Matte igen

Philemon mår bättre idag och använder bakbenen som han skall, även om han är "seg". Han gjorde mig så GLAD genom att hoppa upp i klätterställningen i hallen och jama åt mig när jag kom in efter morgonpromenaden med Belle! Det är över en vecka sedan han var så pratsam och visade att han kunde hoppa... men för säkerhets skull ringer jag ändå Olle i morgon och diskuterar situationen, för min tanke är att vi kanske behöver förlänga medicineringen ett par dagar till - idag fick han bara Loxicom (som är samma sak som Metacam), eftersom jag har blivit instruerad att ge varannan dag i slutet av perioden med Azitromax.

Vi har haft ljuvligt sommarväder idag med blå himmel, solsken och lagom blåsigt. Det sistnämnda var nödvändigt för mig, eftersom jag bestämde mig för att klippa allt gräset i trädgården... och jag hann nästan innan krafterna tog slut, så det är bara en gräsmatta kvar att klippa nu. Puh! Belle var med mig ute i trädgården och gick omkring i sin spårlina, men kattgården förblev stängd eftersom jag inte vet hur mycket ork Philemon har för den sortens klättrande och hoppande.

Har tänkt mycket på Assar idag. Det är svårt när ens pälskling bara försvinner och man inte vet om han lever eller är död! Visste jag att han var död, kunde jag sörja honom... nu vet jag ingenting, försöker fortsätta att hoppas men känner mig alltmer tveksam. Fällan gillras varje kväll, men fångar inte ens djur som inte skall fångas - bara flugorna visar intresse för lockmaten. Jag talade med en vän igår, som är pensionerad sjuksköterska med lång erfarenhet av akutvård, ambulansvård och vård i krigshärjade länder, och hon sa att det inte är mycket idé att gå och leta i dikena... att en död kropp som ligger ute så här års snabbt blir rov för både djur och insekter, och efter någon dryg vecka ligger inte ens ben och päls kvar på platsen längre.

Lille Assar, vad skulle du ut att göra?!? *suckar djupt* Jag vill tro att du lever livet och har det bra på egen tass... men jag börjar tvivla.

Matte

Jag försöker verkligen ha is i magen och låta Philemons medicin jobba, men det är svårt när man inte ser mycket till positiv förändring... han är fortfarande alldeles för stillsam och går med dröjande steg, nästan släpande bakbenen efter sig. För säkerhets skull pratade jag med Ewa nu i kväll - henne litar jag till 100% på, dels för att hon är veterinärassistent, dels för att hon är uppfödare och dels därför att hon själv har Cornish Rexar sedan lång tid tillbaka och vet hur rasen beter sig. Och hon lugnade mig med att om Philemon äter och dricker, räcker det att jag fortsätter att ge honom hans mediciner och avvaktar till på måndag då jag kan ringa Olle och diskutera vad åtminstone jag tycker är brist på fram-steg. Philemon själv tar det lugnt, ligger mest och vilar... och vad gäller ätandet är han precis som han brukar vara (i friskt skick, alltså) och äter både sin egen portion och det han kan sno åt sig av Immas. Dricker bra gör han också. Så kanske är jag bara klassiskt "mammigt" orolig? Är det så att han har något liknande den mänskliga influensan, så är det ju inte alls konstigt att han rör sig sakta - den inbegriper ju smärta i musklerna.

Något jag känner ett allt större behov av, dock, är en febertermometer. Vi har en, men det är en muntermometer och till katt behöver man en ändtarmsdito... skall titta efter en sådan så snart helgen är över, för jag antar att man måste köpa dem på ett apotek. Och för att hitta ett helgöppet sådant måste jag bila åtminstone 8-10 mil enkel resa.

Imma

Av någon outgrundlig anledning tackade matte nej till mitt erbjudande om Renal Special? Hon påstod att den maten inte är gjord för människomagar utan för kattmagar, och att hon måste hitta på något som fungerar för henne. Tydligen hör äpplen dit, för sådana har hon köpt hem idag och gnager på när hon känner sig hungrig mellan måltiderna. Hmm... kan det verkligen vara bra? Jam har aldrig ätit äpplen, så jag är lite tveksam.

