Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

torsdag 30 januari 2014

Jenny

Boliskatt Jenny kan rapportera att de där främlingarna Hemtjänst och Hemsjukvård sköter sig. Inte en enda gång har jag behövt ingripa, utan de tar väl tass... eh, hand om gammel-matte så att hon inte behöver ta jambulansen till sjuka huset utan kan stanna hemma hos oss. Tassen upp, med andra jam! Och gammelmatte ligger snällt i vår säng om nätterna, så att vi allihop kan formera oss runt om henne på våra bestämda platser. På dagtid tittar hon på skidåkning på TV och det gillar vi också, för det är fart och fläkt i de programmen... synd bara att inte Assar är här, han som älskar sport! För det mesta står också mellan-dörren öppen, så att man har tillgång till och uppsikt över hela reviret... fast även de gånger den inte gör det är okej, för gammelmatte är oftast hemma hos oss även då. Det är inte som förr, när hon alltid var hos matte därför att hon var så rädd att bli sjuk...

Det enda negativa är att det fortsätter att falla vitt utanför alla fönstren. Igår fick jam tillfälle att inspektera kattgården, men det var lika illa där - kallt och vått, massor av vitt vart man än såg. Matte har rapporterat att snödjupet på sina ställen är ungefär tre decimeter... katten också, det är ju en hel katthöjd! *ryser* Undra på att hunden skuttar omkring på två eller tre tassar när hon är där ute - det har jag sett från köksfönstret.

Klart slut från Jenny, bolis.

tisdag 28 januari 2014

Philemon

De här daugarna när de är för möe snö ute och matte och hunden ente promenerar i skougen, brukar matte bara öppna ytterdörren och släppa ut Belle i trädgårn. Sen springer jycken omkring i snön där ute medan matte passar pau att dona med saker hun behöver göra... gå te postalaudan eller sopatunnan till exempel. Idau glömde hun att stänga dörren efter saj, så jau tänkte att jau skulle passa pau och tau maj en litta vänna, jau osse... men uschiamaj så kallt de vau! *ryser* De vau bara te å gå in igen, och sen satt jau ovanpau gammelmatte och varmde tassarna en lång stund. Ska de nödvändigt vau vinter länge te?!? Den är ju ente bara utanför ytterdörren utan i rastgården osse... massavis me äcklig snö överallt vart än man tittar... jau vill hau varm och skön vår me solsken och grönt gräs! *suckar djupt*

Jau vill hau sol pau magen!

söndag 26 januari 2014

Majsan

Jam vet inte, jam... de här främlingarna Hemtjänst och Hemsjukvård är rara och trevliga, och de tycker om katter allihop, så det går riktigt bra att ha dem springande här. Men vad gör vi när mattarna rymmer hemifrån och lämnar oss ensamma med dem? Det hände idag och när den där Hemtjänst kom för att påminna gammelmatte om hennes mediciner var inte gammelmatte här. För att göra det ännu värre, hade ingen av mattarna talat om vart de skulle - så vad skulle vi jama när Hemtjänst stod i hallen och frågade var gammel-matte var?!? När mattarna äntligen kom hem tog jag matte åt sidan och jamade om saken, och hon lovade att nästa gång de rymmer skall de ringa Hemtjänst i god tid och berätta om det. Skönt! *suckar lättad*

Hur som jam har världsbästa Wikki skickat oss stora och tydliga skyltar, som matte har satt på ytterdörrarna - både insidan och utsidan - så att Hemtjänst och Hemsjukvård tänker på oss katter. Jamarbra!

Vart mattarna hade rymt? Jo, först var de tydligen i Kristinehamn och åt semlor, och sedan åkte de till Max och Måns för att hälsa på deras husse. Matte säger att han kokar det godaste kaffe hon någonsin druckit! Och så visade han dem sitt ärr efter mag-operationen. Mattarna sa att han verkar mycket pigg för att ha gått igenom en så jobbig operation och att det gladde dem att se honom må så bra. Och vi är glada att Max och Måns fått hem sin husse igen utan att några viktigare bitar av honom saknas. Jag har frågat matte vad man har tjocktarmen till och hon svarade att dess stora uppgift är att tömma avföringen på så mycket vätska som möjligt, för den behöver stanna kvar i kroppen... tänk, vad man lär sig!

