Imma

Som jag har jamat förut, håller mattarna på att försöka få ihop oss katter i en enda grupp. De som har mest problem med den här idén är Sixten och Philemon, som inte gillar varandra... Sixten tycker att det vore praktiskt om han var alfahane i hela huset, och Philemon vill absolut inte ha konkurrens om herraväldet på den här sidan (i mitt revir). Så nu grunnar mattarna som bäst på hur de skall kunna distrahera Sixten och leda bort hans uppmärksamhet från Philemon när de möts... hittills har det inte gått särskilt bra, för Sixten är inte begiven på godis utan föredrar sina torrisar. Och gos är i.o.f.s. trevligt, men han tycks anse att var sak har sin tid - så att gosa medan han försöker stirra ut Philemon fungerar inte. Någon som har ett bra tips att komma med?

För egen del är matte lite extra förälskad i Rafael just nu, för lillkillen har blivit så väldigt pratsam och kelen på sistone. Han svansar efter matte mest hela tiden, jamar och kurrar och vill gosa så fort hon står still... och just det där jamandet är nytt, för tidigare har han bara kvittrat och pipit. Så hon faller förstås som en nydödad mus för hans jam!

Fast jag ser till att få min välförtjänta dos dagligt gos, jam med - fattas bara! Matte kan jag linda kring en klo, så jag håller mig framme och ser till att hon kliar mig på alla de rätta ställena så fort jag får en chans *kurr*.

Imma

Idag är vi riktigt uppspelta här, för en katthemskatt har fått ett fankattiskt för-alltid-hem! Det är inte vilket hem som helst, utan husse heter Peter och kompisarna som väntade i reviret heter Sippo och Tindra... kan en katt få det bättre än så? Det tror inte vi. Varmt välkommen in i familjen, vackra lilla Alva!

Philemon är uppspelt av en annan orsak också, för han har varit ute och ätit gräs i rosenrabatten vid husväggen på min sida av huset. Matte lät honom följa med ut en liten stund när hon hämtade posten, och oj, så glad han blev! Fast nu måste jag se var jag sätter tassarna, för så mycket gräs som han har tuggat i sig kommer han att kräkas snart...

Kan berätta ännu en glad nyhet: matte känner sig nästan frisk! Och hon hostar nästan inte alls längre. "Nu måste jag bara få läka mina uttröttade mag-, bröst- och ryggmuskler, så är jag redo att tas med livet igen" sa hon i morse när vi åt frukost (jag åt Renal mjukmat med kyckling och hon åt blåbärssoppa). Gammelmatte hostar dock lika mycket som förut, men så insjuknade hon ju också en hel vecka efter matte... så hon har väl en vecka kvar innan hon också är frisk, misstänker jag.

Philemon

Di där luddbollarna är ju ente kloka! *fnyser* Di ränner här i midd revir varenda daug, men om jau för en gångs skull vill tau maj en titt på deras revir, blir de skogstokiga! Och noug för att jau är en tuff kille, men när di är flera mot en enda... det var tur att matte hörde mina rop och kunne rädda maj, om jau jamar så.

Mattarna är fortfarande sjuka, och di hostar så ens öron skrynklar ihopa saj. Jau brukar stoppa in ena filt i örona när det är som varst... men nu i morse sa faktiskt matte att hon är pau "bättringsvägen" i alle fall. Och idaug tänker hon visst lauga mad på riktigt, ente bara varma något från frysen. Så jau tänker minsjam vara med och se till att jau får redigt många smagebitar!

Imma

Efter mycket tjat från både gammelmatte och oss katter, släpade sig matte till sist ur sängen och ordnade mat åt hela gänget. Sedan åkte hon faktiskt till affären och handlade lite nödvändigheter... men hon sa, när hon kom hem igen, att hon var glad att vara hemma. Det var nog lite jobbigt att bete sig som om man är frisk när man inte är det... och egentligen tycker inte matte om att vara bland folk när hon är sjuk, för hon vill inte smitta någon.