Philemon mår varken bättre eller sämre, ligger mest och vilar någonstans där det är varmt och skönt. Han tar sina mediciner och äter och dricker, så jag antar att han inte är alltför sjuk i alla fall... fast matte är orolig, det kan hon inte dölja för mig. Hon riktigt luktar oro! Så jam försöker tröstgosa med henne så mycket jag kan.

Ni har väl hört att Sippos andra bok är klar nu? Den behöver bara ett omslag, så går den att köpa... så vi sitter redo med mattes bankkort i tassarna, kan ni tro! Den första har vi nästan läst sönder, så kanske vi passar på att köper ett nytt ex av den också *fnissar*.

Imma

Mattes plan att få hem Assar med regn fungerar inte. Nu har det regnat och regnat och regnat, men inte kommer Assar hem, inte... *suckar*

Philemon är fortfarande märkligt stillsam, men han äter och dricker i alla fall som han skall. Matte är tacksam att hans feber har börjat gå ner och att han tar medicinen utan att bråka... men jag ser att hennes blick följer honom, och hon slappnar inte av riktigt, riktigt. I natt lyckades hon locka honom att sova tätt intill henne, fast Belle också låg där... då var hon glad!

Annars har det väl inte hänt så mycket mer än att gammelmatte fick sjukvårds-tassikyr av en specialist i förmiddags, och under tiden var matte i Kristinehamn och satte in pengar på banken. Tänk att hon måste åka ända dit för en sådan sak... och se till att hon var på plats före kl. 12 dessutom, för sedan tar de inte emot kontanter! Ni förstår, igår lyckades gammelmatte sälja en del saker i garaget till en bilentusiast, och de pengarna måste in på konto så att de kunde betala räkningar för dem. Naturligtvis räckte inte slantarna till, men mattarna fortsätter att annonser om garage-saker och hoppas få sälja mer innan månaden är slut.

Jo, en sak har hänt: matte har fått veta att hennes senaste provsvar inte var bra, så nu är hon ledsen och grunnar på hur hon skall göra. De säger att hon behöver gå ner minst 3 kg i vikt till i slutet av augusti... undrar hur hon skall klara det, hon som redan motionerar så mycket hon orkar? Kanske skall erbjuda henne mitt "gamla" torrfoder, ni vet, Renal Special, istället för den mat hon äter! Det fick ju mig att gå ner rätt mycket i vikt... *fundilerar*

Imma

Jam antar att ni undrar hur Philemon mår? Jodå, han håller sig rätt lugn fortfarande, och han har feber fast inte lika mycket... och tänk, han tar sin medicin riktigt duktigt, något som matte är nöjd och glad över. Fast jag tror inte att den smakar särskilt gott, för efteråt dricker han massor av vatten och matte bjuder på godisar som tröst.

Husisarna får inte vara inne i vårt revir medan Philemon tillfrisknar, har matte bestämt, så gammelmatte tillbringar mycket tid inne hos dem istället. Här inne vilar vi mest, och jag ligger hos Philemon och håller honom sällskap... nu när han är så här lugn går det faktiskt riktigt bra.

Philemon gäspar käkarna ur led...

Även om alla hade varit friska och pigga, hade stämningen nog varit dämpad idag, för vi sörjer vår vän Chicko, som tassade över Regnbågsbron igår efter en tids sjukdom. Ha det så bra där uppe, Chicko! Vi sänder spinnhealing och varma kurr till din matte och dina kompisar, så att de inte känner sig ensamma.

Matte hade tänkt göra en minnestavla över Chicko, som hon gör för att hedra varje bortgången katt, men tyvärr har hon ingen bild att använda. Så om Chickos matte vill ha en minnestavla, ber matte henne att mejla en bild hon själv tycker mycket om!

