Matte

Så här gossugna, extremt sociala och kurriga katter har jag sällan stött på! Jag hinner bara in i gästrummet så vill både Vilda och Duna kela med mig, och de buffas, pussas, kindmarkerar hela mig och spinner så det hörs i hela rummet. Vilka härliga tjejer - de bara måste ju få ett kanon för-alltid-hem!

Finaste Duna - en mindre, men lika gosig
och kurrig "kopia" av Majsan!

Vilda var betydligt svårare att fotografera, eftersom hon hela tiden ville kindmarkera antingen mig, kameran eller bordet hos stod på...

Ett snabbt ögonblicks stillhet för posering

Nu är det i alla fall klart att de flyttar till djurhemmet i Kristinehamn på onsdag eftermiddag, och sedan gäller det att ni är snabba om ni skall hinna först i kön för att adoptera dessa ljuvliga guldklimpar till sällskapskatter! Jag har redan sänt information (den lilla jag har om dem) och bilder till webmaster för djurhemmets hemsida så att flickorna skall slippa sitta längre i bur än de absolut måste... inte för att jag tror att de blir kvar länge, som sagt, men det gäller ju att Den Rätta Tvåbeningen kommer dit och blir förälskad!

Matte

Nu har flickorna kommit!

I natt kom ett SMS med beskedet att de två kattflickorna var på väg i bil från Stockholm, och tidigt i morse anlände de i varsin transportkorg. Vi installerade dem i mitt gästrum (akutrummet är just nu möbelupplag, eftersom jag fått hjälp av Max' och Måns' husse att tömma mitt sovrum inför en mycket nödvändig helrenovering) och de fann sig snabbt tillrätta... inom tio minuter hade de både ätit och druckit, och när jag en stund senare gick upp med leksaker m.m. ville de gosa! *glad* Nu får de bo in sig i lugn och ro, markera sitt lilla - om än temporära - revir och komma underfund med var de har sin sandlåda, sina transportkorgar (som står öppna, så att de kan krypa in i dem ifall de vill) m.m. och senare idag skall jag ställa in ett klösträd åt dem också. I och för sig verkar de sociala nog att klara kloklippning, men det känns inte som något bra sätt att bli vän med dem, om ni förstår vad jag menar...

Lite bilder har jag tagit, även om de inte är särskilt bra. Skall ta nya bilder när jag har laddat kamerabatteriet, det lovar jag.

Söta Duna på väg ner från fönstret, där hon genast fann en bra utkiksplats

Den ena flickan heter DUNA och är väldigt lik Majsan, om än mycket mindre i storlek. Hon och den andra flickan, som heter VILDA, kommer tydligen från djurhemmet i Töreboda från början, men när de kan beredas plats skall de få flytta till djurhemmet i Kristinehamn, där jag redan har ställt dem i kö.

Vackra Vilda är väldigt gosig

Vilda i helfigur

Känner du någon som vill adoptera två ljuvligt söta och gosiga kattflickor, så hör av dig! De är vaccinerade, chippade och kastrerade, så i princip är de redan redo för sitt nya för-alltid-hem... men kom ihåg, det skall verkligen vara så för-alltid som möjligt, för de har redan fått flytta flera gånger.

Matte

Jag vet inte om jag skall vara orolig för Philemon eller inte... *grunnar*
Sedan Imma dog, har han blivit oerhört "mammig" och pratsam, väcker mig t.o.m. mitt i natten för att gosa, tigger mat så fort jag rör mig i riktning mot köket och äter mycket mer än han gjorde förut. Det är ingen idé att hymla med det: Philemon har blivit tjock. Och det första jag lärde mig om rexar var att "en tjock rex är ingen vacker syn". Nu tycker jag förstås att Philemon är vacker hur han än ser ut, för jag älskar honom intensivt och uppriktigt... men det är inte nyttigt för hans hjärta att han blivit så rund om magen och jag misstänker att det är dags att sätta honom på dietfoder. Det jag inte vet är hur jag skall hantera är hans "mammighet" - beror den på att han känner sig ensam? Eller är det bara ett klassiskt exempel på hur en ensam hankatt beter sig mot sin matte? Hur vet man skillnaden?!?

Jag borde absolut inte skaffa fler djur nu. Mamma klarar av sina fyra med min hjälp (jag sköter lådorna) och jag tycker att det går bra att ha en hund och en katt... men jag vill inte att Philemon mår dåligt, och erfarenhetsmässigt känner jag ju till att rexar inte mår bra ensamma. De är oerhört sociala på alla sätt och vis - men de föredrar att umgås med andra rexar hellre än husisar (siameser fungerar som regel visst inte heller, har jag hört) och om Philemon längtar efter kattsällskap måste jag överväga att skaffa en ny rex.

