Rafael

Hur svårt skall det vara?!? Jam menar, jag stannar ALLTID hemma - jag är ALLTID här. Utan krångel. Men gammelmatte... *suckar djupt* Nu är hon på sjuka huset IGEN och jag ligger ensam hemma i vår säng IGEN. Jam måste ha ett allvarsjam med henne när hon kommer hem...

Majsan

Jam vet inte om ni känner till det, men för någon vecka sedan bestämde sig matte för att "sjukskriva" sig från precis allting utom oss här hemma. Att jam använder citattecken beror på att matte ju är sjukpensionär, och sådana kan egentligen inte sjukskriva sig... men matte har mått dåligt så länge att hon har beslutat att hon inte skall göra någonting alls utom det allra viktigaste ända fram till augusti. Det allra viktigaste är alltså vi, Belle, gammelmatte och kanske lite grand disk och tvätt emellanåt. Och nu börjar det faktiskt märkas på matte att hon inte har så mycket att tänka på... för det första så är hon hemma nästan jämt och ständigt, så vi kan gosa alldeles extra jamarmycket med henne om dagarna. Och så sitter hon still långa stunder, tillbakalutad i favoritfåtöljen med fötterna på bordet, vilket betyder att vi får plats flera stycken i hennes knä samtidigt - praktiskt, inte sant?!? Gammelmatte har räknat till tre-fyra katter och en hund på en gång... *fnissar* Men en sak som jam kattsonligen är lite extra nöjd med är att matte verkar börja må lite bättre, är gladare om dagarna och sover bättre om nätterna... det var mycket länge sedan förra gången, kan jag jama.

Inte blir det sämre av att vi har haft varmt och soligt väder hela veckan, så att "dörren" till kattgården har kunnat stå öppen från morgon till kväll. Matte stänger inte förrän det är nattdags för alla i huset - och så öppnar hon igen när hon stiger upp för att ge oss djur frukost på morgonen.

Åh, och så har vi massor att se på katt-TV:n! Domherrar och blåmesar och talgoxar och flera sorters flugsnappare och så några gula som jam inte vet vad de kallas. Lite större fjäderkotletter har vi också, som koltrastar och björktrastar och starar... men de allra största kom igår - jamarstora och feta vandrade de omkring på gräsmattan och pickade i marken. Matte kallar dem skogsduvor och säger att det är ett par som häckar här i vårt uterevir. Undrar om skogsduva smakar gott? *fundilerar* Fast det finns ÄNNU större fjäderkotletter i närheten, fick vi veta idag när Belle och mattarna kom hem efter en liten biltur... de hade nämligen fått stanna mitt på en landsväg därför att en rapphöna parkerat mitt framför dem. Hon vägrade flytta på sig, så där stod mattarna och väntade en lång stund eftersom matte inte ville riskera att köra på henne. Tror någon att matte hade tagit blixtmaskinen med sig?

Matte

Sedan husisarna lärde känna Robin, har det blivit lugnare i huset. Förut var det då och då stridigheter mellan särskilt Philemon och Sixten (d.v.s. Sixten attackerade Philemon)... men numera är det liksom ingen som slåss med någon, utan det mesta man hör är väsningar vid något enstaka tillfälle. Tänk att en ny medlem i gruppen kan utgöra en så positiv skillnad! Särskilt när det rör sig om en liten rexkille... jag menar, ytterligare en kille och dessutom en rex - Philemon har ju varit lite som "katten bland hermelinerna" eller hur jag skall uttrycka det.

Robin har tagit oss alla med storm, får man nog påstå! Igår när jag duschade kom han oförskräckt in i duschen och brydde sig inte det minsta om att det var blött - han hoppade bara upp på mammas duschstol, satte sig tillrätta och studerade mig som om han var omåttligt intresserad av hur duschar fungerar. Det fick mig att minnas hur intresserad av vattenkranar Aragorn var - fast han skulle aldrig ha tagit risken att bli blöt, medan Robin inte verkade bry sig om att det stänkte på honom. Jag undrar om han kommer att göra mig sällskap i badet när jag får ordning på badkaret? Imma brukade ligga på min bröst-korg medan badkaret fylldes med vatten (jag satte alltid igång kranen och sedan låg jag där och läste medan vattnet fylldes på) och hon väntade alltid med att hoppa ur karet till vattnet hotade nå henne... men blöt ville hon absolut inte bli. Kanske jag äntligen har fått den där katten jag önskade mig, som tycker om att bada?!? Det vore hur häftigt som helst.

