Idag har vädret varit ljuvligt med solsken och +18, så jag bar ut Jenny i trädgården och lät henne göra som hon ville medan jag höll mig i närheten. Hon åt lite gräs, men så valde hon ut en bra plats i gräsmattan där solen sken som varmast och lade sig där. Jag la mig i närheten och då kröp hon fram till mig, buffade på mig, spann och jamade... kanske tar jag fel, men det kändes som om hon tackade mig för att jag tog ut henne till sol och gräs, till en luft full av dofter, fågelkvitter och allt det där som hon inte kan njuta av i kattgården längre. För sanningen är att jag inte vågar öppna till kattgården just nu, av rädsla att Jenny skall ta sig ut dit och ramla ner. Hon är extremt vinglig, går bara några få steg på egen tass och lutar sig helst mot väggen om hon måste stå upp... det enda positiva jag kan säga om hennes situation är att hon äter bra och är väldigt kelen - hennes kännetecken, för Jenny har från dag 1 varit vårt allra största gostroll! Det är en hjärtevärmande tröst i eländet, för jag vet ju att sjuka katter drar sig undan och jag vill ju få vara tillsammans med henne så länge jag får...
Kameran går varm, kan jag lugnt säga. Jag tar så många bilder jag kan, och det av två olika orsaker: dels för att ha minnen kvar och dels för att påminna mig själv om hur sjuk hon var när jag en tid efter hennes bortgång börjar tänka de där envisa tankarna att jag kunde ha gjort mer. De kommer, det vet jag, för så har det varit efter varje misse jag förlorat... jag kan aldrig göra mig fri från känslan att jag borde ha gjort mer för dem, borde ha begripit mer och agerat i tid. Det är så fruktansvärt svårt och smärtsamt att behöva erkänna för sig själv att man ibland är totalt maktlös!
Så innan jag visar bilderna, varnar jag er för att de visar hur hon mår just nu... orkar ni inte se det, ber jag er att inte titta.
fotänden av min säng (bilden tagen igår kväll)
så att ingen försöker störa
vid lunchtid idag)
Fina, fina Jenny... Nu föll det något blött på mina morrhår...
SvaraRadera<3 Vi är med er. Nosbuffar
SvaraRaderaTror nog att Jenny tackade dig för att du tog ut henne till sol och gräs, till en luft full av dofter, fågelkvitter och allt det där som hon inte kan njuta av i kattgården längre.
SvaraRaderaMånga Tassklappar , Nosbuffar och Kramizar
Vi tänker på er och ber en bön.
SvaraRaderaKram å nosgos
Tror Jenny känner att regnbågsbron närmar sig, ta vara på stunderna nu. Tog också mycket bilder på Felicia sista tiden. Med facit i handen ser jag hur sjuk hon var. Kramar om
SvaraRaderaVi vet ju så väl hur det är: När SkaparKatten kallar, då måste man vandra till det Evviga Hemmet! *sniff* NosPuss Wikki
SvaraRaderatänker på er. skickar nosbuffar och tasskramar från herrarna Dexter och Leo. <3
SvaraRadera