Matte (eh, vice matte)

Sedan vice gammelmatte började sova uppe hos Sagge om nätterna, har han blivit som en kattunge - han leker, studsar kring väggarna, han kvitterpratar och t.o.m. apporterar bollar! På nätterna sover han tätt intill gammelmatte - gärna under täcket framför hennes bröstkorg... och då spinner han högt.



Det som gläder mig extra mycket är att ögat äntligen börjar läka! Den dimmiga hinnan har försvunnit, och ögat öppnar sig sakta alltmer... men vi vill ändå låta ögonspecialisten undersöka honom, om inte ögat har läkt helt innan dess (d.v.s. den 21 mars).

Endera dagen skall jag ta en ny bildserie på "vår" vackra Mästerkatt, som en hälsning till husse. Vi håller allihop tassar och tummar för dig, Sagges husse, och hoppas att du kryar på dig riktigt bra! Tills dess har Sagge det bra här hos oss, och gläder oss med sin närvaro. Vi pratar mycket med honom om dig, skall du veta, så du behöver inte vara rädd att bli bortglömd av din fine misse!

Matte

Det grumsas rätt mycket bland katterna just nu. I morse sken solen så skönt, vi hade barmark i hela trädgården och fåglarna sjöng så där vårhärligt... och så gick dagen, snön började falla och när det mörknade hade vi en vit trädgård istället för grön. Suck! Philemon tycker inte alls om det - han skriker vid dörren och grälar på mig när jag visar att det fortfarande är vinter där utanför. Och jag förstår honom... längtar själv så in i vassen efter vår!

En rundvandring bland bloggarna fick mig att komma ihåg en fundering jag brukar ha. Frasses matte skriver att hon lämnade lyset på hemma när Frasse blev ensam... och tänk, så gör jag också. Skulle aldrig falla mig in att låta det bli nermörkt inomhus när katterna är ensamma! Och nu undrar jag om ni andra (mattar och hussar, alltså) gör likadant? Och gör ni andra saker för att få era missar att känna sig trygga när ni inte är hemma? Jag funderar ibland på att sätta på radion i köket lite lågt, men som de flesta radiokanaler är idag vet man inte vad som händer... skrällmusik är troligen ingen höjdare för en kisse som känner sig övergiven. Och den kanal jag brukar lyssna på - P1 - spelar ingen musik alls, nästan.

En annan sak jag försäkrar mig om är att katterna har varma ställen (t.ex. filtar) att ligga på när jag åker hemifrån, eftersom det är jag som eldar... så när jag inte är hemma, blir det allt kallare i huset. Plus kollar att torrfoder och fräscht vatten alltid finns i tillräcklig mängd. Man vet ju faktiskt inte om man råkar ut för något som fördröjer hemkomsten.

Imma

Matte är förkyld... och jag jamar om ursäkt i förväg, men jag tycker faktiskt att det är bra! För det är bara sjukdom som får henne att ta det lugnt och tillbringa mer tid i sängen... och att matte ligger still är det bästa jag vet. Då kan jag ligga tätt intill henne och bara må bra, nämligen. Så just nu har jag det riktigt bra!

Philemon är måttligt road, dock - han tycker alltid att vi slöar och att det inte händer tillräckligt här i huset. Vet inte vad han hade föredragit... kanske ett helt gäng kattungar i lagom busålder? Eller minimänniskor av den lite större sorten, som kan leka i timmar men samtidigt vet hur man visar en katt respekt?

Sagge är lycklig, för gammelmatte tillbringar mycket tid hos honom de här blåsiga dagarna (och nätterna). Vad husisarna tycker vet jag inte, men jag antar att Rafael är svartsjuk på Sagge just nu...

Å, innan jag slutar jama för idag, skall jag passa på att sända ett JAMARSTORT GRATTIS till Wikkis lilla matte, som fyller år i morgon. Kurra på dig! Sju klosterkatter, en akutkatt och två mattar önskar dig en riktigt fin dag. Och så vill jag gratta Arwen så jamarmycket till vinsten i Tasseri 7!

