Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 31 juli 2012

Imma

Ibland är matte envisare än... ja, en katt vid ett råtthål. Det har varit väldigt omväxlande väder idag med ömsom sol, ömsom ösregn, men tror ni att matte lät sig hindras av regnandet? Nej då, hade hon bestämt sig för att klippa gräset så hade hon... och klippte gjorde hon, med avbrott för regnskurar då hon parkerade gräsätar-monstret under verandan och sig själv under ett av äppleträden tills det slutade. Då var hon genast igång igen... och på bara några timmar hade hon klippt allt gräs i hela trädgården. Och nu regnar det igen.

Tror att det blir en lugn kväll. Han som skulle laga tvättmaskinen kom inte, så matte tänker trösta sig med att för en gångs skull titta på TV istället för att vara flitig. Philemon är förstås besviken, men vad spelar det för roll om reparatören kommer idag eller i morgon?

Jag vet att tvåbeningarna vill ha sommar så länge som möjligt, men själv är jag glad att söm-estrarna är över... Gustav, Nea och Puma bloggar igen! *kurrar lyckligt* Men varför tassar inte Mistor Helmer i sin blogg? Det står ju på Catbook att han mår bra igen...

måndag 30 juli 2012

Philemon

Igår ledsnade jau nästan ihjäl... matte blev liggande i migrän hele dan å hele natten, å de gjorde förstås Imma själaglad, för hon älskar å ligga breve matte å souva. Men idau vart de desto roligare! Jamartidigt knackade de på dörren å när gammelmatte öppnade, kom en bekant tvåubening invacklande, kraxade som ena kråka å föll ihopa i soffahörnet. Vi klosterkatter haur ju tystnadsplikt så jau kan ente avslöja vim de va... *fniss*... men hon behövde hjälp av mattarna som fick ordna te me honung å halsmedusin åt hinne. Som hon lät! Värre än di dära gråsvarta tjockisarna te fjäderkotletter som hälsar pau här imellanåt. Matte berättade efteråt att de berodde pau att tvåubeningen varit i Göteborg å festat me en amrikan som sjunger rockmusik, å nu var hon pau väg him te sina katter igen. Nåjam, så småninga åkte hon vidare å så sov vi en litta stunn te, innan matte gick upp å bistämde saj för å klippa gräs. Jam, ente inomhus, förståsens! Hon klippte gräse utanför pau baksidan av huse, å jau höll minsann koll från kattagårn hela tiden!

Sen blev de roligt igen, kan ni tänka - en tassverkare kom hit för å titta på tvättmaskinen. Den vill ente arbeta, så matte e alldeles förtvivlad för hon har massor av tvätt att göra vid... men tassverkarn måste komma tebaka igen i morgon med andra verktyg, så jau har ännu mera spinnande att se fram emot. En bra dag! Synd bara att matte klarade av å laga telefonen själv... de hade väl vart trevligt me en tassverkare till? Jam minsann, telefonen tåler ente vid att Åskar kommer på besök te oss... de e andra gången den går isönder när Åskar är här.

lördag 28 juli 2012

Matte

Imma har påjamat att det nog finns en eller annan bloggläsare som vill veta mer om gammelmattes och min kortresa med gosande av hundvalpar och kattungar, så hon har tvingat mig att sätta mig här för att blogga om detta.

Vi tvåbeningar har alltså unnat oss en kort, men mycket trevlig semester till goda vänner - först åkte vi till Västerås och träffade personerna bakom uppfödningen Nattsmygarn, d.v.s. mor Marie-Ann och dotter Michelle, och dagen efter fortsatte vi till Landet, där Wikkis Stora matte väntade med god lunch m.m.

Hos Michelle bor just nu avelshanen Shiro och avelshonorna Vera och Moon, alla tre Cornish Rex, samt Moons lille son Escapades. Där bor också hundarna Belle (Italiensk Vinthund) och Kita (Cirneco dell Etna) samt Belles sex valpar. Ni förstår att det blev mycket gos!


Belle med valparna: tre flickor och tre pojkar


Kita sover

Vi åt lunch, tog hundpromenader, pratade och hade det mysigt hela dagen, och framåt kvällen drog vi oss över till Marie-Ann, där italienska vinthunden Lena bor tillsammans med Cornish Rexarna Hildur och Ghia (som är kastrater) samt Ashton som i fredags fick två små söta ungar. Hon har också måst kastreras, eftersom hennes förlossning blev för svår... två ungar dog, den ena inuti henne, och de tvingades operera ut den för att rädda hennes liv. Nu har hon dock återhämtat sig rätt bra, och Lena - som själv varit mamma flera gånger - hjälper henne systerligt med skötseln om de små.

Ja, Lena känner ni ju sedan tidigare - det var hon som kanske skulle blivit sommarhund hos oss, men som sedan behövdes just för att hjälpa Ashton. Så nu får vi se hur det blir... kanske behöver vi inte rycka in, utan Lena kan stanna hos Marie-Ann tills Kita blivit lite lugnare (hon är i tonåren och minst lika stökig som en mänsklig dito)... hihi!