Nu finns det en viss möjlighet att det ändå kommer in två nya katter i reviret här på min sida av huset, åtminstone tillfälligt. Jag har blivit uppringd av en person, som fått veta att en annan person eventuellt måste göra sig av med två kattflickor och såg avlivning som en väg ur dilemmat - något jag givetvis inte kan acceptera. Man avlivar inte friska djur! Så jag har erbjudit mig att bli jourhem åt de två tjejerna i väntan på att "mitt" djurhem kan ta emot dem... det är ju faktiskt inte bara att komma med djur till djurhemmen utan någon förvarning, för nästan alla djurhem har en lång kölista på djur som väntar på att få tak över huvudet... så för säkerhets skull har jag förvarnat djurhemmet i Kristinehamn och ställt flickorna i kö där, om det blir aktuellt att de måste flytta ifrån sitt nuvarande hem.

Stanna här kan de tyvärr inte göra någon längre tid, hur hårt det än låter. Vi kan helt enkelt inte ta emot fler husisar, eftersom de måste bo i mammas del av huset (jag är ju faktiskt allergisk, även om jag äter medicin för att kunna umgås med mammas katter) - och hon orkar inte mer än det hon redan har tagit på sitt ansvar. Jag är dock beredd att låta dem vara här, och ta väl hand om dem, så länge vi väntar på plats på djurhemmet... fast allra helst vill jag ju att deras nuvarande ägare vill och kan behålla dem, för det är där de är rotade!

Jenny

Boliskatt Jenny rapporterar att här förekommer ojuste metoder och försök till muta av tjänstekatt!

Mitt i natten kom matte in till oss, väckte oss allihop - även gammelmatte - och frågade om vi ville ha gräddtårta. Det ville vi förstås, och jam misstänkte ingenting då utan tog tacksamt emot den goda grädden. Det sades inte ett ord om varför, utan matte framstod som mycket vänlig och generös. Det är bara att erkänna: jag begrep inte att det handlade om ett mycket fult trick.

Idag skedde angreppet, fullständigt oväntat. Matte plockade bort alla de fina sakerna i granen och monterade isär den! Ingen av oss katter kan dra oss till minnes att det skett någon förhandling om detta att julgranen skulle bort och vi hade definitivt inte sanktionerat något borttagande av vår vackra gran, det jamar jag med tassen på hjärtat. Ändå hejdade sig inte matte förrän alltihop var nerpackat i kartonger och undanställt... *morrhårsdarr* Så nu har vi ingen gran att klättra i eller ligga under längre.

Och den granen som är så fankattiskt verklighetstrogen! Jo, det är sant - den doftar visserligen inte gran, men den barrar! Titta själva:

Så innan matte kunde vika ihop julgransmattan, fick hon ta ut den och skaka den ordentligt. Rätt åt henne, om ni frågar mig.

Jag önskar verkligen att jag kunde införa allmän gosbojkott här i reviret som straff för detta skandalösa övergrepp... men hon gosar ju så förjamat bra att jag inte klarar av att avstå. Och de andra vägrar fullständigt.

Kan som avslutning jama att jag givetvis frågade matte om orsaken till detta, och hon svarade att "det snart är påsk" och att granen bara hade fått stå kvar så här länge "för att gammelmatte skulle hinna njuta av den eftersom hon legat på sjukhus hela jultiden". Jag visste väl att det inte fanns någon vettig förklaring!

Matte

Vem är det egentligen som slänger katter omkring sig här i huset? Bara en stilla undran...

Philemon

Vi är lide lissna här just nu, för Smulan haur ouväntat tassat över Regnbågsbron och ni ved, hinnes matte Julia behöver verkligen sina missar för hun lever med dom i en liden, liden stuga pau landet och kan ente gå ud i trädgården eftersom hun haur haft flera strokar. Vår gammelmatte haur ju osse haft tvåu strokar och hun är jamarvinglig... så jau tror att Smulan och Amanda haur haft tassarna fulla med att hålla koll pau deras matte. Eller rättare jamat, nu måste ju stackars Amanda ta tass om sin matte alldeles ensam... det är ente någon lätt uppgift, ska ni vida.

Lilla söta Smulan blev bara 14 år gammel... *morrhårsdarr*

Och så skickar vi förståsens massavis med spinnhealing och kurrterapi till matte Julia!

