Sixten har ordet!

Hej. Jag är huskatt och novis i klostret i Otterbäcken. Jag och min bror Assar kom hit från Kristinehamns djurhem där vi och våra 3 systrar bodde när Matte och gammelmatte kom för att titta efter en katt åt gammelmatte som nyss hade blivit ensam för att gammelhusse i familjen hade gått över regnbågsbron. När gammelmatte fick syn på mig och min bror som förskräckta tryckte på en hylla så frågade hon personalen om oss och då fick hon veta att ingen kunde få oss att känna oss trygga, medan våra syrror hade vant sig vid människor. De hade hittat oss under ett skjul i Skranta-området vid Karlskoga (samma område där man senare fann Rafael). Då såg vi ut så här:

Så här såg vi ut första gången matte och gammelmatte såg oss!

Vi fick åka brummis instängda i varsin kattbur och det var läskigt, för vi hade ju aldrig varit isär förut. När sedan brummisen stannat så bars vi in i ett stort hus och uppför en trappa och in i ett rum och där släpptes vi ut. Där fanns torrfoder och vatten och en skål med blötmat, men inte kunde vi äta nu när vi var så rädda. Tvåbeningen tog transportkorgen med sig och gick ut och stängde dörren. Vi tittade oss omkring och såg att i andra änden av rummet fanns en toalåda, men de första dagarna gick vi inte på lådan utan vi *skäms* gjorde ifrån oss på en matta i rummet. Varje dag kom någon in och fyllde på rent vatten och kollade om vi hade torrfoder, kollade lådan och gick sedan iväg och lämnade oss i fred. I många, många månader levde vi så här innan gammelmatte lyckades få oss att ta emot godis och att hon satt och läste sagor för oss. Så småningom behövde matte rummet till gästrum och då bars vi över till gammelmattes lägenhet där vi fick ett eget rum på övervåningen, men skillnaden var att här stod dörren öppen och maten serverades i köket och lådan stod i övre hallen. Vi vågade ju inte gå ned och äta när tvåbeningarna var vakna utan vi åt på nätterna. Vi upptäckte också att det bodde två katter till i lägenheten. Det var två tjejer från Södertälje katthem. De hette Jenny och Majsan. Det var egentligen då vi förstod att Assar och Sixten var våra namn. Nu dröjde det inte länge förrän vi vågade oss fram när gammelmatte eller matte fanns i lägenheten, men det dröjde länge innan jag vågade gå fram och bli gosad med, men nu gillar jag skarpt att sitta i gammelmattes famn och gosa, gosa, gosa. Numera sover jag också i hennes säng om nätterna där också Majsan och Rafael ligger. Det är så mysigt! Sista tiden har även min bror Assar legat i sängen, fast bara nere vid hennes fötter och när hon vaknar så försvinner han därifrån. Han har ännu inte förstått hur skönt det kan vara att få ligga i hennes famn. Jag hoppas att det inte dröjer så länge till.

Imma

Idag har vi sorg här i klostret... en av våra vänner i Kungsängsligan - Ludde - har hastigt och mycket, mycket oväntat gått bort, bara 2 år gammal.

Om jag förstod matte rätt, skall Ludde obduceras idag, och sedan kanske vi får veta vad som hände honom. Själv tänkte jag förstås allra först på HCM, Connys sjukdom... den brukar ju bli synlig just i tvåårsåldern, tydligen. Men som sagt, ännu vet vi ingenting... bara väntar och sänder massor av spinnhealing till Luddes familj som förstås mår jamardåligt nu *sniff*.

Imma

Gammelmatte och matte kom på den ljusa idén att betala katt-TV-licensen i båda stationerna vid köksfönstren samt den som finns på verandan, så nu har vi massor av fjäderkotletter att dregla över. Det kan hänga fyra-fem fjädrisar i varje talgboll! Fast matte förstörde lite av nöjet genom att släpa ut gräsätarmonstret både igår och idag... lyckligtvis har den ätit sig mätt nu, så att vi kan få ha vår underhållning i fred resten av veckan.

Jam, ifall ni undrar varför vi inte bloggar, sitter vi alltså i fönstren och tittar på katt-TV. Förutom Philemon då, som är ute i kattgården och retar upp sig på att fjädrisarna inte är rädda för honom utan använder burgallret som sittplats i väntan på sin tur vid maten.

Sagge har också spinnande utsikt i sitt fönster, för precis bredvid sitter en fågelholk och i den bor det precis flygfärdiga fjäderungar. Det är nog tur att fönstret är stängt, för annars hade han nog klättrat dit och ätit upp dem allihop...

Apropå Sagge, så förbereder mattarna sig nu för hans hemflytt. Vi har inte hört än precis vilken dag det blir, men matte skall ringa hans husse och höra så att allt är färdigt i tid och Sagge slipper stress. Det är ju bra om matte kan förbereda honom på att det är dags att jama hej då, även om hon har sagt att hon skall erbjuda hans husse att vara kattvakt när han måste åka bort för att få specialistvård. Då bor Sagge hemma hos sig, så får matte komma dit och pyssla om honom lite... det kommer de nog att tycka om, båda två.

