Klosterkatterna

Olaf sitter bredvid Robin i klätterställningen och betraktar den orange pappstjärnan i vardagsrummets lilla fönster. Han ser fundersam ut.

   - Varför har matten hängt upp den där i vårt spanarfönster? undrar han sedan.

   Robin myser.

   - Det är vår egna adventsstjärna! berättar han stolt. Matte har givit oss en alldeles egen stjärna här vid klätterställningen, och hon har sagt att det inte gör något om vi boxar till den eller tuggar på spetsarna. Det sitter en speciell lampa i den som inte blir varm, så man kan inte bränna vare sig tassar eller nos... bra, va'?

   Olaf verkar inte nöjd med förklaringen.

   - Det låter väldigt trevligt, jamar han artigt. Men vad betyder stjärnan? Varför hänger man sådana där saker i fönstren? Det hänger en i det stora fönstret också, fast den ser annorlunda ut och har fler lampor.

   - Å, det! Robin myser ännu mer. Det är för att fira Skaparkatten.

   - Skaparkatten? Nu jamar du om den där filuren igen, och jam begriper ingenting. Vad är det för typ? Jam har aldrig sett till någon Skaparkatt, vad jam vet.

   Robin inser att det är dags för en lektion i kattlig andlighet.

   - Så här är det, säger han långsamt. Skaparkatten är den varelse som har gjort allt annat som finns i världen. Den fanns före hela jorden -  jam, hela universum. Den har skapat katterna och alla de andra djuren och t.o.m. tvåbeningarna... för vi behöver ju några som tar hand om oss, eller hur?

   Han tillägger:

   - Man kan inte så ofta se Skaparkatten, för den är liksom inte som vi andra utan finns överallt samtidigt. Men ibland tar den kattlig form, jam menar, ser ut som vi fast större. Till exempel när det är dags att vandra över Regnbågsbron. Det är Skaparkatten som äger Landet på Andra Sidan Bron och där finns varken ålder eller sjukdom eller skador eller andra ledsamheter. 

   Olaf suckar.

   - Jam begriper fortfarande inte meningen med det hela. Varför skall vi leva först här och sedan där? Varför inte hamna där direkt? Det låter ju som en bättre plats att vara på.

   Nu blir Robin tveksam.

   - Det vet jam faktiskt inte, funderar han. Men det måste ju finnas någon mening med det, för annars skulle det inte vara så.

   - Och stjärnan?

   - Den hänger man upp i fönstren som påminnelse om att Skaparkatten bestämde sig för att testa hur det var att vara vanlig katt en gång för väldigt, väldigt länge sedan. Kattiljoner dagar och år sedan. Och för att alla skulle veta att Skaparkatten var på väg att födas som vanlig katt, tände den en stjärna på himlen som var olik alla andra.

   Olaf skakar på huvudet.

   - Nej, det där verkar snurrigt, jamar han. Det tål att tänkas på både en och två gånger.

   Robin nickar lugnt.

   - Gör det, instämmer han. Det gör jam också, varje gång stjärnorna kommer upp i fönstren.