Sixten

Idag har matte ställt upp vackra ljusstakar i fönstren här hemma, och i några rum har hon hängt upp stora stjärnor som lyser. Så här gör hon och gammelmatte varje december, det vet jag ju... men just i år känns det lite extra mysigt och tröstande på något sätt. Jam frågade henne varför vi har de där ljuskällorna i fönstren just i december och januari men inte resten av året, och då svarade matte att det beror på att ljusen skall hjälpa oss att minnas Skaparkattens kärlek lite extra mycket just nu. "För oss människor, som kallar Skaparkatten för Gud, är det här en tid då vi minns att Gud älskar oss så mycket att han lät sig födas som vanlig människa bara för att lära sig hur vi har det" sa hon. Det gör att vi känner oss förstådda, för Gud har varit precis som vi under ett människolivs tid. Jag grunnade på det en stund och frågade sedan om Skaparkatten gjort likadant för katter... och då sa matte att hon trodde absolut att Skaparkatten då och då låter sig födas som katt för att aldrig glömma bort hur katter har det. Det känns fint att tänka på, tycker jam.

Så här fina kransar hänger det på våra dörrar nu

Gammelmatte har inte kommit hem än, men de har flyttat henne från sjukhuset i Skövde till sjukhuset i Mariestad i alla fall. Igår avvätskade de henne så mycket att hon gick ner TRE KILO i vikt - uj, det är ju en halv katt, det! Nu skall hon vila och får extra syre för att andas bra... men matte tror att hon kommer hem om bara några dagar. Det gjorde Rafael jamarglad att höra, för han satt hela kvällen och grät vid dörren igår när gammelmatte inte kom hem igen. De har ett speciellt band mellan sig, Rafael och gammelmatte... vi andra saknar henne förstås också jamarmycket, men Rafael blir liksom alldeles otröstlig, den stackaren.

Majsan

Neeeej... det skall katten vara abbemissa i ett hus där man inte har någon som helst kontroll över invånarna! *suckar* Både igår och idag har det varit ett ständigt rännande av Hemtjänst och Hemsjukvård, och sedan dök plötsligt två stycken Jambulansen upp också. Och jag tycker nog att de var värst, för de tog faktiskt gammelmatte med sig! *morrhårsdarr* Och vi som äntligen trodde att nu skulle gammelmatte vara hemma jämt, jämt.

När alla hade försvunnit, sjönk matte ner i fåtöljen i vardagsrummet och grät en stund. Jenny och jag tröstade henne så gott vi kunde, och Rafael och Sixten satt i närheten och såg bekymrat på... för det är så sällan matte blir så här ledsen när gammelmatte åker iväg med jambulans. När hon hade lugnat ner sig, sa hon att hon faktiskt hade sett fram emot att få adventspynta tillsammans med gammelmatte idag, och i morgon skulle de ha åkt till Gullspång och varit med på Skyltsöndagen (vad det nu är, det har jag aldrig begripit). Hon har köpt något som kallas glögg, som de skulle dricka i morgon, och så skulle de äta lussekatter... ta det lugnt nu och bli inte oroliga, för det är inga riktiga katter utan bara gula bullar! Men så drog hon ett djupt andetag och konstaterade att glöggen och lussebullarna kunde vänta: "flaskan är ju oöppnad och bullarna ligger i frysen" sa hon. Och så gick hon och la sig, för i natt har hon inte sovit mer än tre timmar eftersom hon varit så orolig för gammelmatte.

Majsan

FÖÖÖÖRLÅÅÅÅT! Jag vet att ni väntar på era auktionspaket, men mattarna är så ohyggligt panka just nu att de inte har kunnat skicka iväg dem än. I morgon får dock matte sin pension, och då reser alla paketen härifrån - tass på det!

Sixten

Vet ni vad jag gillar mest? Förutom god mat och gos med gammelmatte eller matte, förstås. Jo, det är när matte eldar och alla elementen blir så där härligt varma! Då sprider vi ut oss överallt i huset, så att var och en får ett eget element att ligga vid, och så bara goooooonar vi oss... bättre än så kan livet inte bli, det jamar jag bara! *kurrar*

Festandet häromnatten tog ut sin rätt, måste jag jama, så vi har varit omåttligt slöa i flera dagar nu. Jag hade ont i tassarna ända till igår p.g.a. allt dansande! Men vad gör man, när det kommer så många vackra damer och hälsar på? Vi borde ha dans oftare, tycker jam. Om Conny hade levt, hade man i alla fall haft hans födelsedag i januari att se fram emot, men nu måste vi vänta ända till mars på nästa födelsedagsparty för då fyller Philemon fem år. Eller... *fundilerar*... vi kanske skall ha julfest? Och sådant där granröjarparty eller vad det heter, när tvåbeningarna packar ihop julgranen? Då har man två fester att se fram emot i alla fall! Skall jama med abbemissan, för det är ju hon som bestämmer... *springer iväg*

