Matte

Flera kattvänner har frågat hur det går för Rafael, så här kommer en liten rapport.


Nytaget foto av Rafael

Rafael är en liten tuffing, minst bland husisarna men självklar i gruppen. Han tar för sig av mat m.m. utan att låta någon skuffa undan honom (och äter gärna ur fler skålar än sin egen, om han får en chans) och när gammelmatte äter står han gärna på bordet och försöker köra in huvudet mellan henne och det hon försöker stoppa i munnen. Som en f.d. vagabond ratar han inget - pasta, tomater, bröd, you name it, äter han utan problem. Fast allra godast är leverpastej! Då finns det helt enkelt inte någon botten i lillkillen...

De andra katterna accepterar honom fullt ut - jag har t.o.m. sett Assar och Rafael pussas! Däremot går gärna Jenny undan och småfräser lite för att "det så skall vara"... men hon är inte rädd, bara lite avvaktande mot detta lilla tuffa troll.

Ja, som ett troll ser han faktiskt ut! Pälsen kring huvudet står som en yvig man och på kroppen har han en ordentlig, tät päls som ligger lite platt därför att underullen inte vuxit färdigt än. När den gjort det, kommer han att se ut som Assar - alldeles yvig!

Det bästa Rafael vet - näst leverpastej - är gammelmattes gosande. Särskilt magkli och örongos är mysigt! Han håller sig gärna intill henne, pratar med henne med små pipanden och är egentligen bara skygg när hon står upp (något han delar med många katter). Mig har han börjat bli nyfiken på, så godsaker äts ur min hand och han nosar gärna på mina fingrar... men rör jag vid honom, drar han sig undan en liten bit. Sedan sitter han och iakttar mig med stora, allvarliga ögon.

Majsan

Idag har vi deltagit i något som heter Fairtrade Challenge! Det var lite jobbigt, men som klosterkatt måste man ställa upp för dem som har det svårt... så vi hjälpte gammelmatte att baka en stor ekologisk äpplekaka och koka kaffe och te av de rätta sorterna, och vi övervakade noga så att matte dammsög och skurade ordentligt innan gästerna kom. Puh! Det blev nästan ingen tid över för att göra sig själv i ordning...


Måste hinna göra mig fin *pust*...


Kommer de inte snart?!?

Själva fikat gick rätt lugnt till, bortsett från att en av gästerna hade med sig en minimänniska med spring i benen och massor av leklust. Jenny försökte leka lite med honom, men hon tyckte att han var alldeles för hyperaktiv... själv höll jag mig för säkerhets skull undan och umgicks bara med de vuxna tvåbeningarna. Killarna, de fegisarna, gömde sig i övervåningen! *fnyser*

Efteråt var vi allihop trötta. Rafael kom fram ur sitt gömställe och sökte sig genast till gammelmatte ...


Å, vad du gosar bra, gammelmatte!

Jenny kröp hellre ihop hos matte, som hon älskar över allt annat, och där blev hon sedan kvar resten av kvällen...


Kurr, kurr, kurr... *spinner högt*

Själv intog jag favoritpositionen uppe på TV:n, där det är varmt och gott om magen. Dessutom får jag ligga alldeles i fred där uppe.


Mmmm... dokumentärer värmer verkligen bra!

Imma

Idag överraskade matte både mig och Conny med ropet: "Kom Imma, så skall du få inspektera den nyaste delen av ditt revir!" Och så öppnade hon ett av fönstren i trappan... och tänk, där utanför fanns rastgården som jag hört så mycket om! Jag tvekade inte en sekund utan gick genast ut för att ta mig en titt på underverket, och Conny var inte sen att följa efter. Han visade mig runt och beskrev hur allt fungerade, och sedan satte han sig att sola medan jag inspekterade hela buren både högt och lågt. Fast matte fick hjälpa mig lite grand, för några av stegarna kändes osäkra... det var inte så att de ranglade, utan mer att de såg lite smala och branta ut. Man är ju inte alldeles ung i kroppen längre, menar jag.


Jag tar det lite försiktigt i början...


Conny påstår att det är soligast längst ut i gården


Gammelmatte sa att Conny ser ut som en snigel! *fnissar*

När solen gick i moln, gick vi in. Sedan ägnade vi resten av dagen åt att hjälpa matte med ommöbleringen av vardagsrummet - vi är nästan klara nu, så det börjar synas hur det skall bli...

