Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 4 november 2012

Imma

Innan jag jamar något annat, vill jag berätta att vi sörjer vår vän Wilma, som tassade över Regnbågsbron igår. Och vi knäpper våra tassar för Alice, busungarna och deras matte, som nu måste lära sig att leva utan Wilma... *tröstspinner*

Idag har vi haft besök här. Det var en av våra tvåbenta kompisar som hälsade på, och hon är jamarbra på att gosa... fast hon kunde inte stanna så länge tyvärr, utan hade kommit för att hjälpa Pelle bli av med fästingar. Det är hon också jamarbra på, nämligen.

Annars är det väldigt lugnt här idag, för matte måste åka till Stockholm hur tidigt som helst i morgon bitti och därför gör hon inget annat än tar hand om oss och vilar. Mest har hon varit hos Pelle, förstås, men vi har också gosat mycket och för mig räcker det att ligga hos henne när hon vilar... Philemon, däremot, passade förstås på att gosa både högt och lågt medan gästen var här - han älskar när vi får besök, precis som alla rexkillar! En stund var matte hos husisarna också för att de inte skall känna sig ensamma... men nu, när hon har eldat så det är varmt i huset, tänker hon bara äta och sedan krypa i säng.

Gammelmatte mår rätt bra, hälsar hon. Det är tråkigt att ligga på sjukhus på helger, för då händer det inte så mycket där... men jag är ändå glad att hon är där, för hon är inte frisk än och måste bli omtasstagen av folk som kan sådant.

Har matte jamat för er att hon med största sannolikhet blir invald i styrelsen för djurhemmet i Kristinehamn? En tvåbening som hette "valberedningen" ringde om det igår och verkade väldigt glad över att matte har sagt ja till att bli vald... tänka sig, min matte skall bli aktiv i ett katthem! *stolt* Majsan och Jenny har lovat hjälpa henne, för de har ju erfarenhet från Södertälje katthems verksamhet, som de tog tass om en tid... och så kan ju matte alltid fråga blogghjälpen, om det är något hon undrar.

1 kommentar:

  1. Tack så jamarmycket för era tröstande ord! Det gör så oerhört ont att mista en kär vän. Förnuftet säger att hon har det bättre hos skaparkatten än att vara kvar hos oss och ha ont, men vissa stunder skulle jag kunna ge precis vad som helst för att få henne tillbaka och få pussa henne på huvudet och få ge henne lite maggos som hon älskade mest i hela värden.
    Vi tänker mycket på gammelmatte och håller alla tassar och tummar för att hon snart blir bra och får komma hem till sina pälsklingar.

    SvaraRadera