Philemon

JAU VANN! Jau vann över matte i madafrågan! *jublar* Fast jau höll pau att hamna pau djursjukhuset innan hun gav med saj... och sen tog hun med maj till veten Olle, fast jau protesterade hela vägen in och ylade det varstaste jau kunne. Att det ska vau så svårt att begripa att en ente vill vau instängd i ena bur?!? Och dessutom åka brummis i kattiljoner timmar?!?

Nåjam, nu har matte änteligen fattat att jau behöver MAD, MÖEN MAD OCH MAD I RÄTTAN TID. Olle sau att jau mådde för bra för att han skulle vilja dra igång en utredning och att matte måste ge maj blötamad osse, eftersom jau ente dricker tillräckligt mycke vatten. HA! DE VAU JU DET JAU JAMADE! Undra pau att jau har tappat päls i ansiktet... den lilla vätska jau får i maj räcker ente till pälsen osse...

Så här fin ska jau vau i ansiktet...

... men så här hålaögd ser jau ut just nu

När jau änteligen kom him från Olle vau jau så TRÖTT att jau t.o.m. tillät hunden att ligga bredvid maj i sängen... så ni förstår HUR ELÄNDIGT jau mådde!

Hun är i alle fall varm...

Men jau piggnade till lite senare, när matte gav maj blötamad OCH torrfoder så att jau änteligen kunde äta maj ordentligt mätt. Nu gäller det bara att växa ut pälsen i ansiktet igen... men det ska noug gå bra nu när jau får den mad jag behöver.

PS. Olle vägde maj och jag vägde ENTE ALLS FÖR MYCKE, så det så! Bara 5,2 kilo - och han sa att eftersom jau är en stor katt ska jau väga så mycke... DS.

Jenny

Som ni vet är jag bolis här och har ansvar för säkerheten här omkring - både inne och ute. Så när matte började prata om att hon och gammelmatte måste ta bort granar uppe i skogsbacken bakom huset för att de har blivit för stora och står för tätt, blev jag lite orolig. Jam menar, får man ta bort träd så där hur som helst? Vad tycker abbemissan om det? Jag ordnade ett diskret jamtal med Imma och frågade om granarna, och hon sa att för oss katters skull spelade det ingen roll men att Belle, som är hund, kanske tänkte annor-lunda. Tyvärr kan jag inte prata med Belle för hon begriper inte jamiska... men så fick jag en idé, som kanske skulle falla även Belle i smaken: vi säljer granarna som julgranar och köper mat och godis för pengarna! Eller vill mattarna ha granarna att elda i pannan med? Hmmm... måste nog fundilera lite mer på det här, samt hålla koll på vad mattarna gör med de där granarna...

Imma

Ni kanske tror att vi inte bryr oss om att vår käre vän Frasse har tassat över Regnbågs-bron? Eller att vi inte visste om det? Men vi har vetat ett tag och vi är mycket bedrövade över att ha mist en så fin kille i vår vänkrets... och så känner vi hur hans mattes sorg tynger våra hjärtan, så vi ägnar väldigt mycket tid åt att skicka spinnhealing och knäppa tassarna för henne. Det är alldeles gräsansfullt synd om de tvåbeningar som mister sitt djur, och de som inte begriper hur nattsvart sorgen är förstår inte hur värdefull och mång-dimensionell kärleken mellan en människa och ett djur är!

Att vi inte har skrivit något själva beror på att nästan alla andra av våra bloggvänner redan har gjort det, och det finns liksom inget att tilljama - de har redan uttryckt vad vi allihop känner. Det är också därför vi inte länkar till alla som skrivit om Frasse... men ett undan-tag känner jag att jag måste få göra, om ni andra ursäktar att jag väljer just det:

Matte har nämligen läst för oss vad Sippos husse Peter har skrivit om känslorna inför Frasses död och om de pälsklingar han själv har haft lyckan att dela liv med under årens lopp, och man känner hur tårarna droppar från morrhåren. "Precis så är det" instämmer matte om det där att man vill krama sina egna katter extra hårt när man läser att någon annan mist sin misse... "och man känner hur smärtsam deras förlust är, för man vet hur smärtsam ens egen sorg efter älskade katter har varit". Så blir hon tyst, och jag vet att hon tänker på min bror Aragorn, och på Rufus, och Conny... och Bamse Bus, som dog innan jag föddes, så honom hann jag aldrig träffa. Och själv tänker jag på Assar, som kanske inte finns längre - det är konstigt att inte veta hur det är, om han lever eller är död, men jag vet att mattarna börjar tappa hoppet om att han skall komma tillbaka.

