Majsan

Det känns som om matte har kommit in i ett slags "andra andning" eller hur jag skall jama... hon är inte lika uppstressad och ledsen, utan tar dagarna som de kommer. Ibland slänger hon säckar med skräp, ibland lagar hon mat i timmar, ibland tvättar hon, och ibland bara sitter hon och dricker te och pratar med gammelmatte, tittar på TV eller spelar datorspel. Vet ni vad jam tror? Att någon har sagt något till henne, som har fått henne att lugna ner sig. Vad eller vem vet jam inte, men det spelar inte så stor roll för oss katter - det viktiga är, som jam ser det, att hon mår någorlunda bra. I själen, menar jam. För i kroppen är hon visst sjukare än vanligt... men det är som att hon inte låter sig störas av det lika mycket som förut. Jam frågade henne varför och då svarade hon att "de tar så väl hand om mig, att jag inte behöver vara rädd" och så tillade hon att "världen är full med änglar". Jam, det vet jam väl! Fast jam tror att hon menar att änglarna har samlats kring henne lite extra mycket på sistone, så att hon orkar med livet bättre.

Och det är nog tur, för oj, så stökiga grabbarna är här hemma! Jam har tassarna fulla med att uppfostra dem, och ändå är det full rulle mest hela tiden - särskilt Sixten, Robin och Philemon far omkring som studsiga bollar, och ibland kan inte Jenny hålla sig i pälsen utan deltar i rusandet. Puhjam! "Vi leker bara!" jamar de när jag ber dem lugna ner sig... hm, ser det här ut som lek, tycker ni?

Philemon: *bita, nafsa, tugga*

Robin: "Är det det här du kallar kärlek?!?"