Imma

Idag hinner jag inte tassa ner mer än ett par rader här - vi är på väg till Wikki för att fira hennes sexårsdag med världens party! Vem jamar att man måste vara stillsam och tråkig bara för att man är klosterabbemissa?!? Jag älskar bra musik och glada katter! Och med min långa, smala svans är jag jamarbra på svansdans... *fniss*

Massor av kattulationer på din stora dag, Wikki!

Oj, nu tutar limon. Dags att sticka!

Imma

Mmmmmjauuuu... så här skall dagarna se ut! Idag har matte legat och läst, eller suttit och läst, eller suttit i köket och pratat... så jag har kunnat vara tätt intill henne precis hela dagen *kuuuurrrr*. Ute har vädret varit ömsom sol, ömsom regn, och matte kallar det april-väder så det är väl precis som det skall vara, antar jag. Fast det vore skönt med mer sol, för då går Philemon ut i kattgården och jag kan sitta och gona mig i köksfönstret.

Vad tycker ni om vår nya bakgrund?

Om den bortsprungna skällisen har vi inte hört mer, och ingen bild har kommit i mejlen, så vi hoppas att hennes matte/husse har hört av sig. Jag frågade matte hur skällisen såg ut och när hon beskrev den fick jag klart för mig att den inte är det minsta lik den andra skällisen, den som hon vill ta hit i sommar. Får hundar se ut hur som helst?!? Det kanske Sigge eller Trassla kan svara på...

Oj, nu måste jag sluta... gammelmatte kokar färsk höna!

Imma

Jag vet inte vad som har hänt matte, men hon har blivit något slags "hund-magnet"! Jam, ni vet ju vad jag skrev om den där skällisen som hon vill ta hit i sommar? Idag hittade hon en annan skällis mitt på vägen, när hon var på väg till affären för att hämta ett paket. Och när hon stannade och öppnade bildörren för att säga åt skällisen att det är farligt att springa på stora vägar, hoppade skällisen in i bilen! Sedan fick matte och gammelmatte åka runt och fråga på gårdarna om någon visste vem skällisen var... men det var ingen som kände igen den, så det slutade med att matte fick köra till djurhemmet i Kristinehamn och be dem om hjälp. Nu bor skällisen i ett akuthem medan polisen och djurhemmet letar efter hennes husse/matte, och vår matte har satt upp lappar här där vi bor. Tänk om skällisen hade blivit överkörd! *ryser* Jag gillar ju inte hundar, men så mycket medkänsla har jag i själen att jag inte vill att de skall bli dödade eller skadade av bilar.

Om någon som bor här i närheten läser det här, så handlar det om en helvit japansk spets, en gammal tik med lurvig päls. Hon hade inget halsband och djurhemmet hittade ingen ID-märkning (vare sig chip eller tatuering), men hon har nyss fått sina tänder omskötta så hon har ju en matte eller husse någonstans... någon som kanske letar förtvivlat efter henne just nu och oroar sig sjuk över vad som hänt *sniff*.

Djurhemmet har lovat att mejla ett foto (matte hade inte kameran med sig) så att matte skall kunna printa ut det och lappa ännu bättre. Då kan vi lägga ut det fotot här också - man vet ju aldrig!

Imma

Om ni undrar vart vi tog vägen efter mattes två blogginlägg, så kan jag jama att vi varit övergivna IGEN - och den här gången av BÅDA mattarna!!! Jam, det är faktiskt sant... igår stack de iväg för att vara med på något kyrkomöte i Västerås, sa de, och efteråt skulle de fira att min uppfödare fyllde 50 år... men jag kan absolut inte minnas att matte sa att de skulle sova över där också, även om matte bestämt hävdar att hon var mycket noga med att berätta att de skulle komma hem först idag... hmmm, kan jag ha hört så dåligt?!? *fundilerar*

Hur som helst kom hon hem med ett riktigt chock-besked, eller rättare sagt en fråga: vad skulle vi tycka om att ta hand om en hund ett par månader? Jam, ni läser rätt, mina vänner... HUND sa hon, och HUND är vad hon menar. Jag har frågat om och om igen, och får samma svar varenda gång: det gäller en H U N D ! En vovve, skällis, jycke, vadjam ni vill... *skakar på huvudet*

Bit för bit har jag lirkat ur matte hela historien och fått se bilder på den där HUNDEN hon babblar om. Och tydligen är det så här: min uppfödares ena dotter har tre hundar. De är alla tre tikar och heter Lena (Italiensk vinthund), Belle (också Italiensk vinthund) och Kita (Cirneco dell'Etna). Kita är en busig och gåpåig tonårstjej som skall bli mamma framåt hösten... och tills hon har fått sin första kull, är hon för stöddig för att Lena skall trivas hemma. Så nu funderar matte - på fullt allvar! - om ifall Lena kan få komma hit och vila från Kita några månader, sedan Sagge har flyttat hem till sin husse. Är hon tokig eller är hon tokig?!?