Matte

P.g.a. sitt opererade (delvis amputerade) pekfinger kan gammelmatte inte skriva på tangentbord på några veckor, så hon har bett mig berätta om henne och Sagge. Vi har haft väldigt stormigt väder de sista två dagarna (och det blåser fortfarande rätt hårt), så gammelmatte tog beslutet att sova hos Sagge på nätterna så att han inte skall vara rädd. I övervåningen hörs nämligen ovädersljuden mycket värre än på bottenvåningen... och som liten katt kanske det är otäckt att ligga alldeles ensam och lyssna till de där ljuden. Hennes beslut har fört med sig att Sagge numera sover i säng, eller rättare sagt tätt intill gammelmatte på en bäddad madrass på golvet... och de trivs med det bägge två!

Hur framtiden ser ut, väntar vi på att få höra nu. Att föra samman Sagge och Philemon har hittills inte gått bra - senast började de slåss, och det var Philemon som började. Så vi måste troligen klura ut något annat, eftersom Sagges husse verkar behöva stanna kvar på rehabiliteringen i flera månader till... och det är ju det viktigaste, jag menar, att han verkligen blir frisk och stark nog att sedan kunna vara hemma hos sin Sagge, inte sant?

Imma

Det är lite rörigt just nu... matte har så mycket att göra att hon knappt hinner slå på datorn, och då blir förstås vi lidande eftersom vi inte lyckas med just den lilla detaljen. Varför tänker inte datormakarna på katt-tassar när de gör startknappen?

Nå, hur som jam har besöket åkt nu, och hon var trevlig att träffa. Har definitivt blivit dresserad av katter, det märktes! Matte påstod att jag borde känna igen henne, för det var hos henne jag föddes en gång i tiden... men milda Skaparkatt, det var ju jamarlänge sedan! Och jag har träffat så många tvåbeningar sedan dess att jag verkligen inte kan komma ihåg varenda en så där på stört. Det hindrade mig dock förstås inte från att hälsa vänligt och t.o.m. låta matte visa upp mig, och jag hörde nog att de pratade om hur jag ser ut och mår... och så pratade de om Philemon, som också visades upp ordentligt. Han var väl sisådär måttligt road, särskilt när de studerade hans svans och pratade om vad man "kan göra åt den"... men han var artig i alla fall, och visade gästen runt i huset samt vaktade lite då och då utanför hennes sovrumsdörr.

För oss katter var visserligen besöket trevligt, men det viktigaste vi har sysslat med (och fortfarande är engagerade i) är Kiras operation. Tänk att vi lyckades få ihop pengarna i sista minuten! Och vad jag har hört mår hon fortfarande bra, har fått komma hem och är en glad missa... så här står det på FB om henne idag:

En liten uppdatering till er som undrar hur det gick med KIRA:
Kira hämtades hem idag vid klockan 16. Hon var onekligen överlycklig över att få komma hem, hon har ätit, druckit och gått på lådan men för det mesta så har hon velat kela med min bror som är hennes favorit människa just nu. Hon är pigg och glad + tycker inte alls att hon ska ta det lugnt så det är mycket med att stoppa den lilla damen från att hoppa upp på saker och att smita genom gallret till trappan. Hon saknar sin plats i klätterställningen och verkar vilja att allt ska funka som förut och gillar inte alls att vara separerad från resten av djuren här i hemmet. Hon gillar för den delen inte alls kragen som hon ska ha på sig fram till att stygnen tas av och försöker minsann bli av med den. Hon har ett morfinplåster som hon även inte får slicka eller bita på som man också ska hålla koll med. Det blir att sova i skift nu mera, allt för att hon inte ska råka öppna stygnen eller liknande i sina försök att hoppa upp på saker. Men glad över att vara 'hemma' är hon i alla fall och känns som den gamla vanliga Kira som minsann kan klara allt själv, enligt hon själv.
Kira tackar så hjärtligt för att ni bryr er om hur det går för henne och även för all hjälp som ni ställt upp med i det ekonomiska. Så en massa kärlek och nospuffar från lilla Kira till er alla godhjärtade människor som ville hjälpa till ♥

Sådana nyheter värmer redan ett katthjärta - och här bultar åtta stycken!

