Rafael

Nu i kväll kunde jag inte hålla tyst längre - jag var helt enkelt tvungen att ha ett allvarsjam med matte om det här att gammelmatte aldrig är hemma. Matte lyssnade faktiskt riktigt koncentrerat på mina farhågor att allt de gör handlar om att gammelmatte är någon annanstans än hemma allt oftare... och så förklarade hon att det är både sant och inte sant. Det som är sant är att gammelmatte inte klarar sig själv, så hon behöver mer och mer hjälp av andra människor eftersom matte inte kan ta hand om henne på det sätt hon behöver. Men det är inte sant att de försöker ordna så att hon inte skall vara hemma, "för det är faktiskt tvärtom" säger matte. "Du vet att jag har pratat mycket om att vi behöver sälja huset och flytta till något mindre, eller hur?" frågade hon mig, och jag kunde förstås inte annat än nicka. "Men det är inte så lätt att ordna det" fortsatte matte "för vi har inga pengar till det nya boendet förrän det här huset är sålt, och det är svårt att sälja ett hus medan man bor i det". Nu la sig Majsan i och frågade om det var det som matte hade kallat "Moment 22" i telefon häromdagen, och matte höll med. "Ja, det stämmer" sa hon. "Man brukar säga så om saker som är mer eller mindre omöjliga att lösa".

Innan vi avslutade vårt jam, försäkrade matte oss att vi givetvis skall få följa med till det nya boendet, hur det än blir och var det än ligger. "Vi har lovat att ni skall få vara med oss hela livet" sa matte och klappade mig på huvudet "och det löftet tänker vi hålla".