Majsan

Jahajam, då är man tvåsiffrig, då... det var i alla fall vad matte sa till mig idag, när vi satt och pratade om ditten och datten i vårt kök. "Nu är du tvåsiffrig, Majsan" sa hon "och det betyder seniorkoll varje år hos veterinären". Jag protesterade lite försiktigt med att jag känner mig alldeles frisk, men då svarade hon att det var just för att hålla mig frisk som jag behöver träffa veterinären oftare nu när jag är "lite äldre", som hon uttryckte det. Jag frågade då om hon också går på tätare kontroller hos sin människovet nu när hon blivit "lite äldre"... sedan skrattade vi båda, för vi vet hur dålig matte är på att ta hand om sig. Hon tar hand om gammelmatte och oss djur, och hon bekymrar sig och ordnar och har sig för andra tvåbeningar och djur mest hela tiden... men sig själv tar hon dåligt hand om. Så det är ju tur att hon har oss, som tar tass om henne!

Igår blev hon i alla fall tvungen att träffa sin människovet, vad hon än tyckte om saken, för hon har fått ont i ett öga. Titta, så hon ser ut!

När hon kom hem igen berättade hon något förskräckligt: att det är vårt fel! Nej, hon sa faktiskt inte så, för det skulle matte aldrig någonsin säga... men hon sa att läkaren hade berättat att hon fått en allergisk reaktion av att gosa med oss och sedan gnugga sig i ögat. Att matte är allergisk mot husisar vet vi ju om, men hon har aldrig någonsin låtit oss känna av det utan gosar minst lika mycket med oss som med Philemon och Belle... och det brukar gå jamarbra i vanliga fall, men just nu har matte något som visst kallades "ett överbelastat immunförsvar" och då slår allergierna igenom värre än vanligt, tydligen. Hon fick akutmediciner mot allergin på vårdcentralen och sedan skickade de med henne ögondroppar hem som gammelmatte hjälper henne med två gånger om dagen. Och matte är riktigt tapper och gnäller inte, fast vi vet att hon har ont i sitt öga och måste ta en värktablett för att kunna blunda när hon skall sova... så vi jobbar lite extra med spinn-healing just nu, som ni förstår.

Nåjam, i gengäld mår gammelmatte bättre och har börjat gå ner i vikt nu när de har fördubblat doserna av det där de sprutar in i armen på henne två gånger om dagen. Tur det! För att ta hand om två sjuka mattar samtidigt är lite ansträngande, även om vi är många om jobbet...

Jenny

Wow, vilken läcker födelsedagspresent mattarna ordnade åt Majsan och mig idag! Full action i trädgården och dessutom på ett ställe där man kunde se precis vad som pågick... det var väl snällt av dem?!? *rörd* Fast lite bullrigt var det, förstås. Nåjam, jag är nöjd, för jag kunde sitta i köksfönstret hela dagen och titta på showen. Majsan, den tråkmånsan, var inte alls lika intresserad utan ägnade dagen åt vad hon kallade "skönhetssömn" inför kvällens party... tja, det kanske hon kunde behöva - själv är jag medfött vacker precis som jag är! *fnissar*

Vill ni se vad vad jag såg genom fönstret? Jo, minsjam, så här såg det ut:

Efter en stund skickade jag ut matte i regnet för att ta en mer översiktlig bild åt er, eftersom man kanske inte ser så bra vad den där mojängen faktiskt håller på med:

"Det är ingen mojäng" grumsade Majsan när jag sprang in i sovrummet och berättade för henne vad som pågick. "Den kallas grävmaskin eller grävskopa". Jajaja, spela roll! Sedan rusade jag tillbaka till köksfönstret för att fortsätta följa spektaklet, och snart kom matte och gjorde mig sällskap. "De gräver ner vår vattenledning" förklarade hon "så att den inte fryser sönder i vinter". Jag frågade vad det betyder och hon svarade att om ledningen gick sönder skulle jag inte kunna lapa vatten från kranen i köket - hemska tanke! Det är ju där vi har det godaste vattnet i hela huset! Efter det var jag ännu ivrigare där jag satt i fönstret och klappade i tassarna och jamade högt för att de där ute skulle höra att jag gillade deras grävskopande. Hoppas att de förstod hur mycket jag uppskattade omtanken att rädda mitt dricksvatten?