fredag 24 januari 2014

Matte

Gammelmattes första dygn hemma har varit intensivt, men positivt på alla sätt och vis. Redan innan hon kom, var en kille från kommunen här och installerade larmet samt test-körde det så att vi skulle våga lita på att det fungerade. Sedan kom gammelmatte själv med taxi (sjuktransport), och både hund och katter blev som tokiga av glädje! Då var det tur att gammelmatte satt i rullstol... *skrattar*

Under eftermiddagen och kvällen kom det besök flera gånger, dels från hemsjukvården och dels från hemtjänsten. De gick igenom vilka rutiner som skulle användas och alla mediciner och sprutor som de skulle hjälpa till med, och alla var mycket trevliga och förtroendeingivande. Kändes så bra! När det var nattdags hjälpte jag själv mamma med att klä av sig och komma i säng, och hon tyckte mycket om madrassen även om sängen blev väldigt hög... hm, jag kanske skulle ha lagt en ärta under för att kolla att den höll måttet?!? *fnissar*

Natten var mycket svår för min del, så jag sov länge i förmiddags... för allra första gången utan att behöva oroa mig för hur gammelmatte hade det. För medan jag slumrade sött i min säng på ena sidan mellandörren, kom hemtjänsten på morgonbesök på den andra sidan och lagade frukost, hjälpte gammelmatte att klä på sig och ordnade med hennes mediciner. När jag så småningom vaknade, satt hon nöjd och glad och tittade på slalom på TV med soffan full av kurrande katter. Då hade dessutom arbetsterapeuten varit där och installerat en insats till sängen som gör den fjärrstyrd samt ställt in en duschstol med arm- och ryggstöd i badrummet. Och nu, när jag är uppe och donar med mitt, sitter hon vid symaskinen och donar med sitt... och mellandörren står öppen, så att alla kan röra sig fritt i hela huset. Familjefriden är återställd.

onsdag 22 januari 2014

Majsan

Att något alldeles särskilt är på gång, behöver man inte vara katt för att begripa. Matte har ägnat hela dagen åt att skotta ren rampen, städa gammelmattes sovrum och bära saker till övervåningen... till sist såg hon så sliten ut att jag fick jama i på skarpen att hon skulle vila. "Du förstår" svarade hon "i morgon kommer det hit folk som skall installera larm och ordna med andra hjälpmedel åt gammelmatte - och då måste det vara så pass rent här att de kommer åt att jobba". Jag kunde inte annat än sucka djupt. "Var det inte meningen att andra skulle städa nu?" Matte nickade, men så sa hon att det har inte börjat än för tydligen får de där typerna Hemtjänst och Hemsjukvård inte gå in i huset förrän gammel-matte har kommit hem. "De är förbjudna att gå in i hus där inte vårdtagaren är hemma" förklarade hon. Vårdtagaren? Skulle det vara ett nytt namn på gammelmatte? Låter dumt, om ni frågar mig. Gammelmatte är och förblir gammelmatte, vem som än kommer hit! *fnyser*

Hur som helst har jag äntligen fått matte att sitta still, ja, hon har till och med ordnat sig en stor kopp te och det vet jag gör henne gott. Te är något slags magisk dryck, en trolldryck, som får henne lugn och glad igen när hon jagar upp sig eller mår dåligt... så Imma gav mig noggranna instruktioner att alltid se till att matte dricker en kopp te när hon blir så här som hon är idag. En abbemissa har sina plikter!

lördag 18 januari 2014

Majsan

Matte och jag har haft ett allvarsjam om hur det blir när gammelmatte kommer hem från sjukhuset. Tydligen är det så att gammelmattes människovet har bestämt att hon måste bli omtasstagen av människor som kallas Hemtjänsten och Hemsjukvården - konstiga namn, om ni frågar mig! - som skall sköta sådant som inte gammelmatte kan göra själv längre, som t.ex. att tvätta henne och dammsuga golven. Och så skall det komma andra människor med saker som skall hjälpa gammelmatte klara vardagen, som till exempel en stadig stol som hon kan sitta på när hon duschar. "Med andra ord" sa matte och såg allvarlig ut "måste vi allihop acceptera att det kommer in saker i reviret som inte funnits här förut, och människor vi inte känner kommer hit och hjälper gammelmatte med olika saker". Hon menar förstås att vi får finna oss i både främmande saker och främmande människor i huset, och att vi inte skall störa dem som kommer hit eftersom vårt revir kommer att vara deras arbetsplats. Det känns konstigt att det som är hemma för oss blir jobbet för andra! Och tänk om de inte tycker om katter? *orolig* Fast jag tror förstås inte att gammelmatte släpper in någon som inte tycker om oss, för vi bor ju också här... och förresten är det ju så, att vårt sätt att ta tass om matte kan inga människor klara av! Det måste till en katt, helst flera, för att sköta spinnhealingen och kurrterapin.