Hildur poserar

Hos Marie-Ann åt vi en mycket god middag, fikade och pratade - samt gosade katt och hund. Småttingarna rörde vi förstås inte, de är alldeles för små och att hålla på med dem skulle stressa mamma Ashton. Men beundrat dem har vi förstås gjort! Och jag är särskilt fascinerad över den lilla honan... hon är nämligen nästan helt svart, men har vita tassar (med svarta trampdynor!), en mycket ovanlig teckning. Hannen är helt vit, precis som sin far Shiro. Hos Marie-Ann tillbringade vi också en vilsam natt, unnade oss att sova ut under morgontimmarna och åt en sen frukost innan vi tog adjö och åkte vidare till de sörmländska bondebygderna.

Utanför Eskilstuna, i ett paradis som heter Jäder, bor nämligen Wikkis Stora matte Inger med make och katten Tanja. Dit kom vi vid lunchtid, besökte Jäders vackra kyrka (som är vägkyrka denna sommar - så har ni vägarna förbi, borde ni verkligen besöka den!) och åt en mycket god lunch hemma hos Inger, där vi sedan tillbringade eftermiddagen med att prata, fika, gosa med Tanja och promenera i skogsbrynet. Trots att Inger har varit ute och plockat kantareller många gånger i sommar, hittade vi ytterligare uppåt tre liter på bara en kort promenad på cirka 20-30 minuter... och dem fick vi med oss hem, tillsammans med fryst svamp, rosa äpplemos och massor av himmelskt god flädersaft! Gissa om gammelmatte och jag suger i oss mängder av saft nu?!? *slickar mig om munnen*

Tyvärr kunde vi inte stanna hur länge som helst hos Inger, fast vi hade velat - våra egna missar behövde få hem oss. Vid 18-tiden blev vi tvungna att ta adjö och bilade hem via Eskilstuna, Arboga och Örebro. Det var så varmt att vi fick ha sidofönstren nervevade för att orka med... puh!

Jag är ledsen att jag inte kan visa bilder från Landet, men kamera-batteriet dog redan vid kyrkan... men å andra sidan, ger det mig anledning att åka tillbaka fler gånger! Som om det inte fanns gott om orsaker ändå, så mysigt som det är på Landet...

fredag 27 juli 2012

Imma

Jahajam, då har man tömt mattes kamera och gått igenom bilderna noggrant. Inte för att det var någon höjdare, för där fanns hur mycket bilder som helst av den här sorten:


Små skällisar blir snart stora skällisar... *ryser*

De bilderna är tagna hemma hos Michelle, som är den ena halvan av Nattsmygarns kennel och katteri, med andra ord min uppfödare. Fast när jag föddes var Michelle också mer eller mindre unge, vill jag minnas... jam, så gammal är jag!

Sedan blev det något lite bättre med bilder av den här sorten:


Mamma Moon med lillkillen Escapades


Mamma Ashton med sina en vecka gamla ungar


Småttingarna heter Flying Solo och Felicité

Och nu fundilerar jag på hur en brun (choklad) mamma kan få en helt vit och en nästan helt svart (med vita tassar, men svarta trampdynor) unge? Det måste ha att göra med att Skaparkatten har humor! *fniss*

Apropå det, så undrar jag om det finns någon där ute, som inte redan har katt, men som kan tänka sig att ta emot en Cornish Rex (som ensamkatt) för resten av livet? Det måste vara en tvåbening som har gott om tålamod och massor av kärlek, och som förstår att en katt också kan komma snett i tillvaron! Två rexar söker sådana hem: Moon (som ni ser på bilden med den ensamma kattungen) fick tyvärr en stroke efter att ha fött Escapades och behöver en tvåbening som kan hantera en katt som inte längre klarar stress, höga ljud och andra djur omkring sig (inte barn heller), och den vuxne hannen Chiro skall pensioneras från sitt liv som avelshanne och behöver få vara hos någon som förstår att det tar tid för honom att sluta vara fertil "i huvudet" fast han blir kastrerad nu i veckan. Han är därför dominant (ranghög) och behöver få rå om sin tvåbening på egna tassar. Båda katterna är underbart keliga, sociala och vill vara nära sin tvåbening, och de har goda chanser att bli gamla trogna livskamrater med rätt tvåbening!


Chiro - eller Damon, som han egentligen heter

tisdag 24 juli 2012

Imma

Som ni vet, är vår viktigaste uppgift som klosterkatter att be till Skaparkatten för katter (och andra) i nöd. Och just nu har vi många att be för... vår tvåbenta vän Vendelas katt Tufsi har varit magsjuk i flera veckor och är äntligen på bättringsvägen, min uppfödares katt Ashton och hennes två nästan nyfödda ungar har haft det jobbigt och idag fick vi veta att Lurrvar har problem med urinvägarna... och eftersom han, precis som jag, har svaga njurar är det extra bekymmersamt. Så vi hinner inte göra så mycket annat än hålla tassarna knäppta och sända intensiva mängder spinnhealing hela dagarna. Det är därför vi inte bloggar så mycket just nu, om ni undrar.

