Det är lite rörigt just nu... matte har så mycket att göra att hon knappt hinner slå på datorn, och då blir förstås vi lidande eftersom vi inte lyckas med just den lilla detaljen. Varför tänker inte datormakarna på katt-tassar när de gör startknappen?
Nå, hur som jam har besöket åkt nu, och hon var trevlig att träffa. Har definitivt blivit dresserad av katter, det märktes! Matte påstod att jag borde känna igen henne, för det var hos henne jag föddes en gång i tiden... men milda Skaparkatt, det var ju jamarlänge sedan! Och jag har träffat så många tvåbeningar sedan dess att jag verkligen inte kan komma ihåg varenda en så där på stört. Det hindrade mig dock förstås inte från att hälsa vänligt och t.o.m. låta matte visa upp mig, och jag hörde nog att de pratade om hur jag ser ut och mår... och så pratade de om Philemon, som också visades upp ordentligt. Han var väl sisådär måttligt road, särskilt när de studerade hans svans och pratade om vad man "kan göra åt den"... men han var artig i alla fall, och visade gästen runt i huset samt vaktade lite då och då utanför hennes sovrumsdörr.
För oss katter var visserligen besöket trevligt, men det viktigaste vi har sysslat med (och fortfarande är engagerade i) är Kiras operation. Tänk att vi lyckades få ihop pengarna i sista minuten! Och vad jag har hört mår hon fortfarande bra, har fått komma hem och är en glad missa... så här står det på FB om henne idag:
En liten uppdatering till er som undrar hur det gick med KIRA:
Kira hämtades hem idag vid klockan 16. Hon var onekligen överlycklig över att få komma hem, hon har ätit, druckit och gått på lådan men för det mesta så har hon velat kela med min bror som är hennes favorit människa just nu. Hon är pigg och glad + tycker inte alls att hon ska ta det lugnt så det är mycket med att stoppa den lilla damen från att hoppa upp på saker och att smita genom gallret till trappan. Hon saknar sin plats i klätterställningen och verkar vilja att allt ska funka som förut och gillar inte alls att vara separerad från resten av djuren här i hemmet. Hon gillar för den delen inte alls kragen som hon ska ha på sig fram till att stygnen tas av och försöker minsann bli av med den. Hon har ett morfinplåster som hon även inte får slicka eller bita på som man också ska hålla koll med. Det blir att sova i skift nu mera, allt för att hon inte ska råka öppna stygnen eller liknande i sina försök att hoppa upp på saker. Men glad över att vara 'hemma' är hon i alla fall och känns som den gamla vanliga Kira som minsann kan klara allt själv, enligt hon själv.
Kira tackar så hjärtligt för att ni bryr er om hur det går för henne och även för all hjälp som ni ställt upp med i det ekonomiska. Så en massa kärlek och nospuffar från lilla Kira till er alla godhjärtade människor som ville hjälpa till ♥Sådana nyheter värmer redan ett katthjärta - och här bultar åtta stycken!
