Matte

Hur tvättar man en skyggis som smutsat ner sig? Svaret är att det gör man helst inte. Inte om man är rädd om sig själv - och katten.

Rafael har klättrat omkring i pannrummet idag, och när jag fann honom var hans vita tassar askgrå. Ett tag grunnade jag på om det skulle gå att tvätta av dem... men så vann förnuftet (och självbevarelsedriften för oss bägge två) och jag beslutade mig för att låta honom sköta tvätten själv, på sitt sätt. Men se till att han har gott om friskt, rent vatten att dricka efteråt, förstås.

Och nu till en helt annan fundering. Satt i eftermiddags i ett vårdväntrum och tittade i en veckotidning, minns inte vilken. Där fanns en veterinärfrågespalt och frågeställaren var bekymrad över hur oroligt det var i hennes kattgrupp om åtta individer. Veterinären som svarade skrev att det finns ett "gyllene snitt" för hur många katter man kan samla i en grupp utan att det uppstår problem: fem stycken. Har aldrig hört talas om detta gyllene snitt förut, men satte mig att tänka på hur vår kattgrupp har betett sig i situationer då en individ tillkommit eller försvunnit. Som mest har vi haft sju katter tillsammans... nu har vi fem... och ärligt talat tycker jag inte att det är antalet katter som avgör harmonin, utan katternas kattsonlighet. Robin, t.ex., är en snäll kille som tassar omkring i övertygelsen att alla älskar honom - och på något sätt, får han dem att göra det. Sixten, som annars inte leker med någon annan än sig själv, har jamarkul tillsammans med Robin och när de inte leker står de och pussas någonstans. Philemon, däremot, som alltid grälar på alla (han beter sig som om han är rädd för de flesta katterna i huset, bortsett från Robin), blir inte sams med någon utan håller sig till oss människor eller till Belle. Majsan och Rafael är våra filosofer, de ligger gärna någonstans och fundilerar kring livets mysterier (som t.ex. "hur är människor funtade, egentligen?!?") utan att låta sig störas. Den enda gång de springer är vid matdags eller när de är fulla av kattmynta...