Skall jag berätta något som är lite av en hemlis? Mattarna funderar på att flytta till ett mindre hus när vår skuldsanering är avklarad. Det huset skulle vara lättare att sköta, men det skulle fortfarande ligga avskilt och ha en stor trädgård med fina kattgårdar åt oss. Och så drömmer matte om en matkällare... då skulle hon kunna ha större förråd av sådant som potatis och grönsaker hemma, och inte behöva åka och handla så ofta, säger hon. I en sådan källare kan man tydligen ställa kattmat också, som håller sig bra. Praktiskt, tycker jag! Och viktigast av allt - vi skulle fortfarande bo här i området, för det är här vi allihop hör hemma! Så det blir ingen flytt av förrän allting stämmer, säger matte.

Idag blev vi så lättade och glada, när vi upptäckte att en ny bloggkatt har börjat blogga hos Södertälje katthem.Vi förstår att blogghjälpen fortfarande sörjer Fortuna - det gör vi också, och många, många med oss - och att det kan kännas motigt och tunghjärtat att gå vidare så här snart... men tyvärr måste vi ju göra det, vi som fortfarande lever, och det finns fler katter på katthemmet som behöver få berätta sin historia. Den nye bloggkatten är en jamarsöt kille som heter Freddy, förresten... *rodnar lätt*

Imma

Idag blev vi jamaroroliga, för BÅDA mattarna låg till sängs! Men framåt kvällskvisten pallrade sig matte upp och ordnade med vår mat och våra lådor... puh, ett tag trodde vi att vi skulle få fixa det själva *tittar på framtassarna* Och det har ju inte Skaparkatten tänkt på, precis. Jag skulle nog inte få upp en sådan där påse med Renal kyckling-blötmat utan att förstöra den, misstänker jag... Philemon försökte en gång, men allt han åstadkom var en massa bithål där såsen rann ut. Bitarna blev kvar inuti påsen.

Husisarna "anfaller" från alla håll - kommer de inte in genom mellandörren, springer de genom källaren och försöker klösa sig in genom källardörren istället.

Imma

En av de riktigt otäcka - och trösterika - sakerna med någons bortgång är att livet går vidare för dem som är kvar. Det är ett mysterium i sig, tycker jag, att tomrummet efter en avliden vän kan vara så stort och ändå märkas så lite på resten av tillvaron, om ni förstår hur jag jamar. Matte säger att alltihop bara är en illusion, för livet går vidare även för den döda - fast på en annan plats, dit vi som lever inte kan komma förrän vi själva dör. Sådant har jag legat och mediterat över idag.

Under tiden fortsätter mattarna att hosta eländigt, och igår var gammelmatte riktigt illa däran... hon hade hög feber och vägrade att äta, så matte var väldigt orolig. Idag är det mycket bättre, och matte satte glatt igång att laga mat åt henne när hon sa att hon var hungrig. Undrar varför hon inte blir lika glad och arbetsvillig när vi katter säger att vi är hungriga? Det är nog en fråga som Jenny mediterar mycket över... *fnissar*

Philemon funderar också kring det här med Regnbågsbron, kan jag jama. Fast han letar liksom mer bokstavligt efter den... inte för att jag tror att han riktigt har förstått hur det fungerar, men i alla fall...

Matte säger att det kallas Himlen...

... och då måste man ju leta högt upp!

Imma

Vet ni om att vi är med om ett jamarspinnande experiment? Jo, det är en tvåbening i Stockholm som pratar med oss på distans, liksom inombords eller hur jag skall jama, för att hjälpa oss att må bättre som grupp. Mattarna vill att novisiatet flyttar ihop med resten av klostret så att vi alla kan vara tillsammans hela tiden, men många av oss har svåra minnen och andra problem som vi behöver hjälp med... som t.ex. Philemon som lider av separationsångest. Och Sixten som tror att han måste vara ledarkatten här, fast det är jag som bestämmer. Han tänker kanske att eftersom han är kille och jag är en gammal dam så... men hur skulle det gå med två alfakatter i samma grupp? Nej minsjam, på något sätt måste jag få honom att förstå att så länge jag lever är det jag som är chef här i klostret. Och det är sådana saker, och andra, som tvåbeningen hjälper oss med. Man skulle kunna jama att vi går i jamtalsterapi!