En glad nyhet (för oss i alla fall): Vi har, tack vare Sippo hittat till Gummans blogg, som vi nu kommer att följa med stort intresse. Hon verkar vara en mycket trevlig (och vacker, tycker Majsan - hihi!) dam i sina bästa år.

söndag 22 juli 2012

Imma

Något regn har vi inte fått, men det blåser rätt mycket ute... och förresten är matte slö idag, så jag har fått sitta hos henne nästan (men bara nästan) så mycket jag vill. Det där lilla sista som jag inte har fått än, skall jag ta igen nu i kväll - för matte tänker ta ett sådant där långt bad, då hon ligger och läser en bra bok medan hon blir genomblöt över hela kroppen, och då tänker jag vara hos henne. Jag älskar när matte badar, för hon ligger i karet medan hon fyller på vatten och då kan jag ligga ovanpå henne ända tills vattnet når mina tassar... och dit vågar ingen av de andra katterna, så den lilla glädjen får jag ha helt för mig själv! *nöjd*

Som ni ser, har matte lekt med vår blogg-design igen. Hon tyckte att det var dags att byta, sa hon, och så berättade hon att det börjar bli skördedags på åkrarna så det passade bra med en bild på korn. Fast jag ser då inga korn, bara stickigt gräs! Nåjam, det där med design är inte riktigt min sak, så jag låter henne hållas.

Har inte lyckats få matte att tömma kameran än, men fortsätter att jama på henne om det...

lördag 21 juli 2012

Imma

I kväll har gammelmatte bjudit oss på rökt sik, som matte köpte i fiskboden i Sjötorp. Den är fiskad här i Vänern, må ni tro, så den var förstås extra smaskig! *slickar morrhåren* Fast jag tror att vi måste skicka en bit till Nea och Simba för de svälter just nu... stackars, stackars Nea lider alldeles extra mycket av torris-bristen, medan Simba tappert försöker nöja sig med blötmat. Nog kommer lite rökt sik att göra dem gott, eller vad tror ni?

Annars är inte mattarna precis kattorienterade just nu... så fort solen skiner, sticker de iväg på något de kallar "endagssemester". Idag åkte de ända bort till ett annat land - Värmland, hette det visst - och blev borta ända till kvällen! Vad säger du, matte? Ligger Värmland sex kilometer härifrån? Hmmmmm... tro det, den som vill. Nåjam, borta hela dagen var de som jamat, och det skulle inte förvåna mig om de sticker iväg i morgon igen, ifall solen skiner. Så ni får förlåta om jag önskar mig regn i morgon... jam menar, om jag inte får ligga i mattes famn med jämna mellanrum blir jag gosmässigt utarmad! Och det är lika farligt som svält, faktiskt. Fråga Max och Måns vad som händer när goskontot blir tomt, så får ni höra!

Som ni vet, brukar jag alltid gå igenom mattes kamera när hon kommit hem från en resa - och den här gången hittade jag bilder på något så mystiskt, att jag funderar på att göra en frågetävling för er om det... *fniss*

fredag 20 juli 2012

(vice) Matte om Sagge

Mina försök att få Sagge att sluta bitas börjar ge resultat, vilket gläder mig mycket. Nästan varje dag stänger jag in Philemon och Imma i vardagsrummet, släpper lös Sagge i resten av bostaden (min halva av huset) och låter honom vara med mig i ett par timmar medan jag sysslar med lite av varje - städar, packar diskmaskinen, gör ren sandlådorna, löser korsord, sitter vid laptopen och skriver o.s.v. Hela tiden pratar jag med honom och och stryker honom över huvudet och ryggen när han kommer nära, och ibland bjuder jag på (nyttigt) godis som han tar så fint ur fingrarna på mig. Han får massor av beröm, glada tillrop och kel - utom när han gör ansatser att bita eller klösa, då jag istället drar undan händerna och bestämt säger "nej" samt påminner honom om att "du vet att i det här huset biter vi inte varandra". Blir han påstridig får han en lätt knäpp på nosen eller att jag föser undan honom... och sedan väntar jag till han kommer och är kelig (vilket aldrig brukar dröja mer än några minuter). Och tänk, idag vågade gammelmatte sitta med vid köksbordet och dricka te och lösa korsord en lång stund utan att vara rädd att bli biten! Det är egentligen inte Sagge hon är rädd för, utan detta att hon blöder så väldigt lätt... hon äter ju Waran sedan hon fick den där hjärtinfarkten förra sommaren, och hennes hud spricker vid minsta rispa, så hon går nästan ständigt med plåster, bandage och bitar av kirurgtejp här och var. Dessutom är hon långt ifrån lika snabb på att reagera och dra undan händerna som jag är... det är därför jag sköter omsorgen om Sagge, och det är min förhoppning att hans husse skall vilja fortsätta träna den här underbare Mästerkatten när de flyttat hem till sig igen.

