Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

torsdag 30 september 2010

Matte

Ja, mina vänner... nu sitter jag här, fylld av blandade känslor, och skall berätta hur veterinärbesöket gick. Och den första frågan som inställer sig är förstås: hur kan en så liten kropp som Immas prestera sådana enorma röstvolymer?!? Hon VRÅLADE sig hela vägen in till Mariestad, 3,5 mils resa (enkel väg) och jag räknade att det gick som allra mest 3 sekunder mellan varje illvrål. Så när vi var framme, vibrerade nog hela bilen... puh! Sedan protesterade hon tyst men bestämt mot att bli fasthållen och stucken, förstås... men efteråt var hon lugn, berättade bara någon gång emellanåt att hon fortfarande existerade och att jag minsann inte skulle tro att det hade upphört att vara synd om henne. Hon hade ju ett ordentligt bandage på tassen som bevis för det övervåld hon blivit utsatt för! Men njurprovet visade att hennes värden är stabila... och det var vad matte behövde höra. Vad Imma med all sannolikhet slog dövörat till var rådet att i fortsättningen bara ge henne torrfoder (Royal Canin Renal) och ingen blötmat... nåja, lite kokt fisk lär det nog serveras även i framtiden, även om det kanske inte blir så ofta.

Conny var lugn och stabil hela resan in, tyst och nyfiken. Han är ju katten som gillar att åka bil! Även inne hos hjärtspecialisten (Lennart Nilsfors heter han, och jag fick stort förtroende för honom redan från början) var han lugn... fast jag fick hälla ut honom ur transportkorgen, för han ville inte kliva ur frivilligt. Scanningen gick bra - Conny fick ligga på sidan och jag höll i hans tassar medan specialisten scannade hans hjärta och förklarade vad det var vi såg på skärmen, vad värdena betydde o.s.v. Det var här de tråkiga beskeden började radda upp sig... tydligen är Connys hjärta mer än tre gånger så stort som det borde vara och förtjockningen av hjärtmuskulaturen är betydande. Den fjärdedels Tenormin (blodtryckssänkande) han får varje kväll räcker inte alls till längre, utan nu skall han dessutom få Fortekor Vet (en ACE-hämmare) och Trombyl (blodförtunnande, för att förebygga blodproppar)... och så småningom, när symptomen börjar visa sig, även Furix (vätskedrivande). Utsikterna är dåliga... det allra mesta han vågade gissa på var max tre år till, men han sa att man aldrig vet och att jag måste förbereda mig på att Conny kan falla död ner när som helst. Och när det händer, går det fort. Det finns inget att göra - allt man kan åstadkomma med medicinerna är att blodet flyter lättare genom det allt trängre hjärtat och att inte blodproppar uppstår. Med tiden kommer något ändå att hända, för HCM går varken att bota eller att stoppa utvecklingen på... *suckar djupt*

Nu måste jag smälta detta i lugn och ro. Det positiva är att Conny inte har några som helst symptom utan är en aktiv och glad kisse - så jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får de där tre åren tillsammans, innan han ger sig iväg över Regnbågsbron! Och jag visste ju att han aldrig blir en gammal katt... det perspektiv jag måste hålla är att det inte handlar om kvantitet utan kvalitet och att Conny skall få vara en lycklig katt den tid han har utmätt åt sig!

PS. Gammelmattes röntgen av rygg och höfter gick bra, men hon fick förstås inga besked utan får vänta på att läkaren hör av sig. DS.

PS igen. Gissa två katter och en matte som tänker sova middag nu? DS.

onsdag 29 september 2010

Majsan

Idag var det matte och gammelmatte som fick gå till veten. Först var matte iväg till sin vet och en av sticketanterna på kliniken för att bli undersökt och få goda råd. Vet ni vad sticketanten sa? Jo, att matte behöver gå ner i vikt! *fnissar* Så när matte sedan satt och gosade med Jenny och mig, sa hon att vi kanske skulle äta dietfoder tillsammans alla tre... fast hon visste inte om vårat foder var bra för henne. Jag tror förstås att det är bäst att hon äter sitt foder och vi vårt, för katter och tvåbeningar är inte likadana. Nå, sedan fick gammelmatte skynda iväg till en annan vet, en som är specialist på tänder, för hon fick riktigt, riktigt ont i en tand... och när hon kom tillbaka blödde hon i munnen. Fast hon var jätteglad ändå, för den där tand-veten hade dragit ut den onda tanden på henne. Och tänk, ändå vinglade hon inte det minsta lilla! Kanske använder de andra sprutor på tvåbeningar, som inte sätter sig i tassarna så där som Jennys gjorde?