Imma

Jag måste jama att jag är bekymrad... den där veten vi har, har slagit i matte en massa dumheter som jag inte får henne att sluta tjata om. Som att rå falukorv inte är bra för mina njurar, t.ex. Begriper inte alls varför rå falukorv - som är så gott - skulle vara farlig för mig? Det har den ju aldrig varit förut! För att inte tala om kött... "Olle säger att du bara skall äta torrfodret och inget annat" påstår matte, och sedan är diskussionen liksom över. Men allvarligt jamat, är det verkligen vetarna som skall bestämma vad vi katter skall äta?!?

Nå, idag var matte i alla fall iväg och handlade en stor säck med torrfoder av den rätta sorten (Royal Canin Renal Special) åt mig och Conny - alltid något. Och gammelmatte har bjudit på uppvispat ägg och torrmjölk utrörd i vatten... jättegott! *slickar morrhåren*

Imma

Kurraaaa - nu har Sippo fått en ny kompis! Tänk, så fankattisk hans husse är som tänker på att vi katter inte mår bra av att vara ensamma... och dessutom valde en katthemskatt, som nu får ett kanonhem istället för att leva sitt liv i en bur (eller ännu värre, ute i kylan)!


Här kikar lilla damen ut ur sitt gömställe...

Nu väntar vi med största spinning på att få veta vad hon heter och hur det hela utvecklar sig... det tar ju lite tid att vänja sig vid en ny kompis, innan man kommit underfund med varandra. Lycka till! önskar alla vi klosterkatter och vinkar uppmuntrande med tassarna härifrån.

Här hemma har det hänt underliga saker i höstmörkret, skall ni veta... Conny har förvandlats till PUNGKATT!




Det måste vara den där hallåvinen som alla jamar om, som slagit till och gjort honom sådan där... *suckar djupt*

Slutligen kan jag till min stora sorg meddela att DET VITA har anlänt. I natt bara vräkte det ner vitt och matte stod i fönstret och deppade - fast hon kan ju aldrig bestämma sig för att tycka en enda sak om något, så mitt i deppet sa hon att det var vackert! Jaja, de tvåbeningarna... något som är kallt, vått och läskigt kan aldrig vara vackert i en katts ögon, men nu har vi ju en gång för alla konstaterat att tvåbeningar inte är riktigt kopplade i sina konstiga huvuden.

Imma

Ooo, så spinnande det är... Sippos husse skall åka till Södertälje katthem och hämta en liten kattfröken i morgon! Vi nästan knaprar på klorna av nyfikenhet här i klostret, och vi är så glada och tacksamma att ännu en liten katthemskatt får ett fantastiskt hem med en fin kompis och en kärleksfull husse... det är fankattiskt, visst är det?!?

Här händer inte så mycket just nu, för matte är väldigt trött. Men hon hälsar på husisarna varje dag hemma hos gammelmatte och berättar hur bra det går, hur Rafael börjar lära sig att leka och Jenny inte längre känner ett så där hysteriskt behov av att gå i alla matskålar som hon gjorde förut. Det tycker jag låter bra, för det betyder att hon äntligen har förstått att hon inte blir utan mat utan att hon alltid kommer att ha tillräckligt att äta för att bli mätt.

Conny busar rätt mycket och ibland busar jag tillbaka, vilket han uppskattar. Fast det gosigaste är att ligga tätt tillsammans i vårat bäddtäcke och bara ha det bra. Om inte matte ligger i soffan eller i sängen, förstås, för då måste jag ligga hos henne!

Matte

Några kattvänner har på olika håll protesterat mot Wikkis skapande av Snuffes Minnesfond och sagt att det var vår idé... så nu vill vi rätta till alla missförstånd genom att förklara att vi är goda vänner med Wikki och att vi många gånger har samtalat om detta att det är så fantastiskt att kattvänner ställer upp för varandra i svåra stunder, även ekonomiskt, alltså. Och därför var det ju inte alls konstigt att både Wikkis lilla matte och jag kom på den här idén om en fond med syftet att hjälpa fattiga hussar och mattar att ge sina djur bra vård, mediciner och dietfoder - den låg ju liksom nära till hands för oss båda. Så nu hoppas jag att ingen tror att vi sitter här i klostret och känner oss bestulna på vår idé - tvärtom är vi jätteglada över att Wikki tog tag i det hela och vi stöder det till 100%!

Det viktiga är inte vem som gör en sak, utan att den blir gjord. Eller hur?

