Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 31 mars 2015

Matte lånar bloggen

Idag har jag fått missarnas tillstånd att skriva här i bloggen - själva har de inte tid, eftersom solen skiner in genom alla fönster och de försöker få i sig så mycket D-vitamin de hinner. Faktum är att dagen har varit ljuvlig, så gammelmatte och jag har planterat fina blommande påskliljor i gjutjärnsurnorna på handikapprampen och satt fjädrar i körsbärs-busken nedanför rampen, betalat katt-TV-licensen och promenerat i Scoutskogen med Belle. Där fanns massor av blåsippor! Så vi har också fått i oss nyttiga D-vitaminer idag.

Men givetvis är det Robin ni är nyfikna på, inte sant? *skrattar* Nu är det så att Philemon har slagit ihjäl min digitalkamera genom att sopa ner den på golvet... det är så han påkallar min uppmärksamhet när torrisarna är slut i skålen, och ju dyrare pryl han har ner desto mer nöjd ser han ut. Men Belles originalmatte (tillika Robins uppfödare) har sagt att jag kan få en kamera av henne, och eftersom vi skall träffa henne på torsdag - jag skall till Stockholm i ett kyrkligt ärende och Belle får följa med, så vi skall hälsa på hos Michelle på vägen hem - kan jag snart serva er med nytagna bilder på vår nyaste lille klosterkatt. Till dess får ni nöja er med en bild tagen av Michelle:

Som ni kanske redan har uppsnappat, är Robin ett namn som den här sötnosen har fått här hos oss. Tidigare kallades han Spökis, men varken gammelmatte eller jag tyckte att det passade honom... och eftersom vi ville ha ett lika rart som tufft namn, som även anspelade på att han är röd, fick det bli Robin. Och han lystrar faktiskt till det! Rätt häftigt efter bara några dagar, tycker jag...

Hittills har hans anpassning till livet här gått fantastiskt bra, kan jag berätta. Robin är inte alls så nervös som jag trodde, utan en kavat liten kille (ja, han är lika liten i kroppen som Imma var, fast han är tre år gammal) med gott självförtroende. Han påminner så mycket om Rufus, som lugnt utgick ifrån att alla ville vara vän med honom! Så Philemon väser alltmer sällan, de har tassats ett par gånger men slåss aldrig, och Robin visar tydligt att det är helt okej för honom att Philemon bestämmer i reviret. Han backar och viker undan, låter alltid Philemon få sin vilja fram, men visar ingen rädsla och är snart på gång igen... precis som Rufus, som följde Aragorn i hälarna som ett fan följer sin idol. Jag är övertygad om att de snart sover tillsammans!

söndag 29 mars 2015

Majsan

Jam ber om ursäkt att jam inte tassat i bloggen på flera dagar, trots att här finns hur mycket som helst att berätta om... men det är just därför jag inte har tassat i bloggen, alltså för att det varit för mycket här. Puh!

Det började i torsdags med att matte dels berättade att gammelmatte skulle komma hem dagen efter, d.v.s. på fredagen, och dels att vi skulle få en ny katt i reviret. Den nye skulle vara en treårig kille av samma typ som Philemon - ni vet, en sådan där tunnpälsad och långnosig typ med jätteöron. Jam ville förstås veta varför, för det är knepigt nog med de killar som redan finns här och som stökar och har sig trots mina tilljamelser... varför inte en tjej istället, så att vi blev tre av varje och fick lite balans i gruppen? Matte svarade att i det här klostret väljer vi inte själva, utan det är Skaparkatten (som hon kallar Gud) som bestämmer vad som skall hända... och nu var det så att den här lille killen hotades av avlivning, eftersom han kissade på fel ställen och gjorde sin dåvarande familj alldeles utom sig. Det fick mig att fundera... när en tidigare rumsren katt börjar kissa på fel ställen, beror det på något... och oftast är det människorna som har ställt till något som katten inte mår bra av. "Just det" sa matte "och du förstår, jag tycker inte om att katterna får betala för att människorna beter sig tokigt. Särskilt inte med sina liv!".

Dagen efter försvann Belle och matte iväg rätt tidigt, och sedan hände absolut ingenting på jamarlänge... vi gick här och väntade och väntade... och så plötsligt dök Hemtjänst upp här och började städa! En kort stund senare kom äntligen matte hem och berättade att hon blivit försenad eftersom hon hade fastnat i trafiken. Vi frågade förstås var den nya katten var, och då svarade matte att jodå, han var inne hos Philemon och Belle och vi fick vänta fleraflera dagar med att träffa honom, eftersom han först måste "bo in sig" och bli vän med Philemon. Hmpf! Bli vän med den ilskpiggen?!? Vi skrattade allihopa, för vi som har känt honom i evigheter har fortfarande inte kommit underfund med hur han är funtad. Men matte sa att den nye killen är av samma sort som Philemon och att de kommer att förstå varandra alldeles utmärkt när de lärt känna varandra.