Nå, i morgon är det Connys och Immas tur att besöka veten. De skall titta på Connys hjärta, säger matte... hm, undrar hur de gör då? Tar de ut hjärtat och tittar på det?!? *ryser* Hoppas de sätter tillbaka det igen sedan, för jag vill nog ha honom levande fast han är fasligt grinig. Imma skall de sticka i tassen och ta blod... *ryser igen*

tisdag 28 september 2010

Matte

Varför tar jag alltid de bästa/roligaste (i mitt tycke) fotona på katterna när det är som mest stökigt och ostädat hemma?!? Kanske katterna trivs bäst då och är till sin mesta fördel... *skrattar* Hur som helst vill jag visa lite bilder jag tagit de senaste dagarna, och mitt enda syfte är att få visa vilka underbara katter jag har nåden att få dela liv med.

Som jag nog har berättat, håller jag på att flytta ner biblioteket i källaren. Det innebär packande av böcker i kartonger... och kartonger är härliga lekplatser, tycker katterna!



Assar sticker upp huvudet...



Majsan tar inga risker... skall här flyttas, skall vi katter med! I den här lådan ryms vi bra allihopa, matte!


Och har man ingen kartong tillgänglig, går andra saker precis lika bra att sitta i. Tycker Majsan, i alla fall!



En sak som gläder mig särskilt mycket är att jag får allt bättre kontakt med Assar. Idag har han t.o.m. strukit kinderna mot min hand! Och han leker så det står härliga till...


Morr... stolpen har ingen chans mot mig! jamar Assar tufft


Som grupp fungerar husisarna perfekt tillsammans, något vi aldrig hade vågat drömma om men förstås är jätteglada över. Varför äta i fyra skålar, när man kan samsas om en?!?



En annan som äter väldigt bra, och som - efter ett tips från Kattson (tusen tack!) - får kattungefoder iblandat i Hair & Skin torrfoder för att bygga upp sig bra både ut- och invändigt, är den här lillkillen:





Rafaels päls blir allt finare, som ni ser på bilden... han har börjat bilda underull, vilket har gjort honom silkesmjuk att klappa, och han verkar trivas jättebra tillsammans med gammelmatte i andra änden av huset. De gosar, pratar, har det gott tillsammans... men ännu har han inte lekt. Så var det med Assar och Sixten också - det tog tid innan de började våga leka.

Sist, men inte minst, vill jag tacka er alla så hjärtinnerligt för er hjälp! Nu klarar vi veterinärbesöket på torsdag, och det som ev. blir över skall givetvis gå till nästa katt i raden som behöver hjälp. Gud välsigne er allihopa!

PS, Givetvis talar jag dagligen och stundligen om för Majsan, Jenny och de andra att vi inte skall flytta utan att det bara handlar om ommöblering... DS.

fredag 24 september 2010

Matte

Nu kan jag äntligen rapportera om Rafaels hälsa! Veterinären Olle, som är en raring, har berättat att den där knölen som vi oroade oss över är ett utskott på ryggraden där den övergår i svansen och att det är vanligt att man känner de där utskotten på katter som svultit en längre tid. När Rafael har fått mera hull kommer troligen knölen inte att kännas mer *lättad*. (Måste också få skvallra att Rafael är nästan lika bra som Conny att ha med sig i bilen... han vrålar inte öronen av oss... hihi!)

