Hej, alla vännisar där ute! Nu är vi äntligen tillbaka igen, och det var inte en dag för tidigt. Matte ställer till så mycket att man måste blogga varje dag för att hinna med... *pust* Eller är det så att hon passar på när man inte kan blogga om det?
För att göra historien så kortjamad som möjligt, har matte gått och blivit kattbiten. Rejält! Vi hade en hantverkare här i lördags, som stökade omkring i hela huset och förde liv. Vi rexar fick vika ner öronen mot huvudet så gott vi kunde för att stå ut... *suckar*. Men det var inte det värsta! Han ställde upp dörrar överallt också, både inne i huset och ut mot trädgården... och mitt i röran greps Assar och Sixten, som ju fortfarande är lite skygga och oroliga av sig, av panik och rusade iväg - vartåt såg ingen. Gammelmatte blev hysterisk, matte orolig och hantverkaren bekymrad... de letade överallt både i huset och i trädgården, men hittade ingen av killarna. Till sist tog matte bilen och körde omkring i området och letade, och när hon inte hittade vare sig Assar eller Sixten satte hon upp en efterlysningslapp på ICA, för dit åker ju alla som bor här omkring.
Timmarna gick, men så plötsligt hittade matte Assar uppkrupen i bäddsoffan i ett av gästrummen... hon blev förstås själaglad och berättade nyheten för de andra, och så fick hon den där URDUMMA idén att hon skulle fånga in honom och ta med honom till vardagsrummet, där resten av noviserna hölls bakom stängd dörr medan hantverkaren röjde omkring. Ja, ni kan ju tänka er resten... Assar ville inte bli infångad, så det hela slutade med att hantverkaren fick skjutsa matte till sjukhuset åtta mil härifrån. Där räknade de ut att matte hade TIO bitsår på höger hand och arm! Man kan inte låta bli att beundra Assar, som lyckades med den bravaden... *fnissar*. Nå, hon fick något som kallas antibiotikatt och så plåstrade de om henne ordentligt med ett stort bandage samt sa till henne att besöka vårdcentralen på måndagen, när de hade öppet. Så matte såg ut när hon kom hem! Handen var svullen både här och där, så hon såg alldeles miss-bildad ut, och hon hade ont - ja, det är bara att erkänna att min matte är en riktig YNKA - så hon gnällde. Fast hon var faktiskt klok nog att ta på sig skulden för det inträffade, och hon hade varit noga med att inte skylla på Assar när hon berättade för dem på sjukhuset vad som hänt. "Det var jag som var dum" sa hon. "Jag borde ha lämnat honom ifred". Ja, det borde hon! För oj, så jobbigt det blev för stackars gammelmatte nu när matte fått sin bästa hand skadad... och gammelmatte som har så ont i sina ben... jaja, människor är ett bräckligt släkte, det har jag alltid tyckt.
När de kom hem igen, hade hantverkaren fått nog och ville åka hem. Men han tog en sista runda i huset innan, och då hittade han en katt i ett av gästrummen: "Här ligger en svart katt med vit nos - är det den ni letar efter?" Matte störtade uppför trappan och jodå, det var Sixten! Så familjen var komplett, vilket gladde oss alla oerhört mycket - Sixten och Assar hade inte försvunnit på riktigt, utan bara gömt sig så fantastiskt väl i övervåningen att ingen hade hittat dem när de gick runt och letade. Så beter sig en riktig katt! *stolt*
Nåjam, det blev måndag och matte åkte till vårdcentralen, där de tittade på bitsåren och sa att de redan hade börjat läka riktigt bra. Handen och armen var fortfarande ordentligt svullna, men hon hade inte fått blodförgiftning som gammelmatte fick den där gången i våras när Conny bet henne i fingret. För att vara säkra, bestämde de sig dock för att ge matte en spruta mot stelkramp... och DET var verkligen eländigt, för oj, så ynklig matte blev av den! Armen svullnade upp och blev så öm att hon inte kunde sova på flera dygn, utan gick omkring med rödsprängda ögon och gäspade... det tog TRE NÄTTER innan hon hittade en vettig liggställning, så att man kunde rulla ihop sig intill henne och vila ut. Puh! Conny och jag är nästan lika trötta som matte, för vi vill ju sova hos henne...
Nu är bitsåren nästan läkta, mattes arm är inte längre öm och svullen, och i natt sov vi alla tre gott i sängen. Äntligen!