Idag ringde tvåbeningen och gav matte instruktioner om hur hon skall bete sig för att hjälpa till i terapiarbetet, och jag som satt alldeles bredvid och lyssnade tyckte att det var mycket kloka råd. En som det verkligen märks förbättringar på är Rafael! Han har blivit betydligt mer framåt och ser numera till att han får sin del av mat, gos och annat... istället för att, som förut, bara sitta och titta på med sina stora förundrade ögon.

En fördel med att vi allihop är tillsammans är att bönearbetet blir lättare. Jag kan instruera de andra fortare och fördela böneämnena direkt de kommer in... mycket praktiskt! Nu ber vi för jamarmånga, både katter, hundar och tvåbeningar, och då är det viktigt att kunna samarbeta.

Imma

Vår vän Fortuna, som nyligen slagit igenom som deckarförkattarinna och stod i begrepp att flytta till sitt alldeles egna för-alltid-hem, har lämnat oss. Idag tassade hon dröjande över Regnbågsbron, drabbad av en svår sjukdom som inte gick att vare sig bota eller lindra. Och kattvärlden sörjer.

Käraste Fortuna, vi hann aldrig träffa dig - men å, vad du fattas oss! Vänskap som vår behöver inte befästas fysiskt för att vara en intensiv realitet. Du skall veta att vi har följt ditt öde med största intresse, och när vi igår kväll fick veta att du insjuknat så akut gjorde oron oss sömnlösa. Hela natten har vi vakat och bett för dig... men det hjälpte inte. Troligen var vår kärleksförklaring så stark och vacker att Skaparkatten beslöt att han ville ha dig för sig själv!

Nu får din kropp vila i ro, bortom all rädsla och smärta. Medan din själ springer befriad och lycklig över de saligas ängder på andra sidan bron. Vi ses igen, syster! Och i väntan på det, lovar vi att sända spinnhealing och tröstbuffar till de tvåbeningar du lämnat efter dig... blogghjälpen... din husse och matte... var inte orolig för dem, för vi tar tass om dem åt dig tills ni möts igen.

Imma

Snälla allihopa, knäpp tassarna och sänd massor av spinnhealing till Fortuna på Södertälje katthem, som är sjuk! När man får åka akut med en misse till djursjukhuset, är det riktigt illa... men vi ger inte upp hoppet om att Fortuna blir frisk igen och får komma tillbaka till katthemmet, där hennes blivande matte och husse arbetar som volontärer!

Herre Skaparkatt
Hör våra jam!
Håll din tass över Fortuna
skänk henne den styrka hon behöver
för att övervinna sin sjukdom.
Låt inte hennes liv gå förlorat nu
när hon övervunnit så mycket.
Hon vill leva! Det vet du, som har
sett henne kämpa.
Vi vet att ditt andra namn är Kärlek
Låt vår kärlek till henne bära henne
tillbaka till ett friskt liv
Herre, hör våra jam!

Imma

Idag fyller vår gammelmatte 14 kattår... ja, 70 människoår, då!





♫♪♪ Jam, må hon leva! Jam må hon leva!
Jam må hon leva i kattiljooooooooner ååååår!♪♫♪

Imma

Jag är en mycket fridsam liten missa, som inte bråkar i onödan - men idag är jag irriterad på matte, det kan inte hjälpas. Har ni försökt sova i uppförsbacke?!? I natt monterade matte och gammelmatte fast sänghuvudförhöjningen på mattes och min säng för att matte skulle kunna sova ostört, men tror ni att hon låg stilla för det? Och jag klamrade mig förtvivlat fast i lakanet för att inte kana ner hela tiden *suckar djupt*. I sådana här lägen hade man verkligen behövt ha sina klor i behåll, men matte har naturligtvis klippt dem korta igen... hon begriper uppenbart inte vad en katt behöver för sin överlevnad.