Nej, nu hinner jag inte tassa mer här - våra gäster kommer ju snart, och sedan skall vi festa till solen går upp! *dansar nynnande iväg med små krumsprång och svansviftande*

Majsan

Ibland kan jag inte begripa att Jenny och jag är jämnåriga... här far hon kring väggarna för att göra i ordning till festen, och själv sitter jag någonstans där jag inte är i vägen och blir utmattad bara av att se henne. Puh! *vänder mig om och ryter* Håll tyst, Jenny! Det har inte alls med att göra att du väger mindre än jag! *återgår till datorn* Lyckligtvis behövs inte min insats, för killarna är fulla av förväntan inför i morgon kväll och hjälper gärna till med alltsammans. Belle blev lite ledsen när vi berättade att den här festen är för enbart katter... men när jag hade jamat en stund med henne om att huset blir fullt med sådana som vi husisar, insåg hon att det nog var lugnast att hon tillbringade natten i sängen hos matte istället. Jam menar, om hon tycker att vi är lite småläskiga, vad skall hon då inte tycka när ni allihop ramlar in här?!? Fast vi har givetvis lovat att spara godbitar åt henne, för hon gillar mat lika mycket som vi!

Mattarna lär sova som stenar, så dem behöver ni inte oroa er för. I morgon bitti skall det nämligen grävas i trädgården - grävmaskinen har redan kommit hit och står uppe vid garaget, har vi sett från köksfönstret. Vi skall få vår nya vattenledning nergrävd så att inte frosten tar den, säger gammelmatte... tänk inte visste jag att frosten var otäck till och med för slangar! Att den gör illa hemlösa katter vet jag alldeles för väl, men en slang lever ju inte... *fundilerar* Nåjam, vad jag vill komma till är att matte måste stiga upp tidigt, vilket inte alls tilltalar henne, och så måste de vara med och hålla koll på de där grävarna... så de lär vara JAMARTRÖTTA när det är sängdags. Vilket är bra, för då gör det inte så mycket om festen blir lite högjammad *fnissar*.

Jenny

WHOAAAAAAHAHAHA! Jag jamar bara det - har ni tråkigt, så sätt en limpistol i händerna på er matte eller husse! Jag trodde att jag skulle döööööö av skratt när matte kämpade med låååånga och givetvis väldigt klibbiga limtrådar, brände sig på munstycket och fick lim överallt där hon absolut inte skulle ha det... nu har jag ont i magmusklerna, men det var det jamerligen värt!

Kan förresten rapportera att det där snöret som BM hade med sig och sedan lämnade kvar när hon åkte härifrån är alldeles utmärkt. Idag har Sixten, Rafael och jag lekt med det - samtidigt! För det är ett låååååååångt och hållbart snöre. Tänk så praktiskt med en leksak som räcker till många på en gång... man slipper sitta och se på när någon annan har kul, medan man väntar på att det skall bli ens egen tur *kurrar*.

Hrm... jam, nu var det ju inte det jag skulle jama om idag, faktiskt. Istället skulle jag berätta att på torsdag fyller Majsan och jag år, vi blir faktiskt hela TIO ÅR, och det skall givetvis firas med ett rejält PARTY! Så på kvällen, när alla mattar och hussar (och hundar) gått och lagt sig, är ni välkomna hit på stor fest med alla tillbehör - massor av smaskig mat, gott om niptinis och vargtassar, lekar och dans. Philemon insisterar på att upprepa senaste festens lek "Försten till taket" och så blir det förstås "Inte nudda golvet" och röj i källaren, där det finns spinnande vrår att nosa igenom och gömma sig i *fnissar busigt*. Vi ses väl? Tass på det!

Majsan

Igår hade vi storfrämmande här... om man nu kan kalla dem FRÄMMANDE? *fundilerar* Jam, den ena hade jag träffat flera gånger förut, för det var Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Linnsens matte Karin och hon är väldresserad av sina katter, kan jag jama. Fast om ingen tar illa upp nu, så var den andra besökaren ett liiiitet strå vassare! Hon heter BM och har dresserats av MASSOR av katter, många av dem skyggisar, så hon visste VERKLIGEN hur man vinner en katts hjärta på nolltid *fnissar*. Redan innan hon hade satt sig ner i fåtöljen inne hos gammelmatte, hade hon fått Jenny att leka och busa med ett snöre så att saker flög omkring i rummet... och lite senare fick hon Rafael att komma upp i soffan och lägga sig intill henne för att gosa. Till och med Sixten kom in och hälsade!