Innan jag slutar, måste jag få berätta om vad som hände häromdagen. Jag hade skjutsat mamma till vårdcentrum i Gullspång, och vi hann inte tillbaka hem innan hemtjänstens personal skulle komma och städa (vilket de gör var tredje vecka) - så vi hade kommit överens med dem om att de kunde gå in ändå. Så kommer vi hem, där finns ingen hem-tjänstbil... men Jenny sitter nedanför yttertrappan och väntar på oss! Vi har skyltar sitter på alla dörrar om att katterna inte får släppas ut och vi har "uppfostrat" alla som besöker oss att noga se till att ingen katt slinker ut... men visst måste det hända någon gång, det räcker ju bara med en sekunds uppmärksamhet åt ett annat håll, och nu hade Jenny - som är en snabb rackare! - passat på. Just det förvånade mig alltså inte så mycket... men vad som förvånade mig var att Jenny inte tog chansen att ge sig ut på upptäcktsfärd, utan snällt väntade precis utanför dörren! Hon trivs uppenbarligen hos oss *ler stort*.

Robin

Min nya matte har haft ett allvarsjam med mig om att jag sa "den randiga tanten" när jag bloggade häromkvällen... hon heter Majsan, har jag fått veta, och tydligen skall jag kalla henne abbemissan, vad det nu betyder. Hm, det finns mycket här som inte är likt något jag har upplevt förut! Men det häftigaste med det här stället är att för varje vecka jag bor här blir huset liksjam större och större...

Här ligger jam och vilar en stund

Först var det bara ett rum, ett kök, ett badrum och en hall med en trappa upp till en annan liten hall. Sedan hittade jam ett rum till, mitt emot badrummet, och Philemon jamar att det är husets bästa för där skiner solen som allra varmast. Någon dag senare öppnades en dörr till och nedanför en trappa fanns massor av spinnande rum att undersöka! Det stället kallas källaren, och där kan man springa omkring en hel dag och nosa på saker... plus att matte har ett helt rum fullt av träbitar där nere. Riktiga träbitar, alltså! Det doftar jamargott där inne *suckar lyckligt*... och draken med eld i magen skrämmer minsjam inte mig, så ibland är jag med när matte matar den med de där träbitarna. Varför skall man vara rädd för en drake som bara äter trä?!?

Nu trodde jam ju att jag hade upptäckt hela huset och nosat igenom alla rummen... men nej, rätt som det var öppnade matte ett litet fönster uppe i trappan på min sida av huset, och där fanns ett uterum för katter! Precis i början kändes det lite högt, men när jag hade kommit underfund med hur man klättrade omkring i det där märkliga nätrummet tyckte jag nästan att det var lite för litet för mig. Varför nätade de inte in hela trädgården? Då hade man kunnat gå omkring på gräsmattan lite som man ville och alltid hitta en solig fläck att ligga och gona sig på. Tvåbeningar är inte särskilt praktiskt lagda, tycker jam... men tydligen skall vi inte stanna här så länge, utan flytta till ett annat ställe, så där kanske de gör uterummet lite större? Till dess får det här duga - man kommer ju ut i alla fall, och slipper sele och koppel.

Och så, när jag hade bott här en vecka eller två - jag är inte så bra på tid - öppnades en dörr i mitt vardagsrum. Och på andra sidan fanns det lika mycket hus till som på den sida jag hade vant mig vid! Samt ett gäng luddiga katter som visserligen är mycket större än jag, men inte det minsta läskiga. Philemon jamar att de är dumma mot honom, men mig har de inte vågat ge sig på och dessutom har vi ju skällisen som bodyguard - om någon av de håriga bråkar med oss, kommer hon genast och ställer sig emellan.

Om jag är rädd för skällisen?!? Nej, snälla rara - henne har jag ju känt i hela mitt liv! Vi bodde ihop hos vår originalmatte och hon tog tass om mig när jag var liten kattunge, så jag är inte det minsta rädd för henne... hon är nästan som ett slags mamma, fast hon är hund. Förresten bodde det fler hundar i det reviret och vi brukade leka tillsammans och sova ihop i en enda stor hög *kurrar*. Faktum är att jag har fundilerat lite över vart Belle tog vägen när vi flyttade åt olika håll...