I övrigt har det ränt folk här hela eftermiddagen. Först kom vedkillen och lämpade av en massa ved utanför ytterdörren, och det var ju bra för den ved vi hade höll på att ta slut och jag gillar inte att frysa. Sedan kom ett helt gäng stora, bullriga karlar och bar in alltihop med dunder och brak (det sista var när de staplade veden i pannrummet). Och sist, men inte minst, dök det upp en ung tvåbening och hjälpte oss att laga vattenpumpen, som envisades med att slå av hela tiden så att vi blev utan vatten. Och det gjorde matte förtvivlad, för hon behöver tvätta extra mycket nu när hon är sjuk och gör åt en massa näsdukar, trosor och sängkläder. Ja, ni vet, min matte lider av en sjukdom som heter inkattinens och den blir extra besvärlig när man hostar så mycket som matte gör... fast gammelmatte har ordnat något som kallas blöjor åt matte, som hon kan ha på nätterna så att hon får sova lite grand i alla fall. Och inte måste gå upp och byta på sig själv och i sängen hela tiden. Det är inte lätt att vara tvåbening, verkar det som...!

Kan rapportera att Jenny har skött sin bolis-syssla utmärkt under dagens spring av främmande tvåbeningar. Jag har all anledning att vara stolt över henne! Och så känns det skönt att slippa sköta just vaktjobbet själv - man är ju inte purung längre, och att ränna upp och ner i trapporna lämnar jag oftast åt ungdomarna.

När matte är frisk, behöver vi nog semester allihopa här i klostret.

PS. I morgon fyller gammelmatte 70 år! DS.

Philemon

En del vet minsann hur en litta skaunepaug ska behandlas! Idau fick jau ett brev från ena kunglig hovleverantör, och inne i de vaur det ett stiligt kattakort och tvou skinnabitar att leka med - vad jamar ni om det, vänner?

Kunglig hovleverantör - jamjamensan! *stolt*

Här undersöker jau den ena skinnabiten

Nu skäms jau en litta, litta smula... jau grälade nämligen pau matte för att hon skulle gå ut utan maj. Och så kommer hon in med såna här fina saker! Fast det tog en faslig tid för hinne, och jau misstänker att hon varet längre bort än bara till brevlådan för hon hade mad och katticiner med saj osse. Katticinen heter Theracough och ska hjälpa matte att ente hosta så räligt - och det ska jau jama, att det behövs! Hon låter daug och natt och mina stackars öron blir alldeles såriga inuti... och tänka saj, den dära doktorn som hon träffade igår kväll sa att det här hostandet kan hålla pau i tre veckor! Jau tror att jau ska be matte att köpa såna där öronproppar te maj osse, som hon köpte te Sippos husse. Finns det såna för rex-öron?

Imma

Idag kryllar det av katter här i min del av huset... alla fem husisarna går som de vill för att gammelmatte skall slippa ha dåligt samvete över att hon häckar här istället för att vara hemma hos dem. Puh! Själv sitter jag i mattes knä här vid datorn och jamar om vad hon skall skriva, och Philemon sitter och värmer rumpan på fönsterbrädan i köket. Då kan han nämligen samtidigt värma nosen på den lilla lampan som står och lyser i fönstret... *fniss*

Gammelmatte mår bra och sköter om det mesta här hemma - det enda matte behöver göra är att bära in ved och elda. Och det är nog tur, så eländig som hon är! Matte, alltså. Ibland får jag lust att vika ner mina stora öron för att slippa höra hennes skrälliga hosta, och på nätterna är hon alldeles hopplös - sover någon timme, far upp och måste sitta ett tag för att hosta, kryper i säng igen och sover någon timme till, och så skall hon plötsligt upp igen... det är mycket jobbigt, för jag vill ju ligga ihoprullad hos henne och sova. Hela natten. Det skall bli skönt när hon kan ligga still, måste jag jama.