Matte

Känner mig fortfarande skakad och ledsen över att Snuffe är borta - han fattas oss verkligen, trots att vi aldrig träffade honom irl.

Skall inte skriva mycket idag - vill bara berätta att jag med bävan hämtade ut Connys tredje medicinsort idag när jag hade fått min pension. Den kostade 894 kronor och såg verkligen skrämmande ut på förpackningen... hur skulle jag få i stackars Conny också denna medicin?!? Men tabletterna var små, och det stod i informationen att de har köttsmak, så jag försökte med att helt enkelt lägga tabletten framför honom... och tänk, det sa bara slurp så hade han ätit upp den! Gissa en matte som drog en djup suck av lättnad? Det känns verkligen ledsamt att behöva "tvinga" i Conny hans många mediciner, så att den här visade sig vara god och slank ner som godis känns oerhört befriande...

Imma

Idag har vi sorg här i klostret. Snuffe har gått över Regnbågsbron och lämnat en förtvivlad husse på den här sidan. Vi kurar ihop oss och gråter, men knäpper också våra tassar för Snuffes husse och sänder vår kraftigaste spinnhealing till honom och Sippo...

Orkar inte skriva mer just nu.

Conny

Ja e me i en tävling! Ja hitta den i Lisens och Goliaths blogg Kattigheter, å ja ha skrivi i deras gästbok att om ja vinner så låvar ja att tugga på den dära åranscha masken å inte på mattes slang te CPAP:en. Ja, ni vet, den där maschinen som hon har för å kunna andas när hon sover! Så nu hoppas ja att ja vinner, förståss. Å av nån unnerli anledning jör matte de oxå?

De här fina sakerna kan man vinna:

Matte

Nu när turbulensen lagt sig och de flesta katterna i vår vänkrets mår bra, vill jag berätta att flytten av husisarna hem till gammelmattes del av huset har gått över förväntan bra. Allihop trivs och t.o.m. Jenny har övergått till att bara salongsfräsa åt Rafael - men att stå bredvid honom och äta eller att nosa honom i baken går alldeles utmärkt. Så det där lilla fräset är nog mest för formens skull, tror jag... hihi!

Imma är pigg och glad - hon leker, jagar och klänger som om hon vore en kattunge. Conny har nog egentligen lite tråkigt, men det är ju så det skall vara när man är hjärtsjuk... och han vänjer sig vid att inte ha luddbollarna att gräla på. En besök hos gammelmatte tidigare idag (han slank med genom dörren utan att hon såg det) slutade med att han fick gömma sig i Rafaels transportkorg för att få vara ifred... så han har nog slutat längta efter sällskap och stoj, misstänker jag.

Här hemma är det LUGNT!



Zzzzzzzzz...



Men släck ljuset nu då - vi sover faktiskt!

Gammelmatte rapporterar att det är lugnt borta hos henne också. Alla missarna har hittat sina favoritplatser och Assar och Majsan sover gärna tätt tillsammans i korgstolen med fårskinnet...

Imma

Kurraaaa - världens snyggaste och bästigaste Snuffe är hemma från djursjukhuset! Och han äter, dricker, kissar... här firar varenda klosterkatt med svansdans och jubel, skall ni veta, för våran kompis Snuffe är oss så kär, så kär!



Lite försiktigt vill jag påjama att jag tror att Snuffes husse fortfarande behöver ekonomiskt stöd, för Snuffe skall ha mediciner och dietfoder och sådana saker är dyra...

Imma

Vi fortsätter ihärdigt att samla pengar till Snuffe och upprepar lika ihärdigt hans bankkontouppgifter här:

SWEDBANK 83279 9149908122

Till stooora vår glädje går det åt rätt håll för Snuffe på djursjukhuset, han kissar igen och om jag har förstått saken rätt verkar det som om han har fått diagnosen urinsten. Matte säger att det är positivt, för urinsten går att behandla med dietfoder och motion... kurra! *svansdansar* Att sedan Snuffes veterinär är försiktig i sina uttalanden tror matte beror på att de inte vill riskera att ställas till svars om något trots allt skulle hända - matte är ju jurist (djurist?) och vet hur människor med ansvar för andras väl och ve måste väga sina ord på guldvåg.