Så ÄNTLIGEN kom gammelmatte hem! Och Rafael drog en djup suck av lättnad samt parkerade sig tätt intill henne i soffan. Fast hon stannade inte så länge hos oss innan hon fortsatte in till matte, och dörren förblev stängd mellan rummen... det tyckte vi var lite kymigt, faktiskt, för hon är VÅRAN och det var lite fånigt av henne att vara så nyfiken på den lille att hon "bara måste in och hälsa". Men okej, hon kom tillbaka igen efter en stund och berättade att den nye var lika liten som Imma varit, så när vi träffar honom måste vi vara försiktiga eftersom vi är mycket större än han. Och så sa hon att han heter Robin.

Dagen efter sa matte till mig att hon hade väntat sig att Robin skulle vara nervös och blyg... men så snart hon släppte ut honom ur buren sprang han kavat omkring för att undersöka reviret och sedan siktade han in sig på Philemon. "Det var precis som när Rufus flyttade in" berättade matte och skrattade. "Han var så övertygad om att hela världen älskade honom att han inte kunde tänka sig annat än att alla ville vara vän med honom". Philemon hade låtit killen vara, bara väst när han kommit för nära, och Robin hade vikt undan en stund men sedan försökt igen. "Han kommer att nöta ut Philemons motstånd med underkastelse och vänlighet" konstaterade matte... och så tilla hon att han inte alls kissar på fel ställen, utan går på låda precis som han skall.

I natt har han tydligen sovit i mattes säng också. Han visar tydligt att han vill vara nära Philemon, och viker bara undan när Philemon väser... och tydligen väser Philemon mer och mer sällan. Tänk, så annorlunda saker kan bli mot vad man tänkt och trott! "Det visar att man aldrig skall ha förutfattade meningar om någon" säger matte, och jam håller med. Skall faktiskt bli riktigt spinnande att träffa Robin när vi väl får komma in på den sidan huset... fast det dröjer ett tag till, för matte vill vara riktigt säker på att Philemon och Robin trivs ihop först.

Jam, så kan det gå till här hos oss!

måndag 23 mars 2015

Jenny

Ibland hjälper det liksjam inte vad man gör, det blir ändå inte som man vill. Rafael gjorde sitt allra bästa för att tvinga gammelmatte att ligga kvar i sängen i morse och hon fick faktiskt ta hjälp av Hemtjänst för att ta sig ur sängen eftersom han låg som en stor, tung stoppkloss i vägen *fnissar*... men sedan klädde hon sig och åt frukost och packade sin väska utan att lyssna på våra protester. Jag försökte sätta mig på henne flera gånger för att markera att hon skulle stanna hemma, men när matte anslöt lyfte hon bara ner mig på golvet varje gång jag hoppade upp igen, och rätt som det var åkte de. Och precis som vi hade befarat, var gammelmatte inte med hem när matte och Belle återvände från bilturen... så i slutänden blev det ändå inte som vi hade hoppats, gammelmatte är borta och matte säger att hon inte kommer hem på flera dagar för hon skall "opereras". Vad betyder det egentligen? Är det samma sort som den Hamilton råkade ut för? Jam får nog ta ett ordentligt allvarsjam med matte senare... men just nu kan jag inte, för jag är SUR på henne för att hon klippte mina klor fast jag sa att hon inte fick. Och ni vet ju hur det är, man måste få sura i fred en stund innan man kan börja låtsas som allt är förlåtet...

söndag 22 mars 2015

Majsan

När mattarna kom hem från årsmötet i vår förening (Djurskyddet Kristinehamn) fick jag det mycket upprörande beskedet att de inte hade diskuterat en enda kattfråga - bara hund-frågor! Belle var lite extra uppnosig för detta, och vi klosterkatter ställde förstås matte mot väggen för att få en förklaring till denna uppjamande orättvisa. Vet ni vad hon sa? Jo, att på årsmötet pratar man egentligen inte om djuren alls, utan om själva föreningen och hur den sköts! *fnyser* Så tillade hon dock att de visst hade pratat om katter, för de hade diskuterat utegårdarna som skall byggas vid nya djurhemmet... då blev vi lite lugnare.