Idag har Sagge hjälpt mig att kolla om det finns skåpsmonster i de flesta skåpen i köket (i alla fall de han når - hihi!) och till vår glädje är huset monsterfritt. Dessutom har vi packat ur och packat i diskmaskinen, kontrollerat att fjäderkotletterna får mat (jag ute vid mat-stationerna och han inifrån kattgården) och löst korsord.

Gissa en rödvit kille som gillar att pussas? *ler stort* Ordet "puss" förstår han mycket väl, och så sticker han fram nosen och jag plutar med munnen... puss, puss!

torsdag 19 juli 2012

Philemon

Idau måste jau börja me å kattulera Tanja som fyller 12 aur - vi e pau väg te festen hos hinne, men först måste jau få berätta om vau som hände maj häromdaun...

Ni förstår, mattarna håller te rätt mycke pau verandan di hära daugarna, eftersom solen skiner sau skönt. Matte klyddar me farg å maular ena soffa å gammelmatte dricker kaffi. Å mitt i allt detta bestämde di saj för att jau skulle få gåu ut, jau me - men ente fri som en katt skau, utan me sele å koppel! Kan ni tänka er?!? Jau, en fri själ, bunden i ett koppel! *fnyser* Jau visste från redia början att detta skulle ALDRIG gåu bra å de gjorde de ente heller... så fort jau fick pau maj selen, slutade benen å fungera.


Va hinde?!?


Ente ens pau bordet fungerar benen...


De måste vau fel på detta snöret!


Gammelmatte kunde ente hjälpa maj, hiller


Bäst å låtsas som ingenting *börjar tvätta maj*

Medan jau låg där pau bordet å funderade, kom jau fram te att de måste vau såu här: selen tryckte pau något vis pau min ryggarad så denne blev intryckt, å då kunne jau ente använda tassarna. För bevisligen kan jau ju både gå, hoppa å springa utan sele. Visst? Men matte bara skrattade åt maj å sa att "så där gör nästan alla katter i början" *fnys*. Hursomjam lyckades jau maka selen i sidaleds lite senare, å tänk, då fungerade benen igen! Istället hände något annat mystiskt... när jau försökte springa, fastnade jau i luften å sloug en volt. Vau det elektriskt i kopplet? Man kom bara en litta bit, så tog de tvärstopp! Mycket märkligt, de måste jau jama.

Naj, nu ska vi iväg te Tanjas fest. Vi ses där!

Imma tillägger:

Tusen tack, kära vänner, för att ni kom på min födelsedagsfest igår kväll! Det gladde mig mycket att ni tyckte om de färska räkorna och den rökta siken som matte hade köpt, och all krongrädden är slut... *fniss* Hoppas att ni hade trevligt?

Matte: Vi har, som ni ser, problem med programmeringen av bloggen... måste grunna på vad som hänt. Hoppas ni förstår bildtexterna ändå!

söndag 15 juli 2012

Gammelmatte Gitte har ordet!

Idag har jag lånat bloggen för matte ligger i migrän och jag vill berätta lite om alla mina sötnosar. De två jätteskygga katterna, Assar och Sixten, har vuxit till sig ordentligt. Assar kommer bara fram till mig då jag sitter på toaletten. Han anser mig nog mindre farlig då, och när jag lägger upp blötmat åt dem på kvällen, men vid de tillfällena får jag klappa honom och han ligger vid mina fötter i sängen på natten, men Sixten har blivit en riktig "kelpropp!" Han blir aldrig mätt på gos. Man kan hålla på i timmar och han spinner och kärleksnafsar. Han biter aldrig, men håller kvar min hand med munnen och fortsätter jag då gosa så slickar han min hand.

Här nedan ser vi Assar till vänster och Sixten till höger.



Sedan är det Jenny och Majsan som också vill vara med och sova nära mig (ibland blir det väldigt nära).


och sist, men absolut inte minst är det Rafael som alltid ligger vid min kudde och som jag ska hålla om när vi sover. Han har vuxit sig riktigt stor och det är dags att raka honom igen för nu är han ett litet pälsmonster.

Jag kan tala om att det blir både trångt och varmt i min säng och det är tur att den är 90 cm bred och över två meter lång för annars skulle vi inte få plats i den allihop. Det är också tur att jag har andningsmask på mig för annars skulle jag säkert vakna med massor av katthår i munnen. De har vant sig vid masken, så det är inga problem med att ha den nattetid.

Jag måste också skaffa ett utdragbart bord till mitt tangentbord för jag har alltid Jenny och Majsan mellan mig och skärmen, men det frågar jag mina pojkar om så ordnar de till det.

Ja så har ni hört en del om alla mina fina kissar.

lördag 14 juli 2012

Majsan

Det märks att det är "Caturday" idag... vi känner oss slöa lite till katts och ligger på olika ställen och mediterar. Har suttit en del i trappfönstret och spanat efter mattarna, men de har inte synts till i trädgården... jo, matte tog bilen och åkte iväg en stund, men hon var snart tillbaka och gick in till sig. Kanske är tvåbeningarna lika trötta som vi katter? Och trots att vi hade ett så rejält åskväder häromdagen, är luften fortfarande kvalmig och tung... Assar jamar att det ger honom ont i pälsen, och Jenny och Sixten har smågruffats bara för att de vill ha samma liggplats (högst upp i klätterträdet).