Jenny

Det är otroligt - vi är instängda! PÅ FEL SIDA OM DÖRREN! Hela förmiddagen har mellandörren stått öppen, men så plötsligt nu vid 14-tiden blev vi inkallade till mattes sida och så stängde hon mellandörren så att vi inte kunde gå tillbaka in i vårt revir...och PRECIS när hon stängde dörren, hörde jag tydligt hur det började hända saker på andra sidan. Det pratades med främmande röster och snabeldrakades och bonkades i väggarna. OCH HÄR SITTER JAG OCH HAR INGEN KOLL ALLS! Som bolis kan jag helt enkelt inte acceptera detta, men matte bara skrattar och påstår att det är Hemtjänst och Hemtjänst som är här och städar hos gammelmatte. Och då skall vi katter inte springa i vägen för dem, säger hon. Skandal! Min främsta plikt är att ha kontroll över Området, och då får man inte stänga dörrar så att jag inte har fritt tillträde till vartenda Utrymme *upprörd*

En vaksam Boliskatt i tjänst

Matte har fräckheten att påstå att vi har det bra här och att luckan ut till kattgården står öppen - jam, det vet jag väl, men där har jag redan gjort min vaktrunda. Och där händer just nu ingenting, tass på det. Om matte åtminstone bjöd på lite rinnande vatten i kökskranen, kunde jag väl ha unnat mig en kort paus... men nej då, inte minsta droppe kommer det ur kranen där ute *suckar djupt*.

Så här går det INTE till idag, fast det borde...

Majsan har ordet

Idag har det varit ett förfärligt springande här i huset. Det började redan i morse när Hemtjänst kom. Gammelmatte är så glad för att hon kommer för hon sätter på g-matte hennes "stödstrumpor", vad nu detta ska vara bra för. Kanske är det de här som håller henne uppe?
Jam vet inte, men de verkar väldigt viktiga. Sedan kokade Hemtjänst gröt och ägg åt g-matte och sa till henne att ta medusin och insulin och g-matte gjorde som Hemtjänst sa och sedan tittade vi på skidåkare på TVn. Sedan kom matte och berättade att Max å Måns husse skulle komma å hjälpa till med å tömma mattes gamla sovrum. Först så satt dom å pratade en massa och åt och fikade å sedan blev det ett enda spring upp å ner för trappan. När rummet sen va tomt så ordnade han till videon så nu fungerar den. Tänk ändå så snällt av Max å Måns att låna ut sin husse en hel dag!

Nu är jag alldeles trött efter att ha hållit ordning på allt här hemma. Dörren mellan lägenheterna har stått öppen och luckan till kattgården också så alla har sprungit fram och tillbaka - utom Rafael, som låg i soffan och blev gosad med för Max å Måns husse är en baddare på gos! Nu hoppas jag att det blir lugnt och skönt ikväll för vi måste vila ordentligt för i morgon kommer Hemtjänst tillbaka igen.

Philemon

Jau överlevde! Jamjamensan, jau överlevde hundinvasionen utan blessyrer - och då skau ni veta att jau vau i samma rum som dom nästan hela tiden, medan husisarna gömde saj på andra sidan mellandörren *fnyser*. Så här cool vau jau!

Matte haur faktiskt kallar den här bilden för "Philemon chillar" *myser*, så det så. Och hun berömde maj många gånger under di där daugarna då hela mitt revir vaur invaderat av skällisar. I tvau hela daugar studsade det omkring små och stora hundar överallt, så jau vau förstås tvungen att hålla maj pau borden för att dom ente skulle få för saj att jau ville leka med dom... tvau av dom vau ju ongar, fast de kallade saj "valpar" bara för att göra saj märkvärdiga *fnyser igen*.

Hur de såg ut kan ni se här om ni måste. Men jau varnar er - där finns bara skällisar. Ja, och så en bild pau den där inkräktaren som tog saj fräckheten att bo i gästrummet, förstås! Han vau tydligen ente riktig för han hette Spökis... men att han vau KATT, vet jau, och fertil osse, för han stank vedervärdigt!

Ni skulle höra hur han SKRÖT om att han hade ente mindre än FYRA tjejer som väntade pau honom! Som om det skulle vau fint pau något sätt?!? När en kan vau KLOSTER-KATT och leva i celibat!

Majsan

Tänk, när Imma levde funderade jag aldrig på hur mycket hon hade att ta tass om... men nu när jag själv är abbemissa, inser jag att man alltid har tassarna fulla och tusen plikter att sköta om. Och då menar jag inte alls arbetet med att se efter matte (vilket är mycket nog, bara det).

Ett exempel: igår kväll berättade matte för oss husisar att vi skall få besök till helgen. Det är helt i sin ordning, tycker jam... men så fortsatte matte med att många av besökarna är hundar av samma sort som Belle - två stora och två små. Ni vet kanske inte att hundbarn inte heter ungar utan valpar? Men de beter sig ungefär likadant, d.v.s. är överallt samtidigt, drar ner saker, stökar till och kräver ständig passning för att inte ställa till katastrofer av olika storlekar. Det gjorde mig beklämd att tänka på att jag nu plötsligt skall ha kontroll på två stycken hundvalpar, som dessutom har två vuxna hundar i sällskap... det är nästan för mycket för en katt att klara av. Fast matte säger att de där hundarna inte kommer att vara på vår sida av huset, utan hos Belle och Philemon... hm, jam undrar, jam... håller mellandörren för ett sådant sällskap?

Nåjam, för säkerhets skull håller vi högsta svansberedskap här hemma!