Matte

Jag hade lite fjärilar i magen igår när Philemon tog upp min fråga huruvida katterna vill ha en ny kompis - en honkatt, närmare bestämt. Orsaken är att det finns två saker som får mig att tveka en smula...

För det första: fem katter innebär fler sandlådor, och redan idag är sandlådorna mitt problemområde eftersom jag inte kan stå med huvudet nedåt utan måste sitta på en puff och göra ren lådorna. Till det kommer att vi inte har samma utrymme här i lägenheten som vi hade i huset, och lådorna måste stå någonstans där katterna känner sig trygga och får vara ifred, samtidigt som det är lättstädat för mig. Vi måste också kunna förvara kattsand så det räcker för en månads behov.

För det andra: Som Philemon själv tog upp igår, är han inte direkt bekväm med att behöva dela matte med de andra katterna och Belle. Han accepterar dem, och konflikterna är inte alls lika vanliga längre... men helt friktionsfritt går det inte, och kanske skulle en katt till i gruppen bli droppen som fick Philemon att rinna över? Han lider av separationsångest, är hårt bunden till mig och tål inte stress särskilt väl... så frågan är hur han skulle må om en ny katt anslöt sig till gruppen. Åtminstone för mig är det så att de katters behov som redan finns i hemmet måste prioriteras - eller, med andra ord, en ny katt kan bara komma i fråga om jag är någorlunda säker på att de som redan finns här fortfarande mår bra när förändringen har skett.

Och faktum är att det finns tillfällen - de är inte många, men de finns - då jag tycker att gruppen är stor redan nu. Låt mig illustrera med en beskrivning av hur den gångna natten varit... *puh*

Jag satt med diverse fram till cirka 01.00 i natt och tog sedan Bellen med mig på en sista promenad innan sänggående. Strax före 02.00 (kollade mobilen, som är den enda klocka jag har i sovrummet än så länge) kröp vi i säng och jag släckte sänglampan. Så här framskred sedan natten (med ungefärliga klockslag - jag kollade förstås inte tiden varje gång!):

• 02.20 - någon av rexarna klänger omkring på de papperskassar, kartonger m.m. som står i sovrummet i väntan på uppackning. Oljudet gör det omöjligt att sova.
• 02.45 - Philemon hoppar upp i sängen och börjar jaga sin egen svans. Han är tung och studsar som en gummiboll, företrädesvis ovanpå mig. Det tar en mindre evighet innan han äntligen lägger sig tillrätta bredvid mig, mellan mig och sängkanten, och somnar. Jag somnar också.
• 03.15 - Sixten smyger fram till sängen, ställer sig med framtassarna mot sängkanten och slår till Philemon (troligen med klorna ute). Philemon far upp med ett avgrundsvrål som får både Belle och mig att stå som utropstecken i sängen. Sixten springer ut ur sovrummet.
• Belle klättrar över mig och hoppar ur sängen, troligen för att lägga sig i mammas säng där det är lugnare. Jag lyckas efter en stund somna om.  
• 03.30 - Philemon har rusat av sig ilskan efter Sixtens anfall och kommer tillbaka, hoppar upp på min mage (och han är, som sagt, en tungviktare så rex han är) och bökar ner sig mellan mina ben ovanpå "täcket" (ett underlakan - mer orkar jag inte ha över mig p.g.a. värmen) för att rulla ihop och somna. 
• 03.45 - Belle kommer tillbaka, hoppar upp i sängen så att hon landar på mitt hår och kliver omkring huvudet på mig för att hitta en "ingång" under täcket. Philemon grumsar när hon tvingar sig förbi honom för att rulla ihop sig vid mina ben.
• Strax efter kommer Robin och vill absolut in under "täcket" för att lägga sig att sova tätt intill sin hundmamma. Han är sylvass, för jag har glömt att klippa hans klor.
• 03.55 - Rafael hoppar upp i sängen och lägger sig tungt tillrätta vid mitt huvud så att han blockerar den svala luftströmmen från fläkten. Det blir plötsligt extra varmt i sängen för mig p.g.a. detta.
• 04.20 - Jag vaknar och behöver gå på toa. Det innebär att trassla sig loss från ett "täcke" som täcker Belle och Robin och som tyngs ner och hålls stadigt fast av en sovande Philemon och Rafael som nu ligger längre ner mellan mig och sängkanten. Alla blir irriterade på mig. 
• 04.30 - Jag behöver tråckla mig ner under "täcket" igen. Alla grumsar. Nu har även Sixten anslutit sig och ligger uppe vid min kudde och blockerar luftstrålen från fläkten.
• 05.30 - Robin och Philemon börjar slåss, skriker och studsar omkring i sängen. Sixten och Rafael hoppar ner från sängen och lämnar rummet.
• 07.00 - Belle är törstig, tråcklar sig ur "täcket" och kliver i mitt hår så att jag skriker innan hon hoppar ner från sängen. 
• 07.15 - Belle är tillbaka, kliver åter i mitt hår och tassar med vassa klor (hon kan ju inte dra in dem) på min arm för att få mig att lyfta på "täcket" så att hon kan krypa in.
• Rafael kommer, hoppas upp i sängen och vill gosa vilket han talar om genom att först buffa otåligt på min närmaste arm och sedan tassa på den med vassa klor när jag försöker låtsas att jag sover.
• Och så vidare, och så vidare...

Ja, som sagt, det finns stunder då jag tycker att djurgruppen är väl stor redan - särskilt när man försöker sova i en vanlig 90-säng. Missförstå mig inte - jag älskar varenda en av mina ungar! Det blir bara så stökigt och trångt, och friden brukar inte infinna sig förrän på morgonkvisten då alla är för trötta för att orka fortsätta strula...

Så jag vet faktiskt inte om det blir ny katt eller inte. Måste grunna på saken, och prata med mamma och några andra jag brukar rådfråga i sådana här ärenden. En sak vet jag dock: blir det en katt, så blir det en hona! Killar har vi så det räcker... *skrattar* Och det blir en skyggis från ett katthem, tro inget annat. Visst drömmer jag om fler rexar, men frågan är om jag överlever en till ovanpå Philemon och Robin?!?