Ni kanske inte tror mig, men det är sant - hela veckan har vi haft alldeles för mycket vatten i huset, faktiskt så mycket att det har täckt hela golvet i källaren. Och det har luktat avskyvärt *ryser ända ut i morrhåren*... matte berättade att det var för att alltsammans var avloppsvatten, alltså smutsigt vatten som man skall undvika om man inte vill bli sjuk, och så försökte hon få oss att tro att hon inte heller ville ha vattnet där. Men varför släppte hon då ut det i källaren, kan man fråga sig?
Till sist fick hon tydligen nog av lukten själv - även tvåbeningar har ju ett slags nos, även om den är i patetiskt ynklig i jämförelse med våra - och ringde någon som skulle hjälpa oss. Man trodde ju att det skulle vara bra... men det innebar något tusen gånger värre än "den räliga stanken" som Philemon sa. Tror ni mig inte? Titta själva då:
Ni ser, va'? Det är en så GIGANTISKT STOR SNABELDRAKE att den har en egen, JAMARSTOR lastbil!!! Och slangen var tjockare än den tjockaste kisse om magen... vi greps av panik allihopa och satte oss i säkerhet högst upp och längst in i huset, så att vi inte skulle komma ens i närheten av detta skrämmande monster. Det här avgör saken: tvåbeningar är absolut inte kloka!
Efter flera timmar kom matte äntligen upp och berättade att snabeldrakebilen var borta, men att den först hade sugit i sig allt det farliga vattnet och sett till så att det inte skulle bli blött i källaren igen. Hm, kan det verkligen vara så bra? Jam har hittills inte sett en enda snabeldrake oavsett storlek göra något som är bra för katter... men faktum är att det inte stinker längre, så kanske, kanske... inte för att det ändrar min inställning nämnvärt. Och vi har ju inte fått tassa ner i källaren och kolla själva, så jam vet inte, jam.
Chocken vid åsynen av den där gigantiska snabeldrakebilen satt dock i i flera dagar, och det är först nu som vi börjar känna oss trygga här hemma igen. Mjaaaa... det kaaan vara att Sheban som matte bjöd på hjälpte till lite grand... matte, har vi mer Sheba hemma? Vi behöver mycket mer... eh, vad heter det nu igen... posttraumatisk stressbehandling!
Åh, en glad nyhet har vi faktiskt fått idag: Wikki har börjat blogga igen!!! Nya adressen är: http://blogg.wikki.se