Philemon

Naej, min själ, det måtte väl ändå finnas gränser för vad ens matte får ta saj te! Jau jamar, ente har JAU bjudit hit nån tvåbening. Och hade jau gjort de, hade jau väl aldri fått för maj att jama te matte att "vore de ente en fin idé om jau tog ett bad, så jau är riktit vacker när hon kommer?" Va'?!? Verkar det särskilt troligt, tycker ni? Men badad blev jau, och skrubbad med en svamp osse... visserligen med den mjuka sidan, men ändå.

Ente heller har JAU föreslagit att vi skulle valla snabeldraken. Naj, icke med min tass hade jau kommit pau en så dum idé! Men fram skulle den, och sen skurade hon golvet i köket osse så det blidde alldeles vått och klibbit. Äcklit, rentav!

Jau hoppas VERKLIGEN att kvällens besök är värt allt detta... annars...!

Rafael

Matte har flyttat hem till mig igen! *lycklig* I natt fick jag äntligen sova hos henne i sängen, ligga intill hennes huvud och gosa oss till sömns... hoppas bara att det varar, så hon inte blir sjuk och flyttar till sjuka huset eller hem till den där som de andra katterna kallar matte igen.

Assar är också glad att matte (som han kallar gammelmatte) är hemma igen, för nu kan han titta på TV hur mycket han vill. Det är framför allt sporten som intresserar honom, och idag tittade han en lång stund på slalom... han gillar när det rör sig på TV-skärmen. Majsan passar som vanligt på att värma magen ovanpå TV:n.

Vi har precis blivit förvarnade om att vi skall få fint besök i morgon. Någon som kallas Uppfödaren skall komma... det är tydligen den tvåbeningen som abbemissan föddes hos för länge, länge sedan. Så nu gäller det att idka pälsvård och gnaga ren klorna, för vi vill ju inte skämma ut abbemissan med att inte vara välvårdade och artiga mot Uppfödaren. För Philemon blir det tydligen värre, för den där som de andra kallar matte har sagt att hon tänker bada honom! *fnissar* Han har sprungit omkring i det smutsiga pannrummet och eftersom han är vit är han nu svart, om ni förstår hur jag jamar...

Matte

Idag har det varit klagojam och tandagnisslan här, må ni tro! Sagge, Jenny och Majsan fick nämligen krypa in i varsin transportkorg och följa med till veterinären i Mariestad, och fast vi sa att vi hade berättat om det flera gånger i förväg påstod de att de minsann inte hade hört något och framför allt inte godkänt några resor. Gammelmatte och jag var dock gräsliga nog att inte lyssna på protesterna, utan bar ut dem till bilen och åkte iväg. Sagge sa inget under resan, låg bara och blängde under lugg på mig (han fick sin korg fastspänd i passagerarsätet fram)... men Jenny och Majsan jamade försynt hela resan (de var fastspända i baksätet tillsammans med gammelmatte) och jag la märke till att Jenny låter nästan som Philemon när hon klagar, medan Majsan har sin härligt hesa röst... man kanske skulle skriva en mus-ikal för en mezzosopran, en alt och en tenor? *ler stort*

Hur som helst gick veterinärbesöket mycket bra (åtminstone ur min synvinkel). Sagge har fått sin andra vaccination samt klorna klippta, och den 21 mars skall han få träffa en ögonspecialist som kommer till kliniken, för hans vänstra öga vill inte läka. Lillkillen (som jag har börjat kalla Mästerkatten) gjorde sig mycket liten när han hälldes ur korgen, och så fort han fick en chans kröp han ihop tätt intill mig där jag stod och gosade med honom medan Olle undersökte hans öga, gav honom sticket i nackskinnet och klippte hans klor. Det gick perfekt - kanske för att Sagge var så rädd att han inte rörde sig? Jag har nämligen försökt själv flera gånger, men det är som att försöka klippa klorna på en ål...

Majsans och Jennys besök handlade om rena hälsokontroller, och allting är bra med bägge tjejerna så när som på att Majsan behöver behandlas mot tandsten och har en begynnande tandköttsinflammation. Den beror, enligt Olle, på att tandköttet reagerar på tandstenen... så den skall tas bort den 21:a, samtidigt som Sagge får sitt öga behandlat. Med andra ord blir det en ny resa om bara en månad...fast då slipper Jenny följa med. Istället skall vi försöka få råd att ta med Rafael och få honom rakad...