Själv måste jag erkänna att jag nästan har blivit lite som en kattunge sedan Conny och jag fick den här delen av huset för oss själva. Jag vet inte riktigt vad som flugit i mig, gamla kattan... men det har blivit så roligt att leka igen och jag har t.o.m. lekt med Conny! Matte säger att "det är en fröjd att se dig hoppa, skutta och klättra, för då syns det på dig att du mår bra!"... *nosrodnar lite*

Imma

Stackars lille Snuffe ligger på djursjukhuset igen! Så nu måste vi hjälpas åt att samla nya fina slantar till honom, för djurvård är dyra saker och Snuffes olycklige husse är ingen riking. Alla som har en peng att avvara (stor eller liten spelar ingen roll för tillsammans kan vi uträtta underverk) kan väl vara snäll och skicka dem till Swedbank 83279 9149908122 och skriva Snuffe som mottagare?

Så vill jag kattsonligen sända en medkännande tanke till Nea, som har lite svårt att se sin efterlängtade lillebror i den rödhårige kattunge som har invaderat hennes revir. Kära Nea, jag vet precis hur det känns! Varje gång som det har kommit en ny katt i huset, undrar jag om matte har tröttnat på mig och slutat älska mig bara för att jag har funnits i hennes liv så länge... och sådana där småskitar kan vara gräsansfullt jobbiga innan de lärt sig att gammal är äldst. Lyckligtvis växer de upp och blir just trevliga småbröder! Och då kan faktiskt man ha både nytta och nöje av dem. Det är bara den där långa väntan tills miraklet inträffar och de förvandlas från ohyra till sötnosar...

Imma

Idag har vi tagit del av stora nyheter, minsann - Nea har fått sin lillebror! Fast jag misstänker att hon känner för honom på samma sätt som jag kände för Rufus i början... en liten skit som bara störde, var i vägen och kom för nära. Ja, ursäkta jamiskan, men småungar är inte bara jättesöta, de kan vara en riktig pest emellanåt för de vill alltid lägga sig i, vara precis där man själv är och stjäla mattes uppmärksamhet. Dessutom tror de att hela världen älskar dem! Nåja, så småningom började jag tycka om lillkillen, och efter ett tag var vi goda vänner. Och det kommer förstås Nea och hennes nye lillebror också att bli! Fast jag hoppas att hennes matte tänker på att inte bara gosa med nykomlingen... det finns inget otäckare än att matte verkar slutar bry sig om en! *ryser*

Här hemma dyker det som väl är inte upp fler katter - tvärtom. Matte rapporterar att husisarna trivs allt bättre tillsammans och att det egentligen bara är Jenny och Rafael som fortfarande har lite svårt för varandra. De kan dock vistas i samma rum utan att bråka, och det är ju bra bara det. Majsan har hittat en ny favorit-liggplats: ovanpå TV:n! Och eftersom gammelmatte har en jättestor TV finns där gott om plats för Majsan att värma magen.

Själv är jag jätteglad över att få sitta i mattes famn här vid datorn igen, som på den gamla goda tiden... *lycklig*

Jenny tar till orda!

Jaha, så var vi bortflyttade ifrån matte över till gammelmattes lägenhet. Ingen frågade oss om vi ville flytta. Näheej då! Vi bara flyttades över och inte nog med det - här fanns en liten ruskig typ som gammelmatte säger att vi ska bli vänner med! Hon säger att han ska bli våran lillebror. Han ser ut som ett litet troll för han har mycke päls runt nosen och han är en mycket bestämd kattpojke. Hur jag än fräser och morrar, så går han bara rakt förbi mig och så lägger han sig alldeles bredvid gammelmatte när hon sitter i soffan. Då kan man ju inte komma åt att "nypa till" honom... - gammelmatte säger att sådana hyss får postulanter inte ha för sig. Hon säger att det är just för att lära oss hur postulanter ska vara som vi har samlats ihop här hos gammelmatte. Hon ska lära oss att vara snälla, generösa (vilket konstigt ord, va?) alltså vi ska lära oss att dela med oss, säger gammelmatte, och så ska vi lära oss kristlig kärlek till allt som lever och bor här på vår jord, säger hon. Vi ska lära oss att "älska vår nästa"... - vadå nästa? Det verkar som om den här Rafael är vår nästa enligt gammelmatte. Nåjam, han får väl vara ifred för mig bara han inte kommer för nära, men gammelmatte säger att vi kommer att tycka lika mycket om honom som vi andra fyra tycker om varandra efter ett tag. Tro't den som vill! Det värsta är att Majsan, Sixten och Assar verkar ha accepterat honom. Det är visst bara jag som har svårt för det. Hmmm, det kanske går bättre om nåra da'r.