Nu hör jag matte prata med Philemon i källaren - då är hon i tvättstugan, på andra sidan våran källardörr. Jam, vi har en väldigt stor källare med åtta rum och den är delad på mitten med en stängd dörr så att vi katter skall kunna gå fritt utan att störa varandra. Och Philemon gnäller... ehrm, jamar, som vanligt mest hela tiden. Skåningar tycks aldrig vara nöjda med tillvaron! Jag hör honom i kattgården också, ständigt jamande... matte säger att han är "pratsam" och att vi också jamar mest hela tiden, men att vi inte låter lika högt utan är mer "hesa". Jam, undra på det! Man är väl alldeles sönderriven i halsen av allt konstigt man har fått äta för att överleva som utekatt innan man kom till katthemmet... fast våran vet, Olle, har undersökt mig i halsen och säger att den ser bra ut. Matte var lite orolig, nämligen, därför att jag "låter" när jag andas - skall hon säga, som själv snarkar om hon inte använder sin sovmaskin! *fnyser*

fredag 13 juli 2012

Matte

Den soliga söndagen den 12 juli 1998 hade mina föräldrar och jag picknick ute på Djurö i Stockholms skärgård. Mamma (gammelmatte) hade köpt en veckotidning vars stora huvudartikel var "Det finns en katt för alla"... och efter att ha läst den, visade hon mig på ett foto av en lockig, svart, fladdermusliknande varelse och sa "titta Kicki, den här katten kan man tydligen klara fast man är allergiker". Jag tittade på bilden och tänkte "ja, det är ju en katt i alla fall"...

Dagen efter, på min lunch, ringde jag SVERAK och frågade om den där rasen, Cornish Rex. De gav mig telefonnumret till rasklubben ArtDeCo:s ordförande Marie-Ann Strand och på kvällen ringde jag henne hemifrån. Vi pratade nog i nästan två timmar... och hela tiden hörde jag en katt jama högljutt i bakgrunden... det var Decima som en halvtimme efter vårt telefonsamtal började föda fram fem ljuvliga rexungar, varav Imma var nummer två och Aragorn nummer tre i kullen.

Marie-Ann hade givit mig telefonnumret till en tjej i Stockholm som hade rexar och som gärna lät mig testa min allergi på dem. Henne spenderade jag tre timmar hos, och efteråt svävade jag som på moln - jag hade inte blivit allergisk! Samma kväll ringde jag Marie-Ann igen och bokade en hane, och jag bad henne att välja en som var trygg eftersom han skulle bli ensam hemma om dagarna (jag arbetade heltid). "Var inte orolig" svarade hon "den här är trygg så det räcker för hela kullen".

När ungarna var åtta veckor gamla, åkte jag och besökte dem i Kolbäck. Det blev en underbar eftermiddag - jag låg på golvet och lät ungarna klättra och klänga på mig hur mycket de ville. Och rexar är rexar - de älskar människor!

Aragorn var förstås ljuvlig... men den som verkligen sökte mitt sällskap var en liten söt blåsköldpadda. "Hon är tingad" förklarade Marie-Ann. "Hon skall bli avelshona".

Två veckor senare togs det här fotot av hela kullen, med Aragorn och Imma längst till vänster:

Det var ungefär samtidigt med det, som Marie-Ann ringde upp mig och frågade om jag kunde tänka mig att ta två kattungar istället för en. "Det har jag inte råd med" svarade jag ledset. "Du får henne" sa Marie-Ann. "De som skulle ta henne har bestämt sig för att vänta på nästa kull". Vilken katt det var? Den lilla blåsköldpaddan! Hon hade visat sig vara polydaktyl, d.v.s. ha för många tår på bakfötterna, och sådana får inte användas i avel...

Den 26 september 1998, när Aragorn och Imma var 13 veckor gamla, flyttade de in i mitt hem och gjorde såväl det som mitt hjärta till sitt revir. Jag älskade dem från första stund, men bävade också för ansvaret... skulle jag ensam ta tillräckligt väl hand om dessa småttingar?!? Jag som knappt hade någon kattvana!

Men de lärde mig, och Skaparkatten höll sin tass över oss, och åren gick. Fantastiska år, som snabbt fick mig att glömma hur det varit att leva utan katt. Aragorn och Imma blev min familj, mina barn, mina livskamrater... och ni som följt vårt bloggande (som startade hösten 2003) vet hur mycket roligt vi haft tillsammans!

Aragorn blev 11 år - han dog på sin födelsedag (d.v.s. idag för tre år sedan) 2009 av njurkollaps. Det sliter fortfarande i hjärtat, och jag kommer aldrig att glömma honom för han var en underbar, underbar, underbar katt! I samma veva upptäcktes det att Immas njurvärden var på tok för höga, vilket fick mig att inse att alltsammans var mitt fel - jag hade gett dem billiga torrfoder med för hög salthalt. Fr.o.m. den dagen kommer ingenting annat än Royal Canin in i detta hem, Imma sattes på sträng njurdiet och testas sedan dess en gång i halvåret med goda resultat. Gud vare tack att jag fick rätta till mitt misstag åtminstone med henne! Ord kan inte beskriva hur lycklig jag är över det...

