Matte

Ni har säkert undrat varför inte klosterkatterna har bloggat på så länge... så nu har jag bett Majsan om tillstånd att få låna bloggen för att berätta vad som hänt.

Det började med att Telia, som sköter vårt bredband, fick tekniska problem i vår kommun - och dessa problem löstes inte över en natt, utan tog faktiskt dryga två veckor. Under tiden fick jag - som ju, som ni vet, är nunna (att katterna här i huset kallas klosterkatter är inte någon gimmick!) - smak på den frid och stillhet frånvaron från omvärldens larm gav oss här i klostret. Jag insåg att jag låtit det yttre ta över, att det inte längre tjänade det inre som det borde vara utan hade kommit att bli det övervägande i mitt liv. Och eftersom jag inte kan leva det liv jag vill leva utan att vara rotad i det inre, drog jag i nödbromsen redan innan Telia hade lagat bredbandet åt oss. Samtidigt insåg gammelmatte hur mycket tid hon faktiskt spenderar tittande på TV och blev lika förskräckt. Så vi tog beslutet att sålla ordentligt bland intrycken utifrån... inte för att stänga ute omvärlden och absolut inte i en sådan utsträckning att vi tappar kontakten med våra medmänniskor och -djur! Utan för att vi behöver lite mer tystnad och stillhet här i huset för att må bra och orka vara till glädje och nytta för vår omvärld.

Eftersom jag hjälper både Belle och klosterkatterna med deras bloggar, tvingas de tyvärr acceptera att jag inte startar datorn lika ofta numera. Det betyder dock inte att de slutar blogga - absolut inte! Men de kommer kanske inte att blogga lika ofta en tid framöver. Och nu närmast kommer klosterkatternas blogg att koncentrera sig på en auktion till förmån för Snuffefonden, eftersom den är nästan tömd efter att ha hjälpt såå många behövande katter och hundar den senaste tiden... ett ordentligt tillskott behövs nu för att vi skall kunna fortsätta det viktiga arbetet att räcka ut hjälpande tassar. Behovet är så stort att vi ibland tyngs av förtvivlan över vår otillräcklighet... men att tappa hoppet är inte något alternativ, utan vi tar nya tag och fyller på kassan med hjälp av goda två- och fyrbenta vänner.

Nu först skall jag fotografera de saker som ligger i en låda här i vardagsrummet och väntar på auktionen - och sedan kör vi igång. Det är min och klosterkatternas förhoppning att ni skall vilja vara med... och kom ihåg, en krona som skänks är värd tusen gånger mer än en tusenlapp som inte skänks! Det är inte storleken på ditt bidrag som räknas, utan att du vill vara med och hjälpa till.

Sixten

Majsan tyckte att det var länge sedan jag tassade ner något i vår blogg, så hon bad mig att göra dagens inlägg... fast jag vet inte riktigt vad jag skall tassa om, faktiskt. Kanske att jag har börjat tycka väldigt mycket om att gosa med mattarna och att jag numera alltid sover tätt intill gammelmatte i sängen? Tänk, i flera år var jag rädd för att någon tvåbening skulle göra mig illa så jag höll mig alltid undan när de kom i närheten... men nu har jag kommit underfund med att det är jamarmysigt att gosa så nu klättrar jag till och med upp i gammelmattes knä och ibland även mattes! Inte heller springer jag och gömmer mig när det kommer andra tvåbeningar hit... utom ibland, som t.ex. när Hemtjänsten dyker upp, för de väsnas så mycket och städar och pratar högt och har sig. Då sätter jag mig uppe i trappan och tittar på vad de gör, men ser till att jag kan smita upp i övervåningen om något otäckt skulle hända. Fast det gör det aldrig - och Hemtjänsten går aldrig upp i övervåningen, heller. Ibland stannar de dock till och pratar med mig, och då har de en snäll röst som inte skräms... jam, idag var det faktiskt en här som frågade om jag skulle på fest eftersom jag hade fracken på mig! *fnissar* Hon vet förstås inte att jag alltid bär frack, för jag är en kattkille som är mån om min värdighet.

Philemon

Idau haur jau och matte haft ett långt samtal om maj. Jau brukar gillar när det handlar om maj, men just detta vet jau ente riktigt vau jau tycker om... hun sajer att hun tror att jau slåss och morrar och haur maj för att jau är ousäker pau maj själv och vill hau hinne för maj själv ensammen istället för att dela hinne med di andra. Hmmm... ja, det kan väl hinda att det ligger något i vau hun sajer, men ente kan hun förvänta saj att jau ska erkänna det? Jau menar, jau haur ju min självkänsla att tänka pau! Så berättade hun för maj att hun drömde om maj i natt, att jau vaur med hinne på hinnes jobb (fast nu jobbar ju ente matte på riktigt) och gick så fint i koppel och sele... och jau hade min egen plats i hinnes arbetsrum, där jau fick vau ifred för alla andra katter. Det tycker jau låter fint! För om jau nu ska vau redigt ärlig ända inpå skinnet, tycker jau att det skulle vau trevligast att det bara vau matte och jau. Så nu haur vi kommit fram till en kattpromiss - jau ska försöka att ente vau så grinig och hun ska ägna maj mycket mera egentid. Det låter väl bra?