Och så kommer jag till det där eländiga pratet om pengar... *suckar*. Tyvärr kommer inte slantarna att räcka till Connys och Immas besök hos Olle den 30 september, så OM ni har möjlighet och lust att hjälpa oss en vända till, är jag jättejättetacksam! Jennys tandvård blev ju rätt dyr, och dessutom togs det en del prover på katterna som måste skickas till laboratorium, och sådant kostar också... *ryser*

Kattkontot är som sagt: Nordea 3058 00 88073

Vill dock berätta att gammelmatte och jag har sagt att om det blir slantar över i slutänden, skall de absolut gå till nästa behövande katt... vi funderar faktiskt t.o.m. på att dra igång en fond för "veterinärvård för fattiga kattägda hussar och mattar" - vad tror ni om det? Fast vi måste förstås lösa de administrativa frågorna först... kanske någon som vet bättre hur sådant går till?

Hur som helst har gammelmatte pratat med ett av mina kullsyskon, som lovat scanna in artiklarna och göra pdf av dem, som vi sedan skall lägga ut här i bloggen - bra, va'? Det kommer dock att dröja lite, för min bror bor i Stockholm och man vet ju aldrig hur posten fungerar. Tills dess, finns ju faktiskt hela artikeln i avsnitt hos rara Wikki som har varit jättegullig och lagt ut texter och bilder i sin blogg!

torsdag 23 september 2010

Matte

Nu har Den Stora Flytten inletts! I kväll flyttade Rafael och gammelmatte över till gammelmattes del av huset, och enligt den rapport jag fick via interntelefonen alldeles nyss har lillkillen kommit över den första chocken (det är ju alltid jobbigt att byta miljö, och att bli instängd i en transportkorg om än aldrig så kort stund) och gör sig nu hemmastadd i vardagsrummet. Ätit har han också gjort - bl.a. varmkorv! Det låter som om allting går bra... han spinner och gosar, pratar med gammelmatte som han brukat göra och verkar finna sig tillrätta i sitt nya revir. Så min plan är att låta de där två få vara ifred ett par dagar och "bo in sig" innan det är dags att börja flytta också på de övriga husisarna.

Under tiden hjälper Majsan mig att möblera om i biblioteket, som skall bli vardagsrum (biblioteket skall ner i källaren), medan Assar och Sixten övervakar det hela med en katts sedvanliga noggrannhet. Tydligen är det mycket spinnande att nosa omkring bland all bråten här inne och förmodligen roande att se hur matte svettas med tunga böcker m.m... *pust, stön, stånk*

Jenny, Conny och Imma? De sover! Matte är nog inte tillräckligt intressant för dem just nu...

onsdag 22 september 2010

Imma

Idag kom det två exemplar av Karlskoga-Kuriren med posten! Och att det var två ex. tyckte vi var bra, för då kunde vi rada upp oss på golvet allihopa och läsa samtidigt... oj, så spinnande och märkligt det kändes att se oss själva på bild och läsa allt det fina journalisten hade skrivit om oss! Ja, jag klarade mig ifrån att bli fotograferad, men Jenny, Majsan, Conny och Rafael syns på bilderna... och tänk, hon som skrev hade kommit ihåg alla de viktiga sakerna: ID-märkningen, kastreringen och försäkringen. Hon skrev t.o.m. om att vi behöver en djurpolis i Sverige precis som de har i t.ex. USA, Australien och Sydafrika! Hoppas nu bara att massor av tvåbeningar läser och tar till sig de här sakerna...

Matte håller på att försöka laga scannern, så att vi kan datorisera artikeln och göra pdf-fil av den... men det dröjer nog ett tag, tyvärr.

tisdag 21 september 2010

Imma

O, så spinnande det är idag - Trassla har berättat att artikeln om oss står i dagens nummer av Karlskoga Kuriren! Tyvärr verkar den inte finnas med i nätupplagan, matte har kollat, men journalisten lovade oss ett par exemplar av papperstidningen så nu ser vi fram emot att matte kollar posten noga de närmaste dagarna.

måndag 20 september 2010

Imma

Det här med hösten är lite jobbigt, tycker jag... den gör Conny så rastlös, han far kring väggarna och jamar och klöser på dörren för att komma ut, fast matte berättar att det ösregnar på andra sidan. Och det ser han ju själv, om han kikar ut genom fönstret! Nåja, han lär sig väl snart, han är ju så ung ännu.