Fast det är fortfarande en sak vi är irriterade över, och det är att gammelmatte och matte använde den sista dagen av gammelmattes permission till att vara borta hemifrån nästan hela dagen! Det måste väl ändå ha varit en total miss i planeringen, tycker ni inte? I morgon skall hon tillbaka till sjuka huset, och sedan vet man ju aldrig hur längre det dröjer innan man får se henne igen... Rafael är redan ledsen och ligger tätt intill gammelmatte i sängen för att få vara nära henne så länge det bara går.

torsdag 19 mars 2015

Majsan

Nu har vi skickat iväg mattarna till affären för att posta de tre första paketen - till Sussie, Anja och Elisabeth. Det är så spinnande att även vi husisar riskerar att bli krullpälsade precis som Philemon *fnissar*. Men vi behöver adresserna till Guggetrubbel och Nisse, så snälla, tassa ner era adresser till oss på mejladressen srcarina@telia.com så att vi kan skicka era paket också!

Tänk, så praktiskt att gammelmatte kom hem precis nu när vi skulle skicka paket - det var väl fint planerat? Jag har kattsonligen övervakat alltsammans, så jag vet att det gått rätt till och att paketen skall hålla för att resa dit de skall. Ett av paketen skall ju hela vägen till tyska landet! Men nu när vi är klara med paketerandet, skall vi ägna oss åt att gosa med gammelmatte... vi får bara behålla henne t.o.m. söndag, för sedan måste hon tillbaka till sjuka huset för att bli opererad.

tisdag 17 mars 2015

Majsan

Å, så spinnande det här blev då! Kan ni tänka er att flera av våra filmpaket skall resa utomlands?!? Ett skall till Tyskland och ett till Italien... mmmm, i Italien är det nog soligt och varmt nu, tror ni inte? *längtar* Jam undrar just hur länge till vi måste vänta innan matte börjar öppna ut till kattgården...

Och mitt i allt paketerande kom matte springande med en riktigt glad nyhet: gammelmatte kommer hem i morgon! Visserligen har hon bara fått permission från sjukhuset, så hon måste åka tillbaka på måndag... men vi får ha henne hemma i fleraflera dagar i alla fall, och det ser vi fram emot. Inte minst Rafael... han kan knappt vänta! Det blir en lååång natt för oss, och en lååång förmiddag, för matte får inte hämta gammelmatte förrän efter lunch.

Nu förbereder vi oss för årsmötet i föreningen Djurskyddet Kristinehamn, där matte sitter i styrelsen som sekreterare. Det finns många viktiga frågor att prata om, förstås... men den viktigaste är att vårt nya djurhem sakta men säkert växer upp på en fin tomt mitt i sta'n och ändå så lantligt att djuren kommer att ha det jamarbra i sina utegårdar (och inne i huset också, förstås). Matte säger att hon tycker det är jamarspinnande att vara med och skriva lokalhistoria, och att de allihop är så stolta över det nya djurhemmet! Ingen av dem har varit inne i det ännu, för först måste byggjobbarna få göra färdigt sin del av arbetet... men sedan ser matte fram emot att få måla och snickra tillsammans med de andra. Hm, vi kanske inte ser mycket av henne senare i vår?

lördag 14 mars 2015

Majsan

Puh, ibland är det inte lätt att vara abbemissa, det jamar jag bara. Imma sa visserligen åt mig att hålla ögonen på mina klosterkatter och vara som en mamma för dem... men att hålla ordning på pojkarna kräver sin katt. Häromdagen råkade en av källardörrarna gå upp, och tror ni inte att Sixten och Rafael smet ut i mörkret?!? Matte höll på att gå upp i lim-ningen, för hon visste inte hur hon skulle få in grabbarna igen... men lyckligtvis kom Sixten snart in självmant, och någon timme senare dök även Rafael upp igen. Bägge killarna jamar att de hade glömt hur kallt och ruggigt det är ute, och nu lovar de att aldrig mer smita ut genom öppna dörrar... hm, jam undrar, jam. Men matte lugnade ner sig och låste alla dörrar i huset, och sedan tog hon en huvudvärkstablett innan hon gick och la sig.