Dagens besök blev dyrt, förstås, och om vi räknar in allt specialfoder vi köpt (RC Obesity Management - torrfoder och blötmat - till husisarna, RC Renal Special till Imma och RC Neutered till Sagge och Philemon) har vi hittills denna vecka lagt 3.600 kronor på våra pälsklingar. Men det är de värda! Och Sagges kostnader tar ju hans husses kusin hand om, så det blir lite lindrigare i alla fall. Förhoppningsvis kan han också bära kostnaden för ögonspecialisten... annars får vi vända oss till Snuffefonden, för hon lär gå på minst en tusenlapp (experter är ju alltid dyrare, men å andra sidan vill vi verkligen rädda Sagges öga).

Hihi, sådant här skulle aldrig en människa som inte är kattägd acceptera eller ens begripa! Så det är TUR att ni allihop som läser detta är väldresserade och tycker att det är helt okej att lägga sådana här summor på sina katter istället för att anse oss skvatt galna... *skrattar*.

PS. Jag kan tyvärr inte bjuda er på några bilder, eftersom jag hade kameran i jackfickan och min jacka skrämde vettet ur stackars Sagge när jag hämtade honom i hans rum. Jag tror att han minns natten då ambulans-personalen hämtade hans husse (min jacka är ju väldigt lik de jackor vårdfolk bär)... så jag fick vara utan jacka under besöket hos Olle. Och därmed kom kameran aldrig med. DS.

Rafael

Jag hade en mycket otrevlig dag igår.

Min matte (som de andra katterna kallar gammelmatte) har ju fyllt år och jag hade tänkt fira det med att gosa med henne i soffan hela dan igår... men så började det komma främmande tvåbeningar, och dom tog över hela mitt revir utan att fråga mej om dom fick det! Ja, riktigt främmande var dom ju inte, för dom är kullsyskon till den tvåbening som de andra katterna kallar matte, men dom betedde sej som om dom ägde reviret och gjorde en massa otrevliga saker som jag inte gillade. Borrade i väggarna och vallade snabeldraken och skurade golven och sprutade äckliga saker på fönstren som dom sedan torkade bort... och dom hade en minimänniska med sej som lät och sprang omkring och gjorde livet osäkert för alla oss katter. I alla fall för mej. Majsan och Jenny verkade inte ha nåt emot att bli klappade av den och dom sa att han klappade så snällt och fint och visste hur man beter sig mot en katt... men vem vågar lita på vad tjejer säjer?!? Så vi killar fick trängas uppe i trappan för att vara i säkerhet men ändå hålla koll... och där nere i soffan satt min matte och hade kunnat gosa hur mycket som helst om jag bara hade kunnat nå henne! *suckar djupt* Tro mej, jag försökte...

Hela dan var dom här och pratade och skrattade och städade och hade sej. Det enda bra dom gjorde var att min matte fick tillbaka sin dator, för den tror jag kommer att göra så att hon flyttar hem hit till mej igen... men dom tog bort trädet i vardagsrummet, som varit så fint och som man har kunnat klättra så bra i! Och alla julsakerna försvann ner i lådor och kattonger. Sen åt dom tårta som inte gick att äta för den var full med havre - sånt äter ju bara hästar! *fnyser* - och middagen gick inte heller att smaka av (lassanje, tror jag att den hette)... totalt hopplöst, om man jamar så, att få sej en vettig smakbit!

Inte förrän sent på kvällen försvann det där gänget med störiga tvåbeningar, och min matte och den andra matten satte sej för att titta på TV. ÄNTLIGEN kunde jag komma upp i soffan och gosa med min matte! Hela långa dan hade jag fått vänta, så jag hade MASSOR av gos att ta igen... fast matte pratade väldigt konstigt, hon sa att hon hade haft en underbar dag och att hon var så lyckligt lottad som hade så fina barn och att hela dan hade varit en present. Present?!? Hur kan hon tycka att så mycket otrevligt oväsen är en present?!? Begriper mig faktiskt inte på tvåbeningar, det måste jag tilljama.

Den där som de andra katterna kallar matte bjöd i alla fall på god mat och såg till att vi katter fick äta i lugn och ro. Då stängde hon in alla tvåbeningarna i vardagsrummet så att dom inte skulle störa oss. Alltid något! Och hon tröstade oss med att de där typerna bor så långt bort att dom inte kan komma särskilt ofta, och det är ju bra.