Philemon är sjuk - matte berättar

Som matte/mamma känner man sina barn och vet hur de "borde" bete sig. Så när Philemon plötsligt blev lugn, t.o.m. sävlig, såg konstig ut i pälsen och inte ville ha vare sig maten eller de godisar jag försökte truga i honom samt morrade när jag tog i honom, slängde jag mig på telefonen och ringde vår veterinär. Lyckligtvis var det Olle själv som svarade och sedan jag beskrivit det jag upplevde som onormalt, bad han mig att komma in direkt eftersom han hade lunch och kunde ta emot oss (resten av dagen var fullbokad). Alltså packades Belle, gammelmatte, Philemon i bur och jag in i bilen och for till Mariestad så fort hastighetsbegränsningarna tillät. Jag sticker inte under stol med att jag var riktigt orolig - en treårig rexhane skall inte vara så här lugn, han skall studsa kring väggarna!

Medan matte ringde på klockan in till personalen

Vi fick komma in direkt och Philemon betedde sig fortfarande alldeles för lugnt medan Olle undersökte honom ordentligt. Bara medan han tog tempen var Philemon irriterad... det visade sig att han hade fyrtioarton i feber (På människospråk: 41,8), så det är inte att undra på att pälsen såg så konstig ut och hela katten kändes het. Lyssnande med stetoskop gav besked om att han hade "rossel" i lungorna, och ett blodprov (som också det kunde tas utan att katten protesterade - absolut inte normalt!) visade på mycket förhöjda vita blodkroppar och en sänka på 277 (skall vara under 10).

Philemon försöker ta av sig bandaget efter blodprovet

Uschliga provsvar, tycker matte

Olle konstaterade att Philemon fått en infektionssjukdom, som troligen sitter i lungorna. Eftersom ögonen var klara och katten inte var påtagligt påverkad (ni som har katt vet vad han menar), fick jag recept på två olika mediciner och noggranna instruktioner om hur jag skall sköta honom. I början av nästa vecka vill Olle ha rapport om hur Philemon mår - om han inte blir sämre, förstås, för då skall jag komma in direkt.

Och så kom det, precis när jag stod i dörren: "Det här smittar förmodligen, så håll koll på de andra katterna". Suck! Precis när jag började känna mig lugn... men redan igår tog vi beslutet att hålla husisarna i sin del av huset, eftersom Philemon inte orkar med bråk (och han och Sixten kommer ju ständigt ihop sig), och så får det fortsätta till vi är säkra på att Philemon är frisk och ingen annan blivit sjuk.

Från veterinärstationen åkte vi direkt till apoteket och hämtade ut medicinen. Philemon kämpade tappert för att ta sig ur buren, och det fortsatte han med hela vägen hem (hög-ljutt och ihållande jamande)... så det kändes extra bra att få släppa ut honom när vi kommit in här hemma, även om Belle stod beredd med sin stora blöta tunga och ville slicka veterinärlukten ur honom. Tänk, han fann sig i det! Han mår verkligen inget vidare just nu, min lille skåning...

Inga tabletter, bara mixtur *pustar ut*

Första doserna av bägge medicinerna gick bra att få i honom, och sedan belönades han med en sticks som han till min stora lättnad åt upp utan att tveka. Puh! Och nu får han vila i lugn och ro, medan febern lägger sig... Belle är ute i trädgården hos gammelmatte, husisarna inne hos sig själva, och Imma stör aldrig någon. Lille gubben...

Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka den anonyme kommentator som givit oss så bra tips om hur vi skall göra för att locka hem Assar. Tusen tack - vi skall absolut testa dina tips!

Imma

Jam tror att matte börjar miss-trösta om att Assar skall komma hem igen. Varje kväll laddar hon fällan och nu har hon dessutom flyttat den till en annan plats (där han smet ut) i förhoppningen att han skall gå att fånga in... men hon ser inte ut att tro på det själv, ens. Det har gått så lång tid - visserligen har man ju hört jamas om katter som varit borta i flera år och sedan dykt upp igen, men Assar som är så skygg...? *fundilerar* Nåjam, vi skall absolut inte ge upp hoppet utan fortsätta att försöka nå honom telekattiskt, och matte fortsätter att ropa på honom varje gång hon går ut med Belle.

