Imma

Som om det inte räckte med att jag skall ta tass om hela det här klostret och hålla ordning på två ostyriga mattar och sex lika ostyriga katter... nu verkar det som om jag, ungefär som bloggkatterna på Södertälje katthem får göra på sitt håll, kommer att behöva hjälpa till med styrelsemötena vid Kristinehamns djurhem också! Åtminstone det som matte engagerar sig i, för henne vågar jag sannerligen inte lämna åt sig själv i så viktiga frågor. I kväll har hon varit på ett första möte med föreningen, och när hon kom hem var hon glad och sa att det hade varit en mycket trevlig kväll. Så jag antar att hon kommer att fortsätta gå på de där mötena - och låta sig väljas in i styrelsen, som de har bett henne om. Jaja, det är väl bara att kavla upp pälsen och ta itass med vad som komma skall! Samt hålla koll på mattes blodsockervärden... för ikväll hade hon visst frossat i både smörgåsar och kaffebröd.

Har så smått börjat titta igenom papperna hon hade med sig hem, bl.a. stadgarna och verksamhetsberättelsen för 2011... d.v.s. när jag väl fick bort Philemon, som hade lagt sig på dem! Det verkar som om djurhemmet arbetar med många intressanta och viktiga frågor - räddar både katter, hundar och kaniner, arbetar med lobbying och policyfrågor, kämpar mot djurförsök och är oerhört aktiva i REDE (Respekt, Empati, Djur, Etik) som framför allt lär barn och ungdomar hur man bemöter djur... så här finns hur mycket som helst att göra!

Imma

Äntligen lite lugn och ro! Idag har mattarna tagit det lugnt, dörren är blockerad så att ingen av noviserna tar sig in, och Philemon har faktiskt legat under täcket i mattes säng mest hela eftermiddagen... gissa om jag njuter av stillheten? *kurrar*

Ute har det varit ömsom solsken, ömsom mulet... men ganska "varmt", sa matte när hon kom in efter en promenad. Nu menar hon och jag olika saker med begreppet "värme", förstås, men eftersom jag ändå inte går ut kan det kvitta. Det viktiga är att det inte finns någon is eller snö där ute! Och att gammelmatte eldar i pannan om kvällarna...

Kan berätta att det sakta men säkert börjar se ut som ett vardagsrum här igen, för nu har matte ställt soffan och fåtöljen där de skall stå och så snart hon har röjt bort allt hon har staplat upp i soffan skall bordet ställas på plats också. Vem vet, snart kanske man vågar släppa in gäster här utan att skämmas morrhåren av sig?

Imma

Idag är matte uppe igen... nåjam, i vilket skick skall vi kanske inte jama om, men i alla fall. Och så kom det slantar från ett långtbortistan som heter Amerikatt, så nu har matte tankat bilen och vi har fått kokt vitfisk och lite kyckling att smaska på. Det var så gott att jag tror att magen blev större än vanligt inuti!

Noviserna fortsätter att bryta sig in vid de mest olämpliga tillfällen, så i morgon tänker matte borra ett litet hål i väggen högt upp och sätta in en "låspinne" som gör att ingen vig liten tass kan skjuta dörren i sidled längre. Fast då klurar de säkert ut något annat sätt, miss-tänker jag... de är inte dumma, de små liven, men så var det ju också därför (bland annat) som jag som valde ut dem att bli klosterkatter!

Ved har vi också, och idag kom fyra stora tvåbeningar och bar in alltsammans... så nu tror jag att matte ser fram emot ett varmt bad, så snart gammelmatte eldat upp lite värme i vattenrören...

Gammelmatte har ordet

Oj en så jobbig dag det blev idag. Kicki hade migrän (har fortfarande), vi hade ingen ved så jag fick improvisera med att starta en brasa i pannan med massor av kartongbitar så att det brann ordentligt, snålställa spjället och sedan fick jag såga för hand av stockarna från vårt gamla plommonträd. Puh! Nåja, det blev i alla fall lite värme (17 grader inomhus) - då kom vår snälle vedkille med veden och då fick jag gå ut och hämta 2 stora korgar med ved och lägga in i vår panna. Nu har vi 20 grader inomhus. Jag har också skött om Kickis båda katter och Pelle. Hos honom blev jag kvar en lång stund så han blev ordentligt kelad med. Jag har packat ur och i diskmaskinen (tack gode Gud för den), lagat mat (även till Kicki)och nu är jag så trött så trött.