Idag fyller Imma, eller S*Nattsmygarn Imma Lolita Pop som hon egentligen heter, 14 år. Cornish Rexar blir sällan lika gamla som t.ex. huskatter, även om det givetvis finns undantag (jag känner t.ex. en vacker röd kille i Motala som heter Charlie och som är 16 år!) och hon är mitt centrum i livet, luften jag andas, min vackerunge:

Grattis, min pälskling, på din stora dag!!!

PS. Ända sedan 1998 har Marie-Ann och jag varit goda vänner, och numera är jag vän också med hennes dotter Michelle och maken Håkan. Och jag kommer aldrig mer att vilja leva utan minst en Cornish Rex intill mig... de är underbara katter!

Kullsyskonen då, vad hände med dem? Lollipop (den rödvita hanen) blev avelshane i Skåne, och Lambada (svartsköldpaddan) blev avelshona i Stockholm samt sopade banan med sina konkurrenter på varenda utställning hon deltog i. Den enda jag inte vet något om är Lirico, den andre svarte hanen... Marie-Ann tappade kontakten med de som köpte honom, synd nog.

Tidningen har jag kvar! DS.

torsdag 12 juli 2012

Imma

Jag betänkte nog inte riktigt konsekvenserna av att sända ut matte att klippa gräs igår... för hon kom inte in förrän framåt sena kvällen och då hade hon klippt precis hela trädgården OCH trimmat slänten (som är längre än huset), vattnat alla odlingarna och pysslat om dem, beskurit en buske, rensat ogräs och grävt fram saker hon inte visste att hon hade i trädgårdsskjulet. När hon äntligen kom in, doftade hon allt möjligt och var dyvåt av svett... så gammelmatte fick laga middagen, för matte orkade inte resa sig förrän hon hade legat framför fläkten en lång stund (den står riktad mot vår säng). Ojojoj!

Idag mår hon bättre, kanske för att Åskar har varit på besök och vi dessutom haft rejält med regn? Hon har gruffat mycket om det där att alla andra fått regn och åska, medan vi haft något slags kvalmigt halvmulet ingentingväder i över en veckas tid... och apropå Åskar, så måste jag jama att den där Sagge är en tuffing. Han brydde sig inte det minsta om vare sig blixtarna, dundret eller ösregnet, utan var ute i kattgården ändå och grälade på fjäderkotletterna som gömde sig i träden istället för att komma till katt-TV-stationen och äta. Själv gömde jag mig i gammelmattes famn... *nodrodnad*

Nu går vi i väntans tider här i klostret, för hemma hos min uppfödare föds det små Cornish Rexar idag! Det är Ashton som hittills fått tre ungar och troligen kommer att få två till... kurr, det är så spinnande att jag skulle bli lockig om jag inte redan var det! Om ni skulle vara nyfikna, kan ni hålla utkik efter bilder här, och där finns också bilder på lilla rexungen Escapades och fem hundvalpar! De är av rasen Italiensk Vinthund, ni vet, en sådan där som skällisen vi kanske skulle ta tass om senare i sommar... fast nu vet vi inte hur det blir, för hon är extramamma åt valparna och det är bra, för valparnas mamma är förstagångsföderska.

Jo, hör ni... i morgon fyller jag 14 år, men vi får nog skjuta upp festen till matte får sin pension för jag har ingenting att bjuda gästerna på. Å andra sidan ger det er lite mer tid att förbereda er! *fniss* För ni kommer väl?

onsdag 11 juli 2012

Imma

Idag har jag fått jobba jamarhårt med att trösta matte, som varit deppigare än vanligt. Det finns en sak som skrämmer henne, nämligen... att vara utan pengar till mat åt oss katter och rätt sorts mat för gammelmatte. Och nu är det rätt många dagar kvar till pensionen *räknar på klorna* som vi måste klara, säger matte. Hon tror att hon är en dålig matte om vi inte får det allra bästa hela tiden... men jag har jamat att det inte är sådant som räknas, utan att hon försöker sitt bästa. Och det gör hon ju alltid!

Sedan blev matte ännu ledsnare när det visade sig att vi inte kan få någon kattvakt så att hon och gammelmatte kan resa till Skåne som de hade tänkt. Men då blev jag tvungen att jama ifrån på skarpen, för hur var det nu med att lita på Skaparkatten (Gud)? Om det är meningen att det skall bli någon resa, så blir det en resa, förklarade jag så kattagogiskt jag kunde... då hittar vi någon som kan tänka sig att bo här hos oss de där fem dagarna och ta väl tass... förlåt, hand om sju katter (inklusive deras sandlådor). Sagge behöver kattvakten inte oroa sig för, för hans husse ordnar permission de dagarna och tar hem grabben till deras revir, har han lovat. Och hittar vi ingen kattvakt, så är det någon mening med att mattarna blir kvar här hemma.