Matte mår inte bra, har mycket migrän och svårt att sova om nätterna. Men idag är hon glad i alla fall, för hon säger att Rafael har börjat söka kontakt lite försiktigt med henne. Gammelmatte är han bundis med sedan länge, de gosar och pratar och sover tillsammans om nätterna... men fram tills idag har han gömt sig varje gång matte kommit in i rummet. Just i kväll vände det dock, berättade hon nyss - när hon kom in med hans kvällsmat, satt han kvar och väntade tills hon ställt ner skålen och sedan åt han lugnt medan hon satt på gammelmattes madrass på golvet och pratade. Efteråt gick han på lådan och tvättade sig, utan att verka rädd för henne... och när deras blickar möttes log de mot varandra. Låter bra, tycker jag! Det betyder att Rafael har förstått att matte är en snällis, och nu kan de snart gosa precis som han gör med gammelmatte...

söndag 19 september 2010

Matte

Det var valdag idag - så gammelmatte och jag valde att åka till Örebro för att hälsa på katterna på katthemmet. Tyvärr kom vi alldeles för tidigt och hade inte tid att stanna, eftersom vi skulle vidare hem till min syrra (som bor utanför Lindesberg) som väntade med fika m.m... så det fick bli lite prat med städerskan genom ett öppet fönster. Hon visste inte vilka "klosterkatternas mattar" var, så hon vågade nog inte släppa in oss. Vi hälsade dock till de andra, och givetvis återkommer vi en annan dag!



Förresten - ett ansikte vi kunde skymta genom det in-nätade fönstret kändes alldeles väldigt bekant... gissa vem det var?!?

lördag 18 september 2010

Majsan

Idag är vi lite extra stolta över gammelmatte och matte, för de har varit på Öppet Hus i Töreboda (Djurskyddet Skaraborg) och pratat med massor av människor om hur det är att vara katthemskatt, om kattens status och om hur viktigt det är att alla katter ID-märks, kastreras (om de inte skall användas i avel) och försäkras... viktiga sanningar som måste upprepas om och om igen tills alla tvåbeningar har förstått!



Så hade de tagit lite lotter och fikat, och matte hade förälskat sig i två katter som hon ville ta med sig hem... en mörkgrå som var blind och en ljusröd. Men hon sa att hon och gammelmatte hade klamrat sig fast vid varandra och rabblat "inte fler katter, inte fler katter" och så småningom kunnat slita sig från burarna. Istället gick de ut och kikade på loppisen, som turligt nog hölls under en rad med party-tält för det regnade mest hela tiden. Men tänk, trots att det var så dåligt väder kom det massor av folk! Matte sa att det stod bilar parkerade precis överallt i närheten, inne på gården och ute på gatan... och ibland var det så trångt inne i katthemmet att man knappt kunde röra sig. Hoppas att det betyder att några katter fick nya hem idag!

torsdag 16 september 2010

Matte

Det är nog bäst att jag bloggar åt Jenny idag, för hon är lite... eh... vinglig. Så hon ligger och vilar sig, medan Majsan pysslar om henne.

Nu har vi varit hos veterinären i Mariestad - Olle heter han och åtminstone jag tycker att han är suverän! (Vad katterna tycker beror nog lite grand på vad han gör med dem?!?) I mina ögon visar han dock en sådan djup respekt för djuren, hanterar dem med omsorg och är mycket kunnig, så jag känner mig mycket trygg med att ha alla katterna inskrivna hos honom.


Vadsbo Djurklinik i Mariestad



Jenny och gammelmatte väntar på sin tur


Hur som helst undersökte han Jennys höfter och bakben ordentligt och konstaterade att hon är helt frisk i både benstomme och muskulatur. Så det vi har upplevt - att hon skrikit till när man tagit i hennes högra höft någon gång - beror med all sannolikhet på att en nerv råkat komma i kläm just då. Oerhört skönt att få veta!

