Majsan

Idag är gammelmattes näst sista dag på Björkskärs korttidsboende, och Belle och matte var där för att hämta alla hennes hjälpmedel utom dem hon måste ha jämt... de får hon med sig hem i morgon kväll, när hon skrivs ut från avdelningen efter dialyserandet. Och precis som vanligt, blev de kvar vääääldigt länge där borta. Ni förstår, matte trivs så bra på Björkskär att hon skulle vilja bo där, säger hon... och eftersom hon hade viktiga saker att göra här hemma, lockade det förstås mer att stanna där ett tag istället för att åka direkt hem igen. Och så hade väl Alfons lite grand med det hela att göra...

Alfons är Björkskärs egen katt. Han adopterades från katthemmet i Töreboda, dit han kommit som hemlösing, och nu tar han tass om både patienterna och personalen på avdelningen. Visst är det ett jamarfint och viktigt arbete han har fått! Och matte säger att hon sällan träffat en så oerhört gosig och vänlig katt... hon hann knappt hälsa på honom innan välte på hennes fötter, rullade över på rygg och ville bli kliad på magen! Hm, så snabbt litar inte jam på främlingar, det måste jag ju erkänna... min mage är jam rädd om, men Alfons litar tydligen på alla han möter.

Visst är han jamarsöt?!?

En riktigt stilig kille... *nosrodnar*

Hur som jam förbereder vi oss nu för fullt för morgondagens besök. Om jam har förstått saken rätt, skall det komma en tvåbening och titta på huset för att bestämma sig för om han kan hjälpa mattarna att sälja. Ni håller väl tassarna för oss? Inte för att jam är så där speciellt sugen på att byta revir, men eftersom mattarna behöver det för att orka med får vi katter anpassa oss till omständigheterna. Och vem vet, det kan ju vara spinnande med lite nya utsikter från fönstren?