Till sist stod jag inte längre ut med mattes hängighet utan skickade ut henne att klippa gräsmattorna. Sådant får henne alltid på gott humör igen! Och nu klipper hon och klipper och klipper... jag misstänker starkt att hon inte kommer in igen förrän hon har klippt hela trädgården och säkert donat med lite annat också, tills myggen blir för eländiga.

Och sedan skall vi gosa!

måndag 9 juli 2012

Imma

Kuuurraaaa, det har kommit en ny Simon's Cat-film!!!

söndag 8 juli 2012

Mattes rapport om bloggträffen

Imma har påjamat att jag inte får dröja lika länge den här gången med att berätta om hur bloggträffen hemma hos Sippo och Tindra var igår - så nu har jag tömt kameran och tänkte bjuda på lite bilder.

Det var en mörk och stormig natt... nej, visst, nej, det är ju så Snobbens böcker börjar! *harkel* Det var en halvmulen, mycket varm och fuktig dag och vi körde med fönsterna till hälften nervevade för att inte förgås under resan till Ljungsbro. I Motala stannade vi dock för att dricka te och mumsa i oss några bitar av gammelmattes supergoda sockerkaka (gjord på fullkornsvetemjöl - det ni!) och vi hittade en så vacker rastplats vid Borenshults sluss:

När vi kom fram till Sippos och Tindras nya revir, kryllade det av mattar och hussar där - somliga stod i köket och förberedde en fantastisk buffé, somliga satt i vardagsrummet och bubblade och somliga gjorde i ordning bord och stolar på en av uteplatserna... tänk, så bra Sippo och Tindra har fått det med TVÅ uteplatser! Det visade sig att vi var tolv tvåbeningar, tre katter och en flatcat, så det blev ett riktigt stort gäng:

Sippo med husse

Stora matte och Wikki flatcat

Favoritgrannens vackra Gumman

Och vi tvåbeningar gjorde förstås det vi är bäst på - äta och prata! Och prata. Och prata.

Ju mer tiden led och ätandet hade övergått i fikande som hade övergått i att vi satt och smälte allt det goda, började våra vänliga värdar se lite trötta ut. Undra på det! I vanliga fall är det bara de tre, och förmodligen lugnt och skönt i reviret... nu hade ingenting varit sig likt på flera timmar och öronen vissnade av allt bubbel. Gästerna förstod, kramade farväl till varandra för den här gången och skildes åt... och själva "kidnappade" vi Linnsens, Franks och Lurrvars matte, packade bilen full med Tindras trasiga klätterställning som vi har fått och som gammelmatte skall laga så att Sagge kan få den, och så åkte vi hemåt i det allt soligare vädret.

I Medevi Brunns underbara miljö stannade vi för att fika, och hade det inte varit för alla myggen kunde vi nog ha blivit kvar där i flera timmar.

Istället åkte vi vidare till Örebro och hälsade på Linnsen, Frank, Lurrvar och lillhusse, och deras matte visade att de minsann kan göra fina konster om de bara får vettig belöning (godis). Och Frank visade tänderna... vad är det med rödvita katter egentligen? Har just rödvita katthannar en extra förkärlek för att tugga på oskyldiga tvåbeningar? Jag kanske luktar så gott att de inte kan låta bli att sätta tänderna i mig?

Nybiten

Nåja, det bjuder jag på - Frank är (nästan) lika söt som Sagge, och jag har tagit mina stelkrampssprutor som en lydig katt-tjänarinna.

Kontentan av allt detta svammel är att bloggträffen enligt min och gammelmattes åsikt var alldeles särdeles lyckad, jättetrevlig och mysig. Det här är ett underbart gäng människor som har listat sig låååångt in i våra hjärtan!

Tack, Peter, för att vi fick vara hos dig och dina katter!
Tack, Astrid, för godiset - Sagge har redan satt i sig halva den ena Temptations-burken, och han tar bitarna så fint, så fint, utan att bitas!
Tack, Christer och Malin, för den underbara maten!
Tack, Karin och Emil, Miriam och Silver samt Astrid för det smaskiga kaffetilltugget!
Tack, Sippo och Tindra, för klätterträdet - Sagge kommer att älska det!

fredag 6 juli 2012

Sagge

Idag kom min husse hit och hälsade på mig igen! *gladsvans* Han stannade jamarlänge och berättade om hur vi har det när vi är hemma hos oss själva... att jag tycker att det är kul att apportera om jag bara får en bit falukorv och att jag gillar att sova hos honom på natten och så där. Men vet ni vad han sa sen? Jo, att när han är frisk och kan köra sin motorcykel igen, skall jag få följa med ut och åka! Han skall ordna så att jag sitter tryggt och säkert, och jag skall få egna goggles för att skydda ögonen, och vi skall ha likadana kläder i svart läder med nitar på... tufft! Ja, för en sådan katt är jag, och en sådan husse är min husse.

