Rafael

Jam antar att matte har rätt... jam kan nog inte kalla mig skyggis längre. Idag kom det två proffsgosare igen, andra än förra gången, och den ena fick för sig att hon skulle kamma mig eftersom hon hittade små tovor i min päls.Matte trodde absolut inte att det skulle gå... men jam upptäckte ju hur skönt det var, och då kunde jam inte förmå mig att dra som jag brukar utan låg kvar och lät henne hållas. Jam kurrade t.o.m... *generad slick om nosen*

Här blir jam kammad av den ena kattgosaren

Fast lite grand känns det att jam inte har vant mig vid att vara tryggis än, för när gästerna hade gått orkade jam knappt äta min middag innan jam var tvungen att lägga mig på min favoritpuff och sova. Puh!

Så här trött blir man av att vara social... puh!

Så kan jam berätta för er att kattgosarna hade med sig en present till oss också. Jam, mattarna fick ta emot den, men den är förstås vår - en liten modell av vårt förra revir! Tänk att någon farbror långt borta har byggt ett litet fint hus åt oss, så att vi inte skall glömma bort hur vi bodde i Otterbäcken... det huset var mitt första riktiga för-alltid-hem, så det är lite skoj att ha en modell kvar som minne. Mattarna blev så glada att de nästan grät, och nu pratar de knappt om annat... de har sagt att de skall ordna en "månnter" eller vad det kallas, som huset skall få bo i så att det inte går sönder.

Titta, så likt vårt hus modellen är!

T.o.m. kattgården är med!