Belle, ja... Philemon deppar lite just nu, för han har fått för sig att matte har gått och blivit "hundmänniska" istället för att vara "kattmänniska" p.g.a. henne. Belle är svartsjuk och tränger sig gärna emellan när matte gosar med någon av oss katter, och då tar matte genast emot henne också och försöker plocka fram armar nog att gosa med oss allihop samtidigt - men det gillar inte Philemon, för han vill ha matte för sig själv. Och det vill förstås jag egentligen också... *rodnar om nosen* Fast så råkade jag höra matte prata med Belle om att hon - Belle, alltså - tror att matte inte tycker lika mycket om hundar som om katter! Hon känner ju förstås inte matte lika bra som jag, som vet att matte älskar nästan alla djur... utom mygg och spindlar, då. Om matte vore frisk och hade all tid i världen, skulle hon ha både kor, hästar, får, grisar och höns, säger hon ibland... jam, kära nå'n, då skulle det verkligen bli trångt i sängen om nätterna, och matte finge bli bläckfisk för att kunna gosa med alla samtidigt! *himlar med ögonen*

Philemon

Alltså, jam blir GALEN pau den dära hunden! *suckar djupt* Ente noug med att hun tar en massa plats i mattes säng om nätterna och äter auv våran mad så fort hun kommer åt - hun går i MIN sandalauda osse! Tror ni maj ente?!? Titta själva!

Titta så skyldig hun ser ut - hun ved
att hun ente ska va där!

För att få hinne att sluta skita ner i min lauda, tänkte jau sitta upp ena lapp där de stod skrivet att SKÄLLISAR E ENTE VÄLKOMNA HÄR!... men matte sajer att hundar ente kan läsa, så de skulle ente göra nån skillnad. Så nu behöver jau hjälp auv er att lösa detta problemet innan hun gräver saj rakt igenom botten pau laudan. Hur får jau Belle att hålla saj borta från MIN LAUDA?!?

PS. Imma jamar att Belle går i hinnes lauda osse... DS.

PS igen. Vi har fått vida att Tarzan har kommet him igen. Skönt! Men Assar e fortfarande borta... DS igen.

Imma

Jahajam, då är det midsommarafton igen... min femtonde i ordningen. Fast det känns lite konstigt att vi håller på att duka fram festmaten, och så är Assar inte här och delar den! Har förresten hört att Tarzan också har rymt hemifrån... vad är det med killar som tydligen inte kan stanna hemma?!? Kliar det under tassarna på dem?!? De tänker väl inte så mycket, bara ger sig iväg så där för att det känns så i kroppen på dem... men de borde väl åtminstone skänka en tanke åt sina jamaroroliga mattar, som inte får en lugn stund förrän de kommit hem igen! Våra mattar går jämt och ständigt, dag och natt, och kikar i köksfönstret om det sitter någon Assar i fällan utanför kattgården... och när matte är ute med Belle hör jag alltid hur hon ropar efter Assar.

Nåjam, det är inte så mycket vi kan göra annat än vänta och försöka telekattisera till killarna att de skall gå hem igen. Och till dess får vi väl njuta av midsommarmaten utan Assar... *suckar*

En knepig gåta har vi också fått att grunna på här - är den egyptiska sphinxen (alltså inte kattrasen Sphynx, utan den där stenfiguren) en katt eller en hund? Jam har alltid trott att den var en katt eftersom den har lejonsvans - men efter att ha sett den här bilden är jag lite osäker...

Matte

Förlåt mig - det var inte meningen att "ljuga" om att jag skulle återkomma med bilder från kattutställningen i Örebro. Det som hände var att jag blev sjuk dagen efter, och sedan har vi varit ute de följande dagarna och kommit hem så sent att jag inte ens startat datorn. Det är först idag som jag sitter här och har tömt kameran... men nu skall jag gottgöra er och visa de bilder jag tog i söndags.

Örebro katthems monter

Den hemskaste frågan jag vet...
"Varför vill ingen ha mig?"

Evas katthem visade upp nykomlingen Nisse...

... samt veteranen Lucifer...

... samt den här vackerungen (som jag
skam till sägandes inte minns namnet på)

"Vår" veterinärassistent Ewa visade upp perser/exotic

Och så mötte vi en blivande morfar: kapten Jansson!

Jansson hade verkligen visat framtassarna denna helg

Hallen sedd uppifrån

Nackdelen med att komma en söndag eftermiddag är att både utställare och besökare är färre än tidigare under helgen... uppifrån såg det ganska "tomt" ut, men vi fick förklaringen i att det samtidigt pågick en större och för många utställare viktigare utställning på annat håll i landet. Sådant händer, tyvärr, och man kan ju inte vara på två ställen samtidigt!

