Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 24 februari 2012

Imma

Det är lite rörigt just nu... matte har så mycket att göra att hon knappt hinner slå på datorn, och då blir förstås vi lidande eftersom vi inte lyckas med just den lilla detaljen. Varför tänker inte datormakarna på katt-tassar när de gör startknappen?

Nå, hur som jam har besöket åkt nu, och hon var trevlig att träffa. Har definitivt blivit dresserad av katter, det märktes! Matte påstod att jag borde känna igen henne, för det var hos henne jag föddes en gång i tiden... men milda Skaparkatt, det var ju jamarlänge sedan! Och jag har träffat så många tvåbeningar sedan dess att jag verkligen inte kan komma ihåg varenda en så där på stört. Det hindrade mig dock förstås inte från att hälsa vänligt och t.o.m. låta matte visa upp mig, och jag hörde nog att de pratade om hur jag ser ut och mår... och så pratade de om Philemon, som också visades upp ordentligt. Han var väl sisådär måttligt road, särskilt när de studerade hans svans och pratade om vad man "kan göra åt den"... men han var artig i alla fall, och visade gästen runt i huset samt vaktade lite då och då utanför hennes sovrumsdörr.

För oss katter var visserligen besöket trevligt, men det viktigaste vi har sysslat med (och fortfarande är engagerade i) är Kiras operation. Tänk att vi lyckades få ihop pengarna i sista minuten! Och vad jag har hört mår hon fortfarande bra, har fått komma hem och är en glad missa... så här står det på FB om henne idag:

En liten uppdatering till er som undrar hur det gick med KIRA:
Kira hämtades hem idag vid klockan 16. Hon var onekligen överlycklig över att få komma hem, hon har ätit, druckit och gått på lådan men för det mesta så har hon velat kela med min bror som är hennes favorit människa just nu. Hon är pigg och glad + tycker inte alls att hon ska ta det lugnt så det är mycket med att stoppa den lilla damen från att hoppa upp på saker och att smita genom gallret till trappan. Hon saknar sin plats i klätterställningen och verkar vilja att allt ska funka som förut och gillar inte alls att vara separerad från resten av djuren här i hemmet. Hon gillar för den delen inte alls kragen som hon ska ha på sig fram till att stygnen tas av och försöker minsann bli av med den. Hon har ett morfinplåster som hon även inte får slicka eller bita på som man också ska hålla koll med. Det blir att sova i skift nu mera, allt för att hon inte ska råka öppna stygnen eller liknande i sina försök att hoppa upp på saker. Men glad över att vara 'hemma' är hon i alla fall och känns som den gamla vanliga Kira som minsann kan klara allt själv, enligt hon själv.
Kira tackar så hjärtligt för att ni bryr er om hur det går för henne och även för all hjälp som ni ställt upp med i det ekonomiska. Så en massa kärlek och nospuffar från lilla Kira till er alla godhjärtade människor som ville hjälpa till ♥


Sådana nyheter värmer redan ett katthjärta - och här bultar åtta stycken!

7 kommentarer:

  1. Håller tassar för att det ska läka bra och fort!
    Jag kan tyvärr inte heller sätta på datorn men jag kan stänga av den!

    SvaraRadera
  2. Åh vad härligt att höra om söta Kira! *kurr* Här håller vi alla tassar för att hon snabbt blir frisk. Matte har ingen catbook, så vi har inte kunnat läsa om hur det har gått.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  3. Jag träffade den jag föddes hos när jag var nere på Vellinge Blomman. Henne glömmer man aldrig för hon ska hålla på och nospussa på mig varje gång hon ser mig , så jag vänder minsann bort huvudet så fort jag ser henne :)
    Bara MIN matte som får nospussa på mig , så det så !
    Skönt att höra att det verkar gå bra för lilla Kira :)

    SvaraRadera
  4. Vår laptop har en jamarbraig on/off-knapp. Det är bara att trampa på den, så går laptopen igång!
    Nu har matte börjat stänga igen locket, för att vi inte ska använda laptopen på egen tass. Det var nämligen dyrt hos datorvettisen. Vi har ingen annan dator, så när matte stänger locket, är vi lika strandsatta som ni.

    SvaraRadera
  5. Vad härligt att det gått bra för Kira! Matte och jag var en aning bedrövade för att vi inte kunde hjälpa till ekonomiskt men som tur är finns det ju många omtänksamma katter som gör det.

    Visst är startknappen svår! Själva tassandet på tangentbordet är ju så lätt men att få igång åbäket funkar ju inte. Värdelös åbäkestillverkare, tycker även jag.

    Gummankram!

    SvaraRadera
  6. Tycker också att det är en oförlåtlig misskriminering av datortillverkarna att inte fixa startknappar som är tassanpassade.
    Matte och jag blir också så varma i våra hjärtan när vi läser om Kira och om hur alla har sträckt ut hjälpande tassar och händer. Härligt att hon mår så bra nu! :-)
    Tassklappar

    SvaraRadera
  7. SAmma sak här med tiden, men Matte är ändå lite tillbaka till ett läsande liv igen och har läst ikapp. Trevlig helg !
    Tazz&Kram

    SvaraRadera