Så här såg jag ut som liten kattunge

För några dagar sedan kom det en människa hit, som matte visade runt i hela huset... och vet ni, då hittade jam fyra rum till! De kallas "gästrum" och dörrarna dit skall tydligen vara stängda för det mesta - men jam hann i alla fall nosa lite grand i dem innan matte stängde igen dem igen.

Här ligger vi och sover: jam, Philemon och Belle

Så jam trivs här, och precis som jag trodde när jag flyttade hit har Philemon och jam blivit goda vänner. Han springer fort och slåss bra, men han tvättar mig också runt öronen och värmer mig när vi sover. Och så visar han mig hur man busar bäst och var de skönaste solplatserna finns *kurrar*. Den nya matten är också bra, för hon är liksjam alltid hemma och när jag vill gosa har hon alltid tid med mig. Det gillar jag!

Robin

Heeeeeeeej... *kikar blygt fram bakom datorn*

Äsch, jam skojar bara! *gapskrattar och skuttar fram* Inte är jam blyg, inte - det är livet alldeles för kort och för roligt för! Och idag tänker jag skaffa mig ännu fler kompisar - för visst vill ni bli kompis med mig?!?

Jam lovar, ni kommer inte att ångra er! Här har ni en livsglad kille i sina bästa år, d.v.s. tre, vansinnigt snygg - mina lockar är perfekta, om jam får jama det själv - och alltid pigg på äventyr, lekar och gos. Den här nya matten som jag har skaffat mig säger att jag är "buffarnas världsmästare", men jag kan annat också... pussas, kurra, flirta och göra mig oemotståndlig för både katter och tvåbeningar. När jam kom hit, stötte jag genast på Philemon som trodde att... mjauuu, jam vet faktiskt inte vad han trodde, men jag fick honom att ändra sig och det var ju viktigast. Nu är vi kompisar och leker så mycket om nätterna att matte säger att hon känner sig som "asfalten på en velodrom" - vad är en velodrom? *fundilerar*

Men nu skall vi inte jama om Philemon utan om MIG! Jam är av samma sort som han, men yngre och vackrare *viskar* Säg inte att jag sa det! *höjer rösten igen* och vet ni, dessutom är jag något som han INTE är: PAPPA! Jominsjam, jag har fyra bedårande ungar tillsammans med en riktigt stilig dam som heter Felicité - henne är det stil på, och ungarna brås på oss bägge två. Titta bara!

Fast de är stora nu, dryga året eller så... jam vet inte så noga, för de har flyttat hemifrån för länge sedan. Vem vet, de kanske är på väg att bli föräldrar själva? Med tre flickor och en pojke är ju chansen stor att mina gener vandrar vidare, menar jam. Man blir lite stolt, faktiskt... *höjer huvudet*

Nej, nu hinner jag inte sitta här och tassa ner bokstäver - jam har massor att göra, och dessutom är det snart middagsdags här. Men den randiga tanten har sagt att jag skall få jama med er i morgon igen, och då skall jag berätta hur jag har det här i mitt nya revir. Tass till dess, kompisar! *ilar iväg*

Rafael

Jag vet inte vad jag skall tycka om den där lille rödingen som har flyttat in hos Philemon... men en sak har varit jamarbra: killen hade med sig en PERFEKT sovkorg! Och eftersom han ständigt rör på sig - jam, han är faktiskt inte still många sekunder i taget - är det ju jamarenkelt att slinka in och lägga beslag på korgen för en riktigt skön sovstund.

Var lillgrabben själv sover? Mjauuu... det här var i alla fall ett foto jag hittade i mattes kamera:

Om man skall våga lita på det, vet jag inte, men gammelmatte har hållit sig hemma i flera dagar nu och verkar må väldigt bra. Däremot är matte ganska vissen och har tydligen fått körförbud, så hon måste hålla sig hemma och gör inte så mycket annat än vilar, lagar mat och sitter och pratar med gammelmatte. Igår satt mattarna i trädgården och fikade i timtal, medan vi hade fri tillgång till kattgården och Belle tassade omkring i sin löplina... idag blåser det för mycket ute för att det skall vara trivsamt, men istället sitter de och fikar i vårt vardagsrum. Undrar just hur länge det här lugnet varar?

Jenny

Ååååå, så piiiinsaaaaamt! *tassen för ansiktet* Här är vi SEX tuffa klosterkatter i reviret, men VEM är det som tar musen?!? SKÄLLISEN!!! *hänger med huvudet* Nu vågar man väl aldrig visa sig mer...

