Klosterkatterna

Matte har lovat hjälpa oss med datorn nu, så att vi kan jama lite mer om gammelmatte. Men hon har bett oss att inte lägga ut några bilder, för då gråter hon för mycket... hoppas ni förstår.

Gammelmatte var, som ni alla vet, väldigt sjuk. Hon hade svår hjärtsvikt och hennes puls sköttes av en pacemaker (matte hjälpte mig stava till det ordet!) och hon hade svår njursvikt som hon fick dialys för tre gånger i veckan. Dessutom gjorde hennes diabetes henne sjuk på många olika sätt, till exempel var det därför hon måste amputera ena benet och fick så många infektioner.

Hela det här året har gammelmatte åkt in på sjuka huset om och om igen. Matte räknade på klor... eh, jam menar, fingrarna att sedan vi flyttade hit till lägenheten hade gammelmatte nog bara varit hemma max en månad sammanlagt. Resten av tiden har hon antingen bott på sjuka huset eller Björkskär. Hon fick så många mediciner för att överleva infektionerna att de skadade njurarna och levern ännu värre... och de senaste månaderna ville hon inte längre äta mer än yttepyttelite, så hon blev svagare och tröttare för varje vecka.

Så, i fredags, kom matte till sjuka huset och upptäckte att gammelmatte inte längre pratade, bara rörde på ögonen. En människoveterinär satte sig ner att prata med matte och berättade att nu går det inte längre, vi kan inte göra mer för henne och vi tycker att hon borde få slippa kämpa mer. De bad matte att gammelmatte skulle slippa mediciner och behandlingar, för att i stället bli ompysslad, och matte sa förstås ja till det. När det är slut så är det slut, vad man än gillar det.

Matte satt hos gammelmatte hela fredagen och natten till lördagen... och tidigt på lördagsmorgonen slutade gammelmatte att andas. "Hon gick över Regnbågsbron kl. 05.48" berättade matte för oss när hon kom hem senare den dagen. Det tycker vi känns bra att tänka på - att hon nu är hos de klosterkatter som tassat över bron och att vi skall få träffa henne igen när det är vår tur att göra samma resa.

Jam, så är det. Och nu behöver matte vila, så hon ber oss att inte tassa mer just idag. Vi får ta det så försiktigt, så försiktigt med matte så att hon orkar leva vidare utan gammelmatte - för ni vet, gammelmatte var hennes mamma och mammor är något alldeles extra viktigt i allas våra liv!