Tillbaka vid Örebro katthems monter... här syns bl.a. alla
de vackra origami-stjärnorna som Wikkis matte skapat

Och gammelmatte fick träffa Jansson!

Matte

Idag har vi besökt NERK:s kattutställning i Conventum, Örebro... men jag är så trött att jag inte orkar tömma kameran ikväll, så jag har fått tillstånd av Imma att visa bilder och berätta mer i morgon istället.

Allt är som det skall här i klostret, förutom att Assar fortfarande är försvunnen...

Philemon

Livet e så orättvist så de liknar ente någe! *fnyser* Denna där hunden får minsjam gå omkring ude i trädgårn som hun vill, men jau blir jaugad och infångad om jau sidder ena tassen i gräset udanför kattagårn... fast jau hann faktiskt ett helt varv runt huset innan matte fick taug i maj *fnissar busigt*. Och nu straffar jau hinne me att sidda innanför ytterdörren och jama de högstaste och värstaste jau kan... vi får väl si vem som står ut längst?!?

Ingen frågar maj vau jau vill, aldrig nånsin gör di de! *suckar* Idau delade flocken upp saj - gammelmatte och hunden gick ud medan matte, Imma och jau blev kvar härinne. Jau ville ju osse vau ude! Den enda bra saken e att luddabollarna ente får vau på denna här sidan idau, för matte städar och då vill hun ente ha "en massa katter rännande kring fötterna" sajer hon. Om hun ente vill de, varför släpper hun då ente ud maj i trädgårn? Då är det ju bara Imma kvar här inne...

Och vau gör gammelmatte ude, om jau får fråga? Hun sitter med fötterna på ena puff och läser en bok. De kunne hun väl ha gjort inomhus, så jau åtminstone hade hinnes knä att rulla ihopa maj i?!?

Imma

Idag har mattarna hängt på djurhemmet... och det hade jag kunnat klura ut även om matte inte hade berättat om det, för kameran var full av kattbilder när de kom hem! Och efter-som de här missarna behöver nya hem, tänkte jag visa upp några av dem här... kanske ni vet någon som vill ha en eller ett par underbara missar att dela livet med?

Den här blågrå killen tyckte vi var väldigt lik Rafael!

Enögda Lycka föll för matte, som givetvis föll för henne!

... men det var den här ärrade kämpen som fullständigt
la beslag på matte (ser ni förresten killen bredvid? Han
var visst jamarlik Viska!)

Kattungar finns det gott om just nu, eftersom
djurhemmet fått ta hand om ett vanvårdsfall med 33 st
katter alldeles nyligen

De här katterna har dock haft tur - de är kompisar och
har just tingats till samma hem (en kille som älskar katter)!
Ser ni förresten den vita ringen på ena kattens svans?

I övrigt har det inte hänt så värst mycket att jama om... det regnar, vilket vi tycker är bra för då kanske Assar tröttnar på utelivet och kommer hem igen. Sixten har i.o.f.s. hämtat sig från den första chocken att "tappa bort" sin bror och börjar bli mer social, pratsam och tillgänglig för mattarna att gosa med... han kanske behövde frigöra sig från det (alltför?) starka bandet med Assar? Men Jenny känner sig misslyckad som bolis, eftersom hon inte "har lyckats skydda kattgruppen" som hon jamar. Jag jobbar mycket på att få henne att inse att det inte är hennes fel att doften av sommarnatt blev en för stark frestelse för Assar och jag hoppas att hon begriper att det finns sådant där varje katt måste ta ansvar för sig själv. Det var förstås dumt av matte att inte se till att dörren var stängd, men det kan inte Jenny lastas för...

Sist, men inte minst, har jag ett tråkigt meddelande till er som tänkt sammanträffa med våra mattar på NERK:s utställning i Örebro i helgen: tyvärr kan mattarna inte komma som de hade planerat, eftersom gammelmatte måste stanna hemma och vila sig. Hon har fått vätska i kroppen av värmen och det har drivit upp blodsockret, så hon skall inte anstränga sig... men vi önskar er alla en underbar dag!

