!?

Frågar ni mig, så tycker jam att det är bra att matte har vanliga kläder på sig, för då gör det inget att vi luddar ner henne alldeles väldigt varenda dag. Och hon har ingenting emot det, heller... hon säger att hon tar det som en stor komplimang att alla katterna vill ludda av sig på henne! Nej, matte är nog inte vanlig på något sätt - varken åt det ena eller det andra hållet. Hon är bara matte, och det gillar jag *kurr*.

torsdag 13 september 2012

Imma

Det är så svårt att tänka på något annat, när man vet att Puma är vilse där ute någonstans, långt ifrån sitt trygga revir och sin matte...

Puma, var är du?!?

Matte säger att hon klättrar på väggarna av oro för Puma och att hon skulle vilja dra ihop ett stort gäng kattfolk som finkammade hela Väckelsång, så där som jaktlag gör för att driva fram bytesdjur. Då kunde nog Sippo vara till nytta med sin skarpa nos... och tänk, så bra Conny hade varit... nåjam, vi har fler duktiga nosologer i bekattskapskretsen, så det skulle nog gå bra även utan honom.


måndag 10 september 2012

Philemon

Matte e ente redit vetig idau. Jau jamade litta stillsamt om middagsmad, så där som jau gör en fyra-fim gånger pau kvällakvisten... och då började hon svamla om nåt hon kallade "det ställföreträdande lidandet" och att de ente "gick någen nöd pau maj". De där första handlar tydligen om att man i ett kloster skau vau solidarisk me de som lider ute i varlden, jam, såna som Bertil till exempel... men då jamade jau te svar att jau e alldeles väldans solidarisk fram te klockan åtta på kvällen, men sin vill jau ha min middag och de e ente mer me de. Då suckade matte och sau att klockan ente vau åtta än...

Och nu undrar jau - när börjar de gå nöd pau ena katt? Jam menar, hur många minuter jamar vi om här egentligen? För jau misstänker allvarligt att matte och jau har olika åsikter om dette dilemmat.

Puma e förresten fortfarande ute pau vift alldeles ensammen. Vau han måtte vau hungrig nu! *suckar djupt*


Utsvulten litta skaunepaug...

söndag 9 september 2012

Imma

Idag vill vi lägga ut en efterlysning här i bloggen, för världens finaste PUMA har gått vilse i Väckelsång i Småland och behöver hjälp att hitta hem!

Puma är nyinflyttad och känner inte området särskilt bra, så han kan ha gått fel eller gömt sig någonstans. Så här skriver hans matte i efterlysningen på Catbook:

Efterlysning!! Puma smet ur sin sele igårkväll och jag har ej bott här mer än ca två veckor så han känner ej igen området då han ej varit ute mkt innan.
Han är mkt skygg för främlingar så ser ni honom kontakta mig istället för att försöka ta honom själva, finns här på FB jämt via mobilen. Känner ni ngn överhuvudtaget i Väckelsångs trakter så dela detta så jag kan få hem min älskling.

Och här får ni tag i Pumas matte på Catbook: https://www.facebook.com/emma.rosbladh

fredag 7 september 2012

Imma

Om ni undrar vad vi sysslar med, så håller vi oss undan. Ja, från stökandet, alltså. Matte har besökt ett dominikanskt kloster i Skåne och fått för sig att nu skall här se likadant ut... vilket tycks betyda "totalt avskalat". Undrar hur länge det varar? Hon brukar bli sådan efter att ha besökt ett etablerat kloster, men så småningom går det över...

Turligt nog skiner solen, så Philemon sitter i ett fönster och gonar sig och jag sitter i ett annat. Gammelmatte tar det lugnt - hennes hjärta orkar inte så mycket numera, så hon får göra saker väldigt sakta och med många pauser mellan. I katters takt, med andra ord! Så jag tror att husisarna är lika nöjda som jag är.

Kan hälsa från matte att det kommer ett online-reportage från deras Skåne-resa så småningom... jag har hjälpt henne att tömma kameran idag, och fann faktiskt en hel del intressanta bilder. Vad sägs om de här fjäderkotletterna?


Det är nog mycket mat på en skånsk gås...



Fast den här fjäderkotletten var i mesta laget, tycker jag - tur att den inte var riktig! *ryser*

Fann också bilder på ett underligt djur utan ben... men med desto längre hals! Matte kallar dem lamor, men det är ljug för jag slog upp det i kattcyklopedian och där står det att lama är en titel på en buddistgubbe...


Matte säger att de visst har ben, men att de just då låg på dem



På det där stället med jättegåsen hade de förresten katter också - fast de var inte heller riktiga, utan målade på stenar:

Och överhuvudtaget var Bialitt, som det hette, ett mycket bra ställe, säger matte. För de jobbade för hemlösa skånska katter! De sålde saker, delade ut broschyrer och samlade pengar till katthemmet i Arlöv, så matte la alla sina växelpengar i bössan och pratade katt med servitrisen en lång stund... och vet ni vad broschyren handlade om? Hur viktig TNR-metoden är som komplement till katthemmen! *kurr*



onsdag 5 september 2012

Jenny

Alltså, jag hade i princip tassen på telefonen för att ringa polisen och en hysterisk Assar stod i fönstret och rapporterade om en mystisk bil som körde in på gården sent igår kväll... vi trodde förstås att det var tjuvar och banditer, men det visade sig vara mattarna som kom hem! När sedan matte dök upp för att ge oss mat, jamade jag ut henne efter noter: Varför körde de in på gården istället för upp till garaget som alltid annars? Och vad är det för skick att fara omkring på vägarna så dags på kvällen? Och sist, men inte minst, hade de med sig presenter till oss?

Matte satte sig ner och förklarade lugnt att de hade kört in på gården för att gammelmatte var trött och hon själv inte ville bära väskorna så långt. Att de kom hem sent berodde på att de hade turistat hela vägen hem från Skåne. Och ja, de hade presenter med sig - och godis!

Mattarna har alltså varit i Skåne i några dagar (söndag, måndag och tisdag), och under tiden har Sagges husse tagit hand om oss. Det har gått bra, för han har gett oss lite mer mat än vad matte brukar - fast att jag ville dricka vatten direkt ur kranen begrep han tyvärr inte, så jag har fått hålla till godo med vår fontän som de andra.

Nu är allt som vanligt igen. Tackochjam!

PS. Jam, gammelmatte mår jättebra! DS.

lördag 1 september 2012

Matte

Tänkte börja med en liten gåta - kan ni hitta katten på bilden? *ler stort*

Sedan skall jag berätta en hemlis: i morgon reser gammelmatte och jag till Skåne! Vi blir bara borta två nätter, för mer orkar ingen av oss... men vi har längtat så jättejättemycket efter den här semestern, och min bästa väninna (som vi skall bo hos) tar så väl hand om oss. Gammelmatte vill besöka Botan i Lund (botaniska trädgården med Palmhuset) och jag vill kika lite närmare på Borlunda kyrka (ligger mellan Lund och Eslöv)... i övrigt skall vi bara umgås med min väninna och njuta av lite frihet från vardag, ansvar och sjukdom *glad*.

Vem tar hand om katterna under tiden? Jo, det gör Sagges husse! Han kommer hit i kväll och får nycklar samt blir instruerad om var maten finns m.fl. Viktigheter, och jag känner mig fullständigt trygg med att han sköter om missarna på bästa sätt till vi kommer hem igen.