Så gav han henne en narkosinjektion och släppte ner henne på golvet, varpå hon omedelbart siktade in sig på dörren. Den var dock stängd, så hon gjorde en lov inåt rummet, vinglade till och blev liggande platt på mage med alla fyra benen åt olika håll. Då lyfte Olle upp henne igen, och vid det laget sov hon som en stock... så han kunde i lugn och ro undersöka hennes tänder och slipa lite tandsten. Inte mycket - hon har bättre tänder än jag!


Ena sidan av munnen blir omskött...



... och så den andra!


Några fel hittade Olle inte på bettet heller... så hon fick en uppvakningsinjektion och han la henne så omsorgsfullt tillbaka i transportkorgen som om hon varit hans egen katt *mycket rörd*. Under hemresan började Jenny sedan vakna till så smått, men fortfarande här hemma är hon väldigt vinglig och ligger helst still på golvet.

PS. Varken Jenny eller Majsan kommer att bli glada när vi berättar vad Olle sa innan vi gick... DIETFODER anbefalles... stackars små missar! *ler stort* DS.

PS igen. Gammelmatte säger att Jenny är så yr i mössan just nu att hon skulle kunna slänga sig på golvet och missa... fy, så styggt sagt! *ler stort* DS.

ASSaR

Takk kompissar! Va ni en jorde så e lukkan uppen ida. Jetebra!

tisdag 14 september 2010

ASsaR

Pst! Vi blir inte retvist behannlade häriklostre för matte har stängit till buren å säjer att de e hust ute. Hur jör man för att uppna lukkan? Oj, matte komer måste stikka! Hej!

måndag 13 september 2010

Matte

Kära, kära vänner... hur skall jag någonsin kunna tacka er?!? Idag har jag varit hos veterinären och berättat om era generösa hjärtan, något som alldeles synbarligen gjorde både honom och resten av personalen oerhört rörda, och så har vi lagt upp en plan för hur vi skall se till att de katter som behöver det blir omsedda. Jenny blir först ut, eftersom hon har ont i höften... så hon skall få träffa Olle på torsdag eftermiddag, och då skall han inte bara undersöka hennes höft utan fixa till hennes tänder också. Sedan är det Rafaels tur - Olle skulle hålla ögonen öppna efter en återbudstid, eftersom hans schema är fulltecknat denna vecka, annars blir det i nästa vecka. Det verkar som om den där knölen vid svansroten kan vara ett utskott (en bit ben, alltså) från antingen höften eller ryggraden och bero på att han svultit så länge... cancer trodde Olle i alla fall inte på, vilket gjorde mig mycket lättad! Och den 30 september är det dags för Conny att bli hjärtscannad, och då tar jag med Imma också, så att Olle får kika på hennes njurvärden. Och allt detta är er förtjänst! *lycklig*

Kan berätta att jag har suttit med Jenny i min famn som om hon varit en liten baby (ni som har/har haft småbarn vet vad jag menar) i över en timme. Jag har funderat mycket på varför hon den senaste tiden blivit som en mammig unge och tror att det kan bero på att hon äntligen förstått att hon skall stanna här resten av livet och därför vågar slappna av... eller vad tror ni?

Rafael knyter an fantastiskt bra till gammelmatte och tillåter henne t.o.m. att gosa med hans mage! Han kurrar välkomnande när hon kommer in i "hans" rum, ligger hos henne och gosar om kvällarna och "pratar" med henne med många olika ljud. Han äter och dricker jättebra samt sköter låtan perfekt. Gammelmatte pratar allt oftare om att ta honom med sig när hon flyttar hem till sin del av huset (vi har skjutit upp flytten igen, för jag vill inte stressa katterna med både veterinärbesök och flytt samtidigt)... hihi, hon har allt blivit ordentligt nere i den lille sötnosen!

