Och tro inte att hon var snäll mot mig hos veten heller - hon t.o.m. började besöket med att låna en KLOTÅNG och sedan klippa alla mina klor! Sedan vägde hon mig, och det var väl okej för jag har gått upp lite drygt 3 hekto vilket enligt Olle är mer än tio procent av min totalvikt, så han var mycket nöjd. HAN var betydligt bussigare, klappade mig och berömde mig... och så berättade han för matte att jag egentligen inte alls har några problem med urinvägarna, utan att det är mina slemhinnor som har blivit torra. "Ja" sa matte då "sådant händer ju oss kvinnor när vi blir äldre". Olle nickade, men tillade att det "ju inte precis var hans område" och så skrattade de båda två.
Hursomjam, kontentan av alltsammans var att jag fick ÄNNU ett nytt foder att äta, och det är jamargott! Och så skall jag få en märklig rödvit medicin (Cosequin) varje dag i två veckor, som matte skall pilla sönder och röra ut i smör... mmmmmjau, jag älskar smör! *slickar morrhåren*
sådant som inte har ett dugg med honom att göra!
Under eftermiddagen hade jag för säkerhets skull ett lugnt och sansat jam med Belle, förresten, och förklarade för henne att hon inte skulle frestas utse mig till valp också, precis som hon har gjort med Rafael. "Jam är inte sjuk och behöver inte tas om tass" jamade jag med pedagogiskt saktmod, så att hon verkligen skulle fatta.
En intressant detalj med vet-besöket var att den andra patienten som var där visade sig vara en liten vit mus - jaja, matte, jag vet att du sa att det var en dvärghamster, men för mig är alla möss likadana - i en mycket liten bur. Den såg jamargod ut, men jag fick inte smaka på den utan den skulle in till Olle precis före mig. Matte var orolig för godbi... jam menar, dvärghamstern, för tydligen var den ordentligt sjuk och gick i cirklar istället för rakt fram... "vet du, Imma, jag är rädd att den har en tumör i huvudet" jämrade sig matte olyckligt och fortsatte att hennes hjärta blödde för de två barnen som var med och som givetvis hoppades att Olle skulle kunna bota deras mu... eh, jam menar dvärghamster.
Ja, så nu tassar man omkring här hemma med täta trängningar OCH en dum krage kring halsen - livet kunde varit bättre, om man jamar så. Undrar när det är dags för den där smörklicken?
Skrivet av matte: Som Imma säger, har hon drabbats av torra slemhinnor som gör det jobbigt att kissa ("det är som att kissa taggtråd" sa Olle), så nu skall jag ge henne en medicin som skall hjälpa slemhinnorna att bli normala igen. Dessutom skall hon få special-fodret Royal Canin Urinary S/O i några veckor, och efter det kör vi med Royal Canin Renal Special (hennes njurfoder) en tid för att stödja njurfunktionen. Olle tror optimistiskt att Imma är som vanligt igen om två-tre dagar, men att det här tillståndet också kan dra ut på tiden och t.o.m. komma tillbaka - det kan dock aldrig bli livshotande, för tydligen kissar hon faktiskt fast droppe för droppe vartefter urinen bildas i njurarna. Och ärligt talat får hon kissa hur och var hon vill, bara hon kissar!
Kragen har hon fått för att hon har slickat sönder sig kring urinrörets mynning, och för att det skall få läka i lugn och ro - med hjälp av Xyloproct-salva - får hon ha kragen på sig i några dagar. Den verkar inte bekymra henne, så det skall säkert gå bra.