Så det är kanske inte att undra på att mattarna har mellandörren vidöppen nästan hela dagarna nu när de firar reträtt? Jam, Rafael stannade kvar hela kvällen också, sedan de andra husisarna gått hem... han vill vara där gammelmatte är, och eftersom han inte bråkar med någon går det alldeles utmärkt. Jenny, Majsan och Sixten gillar förstås också att vara här och gosa, leka och passa på att besöka kattgården (solen har varit riktigt varm och skön idag), men när de tröttnar vill de gå hem till sina favoritliggplatser igen. Och när de slutar gå fram och tillbaka och istället stannar i sin del av huset, stänger mattarna dörren... om natten går det inte att ha den öppen, för Sixten och Philemon ryker ihop när de får chansen. Killar! *suckar*

Imma

När matte får idéer, går de ofta ut över oss katter - och den här är inget undantag. Nu har hon plötsligt fått för sig att hon behöver "vila från omvärlden" eller "gå i reträtt", som hon kallar det... så plötsligt skall inte datorn stå på alls lika ofta, för då frestas hon bara sitta vid den, påstår hon. Att en avstängd dator kapar banden mellan hennes katter och deras vänner tänker hon inte på! Så nu har vi kommit fram till en kompromiss: datorn får stå på emellanåt, så att vi kan jama med våra vänner, blogga och surfa... men om hon sätter sig här utan att ha ett viktigt ärende, jagar vi bort henne. Får se hur det fungerar!

Så måste jag få jama hur glada vi katter är över vädret just nu. Solen skiner så varmt genom fönstren, och matte säger att hon kan gå omkring i trädgården utan jacka. Tänk, så snäll Skaparkatten är som ger oss så fina dagar! Det hjälper ju de stackare som är hemlösa också, så att de kanske, kanske, kanske hinner bli räddade in i värmen innan vintern kommer med snö och minusgrader... det knäpper vi tassarna för, allihopa.

En fördel med att matte vill vila från omvärlden är att hon håller sig hemma och faktiskt t.o.m. emellanåt sitter still i soffhörnan med en bra bok! *kurrar* Det bästa jag vet är ju att sitta tätt intill henne och bara må bra...

Innan jag avrundar det här och går på bloggpromenad, vill jag berätta att vår vän Sören finns med på aftonbladet.se:s förstasida idag! Här hittar ni länkarna till de två (ja, för det räcker ju inte med ett!) reportagen:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17712622.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17714427.ab

Philemon

Det börjar bli så kallt ute att jau funderar pau att gå i ide. Matte envisas ändå med att ge maj för lide mad... jau kan lika gärna souva bort vintern.

Majsan har ordet

Ni kan inte tänka er vad som hände i morse... Gammelmatte kom och öppnade för en sådan där tassverkare. En mycket ung kille som hade en så stor verktygslåda med sig att han nästan inte orkade bära den. Gammelmatte sa att han inte fick släppa ut oss och så gick hon före killen ned i källaren. Sedan kom gammelmatte upp till oss och vi var i köket och vi gosade massor. Jenny ville förstås få dricka ur kranen, men gammelmatte sa att det går inte för den här tassverkaren har stängt av vattnet för han jobbar med våran pump, så vi fortsatte att gosa massor och sedan kom Rafael också in i köket och ville gosa. Sixten tittade in i köket, men gick sedan in i vardagsrummet. Tassverkaren höll på så länge så vi nästan somnade. Det fanns vatten i vattenkokaren sedan igår så gammelmatte kokade sig lite te. Hon såg inte så noga efter vilken tepåse hon tog så det te hon fick luktade blommor. Hon var väl inte så glad över det men jag tyckte att det luktade ljuvligt! Jag bara satt där, som tjuren Ferdinand, och luktade. Gammelmatte drack i alla fall upp det och plötsligt stod matte där i dörren och frågade om inte tassverkaren var klar och sedan gick gammelmatte och matte fortsatte med gosandet. Som synd var så var han klar i källaren och åkte sin väg, men SÅ mycket gos var det trevligt att få så tidigt på morgonen.

Philemon

Jam är lissen att behöva rapportera att matte är synnerligen envis med sin oförsounliga inställning till detta med maden. I min desperation lierade jau maj t.o.m. med hunden för att försöka få matte till att bli mera generös... men det visade saj att hun osse är satt på diet! Och jama med Imma är den ingen mening med, för hun tycker bara att det är bra att jau minskar i vikt "så att du ente tar lika mycket plats i mattes knä" sa hun. Vilken ojuste attityd! *fnyser* Bara för att jau puffar undan hinne för att få ha matte för maj själv...