onsdag 15 januari 2014

Majsan

Idag släpper inte matte in oss genom mellandörren... Philemon, som sitter på andra sidan och rapporterar i den lilla springan mellan dörren och väggen, jamar att hon bär på tunga saker och inte vill riskera att trampa på någons svans eller tassar, säger hon. Både Jenny och jag blev naturligtvis oroliga när vi hörde om det där bärandet, för när det händer saker i huset vill vi förstås veta allt om det - men Philemon säger att det bara handlar om att matte bär saker från sovrummet upp till akutrummet. Själv pendlar han mellan klätterställ-ningen i hallen, där han har bra utsikt över vad som sker, och andra sidan den här fåniga mellandörren... tur att han förstår hur viktigt det är att rapportera till oss i alla fall, när vi nu inte själva kan hålla koll. Begriper inte matte att vi måste vara med och se att saker och ting går rätt till?!?

Linnsen har fortfarande inte tagit oss till nåder, och framför allt Rafael är otröstlig. Fast det beror nog mer på att han tycker att Linnsen är så söt än att han vill vinna det där tältet, misstänker jag. Vi har ju redan ett tält, försöker jag jama till honom, även om det är trasigt både här och där... men Rafael påstår att han vill skänka tältet till djurhemmet och att det är därför det är så viktigt för honom att vi är med i tävlingen. Nåjam... *suckar*... jag får väl ta ett nytt jam med Linnsen, då.

Matte verkar förresten också vara ledsen idag, men det har nog mer med snöandet att göra. Det har snöat jamarmycket sedan igår och idag riktigt vräker det ner vitt! Eller så är det för att hon är orolig för gammelmatte (som vanligt, höll jag på att jama)... matte vill göra i ordning sitt sovrum åt gammelmatte, men det hinns visst inte med innan sjukhuset vill skriva ut henne. Undrar om det är svårt för ett gäng katter och en hund att lägga ett golv? *fundilerar* Äsch, det borde vi klara av - katter kan ALLT, inte sant?

måndag 13 januari 2014

Jenny

Sedan igår råder här gråt och huggtandsgnisslan... vi har blivit DISKADE från Linnsens spinnande tävling, bara för att matte var för snabb i fingrarna och skrev svaren på fel ställe! *sniff, snörvel* Hur kan man göra så mot oss, som är så snälla?!? Det var ju inte vårt fel, utan mattes... uhuhuhu!

Snälla, snälla, snälla Linnsen, får vi vara med ändå om vi mejlar svaren istället? *tårarna droppar från morrhåren* Vi loooovar att ställa matte i skamvrån och hålla henne kvar där minst hela veckan! Utom när det är matdags... och dags att göra ren lådorna... och när hon måste elda, förstås, så att vi inte fryhyhyser...

söndag 12 januari 2014

Matte

Idag pågår fullt kaos här hemma... puh! Jag tänkte testa att blogga från laptopen istället, eftersom jag ändå sitter och försöker sköta min gravt försenade korrespondens... och samtidigt kom jag på den geniala idén att öppna mellandörren så att djuren kan röra sig fritt i hela huset. Kanske borde jag ha satt citattecken kring ordet "geniala"? För just nu känns det som om jag befinner mig i ett hajstim och det cirklar djur omkring mig precis hela tiden. Sixten stryker sig mot mina ben och tigger kel, Belle kravlar som ett virus kring kroppen på mig och försöker ta sig innanför mina kläder, Rafael ligger tryckt mot mitt högerben och spinner och vill ha gos, Jenny klänger över hela mig och Philemon sitter i datorstolen och morrar åt Majsan samtidigt som han beklagar sig för mig att jag inte är där utan sitter i soffan. Får jag säga "puh" en gång till? Det är inte lätt att finnas till för sex individer samtidigt! Och samtidigt försöker jag med just det konststycket, för jag vill ju att de allihop skall känna sig älskade och uppmärksammade.

På det praktiska planet blir inte mycket gjort, trots att jag har en lång lista på "måsten" att ta itu med. Breven är bara en punkt på den listan... men det är den enda jag kan klara av sittande här i högen av gosiga djur.