Conny

De har blittit väldans lugnt här hemma sen luddbollarna flytta, måste ja jama. Lugnt å skönt, men oxå lite tråkit... de va lite kulit å grela å slåss me'rom iblann i alla fall! Matte sejer att de e typist för hjärtschuka å att alla me såna schukdommar e aggressiva å sej å grelar å har sej. De e ett spym... stym... äsch, en av dom saker som som hör te en hjärtschukdomm. Tänk va man lär sej! Ja som trodde att ja grela på luddbollarna för att dom va dumma å så var'e för att ja har ett schukt hjärta! *fundilerar*

Imma e i alla fall jättegla nu å går runt å insspekterar revire. Hon jamar att posstulannterna behövar få va ifre å bli utbildade av gammelmatte te å bli riktit braiga klossterkatter å att vi två som redan e utbildade ska kon... konschen... ja, tänka ordenklit på å be te Skaparkatten istället. Fast ja har ju mitt sekerhetsjobb oxå å tänka på, å de tänker ja fortsätta me.

Å vet ni va?!? Ja ska bli proffessor! Eh, proffess-katt menar ja förståss. De betydar att ja ska få lova Skaparkatten å va en bra klossterkatt hela mitt liv för nu e ja färdiutbildad. Kul va?!?

Imma

Så där, nu har alla postulanterna flyttat över till novitiatet (gammelmattes del av huset), där gammelmatte får representera mig som novismästarinna. Kvar här i vår del av klostret är matte, novisen Conny och jag, och för min del är arrangemanget utmärkt eftersom det ger mig större lugn att ta tass om mina uppgifter. Conny verkar också tycka att det blir lättare att sköta säkerhetsarbetet när han bara behöver ta hand om den här delen, källaren och trädgården, medan bolisassistent Jenny övervakar novitiatets område.

Matte har rapporterat till mig att noviserna fortfarande är lite stressade efter flytten. Assar är den som tar det lugnast, Sixten är den oroligaste. Tänk, han jamade t.o.m. - det har han aldrig gjort förut! Jenny tillbringar än så länge den mesta tiden i cellen (gammelmattes sovrum) men kommer ut lite då och då för att äta, gå på lådan och umgås med gammelmatte. Majsan rör sig fritt i hela novitiatet, men undviker Rafael så gott hon kan... vår nyaste postulant är lite störig än så länge, eftersom han inte riktigt lärt sig kloster-reglerna än. Men det kommer, det kommer. Och alla vet ju hur jobbigt det är att flytta... det tar tid att känna sig hemma i nya lokaler.

Nu skall jag ägna mig åt två stora viktiga böneprojekt: att be för alla djur som drabbats av den hemska giftkatastrofen i Ungern och för alla kattungarna i Torshälla!

Matte

Wikki jamar så klokt i sin blogg om den härliga känslan man får inombords när man hjälper varandra, och hur viktigt det är att vi räcker varandra tassen i en svår stund. Så är det för människor och så är det för katter. Och jag kan personligen intyga hur oerhört stor skillnad generositet, oavsett storlek, kan göra. Idag var jag till Apoteket för att hämta ut Connys nya medicin, och kan ni gissa vad den kostade? Sammanlagt 972:50 kronor! Så nu är pengarna definitivt slut, men det viktiga är att de räckte och att ni allihop kan känna att ni hjälper Conny att leva ett gott liv den tid han har kvar. Hur lång den tiden blir, vet ingen... men att han inte kommer att lida vågar jag lova er - och allt är er förtjänst! Så de där stunderna när ni står framför spegeln och frågar er vad som är meningen med livet, särskilt ert eget, kan ni svara er själva: "Jag är jätteviktig, för min existens gör skillnad för andras livskvalitet".

Gud välsigne er allihopa, både katter och människor!

Och nu kan jag avslöja en spinnande nyhet: i kväll flyttar Jenny och Majsan hem till Rafael och gammelmatte på prov för att se hur de trivs.