Nu har han gått, för han måste få träffa sina barn också, förstås... men i nästa vecka kommer han hit igen, har han lovat mig. Och han sa att det var så roligt att träffa mig att han blev tårögd... *kuuuuuurrrrr* Jag älskar min husse och han älskar mig!

torsdag 5 juli 2012

Matte

Hmmmm... att någon har varit i stekpannan under natten, ser jag ju tydligt. Någon som inte riktigt tänkte sig för! Nu gäller det bara att ta tassavtryck på varenda katt i huset för att se vem delinkventen är (och diska stekpannan)...

I morgon kommer Sagges husse hit på middag, och Sagge håller på att göra sig fin inför besöket. Som han längtar! Även när jag sitter hos honom, jamar han efter sin husse... fast han hinner med liiiite annat också, som t.ex. att titta på katt-TV i köksfönstret:

Ute vid fågelmatautomaten är det alltid fullt ös, nämligen (bilden är dålig, men jag hoppas att ni ser att det sitter fyra fåglar på talgbollen och en uppe i fröhuset):

onsdag 4 juli 2012

Imma

Som ni har märkt, har jag låtit novitiatet stå för tassandet här i bloggen ett par dagar. Själv har jag varit lite av kattvalecent, eftersom jag kom ihop mig med Philemon häromdagen och... hrm, jam... tassen på hjärtat fick jag helt enkelt en snyting över ögat som har tagit ett par dagar att läka. Men jag satte honom duktigt på plats - takterna sitter i!

Så har vi hållit tassarna alldeles väldigt mycket för Wikkis husse, som legat på sjukhus med jamaront i huvudet. Inte så där som matte får, det är illa nog, men verkligen ruskigt jätteläskigt JAMARONT! Så här skickas spinnhealing hela dagarna, och idag nås vi av den glada nyheten att Wikkis och Novas husse får komma hem från sjukhuset nu under dagen. O, så glada vi blev när vi läste det! Nu hoppas vi att han har fått riktigt bra hjälp och kan leva lycklig i alla sina dagar...

Fler goda nyheter: på fredag kommer Sagges husse hit på besök! Och mattarna grunnar som bäst på hur de skall kunna renovera sovrummet här nere på bottenvåningen och sätta en stabil nätdörr för, så att Sagge skall kunna flytta in där... då kan han umgås med oss genom nätet i alla fall, och slipper känna sig så ensam bakom en stängd dörr. Det lutar nämligen åt att Sagge blir kvar här i ett par månader till, eftersom hans husse är mitt i en viktig behandling som tar tid att genomföra... de har upptäckt att han lider av svår eppi...eppupp... matte, vad hette det nu igen?!? Eppipleppsi - aha, tack så mycket! Hur som jam, när Sagges husse kommer hit skall mattarna grilla på verandan och de har bjudit hit Linnsens, Franks och Lurvars matte och lillhusse också, så det kommer förmodligen att bli rätt stojigt... *fundilerar*... tur man slipper vara med där ute, för jag är verkligen inte mycket för stoj.

Fler berättelser ur novisiatet kommer, var så säkra!

Matte rättar: Sagges husses sjukdom heter EPILEPSI.

söndag 1 juli 2012

Vi låter väl Assar komma till tals nu....

Jag är Assar. Sixtens lillebror fast jag är mycket större i kroppen än han. Trots att vi är kullsyskon så är jag ganska mycket skogkatt. Jag har en silvergrå päls som jag sköter väldigt noga. Eftersom Sixten skrev så pass mycket om mig också, så är det väl inte så mycket som jag kan skriva om förutom att jag är jättebra på att leka. Gammelmatte brukar skratta hjärtligt åt mina kuliga upptåg och Sixten och jag brukar busa väldigt mycket tillsammans. Vi har fått ett stort klättertorn som alla vi katter - utom Majsan, som aldrig klättrar särskilt mycket - älskar och vi klänger och klättrar mycket i det. Det är också skönt att ligga högst upp i tornet och titta på allt som händer i rummet. Majsan ja, hon och jag var fästfolk förut och vi låg på TVn tillsammans tätt ihop, men nu har hon tröttnat på mig *suckar djupt* hon är lite ombytlig av sig, men en underbar Missa.

Som ni ser på bilden så är jag mycket förtjust i att titta på TV och gammelmatte vet precis vilka program jag vill se. Det ska vara något som går med fart och kläm, som slalom, störtlopp eller snabba bilar eller också ska det vara filmer med djur. Hon brukar se till att jag får se sådana filmer och hon har ställt en puff framför TVn så att jag har något att sitta på - eller stå, som jag gör på den här bilden.

Jag har börjat våga gå fram till gammelmatte när hon sitter på toa eller när hon lägger upp vår blötmat, men jag är fortfarande försiktig, trots att brorsan har sagt att hon är jättesnäll. Visst tror jag att det är så, men man kan aldrig veta....

Jag tror inte att det finns så mycket mera som jag kan berätta om. Det mesta har ju Sixten redan sagt, men så här ser jag ut i alla fall.