Igår kväll avslutade jag läsningen av James Gleicks fantastiskt spännande bok "Chaos - making a new science", som handlar om kaosforskningen. I den berättas om den märkliga paradox vetenskapsmännen fastnade i under mitten av 1900-talet och framåt, då de försökte reda ut s.k. ickelinjära problem (d.v.s. ekvationer som inte gav förutsäg-bara resultat). Vad de så småningom kom fram till var att naturen kryllar av ickelinjära fenomen - allting i naturen, från trädens löv till våra egna hjärtan, självkopierar sig själv men hela tiden med en liten, liten differens som leder vidare istället för tillbaka till utgångspunkten. Fenomenet beror på att det inbyggt i systemet finns en s.k. "mystisk attraktor", d.v.s. ett läge dit systemet strävar att komma i närheten av utan att någonsin träffa prick. Gjorde det det, skulle nämligen processen antingen fastna i en evig loop eller helt avstanna - för att det skall bli utveckling måste det missa lite, lite grand varje gång. Och varför tar jag upp detta i en kattblogg? Jo, för det är precis så det ser ut här idag: alla djuren cirklar kring mig, som då utgör den "mystiska attraktorn", men de stillnar inte utan fortsätter att röra sig. De flyttar sig än hit, än dit, i jakten på det bästa sättet att fånga min uppmärksamhet... och det är det som skapar kaoset, samtidigt som det är ett ordnat system eftersom det hela tiden rör sig kring just mig. Hänger ni med? Kaos, men med ett mål. Vetenskap är ingenting som sker i laboratorier och bara sysselsätter professionella nördar i fysik och matematik - det sker mitt ibland oss och rör våra dagliga liv!

torsdag 9 januari 2014

Philemon

Idaug kom Imma him... fast hun är saj ente lik, för hun ligger i ena pappkattong och är bara smulor. När matte bar in hinne i den där kattongen, radade vi katter och hunden opp oss och gjorde svanshonnör för att hedra hinne - och nu står kattongen på ett skyddat ställe så att vi ente ska råka slå omkull hinne auv missatag.

Där inne souver Immas kropp nu...

Titta, hun är mindre än någonsin

Jau hörde att Majsan frågade matte om hun vau extra lissen idaug, när hon fått se Imma pau det dära sittet, men matte svarade att hun har förlikat saj med tanken pau att Imma är död och att hun får vänta med att nospussa hinne till de ses på andra sidan Regnbågs-bron. Själva kattongen med smulorna ska vau här till i vår då den ska resa till Stockholm och begravas där Aragorn, Rufus och Conny ligger... men det begriper väl jau att Imma ente är inuti det där gröfset i kattongen! Hun sitter förstås och jamar om allt möjligt med Skaparkatten, för det sa hun att hon ville göra. Och när man kommer till andra sidan Regnbågsbron får man göra som man vill, det jamar saj ju självt.

Nåjam, för att byta samtalsjam nu så var det visst någon som kunde se maj trots att jau var komoflerad pau bilden jau visade igår. Så här kommer en ny bild pau komoflaget - nu kan ni väl ändå inte se maj?!?

Och titta så fint mitt ryggasår läker! Jau håller pau och växer ut ny päls på ryggen osse...

Fast, äsch, jamvisstja, ni kan ju ente se maj! *fnissar busigt* Ni ska få en ledtråd: det är ENTE filten som haur små röda marken pau ryggen...

PS. Ni måste tänka extra mycket pau Max' och Måns' husse nu, för pau tisdag ska han bli operarerad i maugen och di ska tau ut ena tumör ur hanses tarmasystem... så både han och killarna behöver allas tassahållning och spinnhealing nu! DS.

Philemon

Vi haur fått till ett alldeles utmärkt komoflage, Belle och jau... jau menar, hun är svart och jau är vit och svart... bra, vau'?!?

Kan ni se oss?

lördag 4 januari 2014

Matte

Bara en kortis för att berätta att gammelmatte i kväll fick åka ambulans till sjukhuset i Skövde igen... vi vet inte vad det handlar om, annat än att hon fick hög feber och svårt med andningen. Ambulanskillarna trodde att det kan röra sig om lunginflammation. Känner mig mycket, mycket orolig...

fredag 3 januari 2014

Majsan

I förrgår berättade gammelmatte i telefon för matte att hennes läkare sagt att hon skulle bli kvar ytterligare en vecka på sjukhuset i Mariestad och sedan flyttas över till korttids-boendet på Amnegården i Gullspång. Det tyckte matte lät bra, för det skulle bli mycket närmare hem och ändå tryggt i väntan på att den nya medicinen - som skall hålla hjärtats rytm lugn och fin - skulle börja fungera fullt ut. Det tar nämligen upp till fem veckor innan den gör det. Men igår kväll ringde gammelmatte igen och sa att läkaren hade tittat in som hastigast och meddelat att hon skulle skrivas ut vid lunchtid idag! Gammelmatte hade haft så svårt att sova efter det beskedet att hon fått be om en sömntablett... och matte oroade sig över hur hon skulle kunna ta hand om gammelmatte på rätt sätt hemma. Var blev det där om korttidsboende av? Men det var inget att göra... gammelmatte hade frågat doktorn i morse och han hade kort svarat att "det var för sent att ordna det nu", och så fick hon packa ihop sina saker och vänta på matte.