PS. Fast okej, nu blir det lättare för oss husisar att blogga, när vi fått vår dator tillbaka. Bra, va'? DS.

Gammelmatte Gitte

Eftersom jag får så ont av att skriva med min hand i paket, måste jag tyvärr bli kortfattad. Men jag vill tacka er alla för både gratulationer på födelsedagen och lyckönskningar inför operationen. Tack! Tack!

Matte

Jag får visst blogga själv idag, om det skall bli något skrivet... alla katterna ligger under täcken eller på andra varma ställen och sover. Ändå har dagen varit riktigt "varm" med +4 grader och gassande solsken från en klarblå himmel - men, det är klart, snön ligger över 2 dm djup (mycket för en katt), och ett försök att locka Philemon att gå ut i sele och koppel misslyckades grundligt. Han gav mig en blick fylld av fasa innan han backade inåt hallen... *skrattar* Och jag förstår honom, för från insidan av fönstren ser det ju helt okej ut ute, särskilt när solen skiner varmt... men när matte öppnar dörren syns plötsligt allt det vita och kalla och det lockar inte ett dugg, misstänker jag. Sedan det här försöket har han legat djupt inborrad under mitt duntäcke och sovit!

Nu förbereder vi oss inför morgondagen - gammelmatte skall äntligen få sitt högra pekfinger opererat på sjukhuset i Skövde, och hon bryr sig inte ens om att det sker på hennes födelsedag för hon är så tacksam inför tanken att slippa ha ont åtminstone i fingret. När det är klart, kan hon ta itu med nästa skavank... hon har artros i händerna och behöver hjälp med det, men man måste ju ta en sak i taget. En starr-operation står också på listan, liksom sjukgymnastik för ryggen... vi håller på att försöka ordna så att vi båda får komma till varmbadet i Mariestad och träna, jag för min nacke och hon för sin rygg. Håll tassarna, är ni rara!

PS. Jag har passat på att göra bannern för SNUFFEFONDEN klickbar, så att det skall vara lätt att komma direkt till fondens hemsida för den som är intresserad. Adressen är: www.snuffefonden.com. DS.

Matte

Det snöar här hos oss, för tredje dagen i rad. Igår såg det ut så här:

Matte, ta bort det här kalla vita våta! Det är läskigt! Jag fryser!

*pust, stön* Om jag tar mig upp här, så kanske...

... men nej, det gjorde inte saken ett dugg bättre. Istället satte Philemon i att gallskrika åt matte att komma och rädda honom, vilket hon förstås gjorde. Vad gör man inte för sina små? Så en liten kall rex fick åka famn in i värmen igen, och sedan har han inte tjatat vid ytterdörren. Och det är nog tur, för idag ser det ut så här utanför:

Assar

Idag har det varit lugnt här. Sixten sover som om han aldrig skulle vilja vakna igen, men så festade han om ordentligt på party't. Gammelmatte får försöka sköta om allting här hemma idag för matte ligger. Hon har ont i sitt huvud. Det är ofta så när hon har varit borta eller om någon varit här, men får hon bara sova så går det ju över så småningom. Gammelmatte säger att så länge hon åt så mycket medicin efter sin operation så klarade hon sig ju ganska bra från huvudvärk, men nu är det på det gamla vanliga sättet igen. Nåjam, det är varmt och skönt inne och vi har fått mat och blivit ordentligt omskötta så vi har ingenting att klaga på. Det är bara så tyst här hemma idag. Inget prat, inget skratt, men gammelmatte finns ju här i alla fall.