Majsan

Nikita och de andra i Södertälje höjer matte till skyarna för att hon kom och hälsade på dem i söndags och bjöd på godis. Men jag vill jama att den där medaljen har en stor baksida: det innebär ju samtidigt att hon inte är hemma och tar hand om oss! Och ni får förlåta en liten misse, men det tycker jag är både irriterande och ledsamt. Det är ju mig hon skall vara hos! Hela tiden, helst! Och nu har hon dels varit borta i flera dagar (alldeles för många - hela två och en halv!), dels dragit med sig konstigt folk hem hit. Ja, okej, de kom dagen efter henne... så hon kanske inte var precis ansvarig för att de dök upp här, när jag tänker efter... *grunnar*... men ändå, nog borde hon ha sett till att inte göra sig upptagen med annat än oss katter direkt hon kommit hem? Särskilt som de tvåbeningar som kom hit inte visade oss tillräckligt mycket intresse och dessutom pratade på ett sätt jag aldrig hört förut! Imma jamade att det var engelska och att de pratade så därför att de kommer från ett land som ligger jättelångt borta på andra sidan ett stort hav fullt med saltvatten. Hm, det tror jag vad jag vill om... så mycket vatten finns väl inte ens, och särskilt inte salt! Varför skulle vatten vara salt, för? Då går det ju inte att dricka, vilket vad jag vet är enda orsaken att ha vatten. Imma jamar att det simmar fiskar i det där salta vattnet, och att vi katter sedan äter fiskarna... usch, nu börjar det bli för krångligt för en liten katt, faktiskt *suckar djupt*.

Imma

Jag måste intassa här och meddela att det är klosterkatterna fullständigt främmande att hysa en sådan främlingsfientlig inställning som Majsan förefaller visa prov på i sitt inlägg här ovan. Givetvis menar hon inte att matte inte skulle få hälsa på andra katter eller att det var något fel på de tvåbeningar som hälsade på här hos oss igår! Hon uttryckte bara sin stora saknad efter matte och sin frustration över att matte varit så upptagen de senaste fem dagarna, ingenting annat. Skulle någon ha tagit illa upp, ber jag härmed om ursäkt å Majsans vägnar!

Tass från Imma, abbemissa.

Matte - kom hem!

Nu hade jag tur att gammelmatte kom över till oss för att ge oss kvällsmat. Hon hjälpte mej att starta datorn så att jag skulle kunna blogga. Matte har åkt till nåt hon kallar för "stan" och gammelmatte säger att det är kungliga huvudstaden hon menar, vad nu det kan vara för något. Inte tror jag att det kan vara bättre än att vara hemma hos oss, men gammelmatte säger att matte måste vara med där den här helgen för hon ska "lämna över papperen" - har ni hört något så dumt. Annars kommer det minsann papper med den gula bilen som stannar vid grinden varje dag och som gör matte så glad. Hon gillar såna gula bilar, säger gammelmatte, men nähä, nu skulle dom där papperen lämnas över! Nåjam, gammelmatte säger att matte kommer hem i morgon kväll och det känns ju bra att veta. I vilket fall så ger gammelmatte oss både mat och vatten å ser efter kattlådorna och Majsan säger att hon också tänder eld i en stor burk i källaren - varför vet vi inte, men Majsan säger att hon har sagt att hon gör det för att vi inte ska behöva frysa och det är ju snällt förstås, men det låter lite konstigt i alla fall.

När gammelmatte är här hos oss så är hon också jättelänge inne hos Imma och Conny och då bankar vi på dörren till det rummet så mycket vi kan för att gammelmatte ska vara hos oss - men när gammelmatte kommer ut från det rummet så säger hon åt oss att vi ska vara snälla och låta henne vara där hos dem också för de blir så ensamma annars! Conny och Imma behöver lugn och ro, säger hon, å därför får inte vi vara hos dom för vi bråkar alltid med dom när vi träffas och både Imma och Conny är sjuka och behöver omsorg, säger hon. Vi vet inte vad omsorg är - det låter sorgligt, tycker vi, men gammelmatte säger att omsorg betyder att dom behöver någon som tar hand om dom så dom inte blir sjukare - och när vi jagar dem så blir de sjukare, säger hon, men dom ser ju inte ut som vi! Gammelmatte säger att det är fult att tänka så. Det är rashat, säger hon. Conny och Imma är renrasiga katter och det är därför de ser ut som de gör och vi är helt vanliga huskatter, säger hon - men så ler hon och säger att husisar är också en ras, så vi är också raskatter fast av en annan sort. Jag får nog jama lite med matte om det där när hon kommit hem igen så hon får förklara så vi kan förstå. Nu är det mat, säger gammelmatte. Mums!

Tass från oss husisar i klostret, och det är Jenny som trycker på knapparna.