Med det i tankarna tog jag idag fram kameran och började fotografera alla mina underbara klosterkatter. Fotografier är inte detsamma som att ha den levande katten hos sig... men de är en liten tröst och framför allt fulla av minnen den dagen själva katten har lämnat en ensam på den här sidan Bron, och jag vill ha många fina bilder av mina pälsklingar - särskilt bilder som visar deras ansikten när de ser på mig, så som de ser på mig när vi pratar och gosar. Tyvärr ville inte Majsan titta in i kameran, så henne fick jag plåta när hon sov... men de andra ställde upp om än lite motvilligt. "Blixtmaskinen" tillhör ju inte deras favoriter, milt sagt.
oss från djurhemmet i Kristinehamn och är den av våra nu
levande katter som bott bott längst tid i klostret.
februari 2010. När och var hon är född vet vi inte, men
vi tror att hon är flera år äldre än Sixten...
Hur gammal han är, vet vi inte... men vi
tror att han är jämnårig med Sixten.
Han kom till oss i augusti 2012 sedan
hans matte och husse skilt sig.
Han kom till oss våren 2015 efter en
kort karriär som avelshane.
Så vackra bilder på dina pälsklingar!
SvaraRaderaHälsa Gammelmatte från oss.
❤ Kram å nosgos 🐈
Önskar fler kommit till samma insikt som du: vi har varandra bara till låns en viss tid. Sen är det alltid lika sorgligt, och gör lika ont, att skiljas från våra vänner, men nu är livet så. Det måste vi bara acceptera.
SvaraRaderaVad fina ni är!
SvaraRaderaJag är ju själv och trivs bäst med det.
Och min matte får ångest vid bara tanken att jag inte skulle finnas mer någon dag.
Men vi håller tummar och tassar att vi får många fina år tillsammans.
Kramar och nospussar!
Så fina bilder!Tänker på er! Nosbuffar
SvaraRaderaTänkte höra om någon av er vet vad som hände med Wikkis blogg? Länken fungerar inte längre. Finns det en ny eller är bloggen avslutat???
SvaraRadera