Rafael

Precis när vi hade gjort oss redo att åka till Wikkis häftiga release-party för hennes nya hemsida, dök det upp främlingar hos oss. Tre tvåbeningar tornade upp sig i hallen och jag blev så rädd att jag gömde mig i gammelmattes säng. När jag sedan fick veta att två av de där människorna var Wikkis matte och husse blev jag förstås ännu räddare - hade de kommit för att ta tillbaka tasseri-sakerna?!? Ni vet, jag är ju så ovan att vinna något att jag inte litar på att det är sant... så jag var fullt beredd att kämpa med klor och tänder för att behålla leksakerna och de andra prylarna (godiset är lyckligtvis redan uppätet). Nu behövdes det inte, för de var inte här för att ta tillbaka något utan för att träffa matte och gammelmatte - puh! *ruskar pälsen*

Men hur skulle vi göra nu? Festen väntade ju, och här var huset fullt av gäster som inte gjorde en min av att vilja gå på länge än... vi tog telekattisk kontakt med Imma, som lugnade oss med att Sagge, Philemon och hon skulle sticka iväg en liten stund till partyt och sedan komma hem och ta över gästerna på sin sida av huset, så att vi husisar kunde åka iväg till partyt och stanna där så länge vi ville. Och så blev det - medan vi i novisiatet vaktade människorna, försvann de andra diskret iväg till festen, och sedan fick vi en telekattisk signal från Imma om att de var tillbaka, och då föstes tvåbeningarna över till mattes sida av huset medan vi fem i novisiatet drog iväg för att festa. Praktiskt! På det viset fick ingen av människorna veta att vi var borta på kalas *fnissar*. Annars hade nog matte blivit lite ledsen, för hon är ju så stolt över oss och vill gärna att alla som kommer på besök får se oss... helst klappa oss också, men si, det ställde jag inte upp på! Bilder fick de ta, men inte mer. Och Sixten, den lurifaxen, stannade inte ens för att bli sedd - han stack iväg till festen långt före oss andra och stannade där hela kvällen. Jamjam, det kan han unna sig, som alltid har sin frack på sig... en annan har ju massor av päls-vård att sköta innan man törs visa upp sig i kattsällskap!

Kan berätta att vi fick godis av den tvåbening som inte hörde till Wikki. Lite senare fick vi veta att det var Linnsens, Franks och Lurrvars matte - tänka sig!

Matte och gammelmatte verkar i alla fall jamarnöjda med besöket, och de har pratat och haft sig så att öronen nästan vissnade på en annan... tänk att tvåbeningar är så förtjusta i att låta när de kommer i grupp?!? Prat, prat, prat hela tiden... man blir utmattad bara av att vara i samma rum. Tror dock att gästerna var minst lika nöjda, för de fick ju faktiskt träffa sju av oss - inte minst mig! Den åttonde, Sixten, alltså, var som sagt inte hemma. Jag undrar om han inte träffade en söt kattfröken på festen, för han har fortfarande inte dykt upp.

Matte (eh, vice matte)

Tänkte bjuda på lite nytagna bilder av Sagge idag. Jämfört med förra fotosessionen är det som att fotografera en helt ny katt, för idag syns ingenting av blygheten eller oron han visade förra gången - han är glad och rättfram, spinner och gosar, leker och pratar. Faktum är att han är den mest pratsamme husis jag någonsin mött!

Ögat läker långsamt, men det går i alla fall åt rätt håll. Pälsen har blivit jättefin och han är helt läkt baktill - det gick fort. Han sköter sin hygien perfekt, och han äter, dricker och går på låda... allt är med andra ord som det skall.

Igår försökte vi ånyo släppa ihop killarna, och Sagge hade säkert klarat det jättebra men Philemon började väsa och flydde nerför trappan. Kvar stod en förvånad Sagge och tittade efter honom... vi får väl se hur det går nästa gång, för jag misstänker att Philemon inte kan hålla sig borta särskilt länge. Han är ju rex! *skrattar*

Varsågod, husse - här kommer lite bilder på din fine Sagge med många kurrliga hälsningar...

Sagge poserar fint för att husse
skall få en bra bild att ladda ner i sin mobil

Måste du blixtra när jag äter?!?

Jag har undrat lite var Sagge sover om nätterna...
nu vet jag - han ligger i sin transportkorg!

Matte

Idag kom det - Rafaels paket från Tasseriet T6! Fast vem kan koncentrera sig på paketöppning när magen kurrar? Så först fick det bli middagsdags, och hajstimmet samlade sig i köket för att inte gå miste om en smula...

*tugg, smask, slurp*

Men SEDAN var det dags för det Stora Ögonblicket! Allihop samlades i vardagsrummet och gammelmatte och Rafael intog soffan för att öppna hans spinnande paket.

