När matte och jam fick komma in till Olle igen berättade han att nästan alla mina provsvar var alldeles perfekta - mina njurar mår jamarfint, jam har inte diabetes eller några andra hälsoproblem. MEN mina vita blodkroppar var tydligen läskigt höga, så nu skall jam få antibiotikatt i tio dagar för att se om det gör mig pigg och glad igen. Åh, mina tänder var också jamarfina, tyckte han!
Men så var det den där knölen i magen... jam, Olle hittade en stor knöl i min mage när han klämde på mig och han sa att det finns flera tänkbara förklaringar till den: antingen är det en abcess (varböld) av infektionen, eller så är det ärrvävnad efter den magoperation jam gick igenom när jag bodde på Södertälje katthem, eller så är det en tumör. Så nu har Olle och matte kommit överens om att jam skall få den där antibiotikatten för att se om jag blir piggare, och så skall matte ringa och rapportera läget på torsdag. Har jag inte blivit bättre då, skall det göras en biopsi på knölen i min mage för att se om det är ärrvävnad eller en tumör... och vet ni, om det skulle vara en stor tumör kanske jam ändå bestämmer mig för att tassa över bron för att slippa vara sjuk. Matte tror dock att det kommer att gå bra och hon säger att jam inte skall tänka på om det blir dyrt eller så, för jam är tydligen försäkrad upp över öronen och har extra veterinärförsäkringar just för sådant som cancer. "Så det som avgör saken" sa hon till mig nu i kväll "är hur jobbig en behandling skulle bli för dig. Jag vill inte att du skall behöva lida, men jag vill kämpa för dig om det går att rätta till".
Jam tror att hon gillar mig *kurrar*... och ni kan inte tro så JAMARGOD mat jag får nu - något slags gucka som heter Royal Canin Recovery *slickar morrhåren*. Hon bär mig till kranen i köket också, så att jag får dricka rinnande vatten som jag gillar så mycket. Mm!
Lilla fin, goa jenny. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kryar på dig och att medicinen du fått hjälper. Tycker du är för ung för att tassa över regnbågsbron, men varken matte eller jag vill att du ska lida, så är det dags att tassa iväg, så vet jag att det inte finns nån annan utväg. Håller tummar och tassar för dig.
SvaraRaderaVad duktig du var hos vettisen! Den där termometern tyckte jag(Dui) var hemsk, jag nafsade till och med på matte då.. Nu håller vi allt vi har här hemma och hoppas att knölen försvinner. nosbuffar
SvaraRaderaHej Jenny!
SvaraRaderaFrida i Örebro här. Jojo, jag känner igen det där. Husse blev ju förfärligt orolig när jag jamade varje gång jag gick på toa. Och det kan man väl förstå eftersom min kompis Strindberg gjorde det och det sedan slutade med att han gick bort. Så vi för ett par veckor sedan så fick vi ju åka flera gånger till stickisen. Och jag var ju snäll såklart och gick in i transportburen när husse lockade in mig med lite skinka. Vad gör man inte för lite mat... hi hi. Men sista gången blev jag riktigt sur på husse. Då hade den dumma stickisen bestämt att jag skulle fasta i TOLV TIMMAR. Kan du fatta Jenny, i tolv timmar. Jag var ju så hungrig så jag höll på att dö av hunger och inte av eventuell sjukdom. Undra på att jag sprang in i transportburen när husse lockade in mig med en bit skinka. Men vet du, sen när jag väl var inne så fick jag inte skinkbiten.... frrrrräääääässssss... dumma husse. Och väl på Djursjukhuset i Kumla så skulle det klämmas och stickas och göras ultraljud. Men dom kom fram till att det inte var något. Alla prover och röntgenbilder var finemang. Jag har bara lite ont i ryggen då och då och det är en ålderskrämpa eftersom jag precis som du är en dam med aktningsvärd ålder. Jag, Siri och Strindberg hade det precis som du det väldigt jobbigt i livet innan vi hamnade hos husse.
Jaaa håhåjaja vad tvåbeningarna utsätter oss för. Men det är ju lite bra förstås att dom är oroliga för oss. Och när vi kom hem så fick både Siri och jag leverpastej från saluhallen... hi hi. Och vet du vad Jenny, en av gångerna när vi åkte till Kumla så hade husses kompis som gillar bilar med sig sin fina Cadillac, så jag fick åka amerikanare... det var jamarhärligt.
Krya på dig nu Jenny och var rädd om dig så hörs vi
// Frida Panter Von Pälsboll