Fick manus från journalisten med mejlen idag och är jättenöjd med vad hon skrivit... samt rörd över alla superlativen. Skall, som jag lovat, kolläsa och skicka tillbaka, och sedan ser jag fram emot publiceringen: den 21 september kommer artikeln med bilder och allt i Karlskoga-Kuriren. Skall försöka få liv i min scanner tills dess... drivrutinerna m.m. har försvunnit, men med hjälp av mina bröder skall jag nog komma tillrätta med problemet...

söndag 12 september 2010

Jenny

Mjaukurr... idag kom det hit en trevlig tvåbening som hade med sin kattmynta i present till oss katter! Han hjälpte våra mattar att bära bort saker från källaren och så satt de och drack stora muggar med den där svarta illaluktande sörjan som gammelmatte kallar "kaffe". Vi hälsade förstås artigt och tackade för presenten, och sedan ägnade vi oss åt att - med måtta, jag försäkrar! - nosa på kattmyntan. Jag blir alltid så pirrig i kroppen av kattmynta och Majsan blev knäpp och började rulla över på rygg och sparka med tassarna i luften... det är nog som abbemissan jamar, att vi måste vara försiktiga med sådana här saker så att vi inte "tappar kontakten med verkligheten" som hon uttrycker det. Men vet ni, matte berättare en så märklig sak - vi katter blir ju pigga och busiga av kattmynta, men tvåbeningar blir lugna och sömniga! Visst är det skumt? Men det bevisar ju än en gång att tvåbeningar är konstigt kopplade inuti...

Imma

Matte vill att jag skall jama att det redan har kommit in så pass mycket pengar på hjälpkontot att hon kan beställa tid för Jenny hos veterinären redan i morgon eller någon av de närmaste dagarna. Hon vill att Jenny skall få gå först i vårdkön här hemma, eftersom hon verkar ha så ont i ena höften... så får Olle kolla hennes tänder på en gång, för de känns nog inte bra som hon går och tuggar på dem...

Jamartack till er alla godhjärtade katter och hussar/mattar! *kurrar lyckligt*

fredag 10 september 2010

Matte

Vi har kommit i den knepiga situationen att vi skulle behöva lite hjälp, om någon har möjlighet till det. Saken är den att Conny skall HCM-scannas (de skall kontrollera hur hans hjärta mår, och experten kommer bara till vår veterinär två gånger om året - september och februari) den 30 september, vilket kostar 800 kronor... men dessutom skulle vi behöva ta med Jenny och Rafael till veterinären och det har vi inte råd med. Jenny har problem med sina tänder, hon liksom tuggar på tänderna och går med munnen halvöppen... och dessutom har vi upptäckt att hon skriker om vi råkar komma åt en öm punkt på ena höften. Rafael å sin sida har en mystisk knöl vid svans-roten, som vi vill kolla upp. Problemet är att vår suveräne veterinär inte tar emot djur på räkning utan måste få kontant betalt, och när jag frågade hur mycket detta kan komma att kosta trodde han att räkningen skulle sluta på minst 800 kronor till. Alltså måste vi på något sätt få ihop 1.600 kronor innan den 30:e.

Finns det någon där ute som skulle kunna ha råd att hjälpa oss? Varje liten slant är varmt välkommen, och givetvis går pengarna enbart till katternas vård! Jag har ett särskilt bankkonto hos Nordea för sådana här utgifter, och numret är 3058 00 88073. Och hör ni, ni har redan varit oerhört generösa när det gällde Snuffes vård, så om ni inte kan hjälpa oss också så skall ni inte må dåligt över det. Ok?

torsdag 9 september 2010

Conny

Jamars, så jobbit de e å träffa schornalisster! *pustar ut* Ja fickde va extra noga me pälsvården för matte sa att hon skulle ta bilder på mej... oss... så ja ägna faktist hela förmiddan åt å slicka mej riktit fin. De va nästan så ja sträckade tungan, å nu e'ren alldles öm...