Imma

P.g.a. Philemons solsjuka drabbades vi allihop av restriktioner idag. Jam, mig gjorde det inget... det påverkade inte mig, om man jamar så. Men ingen fick gå ut i kattgården, matte blockerade köksfönstret så att inte Philemon kunde sitta där och sola och så behöll hon persiennerna nere i vardagsrummet samt fläkten påslagen, fast hon åkte hemifrån. Philemon grumsade lite först, men sedan la han sig att sova... och det gjorde nog susen, för nu i kväll har han ätit lika bra som vanligt (och tagit för sig även av min portion - också det som vanligt *fnys*). Matte är nöjd, för hon var riktigt orolig för honom igår kväll och pratade t.o.m. om att ringa Olle (vår vet)...

Assar fortsätter sitt fria luffarliv någonstans där ute. Nu har dock matte köpt flera burkar tonfisk och skall ladda fällan ordentligt, för de närmaste dagarna skall vi visst få regn och då tror hon att han vill komma in i torra värmen igen. Hon är allt lite klurig ändå, våran matte, eller hur?

Annars är det lugnt och skönt här. Matte var på människoveterinärkontroll i morse och fick veta att hennes blodtryck har blivit bra igen och att hon har gått ner flera kilon den senaste månaden - så att ha sommarhund fungerar tydligen som hon hade tänkt sig *fnissar*. I morgon skall hon tillbaka och lämna en massa prover för att kolla att medicinerna gör det de skall... men sedan är det visst inga vårdbesök för vare sig henne eller gammelmatte på hela sommaren. Även sjuka tvåbeningar kan behöva sommarlov!

Imma

Fortfarande ingen Assar, och ingen rör maten i buren. Matte börjar misstänka att Assar kanske inte gillar makrill, så hon tänker byta till tonfisk istället... det luktar lika starkt, och är ett "säkrare kort", enligt henne.

Tack så jamarmycket för ert stöd och era uppmuntrande jam! Vi försöker ta det lugnt och tänka att Assar helt enkelt bara njuter av luffarlivet ett tag i det här sköna sommarvädret... när det inte längre har nyhetens behag, kommer han nog hem igen. Har inte fundilerat så mycket på hur vi katter gör när vi vandrar omkring ute, faktiskt... följer vi våra egna lukt-spår tillbaka, kanske?

Mitt i oron för Assar har matte fått en annan katt att oroa sig för - Philemon har betett sig konstigt hela kvällen, ville inte ha middag (!!!) och rör sig i slow motion. Matte tror att han har fått för mycket sol... fast först klämde och kände hon på honom över hela kroppen för att se om han hade gjort sig illa, och hon bände t.o.m. upp munnen på honom för att gräva omkring därinne med ett finger (urk!) när han inte ville ha sin middagsmat (tonfisk). Jam, det är verkligen inte likt honom, för som alla skåningar äter han friskt. Å andra sidan blev det mer till mig i kväll... och jag slapp freda min egen portion för hans attacker. Dessutom, när matte bjöd på sticks en stund senare, åt Philemon upp alla sina bitar - så det kan inte vara alltför mycket fel på honom. Nu tror matte att han piggar på sig under natten, när det är svalare inne, och i morgon blir det inget solande i kattgården för hans del. En vit katt med supertunn päls måste nog vara lite extra försiktig i det här starka sol-skenet, jamtar jag.

Imma

Tidigt, tidigt i morse upptäckte vi det. Fällan hade slagit igen! Men...?!? Det var inget djur i den?!? Matte gick ut och undersökte fällan noga, men allt verkade intakt och den enda förklaring vi kan komma på är att den som var inne och smakade på makrillen var så stor att luckan aldrig kunde slå igen... eller så liten att den kunde ta sig ut i den smala springa som finns precis ovanför trampplattan. Jam, ni vet, den där plattan som djuret trampar på så att luckan slår igen bakom. Märkligt! Nu har dock matte gillrat fällan igen med ny makrill, och jakten på den förrymda klosterkatten fortsätter.