Vill ni se lite nytagna bilder på några av noviserna (bilder på Jenny och Majsan kommer senare)? Matte har just tömt kameran, så här finns lite att välja på.

Här ligger Rafael i min fåtölj

Sixten gillar mattes och min säng... undra på det!

Han gillar den verkligen!

Assar i trappan upp till min övervåning

Gammelmatte Gitte

Hemma igen!

Äntligen är jag hemma igen hos mina missar. Det är visserligen bara en vecka jag varit inlagd, men ändå känns det som en väldigt lång tid. De har fått lov att höja insulin-intaget ytterligare, men i 2 dagar har mitt värde legat på 7-8 och det kan man inte klaga på. Jag har också orkat börja cykla på motionscykeln igen och jag fick in en sådan till mitt sjukrum. Nu när jag åkte hem så mådde jag bra i alla fall och med rätt kost och motion så hoppas jag att jag slipper åka till sjukhuset på länge än. Det är tur att njuravdelningen är en så trevlig avdelning. Alla är så glada och hjälpsamma. Nu skall vi ansöka om "promenadsällskap" på kommunen för diabetessköterskan sa att jag har rätt att få sådan hjälp eftersom motionen är så viktig för mig och dessutom ska jag ju fortsätta med att gå i vattengympa 1 gång/vecka samt gå till arbetsterapeuten och "doppa händerna"(man doppar händerna i varmt paraffin och sedan är det handgymnastik) två gånger/vecka.
Så nu har jag ett fullt schema att följa och jag hoppas att jag ska kunna följa den här utstakade linjen så att jag får vara hemma i lugn och ro.

Så nu vill jag tacka så väldigt mycket för alla hälsningarna. Jag har verkligen uppskattat all omsorg om mig!

Press Stop om Sotarmurra

Det går inte... det går inte... *snörvel*... lilla Sotarmurra måste få gå över Regnbågsbron. Farväl, käraste vännen! Och kurr i massor till stackars matte, som gråter i telefonen och måste ta det hemska beslutet. Lyckligtvis är hon inte ensam, hon har en vän hos sig, men vi sörjer ändå och tänder ljus, bränner rökelse och knäpper våra tassar.

Det visade sig vara cancer hon led av. Magen var full av tumör och det fanns ingenting att göra för att rädda hennes liv. Vi har bett hela natten, men ibland hjälper det inte... man måste alltid lyda Skaparkattens vilja, och den här söta missan ville Han kalla hem till sig. Bara Han vet varför. Men änglarna är många omkring hennes gråtande matte!

Imma

En så konstig dag! Och bra. För matte har legat i sängen nästan hela dagen och antingen läst eller sovit, när hon inte gosat med oss katter, förstås. Hon är fortfarande förkyld, medan min förkylning har gått över nu när det inte är någon risk att Philemon får gå ut i snön. Matte tvärvägrar att släppa ut honom - "du är vit och snön är vit, så jag skulle tappa bort dig alldeles" är hennes argument. Philemon fnyser och jamar att eftersom han har svarta öron och svart svans är det inte någon risk, men det köper inte matte. "Snön är djupare än du är hög" förklarar hon och ignorerar att han sätter svansen rakt upp i luften för att visa hur lång den är. Så han förblir inomhus, vilket förstås inte hindrar honom från att sitta och yla vid ytterdörren. När han inte ylar vid källardörren. Eller vid mellandörren. Suck!

Gammelmatte har hämtat sig efter gårdagens slangäventyr lagom när det drar ihop sig till nästa: en kontraströntgen av strupen och magen. Matte suckade när hon hörde det, för då måste man visst dricka någon läskig gucka som skall rinna segt och långsamt ner genom halsen medan de tar bilder... stackars gammelmatte, vad hon måste vara med om! Fast hon är tapper, våran gammelmatte, så det skall säkert gå bra! Hem kommer hon i alla fall inte än, har de sagt på sjukhuset - minst över helgen, troligen ännu längre, blir hon kvar där hon är. Tur att hon trivs så bra på njuravdelningen! Och att matte inte behöver åka dit varje dag, så att vi får ha henne hemma emellanåt... fast det beror visst mest på bensinen i bilen och inte på att hon inte kan slita sig från oss, tyvärr.