Å så komde den dära mänschan dårå, me en jättestor kamera å ett blokk å en penna. Hon fråga å fråga och matte å gammelmatte svara å svara så man blev alldles trött på'rom... å schornalissten togde massor av bilder på oss allihopa fast matte hade sagt att hon komde för å träffa Rafael. Men de va väl de ja begripade att de va MEJ hon ville träffa! Den dära luddbollen e väl inget å ta bilder på... de e ju bara päls alltihopa på dom dära lurvia typerna. Men de va kul å träffa en schornalisst å vi visa henne kapelle å berätta om Skaparkatten å matte å gammelmatte gjorde va dom hade lovat å prata om att de e VÄLDIT SYNN om katter som inte har nåt eget hem. Nu hoppas ja att hon skrivar om de i sin tining!

Bildbevis - de har verklien vari en tining här ida...

onsdag 8 september 2010

Conny

Ida skulle vi ha fåttit legenheten för oss själva, Imma å ja... men de blidde inte så, för matte kom på att eftersom schornalissten kommer i mårron kan vi inte hålla på me flyttandet mitt i, liksom *suckar*. Så de blir väl en da te instängd i sovrumme. Fast i kväll smitade ja ut när matte komde me middan å så springade ja hela vägen te andra sidan... *fnissar*. Tyvärr komde ju pälsbollarna efter så ja fickde jama ifrån på skarpen för å få va ifre för'om. Dumma tjejer! De begripar ingenting om sekerhetsarbete! Ja måste ju få va ifre för å kunna kolla å vakta å se te att allt funkar...

Matte e ännu slöare än vanlit, kan ja rappårtera. Hon sejer att hon e trött å behövar vila mycke, å så e hon iväg på de ena människovetbesöke efter de andra. Ida va hon nånstans å fickde ögona fottgrafferade inuti! De såg bra ut, sa hon när hon kom hem ijen å så visa hon en bild på nåt stort å runt me en massa blodådror i... de va hennes ena öga, sa hon! Som om man va född i sandlådan, va... *fnyser*

tisdag 7 september 2010

Matte

Idag har jag lyckats ta foton på Rafael för första gången! *glad* Gammelmatte, som sover hos honom på nätterna och vistas en del i hans rum även dagtid, har hunnit bli god vän med honom och henne söker han aktivt kontakt med... mig känner han ännu inte lika bra, så när jag kommer in i rummet brukar han slinka in i sitt gömställe. Nu i morgon eftermiddag flyttar dock gammelmatte hem till sig och tar husisarna med sig, så då skall jag sova några nätter hos Rafael och börja knyta ordentlig kontakt med honom... och dessutom tänker jag då och då ha hans dörr öppen (under de tiderna får förstås källardörren och luckan ut till kattgården vara stängda) när jag själv är där och har kontroll, så att Rafael får en chans att lära känna resten av den här lägenheten och Conny och Imma får träffa honom. Skall bli spinnande att se hur det går!



Kan berätta att Rafael börjar gå upp i vikt så smått - han äter jättebra, både blötmat och torrfoder, samt dricker ordentligt. Lådan sköter han perfekt!

Assar, Sixten, Jenny och Majsan har varit inne flera gånger i rummet. Majsan brukar inte bli långvarig och Jenny är rädd - vi funderar lite på om hon kanske befarar att hon skall mista platsen som "unge" nu sedan Rafael flyttat in, för hon har blivit som en kattunge gentemot gammelmatte och mig... men hon märker snart att vi kan älska hur många ungar som helst, och då lugnar hon förhoppningsvis ner sig! Den som går bäst ihop med Rafael är Assar - de kurrar och kvittrar, möts nos mot nos ibland... tror att de kan bli goda vänner ganska snart. Sixten, som just nu är inne i en process att frigöra sig från Assars beroende av honom, försöker hålla sig avvaktande... han vill nog inte ha en ny "lillebror" på halsen - hihi! Men han är vänlig i alla fall.

måndag 6 september 2010

Imma

Jag har funderat över det här med vetar... min matte och gammelmatte med, för den delen, måste gå rätt ofta till sina människovetar och de verkar inte tycka bättre om det än vi katter gör när vi måste till våra vetar. Så det kanske är så här, att ingen av oss gillar att behöva gå till veten, men ibland måste vi. Och då är det bra att de finns. För tänk om det inte funnits några vetar... då skulle många katter dö, och människor med, för att de inte fick hjälp!

