Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 20 september 2016

Rafael

När matte sa att gammelmatte skulle komma hem, trodde jam förstås att hon menade för gott. Men så var det inte - gammelmatte stannar bara några timmar och hon sitter kvar i den där stolen med stora hjul på som jam är lite rädd för eftersom man kan få svansen i kläm... *slokar med morrhåren* Varför stannar hon inte hemma och sitter i soffan, så att jam kan lägga mig tätt intill henne och bli gosad med? Nu ligger jam ofta tätt intill matte i stället, och hon gosar också med mig... men inte är det som gammelmattes gosande, och jam saknar min gammelmatte.

Matte tar över bloggen en stund:

Katterna tycker verkligen inte om den här konstiga situationen med gammelmatte. Först två månader på "sjuka huset" i Skövde och nu flera veckor på korttidsboendet Björkskär i Gullspång, medan matte pendlar mellan gammelmatte och hemma för att försöka räcka till för alla i familjen... givetvis mår ingen av oss bra av att ingenting är som vanligt, och att gammelmatte kommer hem några timmar då och då och hälsar på räcker inte eftersom hon fortfarande inte beter sig som de är vana. Den låga sjukhusvistelsen och den svåra sjukdomen med tuff behandling har tagit hårt på hennes krafter, så än så länge törs hon inte resa sig ur rullstolen för att sitta i soffan... och resultatet blir att de inte törs närma sig henne utan cirklar i närheten och sedan kryper ihop hos mig istället. Och det gör förstås gammelmatte ledsen. När jag är hemma utan gammelmatte (vilket alltså är den mesta tiden under veckan) samlas alla djuren runt omkring mig i soffan, så jag hamnar ständigt i läget att minst tre katter vill gosa samtidigt... det är rart och hjärtevärmande, men inte så lätt att hantera.

Till det kommer att hösten blivit alltmer tydlig. Igår kväll fick jag för första gången på fyra månader stänga kattgården för att vi inte skulle frysa under natten, och snart måste jag börja elda åtminstone varannan dag... det tjänar förstås djuren på, eftersom det låser mig mer hemmavid, men det gör också gammelmattes frånvaro ännu tydligare för oss allihop. Vi längtar efter henne allihop!

1 kommentar:

  1. <3Vi tänker på er och förstår att ni har det så tufft allihop. Tröstbuffar

    SvaraRadera