En sista, men jamarviktig sak: snälla ni, tänk på Sotarmurra allt vad ni kan! Hennes liv hänger på en skör tråd just nu, berättade hennes matte i telefon... de är på djursjukhuset för att försöka rädda hennes liv. Matte ber hela tiden och vi tar tänt alla böneljusen och bränner rökelse, för matte säger att den slingrande rökelsen är en symbol för hur bönerna stiger upp till Skaparkatten - en vacker tanke mitt i det sorgliga.

Så vill jag lägga till en tvåbening till vår bönelista: Sigges matte har hjärnskakning och mår inte alls bra. Kan ni hjälpa oss att skicka spinnhealing till henne?

Imma

*snörvel* Ursäkta, men jag är lite småförkyld just nu... matte oroar sig för att det beror på att hon inte eldar regelbundet utan värmer upp huset varje kväll istället, men jag har jamat om för henne att det är helt andra saker som förkylt mig. Att behöva se Philemon stå och yla vid ytterdörren för att få matte att släppa ut honom i snön är tillräckligt för att göra mig eländig... och så all snö utanför fönstret, som inte vill försvinna utan envisas med att ligga kvar där ute... och så är ju matte också förkyld, så jag har nog fått ett knippe av hennes basilusker, misstänker jag.

Med gammelmatte är det sisådär, hälsar matte. De har tråcklat ner en lång slang med kamera genom halsen och magen och tarmarna på henne idag och tittat efter om där fanns något som inte borde vara där, men det gjorde det inte. Skönt! Efteråt kräktes gammelmatte alldeles förskräckligt... men vem skulle inte göra det när man haft en läskig slang trädd praktiskt taget rakt genom kroppen på sig?!? *ryser* Så matte fick vara länge på sjukhuset idag till gammelmatte hade återhämtat sig och inte kände sig så ynklig längre... stackars gammelmatte, jag förstår precis hur det måste ha varit! Egentligen borde vi katter ha varit där och tagit tass om henne, spunnit för henne och fått henne att känna sig trygg... varför får man inte ta in katter på människosjukhus egentligen?!? Så många som vi klosterkatter är kunde vi ha fått hela avdelningen att må mycket bättre, det är jag övertygad om!

I övrigt händer här ingenting alls. När matte inte är på sjukhuset hos gammelmatte, är hon hemma och eldar och sköter huset och tar hand om oss katter... och vi tar förstås tass om henne, så att hon inte skall bli trött eller ledsen.

Medan jag ändå sitter här och tassar, vill jag skicka spinnhealing och kurrliga hälsningar till alla sjuklingar där ute: Wikkis människor, Sippos och Tindras husse Peter, Charlotte Therese, Michelle och alla ni andra tvåbeningar som inte mår bra. Ta tass om er! Vi tänker på er, skall ni veta.

Missinassen

Sådana röriga, och ledsamma dagar, vi haft! Först blev Sippos och Tindras husse jamarsjuk och fick åka jambulans till sitt sjukhus, och vi var så oroliga att vi vred både tassar och händer här hemma. Sedan blir matte sjuk i migrän, och jag fick ägna mig åt att ta tass om henne i ett dygn. Och lagom när hon kommer ur sängen, blir gammelmatte så sjuk att matte måste skjutsa henne till sjukhuset i Skövde trots att det snöade så häftigt ute att man inte såg tassen framför sig. Jama om att vi katter satt här hemma i fönstren och oroade oss! Vi såg ju hur hemskt vädret var där ute, och det tog en kattiljon timmar innan matte kom tillbaka hem och berättade att gammelmatte lagts in på njuravdelningen igen. "Tänk, hon fick vara hemma i nästan två månader den här gången" sa matte och försökte låta optimistisk. Så sa hon att gammelmatte inte är farligt sjuk den här gången, utan att det "bara" handlar om att sockret är för högt och att hon har ont i lungorna när hon andas. "Hon kommer nog hem om några dagar, skall ni se" tröstade hon oss - särskilt Rafael, som blev förtvivlad. Vi älskar gammelmatte allihopa, men för Rafael är hon alldeles speciellt viktig... där ligger matte i lä, vilket inte vill säga lite eftersom matte är lite av en katt-magnet.