Majsan

Gammelmatte är på sjuka huset och matte känner sig yr och illamående, så vi katter får roa oss själva så gott vi kan. Matte var dock hygglig nog att öppna till kattgården! Så nu har jag ätit gräs och solat, vilket känns mycket uppbyggligt. God mat har vi också fått, och lådorna tillsedda... så nu skall Sixten och jag försöka sova.

Rafael

När matte kom hem och släppte lös hunden från sitt koppel, tittade hon på mig och sa med en suck: "Jag är så ledsen, Rafael, men gammelmatte blev kvar på sjuka huset". Jam förstod förstås genast vad det betydde... i natt måste jag sova alldeles ensam i sängen *hänger med huvudet*. Varför kan hon inte hålla sig frisk och vara hemma?!?

Majsan

Jahajam, då har man träffat den nye, då. Och jam vet inte riktigt vad jag skall tycka... han hade nämligen inte tid att hälsa ordentligt, utan for omkring i vår del av huset som om han hade ackordslön för det. Om man satt i närheten nosade han jamarsnabbt på en och fortsatte sedan förbi... puh, skall den kallas vuxen?!? Beter sig mer som en kattunge, om ni frågar mig! Det är nästan så att man börjar tycka synd om Philemon... fast han är ju av samma sort, så han förväntar sig väl inget annat.

Nåjam, har ni haft en fin påskhelg? Vi har haft det jamarbra, för mattarna har varit riktigt slöa och inte orkat fara omkring på det där sättet de gör annars. God mat har vi också fått, och jamarmycket gos! Så vi är nöjda med vår påsk, även om det har varit en del blixtrande också... fast matte har visst svårigheter att få ut bilderna ur kameran *fnissar*. Det går tydligen inte på det vanliga sättet, utan hon måste skaffa en sladd för att få den nya kamera och datorn att prata med varandra. Skönt! Det betyder att vi får vara i fred några veckor i alla fall, till hon får sin pension.

Majsan

Idag skall jag inte tassa länge i bloggen... för det är påskafton och matte bjuder på så mycket gottigt att vi liksjam har tankarna på annat håll, om ni förstår hur jag jamar.

Hoppas att alla mår bra? Det gör vi, och till vår stora glädje verkar gammelmatte också må bra - fast ni skulle se hur hennes arm ser ut, med ett jättestort plåster över nästan hela underarmen och blåmärken stora som katter! På tisdag skall hon tydligen få armen undersökt av någon som jam tror hette Dialyssköterska och matte säger att hon inte får glömma att ta med kameran... hm, finns det inte trevligare saker att ta bilder på? Det skulle inte förvåna mig om hon lägger upp bilderna i sin blogg sedan! Hon är lite konstig, vår matte... men det vet ni ju redan.

Med den lilla räkan går det tydligen rätt bra, vad jam har förstått. Ibland om nätterna hör vi genom mellandörren hur han och Philemon grälar med varandra... men det verkar inte vara på allvar, och matte är inte orolig. Frågan vi husisar ställer oss är bara: när får VI träffa honom?!?

Jenny

WOOOOAAAAAHAHAHA! Gissa om vi lyckades lura Philemon idag! *rullar omkring på golvet av skratt* Nog för att jag visste att han är rätt pantad, den där långnosen, men att han skulle gå på det här?!?

Fuskpäls för katt: mer info här

Nu sitter den dumskallen och försöker beställa ett antal pälsar för nästa vinter... medan vi andra skrattar så att morrhåren nästan trillar av oss. Vilken lyckad första april!

Vill förresten passa på att tipsa om de roliga aprilskämt som Wikki bjuder på - missa dem inte!

Mindre roligt är att mattarna tänker resa bort i morgon... bara över dagen, men ändå. De skall fira mässa (ett slags extra fin gudstjänst) någonstans tillsammans med vänner som också tror på Skaparkatten, och så skall de hälsa på hos Belles originalmatte. I vanliga fall gillar jag henne, för hon vet hur man gosar katt... men just nu är jag inte fullt så glad i att matte skall träffa henne, för matte skall få en ny kamera av henne och vi som trodde att vi äntligen skulle slippa allt blixtrande här hemma... *suckar* Nåjam, matte har lovat att ha med lämpligt påskgodis till oss, så vi får väl låta dem åka, antar jam.