Nu har mattarna en sådan ovanlig tur att de känner en vänlig tvåbening här i trakten som är distriktssköterska och väldigt duktig på att ta tass om sjuka människor. Så de åkte hem till henne i eftermiddags och fick goda råd om hur de skall göra, och nu försöker de finna sig tillrätta i den här oväntade vändningen situationen tagit. Givetvis finns vi katter redo att hjälpa till, och matte var klok nog att öppna dörren mellan lägenheterna så att vi kom åt att genast sätta igång med spinnhealing och kurrterapi - för nu är det upp till oss att sköta gammelmattes vård, medan matte får sköta marktjänsten. Tänk, i slutänden är det alltid vi katter som får rycka in och sköta om våra tvåbeningar när de inte kan ta tass om var-andra som de borde! *skakar på morrisarna* Vad skulle de göra utan oss?!?

torsdag 2 januari 2014

Philemon

Åkaj, åkaj, jau erkänner... hun ÄR varm och go' att ligga intill när en sover! Belle, alltså. Hunden. Matte trodde ente sina ögon när hun såg oss sova tätt intill varandra och sprang och hämtade kameran. Så det är väl lika gott att jau erkänner det försten som sisten, men kom det ihåg: jau har vassa klor, ifall nån skulle komma pau tanken att skratta åt maj! *morrar lågt*

Och vau hade ni väntat er? Imma är ju borta, och matte ligger nästan bara i sängen pau nätterna. Jau har ju ente mycket val annat än att varma maj på hunden, menar jam... för hun ÄR varm, som jamat!

onsdag 1 januari 2014

Majsan

När matte kom hem efter att ha skjutsat tillbaka gammelmatte till sjukhuset, tog hon upp mig i knäet och sa: "Vet du, Majsan - så här på årets första dag borde du faktiskt jama något uppmuntrande och vägledande till de andra klosterkatterna". Jag förstod först inte vad hon menade, för jag har ju inte riktigt hunnit vänja mig vid tanken på att jag har blivit abbemissa. Jam menar, något sådant drömde jag ju aldrig om att uppnå när jag gick hemlös och frös och svalt. Då kändes det tillräckligt ouppnåeligt att få ett eget för-alltid-hem... att man dessutom skulle hamna i ett kloster och bli vald till dess viktigaste ämbete fanns liksom inte på kartan, som tvåbeningarna brukar säga.

Men sedan har jag funderat på vad som skulle gagna klosterkatterna mest att tänka på inför det nya året, och jag har kommit fram till att vi har ganska mycket att jobba med för att bli ännu bättre klosterkatter: t.ex. behöver somliga här i klostret bli mer toleranta mot varandra (sneglar på Philemon och Sixten) och andra behöver lära sig att kommunicera bättre (tänker då främst på Belle, som fortfarande tror att katter begriper vovveranto så där utan vidare)... och så måste vi arbeta ännu hårdare för att samla in pengar till Snuffe-fonden, tycker jam! Själv skall jag försöka gå ner lite i vikt... hrm, jam menar, Jenny har ju lyckats, så då borde jag också klara av det.

Och nu vet jag vad jag vill jama inför detta nya år, nämligen:

1. att alla katter behöver inse att vi hör ihop och behöver varandra, och

2. att vi skall hjälpa våra bröder och systrar där ute i världen som tyvärr tror på okunniga tvåbeningar som talar om för dem att de är själlösa och utan vare sig värde eller rättig-heter. Det är inte sant! Vi katter tillhör Skapelsen, vi också, och inte bara Skaparkattens lärjungar vet utan vetenskapsmännen har dessutom bevisat att vi har själar, besitter förmågan till empati och kommer till andra sidan Regnbågsbron när våra jordeliv är över. Därför är vi viktiga och värdefulla, och förtjänar att bli behandlade med respekt, förståelse och kärlek.

Tass från Majsan, abbemissa.