Vi trodde naturligtvis att besökarna kom för att träffa oss - varför skulle det annars komma hit andra än Hemtjänst och Hemsjukvård? Men det visade sig efter en stund att Karin hade kommit för att intervjua matte för en artikel i en stor tidning. Ni vet väl att Linnsens matte är schårnalisst? Nu ställde hon en massa ointressanta frågor till matte om varför matte är präst och har gift sig med Skaparkatten... eh, Gud, menar jag, för för matte är ju Den Store ingen katt precis... eller vänta, förresten, det vet jag ju faktiskt inte! Måste ta ett jam med henne om den saken, när jag tänker efter. Fast inte kan väl en tvåbening gifta sig med en katt?!?

Matte säger att hon tror att det är femte gången hon hamnar i en tidning av samma anledning, och hon begriper FORTFARANDE inte vad det är som är så intressant med henne. Men nu tycker hon att det kan vara nog med schårnalism, för det finns ju miljoner andra tvåbeningar i landet att skriva om... för att inte tala om alla djur som behöver få göra sina röster hörda! Fast jag tror att matte gillade att träffa Karin och BM igår, för det märks att hon tycker mycket om dem... och gammelmatte var jamarglad att få umgås med folk som inte stack henne med vassa nålar överallt i kroppen eller prompt skulle veta vad hon väger mest hela tiden. Ett par sådana tvåbeningar kom senare på kvällen, när gästerna hade åkt hem igen, och visst skulle de både stickas och ställa otrevliga frågor! Efter ett sådant besök suckar gammelmatte och säger att de är väldigt trevliga och att det de gör verkligen behövs, men att hon är rätt trött på alltihop... och då kryper vi allihop intill henne för att trösta så gott vi kan. Spinnhealing och kurrterapi är vi jamarbra på!

Philemon

Alltså, jau är en fridsammer katt och snill mot både djur och människour, det är jau. Men nu haur matte gått alldiles för långt! Hun brukar kalla maj sånt som "Fille" och "Fillelillen" och det kan jau tau... men när hun kallar maj "Fillefjonk"!?! Det vaur min själ väldigt, väldigt nära att jau gauv hinne en rak tass mitt i plytet! *fnyser sårad* Nu vill det till att hun skärper saj, och det redigt fort!

Majsan

Jam är så stolt och tacksam över er som vann auktionen att jag måste få skvallra för er andra: de har allihop skickat in mer pengar än de behövde till Snuffefonden! Riktigt hur mycket vet jam inte, men jag tror att fonden åtminstone har fått in 2.000 kronor tack vare dessa givmilda katter, hussar och mattar... *kurrar lyckligt*

Nu packar gammelmatte paket så det står härliga till, och vi katter hjälper till genom att provligga materialet och kontrollera på riktigt nära håll att hon gör rätt. Även de saker hon ropade in själv skall packas, för de blir julklappar till hennes barnbarn! Och det här är det allra bästaste med Snuffefondens auktioner, tycker vi - att ALLA är vinnare, både de som ropar in paketen, de som får sakerna och så de katter som fonden hjälper med pengarna - visst är det underjamt?!?

Vi har fått en förfrågan om Sagges husse också... nej, han var inte gammal, han var betydligt yngre än vår matte. Men blodförgiftning är farliga saker och något man skall ta på största allvar - så kom ihåg det, alla hussar och mattar där ute: om det finns minstaste lilla risk för blodförgiftning måste man åka till sjukhuset DIREKT och få hjälp. Glöm aldrig det, är ni rara! Era kissar kan bli faktiskt bli HEMLÖSA om ni inte tar hand om er själva ordentligt *morrhårsdarr*.

Och hur vet man att det handlar om blodförgiftning? Jam frågade matte, som förklarade det så här: blir man biten av ett djur skall man ALLTID åka till sjukhuset, hur litet såret än verkar. Likadant om man skär sig eller sticker sig på något som inte är absolut rent (och hur ofta är saker så rena?). Blodförgiftning brukar börja med att det gör ont i såret, området blir rött och svullnar... och efter ett tag börjar det dunka av pulsen på det stället som blivit skadat. Men då skall man redan vara på akuten, helst. Får man feber, måste man absolut åka direkt! Blodförgiftning går nämligen LÄSKIGT FORT och sprider sig i kroppen på nolltid. Det är verkligen en FÖRGIFTNING, precis som att bli biten av en orm eller stungen av en skorpion. Och människor dör av blodförgiftning, det vet ni nu om ni inte visste det innan.

TA VÄL TASS OM ER!!!