Jag har inte kunnat fixa bensinpengar till njurskolan i morgon så jag får ringa återbud och be att få gå Nr. 2 vid ett senare tillfälle. Skippa den helt vill jag inte för man lär sig enormt mycket där. Jag måste i alla fall ordna bensin till på onsdag för då är det vattengympa och den vill jag inte missa.

Att det blivit så här pengatufft just nu beror på att Kicki hälsat på mig på sjukhuset så ofta och att jag inte fått ut all resersättning som jag är berättigad till på grund av försking-ringshistorien på värdetransportbolaget som gjort att jag inte kunnat få ut de nästan 500 kronorna som jag skulle ha ifrån dem. Annars skulle vi klarat det här galant.

Nu ska jag se till att Kicki tar sin kvällsmedicin och sedan ska jag själv ta mina mediciner och läsa en stund medan jag väntar på att det ska bli dags för min nattmedicin. God natt med er allesammans.

Imma

Ett vilohem vore inte så dumt just nu... finns det sådana för katter? Det verkar nämligen som om noviserna har givit sig katten på att ta sig in hit genom den nya dörren - och de jobbar som värst med den om nätterna, de små rackarungarna! *pustar* I natt var det dock inte Jenny utan Sixten som tog sig in hit och väckte oss, och eftersom han är en blygis var det inte alldeles lätt för matte att ta rätt på honom och bära tillbaka honom till novisiatet. Faktum är att han rev henne lite här och var, inte farligt men tillräckligt för att gammelmatte behövde plåstra om henne när äventyret var över. Och sedan satte de fast dörren så att den inte gick att rubba för att vi allihop skulle få oss lite ostörd nattsömn.

Idag satte sig mattarna och höll krigsråd - hur gör man ett enkelt men effektivt lås så att tvåbeningar kan öppna och stänga dörren från båda hållen, men ingen katt kan ta sig igenom? De kom visst på något smart, men innan de hann ta itu med det så ringde det på ytterdörren - och där utanför stod Max' och Måns' husse! Och då skulle dörren helt plötsligt stå vidöppen och alla katter fick gå som de ville... det var, enligt matte, för att besökaren skulle få träffa oss allihop utan krångel. Och jag kan faktiskt kattsonligen intyga att han var en bra gosare, så det var nog bara Assar och Sixten som inte passade på att få sig lite kel! T.o.m. Pelle hälsade han på, och tänk, matte berättade att han lyckades få Pelle att hoppa upp i sängen en kort stund - visserligen för att äta det godis som besökaren la där, men i alla fall... det är mer än vad matte har lyckats med så här långt.

I övrigt gjorde tvåbeningarna som tvåbeningar brukar - pratade och fikade, fikade och pratade. Så jag gick och la mig på min favorit-köksstol, eftersom det vimlade av katter i huset som jag inte hade lust att möta nos mot nos just då... jam menar, jag vet ju att vi är många - men det brukar liksom inte märkas så mycket! Hoppas verkligen att mattarna gör i ordning det där "låset" riktigt snart, så att det blir lugnt igen.

Apropå Pelle, så ringde hans förra matte igår kväll och pratade med vår matte om lite av varje. Bl.a. berättade hon att det där att Pelle inte gärna går upp i/på möbler hände hos henne också - fast han fick så gjorde han det nästan aldrig. Och så berättade hon lite mer om Pelles bakgrundshistoria, vilket matte var tacksam för, och matte berättade hur bra Pelle mår och hur glad och gosig han är hela tiden. Det tyckte Max' och Måns' husse också, hörde jag - så vi tror att någon kommer att bli förälskad i Pelle så snart han kommer till katthemmet! "Han kommer att göra någon väldigt lycklig" brukar matte säga, och så ler hon så där fånigt som hon gör när hon tycker riktigt mycket om någon...

