Matte lånar bloggen

Nu är det så där svårt igen... vänner mister sina älskade djur, och man vet inte hur man skall kunna visa dem sin förståelse, medkänsla och stöd. Eftersom jag själv emellanåt mister någon av mina pälskade ungar, vet jag ju att inga ord kan hjälpa... men också att känslan av att andra människor reagerar med sorg, bestörtning, sympati och värme gör skillnad. Det är väl helt enkelt så att vi alla vet att vi inte kan finna de där helande orden, men att vi behöver varandra i stunder av hjärtslitande sorg...

Idag fick vi veta att Gustavs kompis Puff har tassat över Regnbågsbron, och det gör oss förstås väldigt ledsna för Puffs familjs skull. RIP, vackra Puff! Det känns ändå bra att veta att du fick ett så fint liv och var innerligt älskad in i det sista - att du förblir lika älskad, och bortom ord saknad.

Sedan fick vi veta att Signe, marknadskatten Sören Fernströms "lillasyster", också tassade över Regnbågsbron idag... det kom helt oväntat för oss, för vi hade missat att hon hade njurproblem. Fast å andra sidan är njurproblem oerhört vanligt hos katt, så vi borde inte ha blivit så chockade...

Själva försöker vi försona oss med det faktum att vi snart måste låta vår egen vacker-unge, abbemissan Majsan, göra samma slutgiltiga resa. Hon blir allt sämre, får nästan aldrig behålla maten hon äter och gör inte mycket annat än sover. Att hon fortfarande är vårt allra mesta gostroll och dessutom spinner högre och mer intensivt än en hel grupp katter, kan inte ändra det faktum att vi vet att hon är mycket sjuk och att vi snart måste släppa taget. Efter att ha pratat mycket med varandra, gammelmatte och jag, och sedan gammelmatte också pratat länge med Majsans största supporter blogghjälpen (som förde oss samman för sex och ett halvt år sedan), har vi tagit beslutet att låta Majsan få somna in framåt slutet av sommaren. Om det inte blir akut redan innan, alltså. Vi vill få ta avsked i lugn och ro, låta Majsan få njuta av en sista sommar med varmt solsken och krispigt gräs i trädgården... hon är så lugn och inte det minsta rymningsbenägen, så jag tar med henne ut i trädgården så ofta jag kan och låter henne vandra fritt medan jag går vid hennes sida. Mer än så tror jag inte hon begär - hon verkar så nöjd med de där stillsamma promenaderna och i övrigt att antingen ligga i en famn och kurra eller sova gott i vår närhet.

Abbemissan Majsan håller koll på klosterkatternas revir

Tyvärr kräks hon snart upp gräset igen...
men innan dess hinner hon njuta av smaken!

Vackra Majsan... hur många människor behåller sin
ungdomliga skönhet i 78 år? (14 kattår)