Så här ser djuret ifråga ut:

Matte och Lena - bägge ser ut att ha läskigt mysigt ihop... *suckar*

Matte har tydligen fallit pladask för den där skumma skällisen, som INTE är någon rex fast den ser ut som en och "bara är obetydligt större", som hon säger - och hon pratar om hur nyttigt det vore för henne med långa promenader och att Lena förstår jamiska (*fnyser* det tror jag vad jag vill om!) och att alla rexarna både hemma hos Lena och hos min uppfödare gillar henne... fast jag vet ju vad det EGENTLIGEN handlar om; matte har blivit förälskad i den där märkliga varelsen bara för att den tydde sig till henne direkt och har tillbringat tiden sittande i mattes knä. Tänk, och jag som tyckte det var tillräckligt illa när matte föll för katter hon träffade... *suckar djupt*

Sedan sa hon att skällisen är mycket väluppfostrad och lydig. Jo, pyttsan! Titta bara här:

Ni ser hur Hildur låter gammelmatte äta i lugn och ro?

Sedan dyker Belle upp och tigger mat...

... tätt följd av Kita, som också tigger mat!

Tror någon enda katt att gammelmatte fick ha sin middag ifred?!? Givetvis inte! De där långnosade jyckarna snodde åt sig alla de bästa godbitarna, det är jam säker på! *fnyser* Medan Hildur förgäves försökte få dem att begripa att man INTE GÖR SÅ mot en gäst - vi rexar skulle ju ALDRIG komma på tanken att tigga mat av en middagsgäst! Vad menar du med det där råa skrattet, matte?!?

Nåjam, det där besöket hos hundarna var inte helt misslyckat, trots allt. Med sig hem hade mattarna en kasse full av bra KATTsaker: matskålar, en vattenfontän till husisarna (Philemon och jag har ju redan en), en kam för långa kattpälsar och lite annat. Men som jamat, i det stora hela undrar jag vad de skulle iväg till Västerås att göra, när det bara sätter griller i huvudet på matte. Hon är SÅ LÄTTPÅVERKAD! Måste verkligen ta mig en ordentlig funderare på hur jag skall hantera det här med hunden... jag har ju lyckligtvis tid på mig, eftersom Sagge skall bo här några månader till.

Matte lånar bloggen 2: bloggträffen i Malmö

Då har det slutligen blivit dags för min lilla rapport från bloggträffen i Malmö... inser att jag är sist i raden av mattar som berättar om sina intryck, men jag hoppas att ni ursäktar att jag inte haft tid förrän nu. Jag reste ju inte hem direkt efteråt, som ni andra (med undantag av Linnsens, Franks och Lurrvars matte och lillhusse, som också passade på att semestra lite extra), utan stannade några dagar hos min bästa väninna i Eslöv. Men om de dagarna skall jag skriva i min egen dagbok så fort jag hinner. Hur som helst var det enklare än jag hade befarat att hitta till Stadionmässan, och p-plats fann jag också utan problem. Föredömligt ordnat av arrangörerna! Väl innanför dörrarna sprang jag nästan omedelbart på Åsa med familj (Adams m.fl. matte) och sedan hittade Kjelle Bus' matte Camilla mig innan jag hade hunnit börja leta efter henne - hihi! Givetvis besökte vi genast Kjelles bur och jag tog foton av denna ljuvliga kattkille... men eftersom alla andra redan frossat i sådana bilder, avstår jag från att lägga in mina suddiga diton. Istället bjuder jag på hela gänget när även Karin, Nilla och Gunilla hade dykt upp. Åsas bror fick mycket att göra i den stunden, för eftersom vi alla ville vara med på bilderna langade vi helt enkelt över kamerorna till honom och lät honom göra jobbet! *skrattar*.

Sedan dök vi åter in i vimlet på utställningen och lyckades efter lite besvär ordna ett bord i caféet som rymde oss alla... och där blev vi sedan sittande en bra stund, fikade och bubblade som om vi alltid känt varandra. Och så känns det ju! Jag har varit på flera bloggträffar nu, och varje gång känns det som om vi kattägda sekreterare känt varandra i evigheter...

Och plötsligt - fråga mig inte hur! - var vi tillbaka vid Kjelles bur. Denna stackars kisse visade på ett förtvivlans stort tålamod, så kattarazzad och klappad som han blev... men till sist, när jag fick hålla honom i min famn en liten stund, viskade han frustrerad i mitt öra att han längtade tillbaka in i buren. Så det ordnade jag givetvis. Samt meddelade så skonsamt som möjligt att Hans Helighet ville vara ifred... men tror ni inte att flera av de andra fortsatte att blixtra ett tag till, innan de äntligen gav upp?

