Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

torsdag 15 juni 2017

Robin

Nu i kväll, när matte kom hem från det sjuka huset i Skövde där gammelmatte hålls sedan över en vecka, berättade hon något jamarkonstigt för oss. När gammelmatte så småningom kommer hem, har hon bara ett av sina ben med sig! Har ni hört något liknande?!? Hur kan en tvåbening bara tappa ett av sina ben så där?!? Jam frågade matte vad hon menade, och då sa hon att gammelmattes vänsterfot blivit så sjuk att den skadar gammelmatte och därför har hon bestämt sig för att be människoveterinärerna att ta av henne benet. "Det händer faktiskt både katter och hundar också" sa matte och besvarade min huvudbuff. "Fast ni har ju fyra ben att stå på, medan vi människor bara har två, så det blir lite knepigare för oss att stå efteråt." Sedan sa hon något ÄNNU konstigare: "Jag tror i och för sig att det inte dröjer så värst länge innan gammelmatte får ett konstgjort ben att stå på istället för det sjuka som de tar bort". Jam måste erkänna att jam inte riktigt kan föreställa mig hur ett konstgjort ben ser ut... men matte berättade att gammelhusse hade ett sådant och att när han hade långbyxor på sig kunde man inte se vilket ben som var riktigt och vilket som var konstgjort. Jam har ju aldrig träffat gammelhusse, för han dog innan jam föddes... men matte har lovat att visa bild på hans konstgjorda ben, som visst kallas "protes".

Ärligt jamat borde jag ha slutat ställa frågor där... men jam var ju så nyfiken, så jam frågade hur människoveterinärerna gör för att ta av gammelmatte hennes sjuka ben. Kan ni tänka er vad matte sa?!? Att de SÅGAR AV DET! *ryser ända ut i morrhårsspetsarna* O, jag hoppas att Skaparkatten håller sin tass över gammelmatte då...

lördag 10 juni 2017

Robin

Matte gjorde oss mållösa idag, verkligen totalt jamarmycket mållösa! När hon och jycken kom hem berättade matte att hennes bil hade legat bakom en lastbil hela vägen till Gullspång, och på lastbilsflaket hade det stått en stor, vit låda. "En sådan last hade jag aldrig sett förut" sa matte "så jag körde lite närmare för att se vad det stod på skylten på lådan". Och så fortsatte hon: "Det stod live fish transport på skylten". Vi tittade frågande på henne - nå, vad betyder det då? Matte skrattade: "Det betyder transport av levande fisk". Det var nu vi blev mållösa, och det var vi en lååååång stund. Sedan skrek vi allihopa: "Menar du att hela lastbilen var full med levande fiskar?!? OCH DU FORTSATTE INTE ATT FÖLJA EFTER DEN?!?" Vi trodde inte våra öron - hur kunde hon missa en sådan gyllene chans att ta hem massor av färsk fisk?!? "Nej" sa matte lugnt och började lägga upp mat åt oss i våra skålar. "Belle och jag var trötta och ville hem, så vi svängde av här i Gullspång för att åka hit och parkera. Lastbilen fortsatte mot Kristinehamn".

Hur mycket skall vi stackars katter behöva stå ut med egentligen? undrar jam. Här hade hon en HEL LASTBIL full med fisk, och så prejade hon den inte och tog åtminstone varsin fisk åt oss?!? Varsin STOR fisk! Eller många, många små, om det inte fanns stora fiskar i den där lådan. I kväll är matte billig, det jamar jag bara...

torsdag 1 juni 2017

Rafael

Jam antar att matte har rätt... jam kan nog inte kalla mig skyggis längre. Idag kom det två proffsgosare igen, andra än förra gången, och den ena fick för sig att hon skulle kamma mig eftersom hon hittade små tovor i min päls.Matte trodde absolut inte att det skulle gå... men jam upptäckte ju hur skönt det var, och då kunde jam inte förmå mig att dra som jag brukar utan låg kvar och lät henne hållas. Jam kurrade t.o.m... *generad slick om nosen*

Här blir jam kammad av den ena kattgosaren


Fast lite grand känns det att jam inte har vant mig vid att vara tryggis än, för när gästerna hade gått orkade jam knappt äta min middag innan jam var tvungen att lägga mig på min favoritpuff och sova. Puh!

Så här trött blir man av att vara social... puh!

Så kan jam berätta för er att kattgosarna hade med sig en present till oss också. Jam, mattarna fick ta emot den, men den är förstås vår - en liten modell av vårt förra revir! Tänk att någon farbror långt borta har byggt ett litet fint hus åt oss, så att vi inte skall glömma bort hur vi bodde i Otterbäcken... det huset var mitt första riktiga för-alltid-hem, så det är lite skoj att ha en modell kvar som minne. Mattarna blev så glada att de nästan grät, och nu pratar de knappt om annat... de har sagt att de skall ordna en "månnter" eller vad det kallas, som huset skall få bo i så att det inte går sönder.

Titta, så likt vårt hus modellen är!

T.o.m. kattgården är med!