Imma

Jahajam, då har tvåbeningarna fått sitt hål i väggen. Inte för att jag begriper nyttan med det - tvärtom har jag bara haft elände av både hålet och hålgöraren de här två dagarna - men mattarna verkar så glada att jag inte nänns jama något. Ni förstår säkert vad jag menar... de där människorna verkar inte förstå att vi katter inte gillar buller och bråk, och att ta upp en dörr mellan reviren... hm, jag jamar förstås klosterdelen och novisiatdelen... är inte alls så smart som de tror. För vad hände så snart hålet var på plats? Jo, de där nyfikna noviserna tog sig in hit! Och det gick väl an (fast bara nästan, om jag skall vara ärlig) medan mattarna fanns på plats och kunde mota tillbaka dem... men Jenny lärde sig jamarsnabbt hur man bände ut dörren (som öppnas i sidled - be mig inte förklara hur!) så att hon kom igenom mitt i natten och väckte Philemon och mig med att stöka omkring här inne. Men för katten - vi sover ju i vardagsrummet nu medan matte renoverar sovrummet! Och då vill man inte att busiga noviser kommer in och förstör friden... och inte brydde hon sig om att jag är abbemissa här heller, utan lät sig inte skrämmas av mina väsningar. Det slutade med att jag tog min tillflykt till köket medan Philemon försökte jaga tillbaka Jenny in i novisiatet, och på vägen slog de ner mattes väckarklocka så att den tvärdog. Att bända upp dörren visade sig vara knepigare härifrån än från andra hållet, dock... så matte, som vaknat när klockan for i golvet, fick bära in Jenny i novisiatet igen. Samt gå och hämta gammelmattes väckarklocka och ställa den på ringning. Vilket bråk! Och jag som så väl behövde min skönhetssömn efter att ha tvingats lyssna till tassverkaren gräsansfulla maskiner och verktyg en hel lång dag... *suckar djupt*

Idag kom dessutom fridstöraren tillbaka och väsnades halva den här dagen också. Fast en bra sak gjorde han: nu går det inte att bända dörren åt sidan så att en katt kan slinka in på egen tass. Så Jenny lärde sig att spjärna emot dörren i sidan istället... nu pratar våra korttänkta mattar om att sätta hakar på bägge sidor, som skall sitta som ett slags lås och som bara tvåbeningar kan öppna. Jamjam, det tror jag när jag ser det!

Ni kanske vill se hur dörren ser ut? Matte tog förstås bilder från båda hållen...

Så här ser det ut från vårt håll...

... och så här från gammelmattes (novisiatets) håll

Nu hoppas jag jamerligt att vi får sova gott i natt, för annars tror jag att jag blir knasig... jag är så trött att jag somnar i mattes famn hela tiden, och jag misstänker att matte också är rätt trött vid det här laget. Fast för hennes del är jobbet inte över, för nu måste hon ställa tillbaka allting som hon tog undan för att ge plats för tassverkaren... hon har redan sopat och skurat golvet här inne, men möblerna skall tillbaka och så vidare, och innan dess har hon ingen säng att sova i. Den är nämligen ihopfälld just nu.

Hursomjam vill matte att jag skall visa er en nytagen bild på Pelle, som visst skall föreställa hur han helst umgås med henne:

Magkli är tydligen Pelles melodi!

Och så här ser Philemon ut just nu, vilket inte förvånar mig det minstaste lilla... särskilt som gammelmatte har eldat idag, så det är mycket varmt på elementen.

Gammelmatte Gitte

Så då är jag hemma igen! Det var med lite blandade känslor - lite oro - som jag lämnade sjukhuset, men när jag varit hemma en liten stund så kände jag att det var hemma jag ville vara. Jag röjde av en liten plats i min soffa och satte mig och där blev jag sedan sittande i flera timmar. Så fort Rafael hörde min röst så ropade han på mig och när jag nu satt i soffan så kom han och lade sig bredvid mig och ville gosa. Att tassverkaren höll på med hålet i väggen verkade han inte så särskilt oroad av - jo, om tassverkaren kom för nära så sprang han iväg upp till övervåningen, men han var snart nere igen. Majsan och Jenny kom också in i rummet, men konstigt nog försökte ingen av dem smita igenom hålet in på andra sidan. Majsan satt länge på bordet och tittade in i Kickis lägenhet. Philemon kom ända fram till dörröppningen, men vände och gick tillbaka in i Kickis lägenhet. Vi var alldeles förundrade! - Men så småningom tog Jenny och Majsan en tur genom dörrhålet, men de kom tillbaka ganska snart igen och kort efter det så kom Philemon in hos mig. Han nosade runt, men aktade sig noga för Majsan som satt alldeles stilla på bordet. Han provade också klätterträdet och lade sig tillrätta högst upp. Där låg han ganska länge, men så gick tassverkaren för dagen och då hoppade han ner och gick in i Kickis lägenhet. Det gjorde jag också för Kicki sa att maten var klar och vi drog för dörren försiktigt för den är ju bara provisoriskt dithängd än så länge. I natt ska jag ligga på min soffa och sova så mina små kan komma och lägga sig hos mig.

Nu har jag också fått träffa Pelle. En helt underbar kattkille! Det blir inte svårt att adoptera bort honom. En keligare kattkille får man leta efter.

Nu är det bäst att jag ägnar mig åt att läsa bloggar för vi måste hålla tidig kväll sedan så vi orkar upp i morgon när tassverkaren vill sätta igång och jobba.