Efter det delade vi upp oss i mindre grupper för att "göra utställningen", d.v.s. besöka alla montrarna och dregla lite över de andra kattliga skönheterna. Vi möttes dock här och var i vimlet, även om jag tyvärr tappade bort Åsa med familj - de kanske hade åkt, eftersom de varit på plats mycket tidigare än vi andra? - och visade varandra saker vi hade fyndat. Själv hade jag stränga order hemifrån att inte köpa något annat än godis och leksaker, och lydig som jag är gjorde jag inte det... *host, harkel*... jag menar, jag köpte nästan bara godis och leksaker... ett par fina kort räknas väl nästan inte?

När det började dra ihop sig till stängningsdags, bestämde vi oss för att åka någonstans och äta tillsammans. Tyvärr kunde vi inte få med oss Camilla, för hon måste förstås ta hand om Kjelle Bus, och Gunilla längtade efter Frasse som fortfarande var kvar på Hotell Mormor... men vi andra åkte ner till hamnen och åt middag samt vilade fötterna. På vägen dit släppte vi av Gunilla vid Hotell Mormor och hämtade upp lillhusse Emil (han hade varit ute på andra äventyr under dagen). Titta, så fin utsikt vi hade från matstället:

Mätta och belåtna tog vi slutligen beslutet att skiljas åt för den här gången. Karin och Emil skulle återvända till sitt hotell, Nilla åkte hem till Nea och Simba, och jag lämnade Malmö för att bila "hem" till Eslöv och lägga upp fötterna i min väninnas bekväma soffa. Det behövde jag! Men åh, en så JAMARTREVLIG bloggträff vi haft, och jag HOPPAS att ni som bor i söder fortsätter att träffas nu när isen är bruten! Ni är ett härligt gäng, skall ni veta... och får jag vägarna förbi, hör jag givetvis av mig. Det gäller dig också, Åsa - jag är ledsen att jag inte hann säga hejdå, men antar att ni blev tvungna att sopa ihop din stackars uttröttade bror och köra honom hem till sin säng...

Matte lånar bloggen 1: Sagge

Imma har varit vänlig nog att låta mig låna bloggen för ett par speciella inlägg om jag lovar att "inte göra det till en ovana", som hon jamade åt mig... så det skall jag förstås inte göra. Men jag ville få berätta dels om den underbara bloggträffen i Malmö, dels om Sagges koppelträning - och för att göra det lite enkelt för mig själv, börjar jag med Sagge.

Medan jag var i Skåne, tränade gammelmatte och Sagge sele-och-koppel-användande. Det gick alldeles utmärkt... som alla ovana katter, drabbades Sagge av akut balans-brist och föll omkull när selen kom på för första gången, men sedan vande han sig snabbt och fullkomligt älskade utelivet! Tyvärr var ju kameran med mig till södern, så hon kunde inte ta några bilder... men idag har vi reparerat den bristen och kan bjuda på ett litet fotoreportage från en spinnande timme i trädgården.

Sagge funderar lite över kopplet som hänger
efter honom överallt

Full fart! Sagge springer så att
kameran inte hinner med

Om Sigge kan jaga svamp,
kan väl jag jaga tulpanlökar?!?

Altanmöblerna måste förstås
också undersökas nosologiskt

Philemon har fått syn på Sagge...
Va'! Får han gå ut men inte jag?!?

Väl inne igen blev jag snabbt klar över vad som hade hänt när gammelmatte blev biten häromdagen - Sagge vill inte gå in, utan bits när man tar av honom selen. Jag fick ta ett hårt tag i hans nackskinn för att få av selen och sedan satte jag mig på sängen och väntade ut hans frustration, pratade lugnande och lät honom vanka av och an tills han kom tillbaka och ville gosa. Efteråt lekte vi, gosade och hade det bra en lång stund, innan jag lämnade honom för att ta hand om bitmärkena. Nej, det blev inget allvarligt sår - jag hade en tjock kofta på mig så hans tänder kom inte riktigt igenom *ler*.

Sagge visar upp sin fina gosmage

Gammelmatte Gitte

Idag är det jag som får göra ett inlägg och det är för att berätta att Sagge för första gången sedan han kom hit har varit ute och gått i sele runt hela tomten. Jag har tränat honom i några dagar att bära sele och idag såg jag att det skulle gå bra. Vädret var ganska bra och jag gick ut utan att ha någon speciell mening med det, bara att Sagge skulle kunna vara ute en stund. Men han gick lugnt och nosade och det var inga svårigheter och inte ens när vi skulle gå in för han gick lugnt och fint uppför trappan - men.... sedan när jag tog av honom selen uppe i hans rum och skulle gå därifrån så smet han nerför trappan och jagade Philemon. Han fick tag i honom och försökte klösa honom baktill, men jag fick tag i Sagge och bar honom upp till hans rum. Han bet mig hårt i handen och det blev ett sår som blödde, men jag har tagit hand om såret och jag hoppas att det inte ska bli så att jag måste till vårdcentralen. Ska hålla noggrann koll på det.

Jag kunde inte ta några bilder på Sagge ute på promenad, men när Kicki är hemma igen så ska jag be henne ta bilder som vi kan visa här.

Nosbuff från gammelmatte Gitte