Jenny

Äsch, så där värst upphetsande var ju inte det där Internet-mötet som vi var med på idag, precis... i alla fall inte som Sixten, Rafael och jag hade trott. Vi hade ju laddat upp med varsin hög dentisar och hade färgglada hattar och vimplar i olika färger, för vi trodde ju att tvåbeningarna skulle fajtas lite om de olika posterna som valen på mötet skulle gälla - dentisarna skulle vi ha för att satsa på olika favoriter, om ni undrar. Men när vi satt kring matte vid datorn idag på eftermiddagen hände liksom... ingenting! Tvåbeningarna pratade och pratade, men de sa ingenting om katter och de blev inte ens osams med varandra, än mindre började de att slåss... vilken miss! *suckar besviket*

Majsan grumsade på oss och sa att vi var tanklösa ungdomar som inte förstod oss på allvarliga saker, och matte bad oss flera gånger att vara lite tystare eftersom hon inte alltid hörde vad tvåbeningarna på skärmen sa... så det slutade med att killarna och jag satte oss i soffan istället och spelade tji och tre om dentisarna. Vår egen variant, förstås! Under tiden satt Majsan och matte och Belle kvar vid datorn och röstade och hade sig, medan Philemon låg och sov i fönstret där solen sken som varmast. Politik intresserar honom inte, jamar han.

Till nästa sådant där möte skall jag be att matte kattionerar om att kandidaterna skall göra upp genom fajter istället - det vore mycket roligare!

Majsan

Äntligen får vi katter vara med och jama vad vi tycker! I morgon... eh, senare idag, ser jag just på klockan... skall matte delta i Djurskyddet Sveriges extra årsstämma via Internet istället för att åka till Stockholm, så vi katter tänker samlas runt om matte och vara med på mötet för att höra att de tar kloka beslut. Jamarbra! Man kan undra varför våra mattar och hussar överhuvudtaget reser iväg ifrån oss djur när de skall prata om saker som rör oss?!? Det är väl mycket klokare om de låter oss vara med, så att besluten blir vettiga! Ni kan tro att vi ser fram emot morgonens Internet-stämma, och vi skall hålla ögonen på matte så att hon röstar som vi vill, lita på det... *hederssvans*

Majsan

Idag blev jag lite sur på matte... hon öppnade dörren till källaren, och som abbemissa känner jag mitt ansvar att kontrollera hela klostret när jag ges chansen, så jag tassade förstås dit ner och tog mig en ordentlig nosologisk inspektionsrunda i alla rummen - jo minsjam, vi har en stor källare här i huset! Och vad gör matte? Rantar efter mig och ylar "Majsan! Maaajsaaaan!" som om jag vore stendöv och dessutom dum nog att gå vilse *suckar djupt*. Dessutom VET hon ju att jag inte kan jama, eller rättare jamat, jag jamar väldigt tyst eftersom jag är så hes att det bara blir ett litet "..." när jag öppnar munnen - så varför skriker hon efter mig, när hon mycket väl vet att jag inte kan svara så att hon hör mig? Till sist fann jag för gott att helt enkelt sätta mig vid källardörren och vänta in henne... hm, hon måtte inte tro mig om mycket, när hon blev så uppjagad bara för att jag tog mig en runda där nere! *fnyser*

Annars börjar både hon och gammelmatte faktiskt äntligen att bete sig normalt igen, vilket vi katter har längtat efter. De stannar hemma och sysslar med vanliga saker som att laga mat och städa kattlådor och gosa med oss, istället för att resa land och rike runt eller störa djurlivet i skogarna här omkring. Inte har de dragit hem mer sådana där svampar heller... fast jag misstänker att det mest beror på att det inte finns plats för mer i den där konstiga torkställningen just nu. När de där fåniga små sega bitarna som inte smakar någonting vettigt alls har blivit små torra fnös, skall nämligen matte (enligt Philemon, som har lyssnat noga - och med de där jätteöronen han har, hör han jamarbra!) lägga dem i burkar och spara till Skaparkatten vete vad... och sedan kommer hon säkert hem med fler dumma svampar. Begrip meningen med det, den som kan!

Majsan

Tror ni att det är höst nu? Jenny och Sixten satt vid kattfönstret i vår trappa idag och fundilerade kring det, för det var inte så varmt ute och det doftar regn i luften. Dessutom har gammelmatte börjat använda täcke igen, istället för att bara ha ett lakan över sig (och oss) om nätterna. Fast när jag frågade matte, sa hon att det kan vända och bli varmt igen för sommaren är inte slut än på ett tag... och det låter ju bra, för jag har nog inte varit färdigt ute i kattgården för säsongen ännu, tror jag. Det tar tid att ställa om sig från ute- till innelivet, menar jam. Och ibland längtar man verkligen ut... särskilt när mattarna drar hem en massa konstiga saker som luktar skog och som de dräller omkring sig i halva huset. Svamp kallas de där sakerna, har jag hört, och idag har gammelmatte suttit hela dagen och skurit svampar i små bitar som matte har lagt upp på torkställningen. Tänk, så dumt! En gardin har hon lagt över torkställningen, där det egentligen skall hänga kläder och handdukar och strumpor och sådana där saker, och på gardinen har hon strött ut alla de där svampbitarna... det ser faktiskt inte klokt ut, om ni frågar mig:

Matte hälsar att här finns Karl Johan, sandsopp,
strävsopp, tegelröd björksopp och pepparriska