Hur som helst kunde vi jama om för matte att medan hon hade varit borta, hade vedkillen kommit hit och lastat av en massa ved. "Ja, jag såg det" sa matte förtjust "så nu skall jag ta in flera korgar och elda huset varmt och skönt". Och sedan bar hon ved, medan Majsan stod i dörröppningen till källaren och hejade på... ingen av husisarna är dum nog att gå ut i det här vädret, och Philemon fick inte gå ner i källaren, så matte behövde inte vara rädd för rymningar ut i vintermörkret. Under tiden hon bar, visslade matte på Glenn Miller-låtar... hm, undrar just vad det betydde?

Nåjam, nu skall det väl bli lite lugnare här hemma några dagar i alla fall. Gammelmatte har det bra på sjukhuset, Sippos husse har fått komma hem igen (vilket vi hoppas beror på att han mår bättre nu) och matte har inte längre ont i huvudet. Bara det kunde sluta snöa också!

PS. Vad är det med matte och hennes fotograferande, egentligen? I söndags var hon på skällis-utställning i Karlskoga, och när hon kom hem hittade jag den här bilden i kameran. Jam menar, kolla jyckens min! Kan inte matte ta annat än knasiga bilder på djur?!? DS.

Jycken heter Dorika och är en italiensk vinthund

Matte rapporterar

I kväll har Imma placerat mig här vid datorn för att rapportera om mitt besök på NERK:s tvåcerts internationella kattutställning i Örebro... så det är väl bäst att jag gör det. Men innan jag går in på utställningspratet, skall jag visa bevis för att jag faktiskt hittade en VIT PÄLSMUS i en av montrarna (*viskar* faktum är att jag köpte två, men den andra har jag gömt för att ta fram någon annan gång) och presentade Imma den så fort jag kom hem:

... och efter 5 minuter såg den ut så här

Ja, då var det rapporten, då *ler stort*.

Som lovat styrde jag omedelbart stegen till Örebro katthems monter, där jag strålade samman med Wikkis tvåbeningar och fick veta att Max' och Måns' husse hade anlänt strax innan. Efter en kort stund dök han också upp vid montern, och så kom Zoeys och Tellys matte (som ropade in bädd nr. 7 - tyvärr har de ingen blogg, än i varje fall), och strax efter var också blogghjälpen med sambo på plats.

Här syns montern lite på håll

Så snart alla hade lyckats samla ihop sig (vilket tog en stund, men vi hade så trevligt under tiden att det absolut inte gjorde något) gick vi upp till restaurangen och lunchade tillsammans. Där träffade vi förresten Janssons, Pejsts och krokodillan Bettys matte också. Och där vidtog - som alltid på våra bloggträffar - ett fasligt bubbel om allt möjligt *skrattar*. Ett par av de samtalsämnen jag deltog i var valutahandel, moralen kring insider-affärer, bilar som går sönder och trafikincidenter... ja, och så pratades det katter, byggande av katthem (gissa vilket!), hittekattsband och andra viktigheter, förstås!

När vi alla var mätta och började bli trötta i huvudena av allt surr, bröt vi upp och gick ner i hallen igen. Några skulle handla, andra titta på katterna (det var ju trots allt utställning) och själv skulle jag lämna över kattbäddarna till de som ropat in dem. Nu när det är gjort, kan jag förresten avslöja att det ligger med både godis och leksaker i påsarna/paketen (de sistnämnda är skänkta av Wikki - stort tack för dem!) också... *ler stort*

Och sedan var det dags för mig att titta på katter. Jag hade glömt att ta allergi-medicin innan jag åkte hemifrån, men stötte på en vänlig själ som hade och bjöd... och det var nog tur, så många underbara gosnosar som jag träffade på under min vandring mellan bur-raderna! Tyvärr är jag inte någon vidare fotograf - Imma jamar att det är TUR att jag inte sysslar med raspresentationer - så det här är lite av resultaten:

Cool Sphynx-kille som inte litade på att jag stängt av blixten

Två ihoptrasslade Cornish Rexar

Ja, vad tror ni? Cornish Rex eller Sphynx?