Låt oss jama om roligare saker! Auktionen har gått jamarbra och vi har, om jag har räknat rätt, till vår stora glädje fått ihop hela 2.400 kronor till Snuffefonden!!! *suckar lyckligt* Och dessa är de förhoppningsvis glada vinnarna:

Katten Nisse i Italien har ropat in Barnpaketet och Thrillerpaketet för 500 kronor styck
Anja Nordstrand har ropat in Sverigepaketet och Komedipaketet för 150 kronor styck
Guggetrubbel har ropat in Dramapaketet för 200 kronor
Sussie har ropat in Katastrofpaketet för 200 kronor
Elisabeth har ropat in Midsomerpaketet för 700 kronor

GRATTIS! Nu ber vi er att skicka in slantarna till Snuffefondens konto (det hittar ni i bannern här ovan) och mejla oss (srcarina@telia.com) namn och adress dit vi skall skicka filmerna. Och TACK SÅ JAMARMYCKET för att ni var med!

måndag 9 mars 2015

Majsan

Nu är auktionen avslutad och till vår stora glädje har ALLA paketen fått bud! Men eftersom vi är så väldigt upptagna av att ta tass om vår jamarsjuka matte, ber vi att få dröja med att presentera resultatet en liten stund... jam lovar att vi återkommer så fort vi bara hinner *rusar iväg*.

lördag 7 mars 2015

Majsan

ÄNTLIGEN har människovetarna på sjuka huset begripit vad vi katter har vetat hela tiden: att vi är betydligt bättre på att ta tass om våra mattar än de är! Det blev total panik här... ni vet, vår matte har varit riktigt dålig (eh, jag menar förstås sjuk, inget annat) i onsdags och sedan mådde hon bara sämre och sämre så på fredagsmorgonen fick hon åka akut till någon som heter Närhälsan där de krävde att få skicka henne direkt vidare till sjuka huset i Skövde. Ja, just det, samma ställe som de håller gammelmatte inspärrad på. Fast gammelmatte låg på lungavdelningen (nu har de visst flyttat henne till den vanliga avdelningen, där hon brukar vara) och matte kördes till något som kallades infektionen.

Nåjam, så enkelt var det förstås inte. Matte blev nästan lite granna osams med människo-veten på Närhälsan när hon krävde att få "permission" i en timme för att ordna hjälp till oss katter och Belle... så hon kom inramlande här, packade ihop sina mediciner och sin andningsmaskin samt började ringa runt till folk lite varstans. Sist satte hon lappar med instruktioner på våra och Belles torrispåsar och försvann ut igen. En stund senare - hur lång vet jag inte, för vi katter kan ju inte klockan - dök två främlingar upp! Belle rusade rakt in i famnen på den ena, och så tog de hennes saker med sig och åkte... och vet ni, hon har fortfarande inte kommit hem, så hon kanske har flyttat hemifrån? Efter det blev det väldigt tyst och stilla här hemma... läääääänge. Jam, det blev faktiskt natt och morgon och dag igen innan plötsligt matte kom tillbaka från sjuka huset och berättade att de hade skickat hem henne därför att det inte fanns någon säng åt henne på infektionen och hon är så smittsam att hon inte kunde läggas någon annanstans i huset. Istället fick hon "vara på sjuka huset hemma" och skulle få besök av en distriktssköterska som hjälpte henne med mediciner och sådant.

Tro mig, matte mådde VERKLIGEN inte bra. Vi fick ta i från klospetsarna med både kurr-terapi och spinnhealing och det gör vi fortfarande... ingen rast, ingen ro förrän hon piggar på sig. Philemon kunde rapportera att matte inte sov mer än två timmar, och satt i telefon med en sjuksköterska en lång stund. Men i eftermiddag/kväll har hon verkat må lite bättre i alla fall och har faktiskt t.o.m. ätit lite mat. Annars dricker hon mest, för tydligen har människoveten krävt att hon måste få i sig minst tre liter vätska varje dag - annars får hon inte äta sina mediciner.

Belle då? Hon är fortfarande borta. Matte säger att till hon är pigg nog att ta ut Belle på promenader, får hon bo hos en annan tant som orkar bättre... men idag kom en hit som vi känner och gjorde ren våra lådor, gav oss mat, fyllde på torrisar och vatten, så det går ingen nöd på oss.

tisdag 3 mars 2015

Rafael

Jag är en ledsen kisse idag... min älskade matte (hon som de andra katterna kallar gammelmatte) har hamnat på sjuka huset igen, och jag är alldeles, alldeles ensammen! *tårar på morrhåren* Den andra matten är snäll, det är hon, men för mig finns bara en äkta matte...

Tycker ibland att Skaparkatten är dum emot mig som inte håller sin tass tillräckligt bra över matte Gitte så att hon kan vara hemma hos mig jämt och ständigt. Han vet ju att jag behöver henne! Ja, förlåt mina uppriktiga jam, men så känner jag faktiskt!