Matte har berättat för mig att hon tycker precis lika illa om att bli stucken som jag tycker, och att det gör ont i henne också när hennes vet sticker henne. "Men" tillägger hon "om jag inte låter veten sticka mig, blir jag inte frisk... och jag vill ju ha hjälp, även om det är otäckt". Då frågade jag om hon också tycker illa om att åka bil, och då blev hon tyst... men efteråt förstod jag att det var en dum fråga, för katter och människor är olika på det viset. Katter har så väldigt mycket skarpare sinnen än tvåbeningarna - det är därför vi inte gillar när det rör sig och vinglar och har sig... matte säger att vissa tvåbenta kan känna nästan likadant och bli åksjuka, men att de flesta inte har så bra sinnen att de blir illamående av att åka bil. Tänk, att det är därför - det visste inte jag.

Hur som helst hittade jag en rolig vet-bild på nätet, som jag vill visa er... *fnissar* (och ta nu inte illa upp, Trassla... det är bara på skämt, jag lovar!)


söndag 5 september 2010

Majsan

Igår hade vi fest här i trädgården - eller rättare sagt, tvåbeningarna festade medan vi katter övervakade det hela så att det inte gick överstyr. Ett tag var jag lite orolig, för några av tvåbeningarna hade med sig två stora skällisar! Men de skötte sig faktiskt riktigt bra - var lite skuttiga och närgånget nosiga i början, men lugnade sedan ner sig och låg lydigt och vilade där de inte störde oss. Jag höll minsann koll hela tiden inifrån vår kattgård (för säkerhets skull högst upp - man vet ju aldrig).



Den ena skällisen (högst upp på bilden) var den Kajsa som vi knäppte tassarna för för några veckor sedan. Hon hade ett jättestort hema... hemta... äh, en blodbubbla inuti kroppen som vägde 4,3 kilo och som hade kunnat döda henne om inte veten opererat bort den. Nu efteråt beter hon sig som om hon vore valp, fast hon är tio år gammal, säger hennes husse... *fniss*. Men vem skulle inte bli glad när man blivit av med en så stor och otäck klump i magen?!?

Hur som helst var det rätt trevligt med en fest, för efteråt fick vi allihop rostbiff - mums! Och vet ni vad jag tror? Jag tror att tvåbeningarna firade "Hittekattens dag", för vad finns det annars för anledning att fira denna helg?

PS. Den där blodbubblan som Majsan jamar om kallas hematom... / matte. DS.

fredag 3 september 2010

Matte

Idag har jag pratat lääääänge i telefon med en journalist på Karlskoga-Kuriren. Vi pratade förstås om Rafael och hur han mår, men dessutom diskuterade vi kattens status och hur man skall lyckas få politiker, ekonomer och framför allt vanligt folk att begripa att vi behöver en lag om ID-märkning och kastrering av alla katter som inte används i avel. Det var mycket intressant, och jag glömde alldeles bort att jag hade ont i halsen av min förkylning... hihi!

Hur som helst kan hon inte komma och hälsa på Rafael och oss andra på tisdag, utan kommer på torsdag istället. Får rapportera då... för jag antar att ni allihop är nyfikna?!? *ler stort*

torsdag 2 september 2010

Matte

Idag har Assar och Sixten varit inne och hälsat på Rafael. Assar smög försiktigt in i Rafaels gömställe och kvittrade vänligt hela tiden - och tänk, då vågade sig Rafael fram åtminstone med huvudet! Samt kvittrade tillbaka! *glad* Sedan ägnade sig Assar åt att markera lite varstans i rummet, medan Sixten mest gick omkring och nosade... och nu, när killarna har lämnat rummet och vi har stängt dörren, tassar förmodligen Rafael omkring och nosar på Assars markeringar.

Gammelmatte har lagt sin favoritnalle i en av sovkorgarna, och det gillade visst Rafael för sedan har han sovit där hela natten. De har också gosat en hel del, så de knyter hela tiden vänskapsband med varandra. Känns som att detta går snabbare och bättre än vi vågat hoppas på!