En söt liten lockig LaPerm

En LaPerm till - visst har den en härlig uppsyn?!?

Bengal i närbild

En ännu närmare titt på samma Bengal

Antingen är detta en Bengal eller en Ocicat... fantastisk päls
har den i alla fall, och visst är burgolvet passande klätt?!?

Det här tror jag är en Ocicat

Sist, men inte minst, en vacker Sibirisk katt som var så sällskaps-
sjuk att den försökte bryta sig ur buren för att nå mig

Två alldeles "nya" raser presenterades på den här utställningen: LaPerm och Neva Masquerade, men den sistnämnda (som är en maskad variant av Sibirisk katt) lyckades jag tyvärr inte hitta i vimlet. Nåja, det blir fler tillfällen, för den verkar öka i popularitet. Och LaPerm var ljuvlig! Jag är ju, som ni vet, lite svag för lockiga katter...

Tiden fullständigt rinner iväg sådana här dagar, så det blev snart dags att krama om mina vänner och säga adjö för den här gången. Innan jag lämnade Conventum tog jag dock en vända till alla foderförsäljarna och tiggde till mig provpåsar - de med vanligt foder fick katthemmet, de med Lightfoder tog jag hem till husisarna och de som kallades "sensitive" bestämde jag mig för att ge Philemon. Imma får ju tyvärr inte äta något annat än sitt speciella njurfoder... men å andra sidan fick hon sin vita pälsmus, den enda leksak jag köpte idag.

Innan jag lämnade Örebro försökte jag hälsa på Linnsen, Frank och Lurrvar med tvåbeningar, men de var inte hemma - så det får bli en annan gång. Örebro ligger ju inte alltför långt borta, lyckligtvis! Hem därifrån tog nästan exakt en timme, och sedan har det kalasats på foder och godis, lekts och gosats. Borta bra - men hemmakatterna är alltid, alltid bäst!




Den mystiska katten? Det är en blåsköldpaddad Cornish Rex-hona som föddes naken och aldrig utvecklade någon behåring. "Det är ingen som vill ha henne, så vi behåller henne" sa utställaren... och tänk, jag som tyckte att hon var fantastiskt fin! Dags för det gamla vanliga mantrat igen: "Jag skall inte ha fler katter, jag skall inte ha fler katter, jag skall inte ha fler katter..."

Imma

Idag är jag lite stött... för när jag försökte övervaka mattes donande med de paket som skall resa med posten påstod hon att jag VAR I VÄGEN! Och så sa hon något om att katter och lim inte går ihop... eller i alla fall att päls och lim inte är någon bra kombination. Så hon PUTTADE BORT MIG! *fnys* Som om hon inte ens reflekterade över att jag har ansvaret för att kattbäddarna kommer iväg till rätt ägare...?

Nåjam, nu är i alla fall två av de tre paketen postade och det tredje far iväg så snart vi har fått adressen till de tre katter som skall ha det. Vi hade glömt att be dem om adressen! *fnittrar* Så jam fick mejla och fråga, och förhoppningsvis kan vi posta deras paket också idag eller allra senast i morgon bitti.

Tyvärr verkar det luta åt att matte får åka ensam till Örebro i morgon, för gammelmatte är inte frisk än. Jag skall dock se till att hon har resten av bäddarna med sig och pengar till inträde - och tänk, en av kattbäddsvinnarna har skickat en slant som matte skall köpa godis till oss för på utställningen! *kurrar* Tack så jamarmycket!