Matte säger att vi nog måste bereda oss på att det här kan ta tid - lång tid. Och hon är bekymrad över att Assar är någonstans där ute där det också finns lodjur, vargar, rävar och havsörnar... men vi MÅSTE tro på det bästa och be Skaparkatten hålla sin tass över Assar så att han kan komma hem igen!

Vi är lite oroliga för Sixten också. Han har aldrig varit utan Assar, för de är födda tillsammans, och han ser lite ledsen ut nu... sitter och försjunker i tankar mest hela tiden. Mattarna pratar mycket med honom och gosar så att han skall känna sig älskad för sin egen skull, för vet ni, när man hela tiden har gått i par med någon kan man börja känna sig som bara en halva... och om då den andra halvan försvinner, mår man inte bra. Så vi jobbar hårt på att få Sixten att känna sig hel även utan Assar.

Imma

Äntligen får man tillbaka bloggen och kan tassa ner vad man själv tycker är viktigt! *pustar ut* Jam, att Assar har rymt hemifrån, eller gått vilse, eller är ute på patrull som Max och Måns kallar det, är förstås det allra viktigaste på min kattenda... men det är ju tyvärr inte så mycket vi kan göra, annat än att turas om att sitta i kattgården och spana efter honom samt se till att mattarna lägger ut färsk mat (makrill i tomatsås) i fällan varje kväll. Matte har satt upp lappar överallt i omgivningarna om att Assar är borta, och hon har pratat med både polisen och djurhemmen i Kristinehamn och Töreboda, ifall någon hittar Assar och tar med honom dit...

Wikki och Rafaels Räddare kom hit med en fälla på självaste festdagen - tänk, att de trots gammelmattes fest tänkte på Assar också! Men sådana är de, raringarna... det finns två-beningar som man verkligen kan lita på.

Under festdagen var det stört omöjligt att koncentrera sig på kattgelägenheter, för här rände så mycket folk hela dagen att man blev alldeles trött bara av att se dem. Några var förstås trevliga att träffa, som blogghjälpen till exempel, men mest rörde det sig om folk som surrade kring gammelmatte hela dagen. Och så hade tydligen Belle - utan att fråga mig om lov! - bjudit hit halva sin bekantskapskrets mitt i röran! *suckar djupt*

Massor av skälliga belle:ar! Som om det inte räckte med en...

Ja, så vad gör en liten abbemissa mitt i allt detta? Tar skydd, förstås, utan att för den skull släppa vaksamheten för ett ögonblick...

Tack!

Tack alla ni som gjorde min 70-årsfest till ett så fantastiskt minne!

Mitt i smällkalla vintern så fyllde jag 70-år. Jag hade önskat mig en fuskpäls (skulle aldrig ta på mig en äkta) och Kicki ordnade en insamling och jag fick min fina päls. Den höll mig varm och go hela vintern och vi planerade en 70-årsfest när våren kommit och eftersom jag och min framlidne make hade bröllopsdag den 6:e juni så beslöt vi att då skulle vi bjuda in alla våra vänner till en riktig fest med kaffe och Sorunda-tårta och middagsbuffé. Vi hoppades på att få fint väder för att kaffekalaset hemma på vår egen tomt skulle kunna bli verklighet och vädret blev över förväntan, men ifall det skulle bli regn så hyrde vi för säkerhets skull Folkets Hus för middagen.

Glädjande nog så kom väldigt många och jag blev faktiskt nästan dränkt i blommor och presenter. Jag som tyckte att pälsen var present nog!

En sådan fantastisk dag ni gav mig! Tack alla!

Sökandet efter Assar fortsätter

Tyvärr kan jag inte skriva att vår Assar har blivit funnen, för det har han inte... dock är han anmäld försvunnen hos Polisen och djurhemmen i Kristinehamn respektive Töreboda (d.v.s. södra Värmland och norra Skaraborg). Och så har vi förstås lappat överallt där lokalbefolkningen kan tänkas vistas. På Facebook har hittills över femtio personer delat vår efterlysning och många underbara människor har t.o.m. tagit in efterlysningen i sina bloggar - Skaparkatten välsigne er!