Är det verkligen mitt?!? Mitt alldeles egna?!?

Ja, titta - det står mitt namn!

Oj, så många saker! *stora ögon* Nu gäller det att fördela rättvist...
få se, godiset till mig... den där leksaken till Assar...

Och den här katten tycker jag att vi skänker till Sagge,
för den doftar mynta och det gillar han!

Puh, efter så här mycket ståhej behöver man gosa!

Kan ni fatta att killen på bilden här ovan har varit en "vild" hemlösing? En av de där katterna som vissa myndigheter tycker bör skjutas därför att "det aldrig går att göra dem tama"?

Imma

Gode Skaparkatt! *håller för öronen* Vilket liv vi har haft här idag! Gammelmatte och matte fick plötsligt för sig att Sagge kände sig ensam och öppnade dörren till hans rum, och Philemon kunde ju förstås inte hålla sig borta... så det blev både väs och fräs, burriga svansar (ja, Philemon har ju inte så mycket svanspäls att burra upp, men han försökte allt!) och spring i trappan mellan övervåningen och bottenvåningen. Så kom bägge killarna ner, Philemon som en pil in under skrivbordet och Sagge efter - fast han tvärstannade ute på vardagsrumsgolvet och la sig platt på mage, och sedan slank han mycket utplattad uppför trappan igen. Nu har matte stängt dörren däruppe igen, och jag misstänker att båda grabbarna sover den utmattades tunga sömn, var och en på sitt håll... Philemon ligger utslagen på mattes luddiga kofta i fåtöljen här inne och Sagge har säkert något ställe där han sover trygg. Själv betraktade jag kalabaliken från skrivbordet och suckade... varför skall killar alltid ställa till sådant väsen när de gör något?

Matte

Idag fick Philemon och Sagge träffas! Det gick sisådär - flaskborste på bägges svansar (det lilla stackars Philemon förmår), men inget väs eller fräs. Så vände Philemon och rann iväg nerför trappan och Sagge följde efter halvvägs, innan han gjorde helt om och sprang upp igen till sitt rum. Vi får väl se om killarna vill ses igen och hur det går då...

Sagges öga mår fortfarande inte bra, men han håller det i alla fall helt öppet och jag vet att han ser på det. I övrigt verkar han må prima och leker, pratar (han är den mest pratsamme husis jag stött på - t.o.m. mer än Assar, som ändå gnisslar och piper ganska mycket när han leker) och älskar att gosa även om han inte vill vara i famnen någon längre stund i taget. Nu har han också börjat jama genom dörren när han hör oss prata i bottenvåningen... det ger mig dåligt samvete, för jag önskar att jag kunde vara med honom också, men tyvärr kan jag inte befinna mig överallt samtidigt hur gärna jag än vill. Och jag ägnar honom så mycket tid jag kan, det lovar jag.

Husisarnas viktnedgång har faktiskt börjat synas sedan vi lät dem börja med Royal Canin Obesity Management blötmat. Rafael har fått greppbart nackskinn och Majsans magskinn börjar se löst ut... *ler stort* Däremot har Philemon drabbats av fettsvans, och på en rex innebär det att han tappar päls på svansen och blir skorvig. Så nu måste jag byta foder åt honom också... det är inte billigt, men jag vill ju ge katterna det bästa och anpassa deras foder efter deras individuella behov. Och tack och lov finns det ju bra specialfoder för de flesta problem!

Sist, men inte minst, är gammelmatte hemma igen! Det gläder oss alla, både två- och fyrbenta.

Imma

Jag var lite orolig för matte på dagen idag, för hon verkade mest vilja gå i ide... men när jag föreslog att hon skulle tvätta sken hon upp, och sedan har hon mest hållits nere i källaren. Philemon har också varit där, för matte öppnade till novisiatets del av källaren och sedan hade han mycket att undersöka - flera rum, som han inte sett förut! Själv kan jag ju källaren utan och innan, så jag stannade uppe i vardagsrummet och gonade mig på elfilten istället.

Det är väldigt kallt här hos oss just nu, och jag håller innerligt med Sippo som längtar efter våren. Vår... grönt gräs... solsken... värme... matte säger att jag inte behöver vara ledsen, att våren är på väg men att vi måste igenom februari och en bit av mars först... hoppas att hon har rätt!