Matte

Även den här dagen har handlat om frihet. Mellan regnskurarna tog jag nämligen ut först Jenny och sedan Majsan på koppelpromenad i trädgården - och det var en upplevelse, för Jenny bestämde sig för att gå fot och Majsan betade gräs medan hon gruffade för sig själv. De var så fogliga att en småfågel kom flygande och hovrade över oss för att ta sig en titt på "fienden"! *skrattar* Men oj, så bra deras bantning under vintern och våren har varit... fortfarande ser de tjocka ut, men det är bara löst skinn med tjock päls... jag fick "strama åt" selena ordentligt kring halsar och midjor för att de skulle sitta bra.

Efter middagen stängde vi in Philemon och Imma i mitt vardagsrum och släppte istället lös Sagge i huset. Han brydde sig inte ett dugg om att det regnade ute, utan använde kattgården lika mycket som om solen hade lyst... samt kom emellanåt in och torkade av sig på mig genom att slingra som en orm kring mig där jag satt vid köksbordet. Jag blev både blöt och luddig, milt uttryckt. Sedan följde han med stort intresse hur gammelmatte och jag spelade Geni... fast hans sätt att delta var att först jaga speltoppen runt bordet och sedan lägga sig tvärs över spelplanen. Nåja, huvudsaken var att han spann - och det gjorde han! Överhuvudtaget är Sagge mycket "verbal" och pratar nästan hela tiden... han har ett fascinerande brett register för att vara huskatt, men det hänger kanske samman med att han är väldigt intelligent? Jag menar, ovanligt skarp i huvudkontoret t.o.m. för en katt.

Philemon

FRRRRIIIIIIII!!!

Nu vet jau verkligen vau som menas me en GLAD miss-sommar! För idaug tog matte av maj kragen, och nu *slick* haur jau MASSOR av *slick* tvättande att ta tass om. Pälsen e i en sån oordning *slick* efter di här daugarna me krage *slick*... för att ente jama om hur JAMARSKÖNT de e å få klia saj i örona! *kuuuuurrrr*

Nertassat senare samma eftermiddag:

... och som om ente daugen varit bra som den vau, kom min favourit-tassverkare pau besök te maj!

Jau älskar daj, tassverkarn!

Tillagt av matte:

... och jag har fått tillbaka min lockiga studsboll! *lycklig* Nu är allt som det skall vara här hemma - Philemon far kring väggarna, högt och lågt, precis som vanligt. Äntligen! En stillsam rex gör sin matte sjuk av oro...

Philemon

Matte sajer att jau snart blir auv med kragen, för mitt saur läker så de nästanpå syns! Å ida fick jau gå me hinne ner i källarn för förste gången sin jau blev reven av Sagge... så de vau förstås mycket å kontrollera innan jau kunne gå opp igen te solskene i fönstren.

Hoppas di tar auv kragaelännet riktigt snart, så jau får gå ut i kattgårn osse!

Så leitet att de knappt syns en gång...

Sa ni osse fira midsommar i morgon? Vi ska få kräfter som gammelmatte köpt... fast Imma får visst ente smaka, för hinnes njurprov vau ente alls bra nu sistens. Bra, då blir de mer över te maj! *slickar morrhåren*

Imma

Det finns dagar som man helst vill slippa - som idag, t.ex. Inte nog med att matte steg upp alldeles för tidigt, när jag fortfarande låg och gonade mig tätt intill henne under täcket... men dessutom tråcklade hon in mig i min transportkorg, som jag hatar, och bar ut mig till bilen, som jag hatar ännu mer. Stackars Sagge tvingades vara med om samma sak och vi jamade högljutt vad vi tyckte hela vägen till Mariestad - fast matte säger att mina röstresurser vida översteg Sagges och att jag "avgrundsvrålar". Va'?!? Säger man så om en stackars abbemissa som klagar sin nöd?!?

Två stackars oskyldiga katter blir kattnappade...

Jam antar att ni kan gissa vart vi skulle åka? Till veterinären, förstås! Och den karl'n lär sig aldrig hur man behandlar en äldre dam - precis som förra gången stack han mig i tassen och sög blod ur mig. Dessutom hade han mage att väga mig... och talade högt och tydligt om vad vågen visade! *fnyser* Det enda positiva med det var att matte blev glad, för jag har tydligen gått upp ett hekto sedan förra gången jag vägdes. Å andra sidan började hon tala oroväckande om att införa ransonering av tonfisken när hon fick veta att mitt njurprov hade stigit över gränsvärdet... aldrig får man vara riktigt glad *suckar djupt*.

Nystucken abbemissa vilar ut

Så var det Sagges tur att bli utlyft ur sin transportkorg. Han hade ännu värre otur än jag, för han blev stucken TVÅ gånger - först en gång för att sövas och sedan en gång för att väckas. Fast andra gången kanske han inte kände så mycket? Olle, vår veterinär, undersökte hans öga och berättade hur den där sjukdomen fungerar - att den går i skov, och att det just nu är lite bättre än det varit tidigare - och så, när Sagge låg avsvimmad på britsen, klippte han klorna på honom. Matte säger att hon gärna klipper klorna på vilken katt som helst utom just Sagge och Assar, för de bits... det var därför han var med idag, och så för att få ögat kollat, så klart.

Sagge börjar vakna igen... visst är han
söt med tungan utstickande?

Slutligen har jag lovat att hälsa från Philemon att han är mycket lättad över att antibiotikatt-kuren är avslutad - han fick sista dosen igår kväll - så nu smakar maten inte jordgubbe längre *fnissar*. Kragen får han behålla några dagar till, men såret läker jättefint... så det dröjer nog inte länge förrän han studsar omkring som vanligt här hemma!