Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 15 juni 2012

Gammelmatte Gitte

Vi fick ett telefonsamtal från en vän, som var jamarledsen för hon hade mist en liten pälskling. Det var inget att göra för han hade flera tumörer i huvudet och det mest humana var att låta honom gå hem till Skaparkatten, men sorgen över honom var så tung, så tung och den sorgen förstår alla vi som mist en lurvig vän.

Jag lyssnade och sköt väl in ett och annat ord. Annat fanns inte att göra. Hur tröstar man någon vars sorg är som ett gapande sår. Det finns inga ord som kan trösta... Men kanske, att finnas där, att lyssna kan hjälpa lite grand. Jag hoppas det.

Den lille katten lider i alla fall inte mer. Han ligger i Skaparkattens famn och blir smekt till ro. Detta kan kännas som en tröst i alla fall.

Sov i ro, du lilla katt i evighet.

2 kommentarer:

  1. Jag tror det bästa man kan göra i en så situation är att finnas där, att lyssna. Det finns tyvärr inga genvägar i sorgearbete, man måste gå hela vägen själv. Men det kan kännas väldigt, väldigt bra att ha nån som finns vid sidan om - kanske inte fysiskt, men väl genom sin känslomässiga närvaro.

    SvaraRadera
  2. Mjau. Att lyssna är så viktigt, speciellt när du är en människa som kan förstå hur viktig en katt kan vara. Även om jag har turen att ha t.ex. kollegor som inte säger "bara en katt", så är det nog bara riktiga slavar som kan ha den rätta medkänslan när man har en sjuk eller död katt :-( Stackars er vän.

    Jag saknar våra katter så, fast det är över ett respektive tre år sen de dog:´-( Men snart så tror jag att jag kan välkomna nya slavdrivare - men inte glömmer jag Twister&Sisko för det.

    SvaraRadera