I morse gjorde jag så den svåra resan till Mariestad med Jenny i sin transportkorg, och hon var så stillsam och tyst hela vägen. Väl inne i väntrummet tog jag försiktigt ut henne ur korgen och höll henne i famnen, och vi pratade med varandra, gosade, helt enkelt var tillsammans medan vi väntade. Sedan fick vi komma in till Olle, som lyssnade på Jennys hjärta och kände på knölen - han var mycket allvarlig och när han tittade upp på mig sa han att knölen hade vuxit betydligt sedan han kände på den senast. "Jag är ledsen" tillade han "men det här kommer med största sannolikhet inte att gå bra". Vi beslöt dock att genomföra operationen för att vara hundraprocentigt säkra, och diskuterade hur vi skulle hantera olika utfall... och sedan åkte Belle och jag för att först äta frukost och så besöka hundhagen och skogen. Vi hade just kommit därifrån och åkt vidare till biblioteket då Olle ringde och berättade att han hade funnit en tumör stor som en grapefrukt i Jennys mage, den hade tagit över hela hennes magsäck och metastaser hade redan spritt sig till lymf-systemet. Jag lyssnade och bad honom sedan låta Jenny få somna in utan att tas ur narkosen, och det lovade han göra.
Jenny på gammelmattes säng, bilden tagen igår kvällEn stund senare var jag tillbaka på kliniken och hämtade Jennys transportkorg samt ordnade med alla papper till försäkringsbolaget. Jag behövde inte betala något där och då, utan fick en faktura med mig hem... och för att inte dra ut på eländet tänker jag ringa Agria redan i morgon och ordna det hela. Det har inte med pengar att göra, utan med att jag vill slippa tänka på sådana saker och få koncentrera mig på att sörja min lilla vackerunge... vi fick bara drygt fem år tillsammans, men det har varit fem underbara år fyllda med gos och bus, och jag tror att Jenny var en lycklig kisse.
Från Mariestad åkte jag vidare till Skövde och gick upp till mamma på dialysavdelningen. Hon hade bett mig göra så, och jag behövde förstås bara visa mig i dörröppningen så visste hon...
Nu blir Jenny kremerad och sedan skall hon begravas tillsammans med våra andra avlidna djur i vår "familjegrav".
Beklagar att det blev så. Beklagar förlusten.
SvaraRaderaKom ihåg att Jenny haft ett lyckligt liv med Er. Du är en underbar matte.
Vila i frid du lilla. Nu har du fått ro.
Alltid lika berörd när jag ser att nån fått släppa sin katt över Regnbågsbron! Så ledsen för er skull! Kram!/ Marita med Leo och Totte
SvaraRaderaSov gott, Jenny... :'-(
SvaraRaderaStor kram till er övriga.
/ Barbro
Lilla söta Jenny.... Vila i frid gumman och hälsa Mårrgan från oss.
SvaraRaderaMassor av nosbuffar och tasskramar från oss alla
Jag kommer ägna dagens blogg åt Jenny. Det har jag gjort förut, 2009. Det känns som en cirkel är sluten nu. Det känns tomt.
SvaraRaderaSorgligt att höra om lilla Jennys bortgång. Vet ju hur det känns att förlora en pälskling. ❤️
SvaraRaderaVet hur ont det gör...beklagar djupt förlusten...
SvaraRaderaSov gott älskade lilla Jenny. Hälsa Strindberg och Ami (Dammtussen).
SvaraRadera//Frida och Siri med husse
Fyjam så sorgligt. Både vi katter och husse sörjer med er. Vi önskar att vi inte varit så lata, utan besökt er sida för längesedan och åtminstone hälsat på Jenny och er andra.
SvaraRaderaMen hon kommer ju inte vara ensam i Regnbågslandet, Snuffe och alla andra väntar ju på henne.
Tasskramar från oss alla.
<3. Tårar på nosen. Nu har Jenny det bra hos Skaparkatten. Tänk vilka fina år ni har haft tillsammans man kan inte ha det bättre. Tröstbuffar
SvaraRaderaDet är så sorgligt när fina vänner går över bron. Sov gott lilla Jenny.
SvaraRaderaKramar och tröstebuffar.
Sniff. Stackars lilla Jenny och stackars er. Det blir så tomt, så tomt efter en såndär pälsboll. Men hon hade många fina år hos er och ni med henne, det tröstar.
SvaraRaderaKramar till er alla! Vet hur det är det här, att förlora sina ungar. Suck! Men du gjorde det allra bästa och rätta. Kom ihåg det nu! Kram, kram! Vendela
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Jenny hade ett bra liv hemma hos dig och din mor. Bevara henne i ljusa glada minnen.
SvaraRaderaFina Jenny, fick 5 lyckliga år med er, men nu kallade Skaparkatten, och vännerna väntade på henne. Sörj inte Jennys död, gläds åt att hon levt hos er
SvaraRaderaLilla fina Jenny. Xantippa
SvaraRadera