Majsan

Idag var matte ute med bilen för första gången på jamarlänge. Hon skulle göra ett... eh, vad hette det, matte? *lyssnar* Å, lung-funktions-test var det, ja. Ett lungfunktionstest. Alltså, de skulle ta reda på om matte andas ordentligt. Det gick visst sisådär, om jam förstod matte rätt... men hon andades tillräckligt bra för att orka åka och köpa mitt specialfoder i alla fall, och så ordnade hon JAMARGOTT godis åt oss! Det var ett slags stickisar med lax-smak, och vi kunde inte få nog av det så det slutade med att matte ordnade ett godisregn över golvet och så höll hon i Belle medan vi åt så att inte jycken skulle sätta i sig alla våra bitar. Hon fick något annat godis istället, med kyckling, och på hundars vis slök hon bitarna hela. Hur hinner hundar känna vad godiset smakar när de äter så där fort?!?

Men det alla bästaste idag var att vi fick veta att gammelmatte kommer hem efter dialysen i morgon! Ni skulle ha hört den djupa sucken som Rafael presterade... man kunde riktigt se hur leendet spred sig i hans ansikte, fast vi katter inte ler på det där uppenbara sättet som tvåbeningar gör.

Så har vi fått sorgliga nyheter: vår gamla kompis från hur länge tillbaka som helst, Bruno, har tassat över Regnbågsbron. Bruno tillhörde det gamla gardet, som vår abbemissa Imma och hennes jämnåriga umgicks med. Jam har aldrig träffat honom, men matte säger att han hade vikta öron eftersom båda hans öron hade drabbats av något som kallas blodöra - det måste ha sett tufft ut. Fast han hade redan en flickvän som hette Felicia och kallades Flisan, så man hade inte haft någon chans ändå... och vet ni, Flisan levde i samma flock som Immas pojkvän Lucas. Det visste ni kanske inte - att Imma hade en pojkvän? Jodå, han var en svartvit perser... fast han dog för ganska länge sedan, långt innan Imma, så hon kanske mera var änka efter honom? *fundilerar* Och nu är de allihop borta... så konstigt det känns. Eller borta och borta - de är på andra sidan Regn-bågsbron, där gräset är evigt grönt och alla är unga och friska igen. Hmmm... om jam inte tyckte så mycket om mattarna och mina små katter här i klostret, skulle jam nästan längta dit! Men min tid kommer förstås, den också, och alla andras också. Känns bra att tänka att vi allihop möts där borta igen en dag, tycker ni inte?