Jag minns min förra sommar...

Matte

Å, Mutti... eh, gammelmatte, menar jag... om du ändå hade varit med hos Sagge idag och sett honom leka med girmusen! Jag lät honom låna den av Philemon och Imma, och han ÄLSKAR den! Vi har tydligen fått ett riktigt bra exemplar, som kan både gosa och slåss... *suckar lyckligt*

Och Mutti... idag kom Assar fram till mig för att hälsa och bli klappad!!!!!

Rafael

"Idag är det du som ska jama i bloggen" sa Imma till mig. För det var jag som tävlade i Wikkis tasseri den här gången och tänk, JAG VANN! Det trodde jag aldrig nånsin skulle kunna hända. Jag jamar, jag är ju bara en gammal hemlösing från Skranta i Karlskoga som råkade gå i en fälla med god mat och hamnade här i klostret av en slump... eller kan det verkligen vara så häftigt att Skaparkatten ordnade alltsammans?!? För lilla mig?

JAAAAA! JAG VANN!

Nu är jag så jamarglad att jag inte vet till mig, jag liksom bara snurrar runt och tänker på paketet som ska komma och på att kolonikatterna i Fjärdhundra får komma in i värmen och få mat i magen och bli omtasstagna så där som jag blev den där gången... det är så kallt ute nu att matte måste elda hela dagarna, och vi tänker på alla katter som måste vara ute i det vita och kylan bara för att dumma människor inte tar tass om dem... *ryser*

Men tänk ändå att JAG VANN! JAG! Gammelmatte, kan du läsa det här där du är just nu? Vet du om att jag vann tasseriet?!?

Matte

Gammelmatte ringde och hälsade att hon mår bra, trots att hon ramlade i tunnelbanan igår. Tänkte att att ni kanske ville veta det.

Själv mår jag också bra. Det är ett heltidsjobb att hålla ett stort hus varmt och ta hand om åtta gosiga katter, så jag hinner inte tänka på något annat. Sagge har börjat ropa på mig genom dörren! Och Assar tillåter mig allt oftare att klappa honom, vilket förstås gör mig både stolt och glad. Det är underbart att se golvet fullt av husisar som äter ur varsin skål... den här bantningsblötmaten (Royal Canin Obesity Management) är tydligen jamargod, för katterna cirklar kring mig som hajar medan jag lägger upp den och kastar sig över skålarna så fort de når golvet.

Nu grunnar jag som bäst på att bygga och montera en nätdörr åt Sagge, så att han skall ha möjlighet att kommunicera med Philemon och Imma utan att de kan ryka ihop ifall de inte trivs med varandra... men den måste jag ha hjälp med, så jag tror att jag skall fråga tassverkar'n om han kanske vet hur man klurar ihop en sådan tingest. Sagge har blivit så genomkelig! Och han älskar att bli kammad... men kloklippning gillar han inget vidare, så än så länge har jag bara lyckats med ena framtassen. Får ta det lite pö om pö, för jag vill ju inte att han förknippar min famn med sådant som är obehagligt...

Imma

Jahajam, då har gammelmatte rymt sin väg. Och jag måste erkänna att jag hittills inte ser några som helst fördelar med att matte är ensam personal här hemma... hon sitter inte still, fast man lagt sig bekvämt tillrätta i hennes knä, utan far ut och in, hit och dit, mest hela tiden. Vad skall det vara bra för? Kattsonligen tycker jag att det räcker att hon reser sig när hon skall elda eller ordna med mat åt oss katter... jam, och åt sig själv också, förstås. Resten kan hon väl vänta med till gammelmatte kommit hem igen?

I övrigt händer ingenting särskilt just nu, vilket gläder mig. Jo, tvåbeningen som levererar vår ved kom och lastade av precis utanför källardörren, och det är ju i och för sig bra för jag tycker inte om att frysa. Och den där snön de har hotat med har inte dykt upp än... men det har blivit rätt mycket kallare ute, så jag hoppas verkligen att matte byter ut sitt vanliga täcke mot duntäcket i natt. Bara för att hon tycker att det är varmt, skall väl inte vi andra behöva lida?