Majsan

Nu ÄR det vår, så är det bara! *stampar med tassen* Så fort solen skiner öppnar matte kattgårdsluckan åt oss, och vi skyndar oss allihop ut för att lapa sol, spana efter fjäder-kotletter och leta efter nytt, krispigt gräs. Inte för att gräset är något vidare ännu, men det kommer, det kommer... *slickar morrhåren*

För att matte inte skall kunna ändra sig om det här med våren och plötsligt vägra öppna kattluckan har jag varit lite extra listig. Jag skickade ut henne med kameran i trädgården för att fotografera vårtecken! Och om hon sedan försöker med några dumheter, skall jag visa henne bilderna som bevis för att det ÄR vår. Man får inte vara dum när man har med tvåbeningar att göra!

Vårtecken 1: en blåsippa

Vårtecken 2: gula krokusar

Vårtecken 3: en blå krokus

Vårtecken 4: en solande skällis

Fast det finns en sak med våren som är jamarjobbig, och det är Robins skrikande *suckar*. Antingen står han vid ytterdörren och vrålar eller så far han omkring i kattgården och skriker. Till sist tröttnade matte och hade ett allvarsjam med honom: "Sluta med det där! Det kommer inga tjejer och jag tänker inte släppa lös dig ute så att du kan jaga rätt på några heller. Du är kasterad, grabben - festen är över!"

Jam måste erkänna att jag fnissade lite...

Majsan

Jam vet inte om ni känner till det, men matte har ägnat den senaste månaden åt att virka grytlappar och muggunderlägg för att sälja och förhoppningsvis få in en hel del pengar till Snuffefonden. Faktum är att hon knappast gör annat! Och pojkarna tycker om att leka med mattes garntrådar när hon virkar - men jam har kommit på ett mycket, mycket bättre sätt att använda mattes garnnystan: som kuddar! De är jamarsköna, kan jag jama! *kurrar*

Majsan

Jam börjar befara att matte har absolut noll koll på vädret *orolig*. Häromdagen sa hon till mig att "nu du, Majsan, nu kommer våren på allvar!"... och vad hände? Nästa dag snöade det! Och dagen därefter också! Nu är trädgården alldeles vit igen och träden syns knappt under all snö - kallar hon det här vår?!? *skakar på huvudet* Nej, minsjam, det här är vinter och ingenting annat. Och vi katter som längtar ut i kattgården...

Majsan

Jam, ryktena jamar sanning... en av våra klosterkatter skall förmodligen prova på livet utanför. En riktigt väl intränad kattfamilj har frågat om Sixten vill flytta till dem, för de tycker så jamarmycket om honom och har nyligen mist en katt som blev så sjuk att han måste tassa över Regnbågsbron, och efter långt övervägande har Sixten sagt att han kan tänka sig att prova hur det är att bo hos den familjen. Det avgörande för beslutet är att han slipper Philemon, jamar han... och Philemon har svårt att dölja att han gillar tanken på att slippa Sixten, så mattarna har tvingat sig själva att överväga det här förslaget på allvar. De är inte glada, för de älskar Sixten jamarmycket... men om Sixten mår bättre någon annanstans än här, är de beredda att låta honom flytta, säger de. Nu är frågan bara när det skall ske - familjen som väntar på Sixten vill helst att han kommer nu på direkten, men de bor långt borta och matte säger att hon har inte råd bensinen förrän hon får pension nästa gång.

För er som undrar är givetvis allting på prov. Om Sixten inte trivs i familjen, får han förstås komma tillbaka hit - vi vänder ingen ryggen, särskilt inte en klosterkatt! Men alla verkar hoppas att det skall fungera, och Sixten grunnar som bäst på vad han skall packa i sin väska och ta med sig... medan Philemon har fått stränga tilljamningar att inte vara pestig eller försöka fira det hela på något sätt. Nu gäller skärpning på alla fronter, och jag har minsjam klon i ögat på skåningen...

Robin

Ibland är matte så klurig i sina sätt att hitta saker som roar oss katter att man bara måste beundra henne! Häromdagen tog hon fram avlånga, mjuka bollar som doftade varmt och gott, och så tråcklade hon omkring i bollarna med en hård pinne så att trådar av bollarna viftade spinnande i luften. Gissa om det är skojigt att jaga de där trådarna - för att inte tala om pinnen! Den smakar inget vidare, men den är hållbar och tål att man biter hårt i den... och trådarna kittlar så roligt på nosen att jag blir alldeles full av fniss i kroppen.

Matte kallar den här leken "att virka grytlappar" och de mjuka bollarna kallar hon "garn". Dessutom påstår hon att meningen egentligen är att grytlapparna skall användas i köket när de är klara... men hon blir inte arg på oss när vi deltar i "virkandet" utan drar bara åt sig trådarna och pinnen mellan våra attacker. Så vet ni vad jag tror? Jag tror att vi gör nytta med vårt jagande och att matte inte kan göra de där "grytlapparna" om inte vi hjälper till! *kurrar*

Sixten

Jag gillar verkligen inte vädret just nu - det luras! När man sitter i fönstret och känner hur gott solen värmer pälsen, längtar man ut för att också nosa på alla dofter och höra fjäderkotletterna sjunga... men där ute är det jamarkallt, och på de ställen där snön ligger kvar är den så hård att man river tassarna mot den. Varför gör Skaparkatten sådant här fuskigt väder, egentligen?!?

Matte försöker trösta oss med att våren ÄR på väg och att hennes tvåbenta vänner runt om i landet har rapporterat om blommor och blader som tagit sig igenom snötäcket. Idag tog dessutom gammelmatte in videkissar och ställde i en vas på vårt vardagsrumsbord, och matte sa något om att de kommer att slå ut så fint i inomhusvärmen. Vadå slå ut?!? Vattnet i vasen, eller...?!? Verkar inte särskilt lustigt, om ni frågar mig, för jag gillar inte att bli blöt om tassarna.

Skällisen rapporterar också om vårtecken, säger att på de ställen där marken är bar börjar den bli mjuk att tassa på. Men hon har tröja på sig när hon går ute... och ingen, jag jamar INGEN, får på mig en sådan där löjlig tröja! Så jag antar att jag får stanna kvar inomhus ett tag till, till all snö är borta i alla fall. *suckar djupt*

Rafael

Idag är det en JAMARFIN dag, för idag fyller min matte (som de andra katterna kallar gammelmatte) år! Den andra matten, hon som gosar med mig på nätterna när min matte sover, säger att hon blir hela sjuttiotre år gammal... det är ungefär samma sak som fjorton och ett halvt kattår, minsjam! Så vi klosterkatter håller på att planera ett hemligt firande för henne som vi skall dra igång när hon har vilat efter di... dilaly... äsch, ni vet, när hon kommer hem från sjuka huset. Att försöka sjunga katternas födelsejamssång precis när hon kommer hem fungerar inte, för då är hon så vissen och vill bara ta det lugnt... men framåt kvällskvisten piggnar hon till, och DÅ! *kurrar*

Min matte är världens bästaste tvåbening, så är det bara!

Du och jam, matte! Ja, Rafael - du och jag!