Att det skulle vara vår allra skyggaste katt som försvann?!? Jag begriper inte hur jag skall få fatt i honom, eftersom han inte svarar eller kommer när man ropar utan tvärtom gärna gömmer sig. Om någon annan än jag hittar honom tillkommer problemet att de inte kan fånga in honom utan att riskera att bli bitna... det har jag för säkerhets skull skrivit på lapparna vi har satt upp.

Mitt i allt letande efter stackars Assar, lägger vi sista handen vid förberedelserna inför morgondagens stora fest för gammelmatte. Jag har fått hjälp idag, så jag ligger riktigt bra till i schemat... och vi har redan fått tillgång till Folkets Hus, vilket gör att jag kan förbereda där också (bl.a. frakta dit maten och ställa i kylskåpen). Suveränt! Men den allra bästa nyheten var att jag får behålla nyckeln till söndag - så efterarbetet behöver inte ske i flygande fläng redan i morgon kväll *lättad*.

Assar har försvunnit!

EFTERLYSNING!

Vår Assar, född 2008, har försvunnit från sitt hem på Amnevägen 34 i Otterbäcken (Gullspångs kommun). Assar är blå (grå), långhårig och normal i hullet. Tyvärr är han mycket skygg för främlingar. Han är märkt med en tatuering i ena örat (4732D) och kastrerad. Snälla, hjälp oss att hitta honom! Han klarar sig inte ute...

Om du ser Assar, kontakta Carina Carlström på tel. 0551-22148 eller 070-1512409
Ni kan också vända er till Polisen tel. 114 14 eller Djurhemmet Barrliden Djurskyddet Kristinehamn på tel. 0550-15155.

Klosterkatterna

Vår minsta vän, men också en av de käraste, Lurrvar har tassat över Regnbågsbron och hela dagen idag har vi spunnit så mycket värme och medkänsla vi kunnat till Linnsen och Frank, hans medkatter, och kanske ännu mer - eftersom tvåbeningar behöver ännu större stöd i så här svåra stunder - hans matte och lillhusse. När sådana här saker sker, saknar man de rätta jamen... så vi spinner istället, så mycket vi bara orkar!

Matte

Med Immas tillstånd lånar jag bloggen för att berätta att gammelmatte, Belle och jag idag har tillbringat hela eftermiddagen i Kristinehamn, där Djurskyddet Kristinehamn hade sin årliga storloppis. Min uppgift var att hjälpa till att packa ihop det som blivit över, men också att samla på mig sådant som vi (gammelmatte och jag) tror oss kunna sälja på andra loppisar - vi bor ju lite varstans, vi som är engagerade i djurskyddet, och har loppisar på annat håll där vi kan få in pengar till framför allt djurhemmets verksamhet. Under tiden hade Belle och gammelmatte picknick i gröngräset vid kanalen (ån Varnan) som löper rakt genom staden och mynnar ut i Vänern. Det var så varmt och soligt att jag fick titta till dem emellanåt, så att de inte mådde dåligt i hettan... vilken sommar! Och så roligt att vädret var så fint just idag, när vår loppis bredde ut sig över ovanligt mycket mark. Nu hoppas jag bara att vi också sålde bra, för loppisverksamheten står för en stor del av ekonomin bakom det vi vill göra.

Mitt i folkvimlet träffade vi Max' och Måns' husse och fikade en stund med honom. Det var gammelmatte som hade stämt träff med honom, eftersom han ville överlämna en present till henne... han är verkligen en snälling, den killen! Belle är också mycket förtjust i honom och sitter gärna i hans knä... ja, hon gjorde överhuvudtaget succé och fick gosa med många människor idag.

Mindre roligt var ett telefonsamtal jag hade med Linnsens, Franks och Lurrvars matte innan vi åkte till Kristinehamn. Lurrvar är nu så sjuk att det handlar snarare om timmar än dagar innan hon måste låta honom vandra över Regnbågsbron... och jag delar mattes smärta, för jag vet hur fasansfullt svårt det är! Lurrvar är sjuk på nästan exakt samma sätt som Aragorn var, även om Aragorns sjukdomsförlopp var mycket snabbare, och jag kommer ihåg varenda detalj från den där sista veckan i hans liv... *suckar djupt* Så mina tankar, böner och hjärtesuckar går oavbrutet till Örebro idag.